Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 augusti 2013 under Noterat

I Kansas hatar man kreativitet – del IV

Emma Emma

Kommentering avstängd
29 augusti 2013 under Noterat | 1 kommentar

Svacka

Emma Emma

Just nu är jag inne i en svacka. Jag längtar tillbaka till tiden då jag arbetade på hotell. Det var kul att möta människor och tacksamt att ge service. Man fick mycket tillbaka.

Så är inte alltid fallet i dag. Tvärtom.

I måndags var jag med på en paneldiskussion på Bukowskis – och hamnade helt fel. Jag var ombedd att komma med ett annat perspektiv än det ekonomiska, men fick absolut noll respons. Bortsett från ett par utskällningar av folk i publiken efteråt.

I tisdags var det dags för nästa panel på Timbro. Nu handlade det om digitalisering och konflikten mellan skapande och spridning, vilket är intressant. Men inget jag kan så mycket om. Och även om det var mycket varmare och trevligare, kände jag inte att jag bidrog med någonting – och det är också frustrerande.

I onsdags startade jag en ny kurs. Jag har längtat efter att få gå tillbaka till att vara lärare och verkligen sett fram emot att för första gången få undervisa i ”retail management”. Därför blev jag besviken när bara lite drygt hälften av studenterna dök upp och orolig när en kollega sa att man inte kan räkna med att mer än cirka femton av femtiofem kommer på lektionerna. Kanske ska jag inte bry mig, och de studenter som kommer är säkert fantastiska, men ändå. Jag blir ledsen och tycker egentligen inte att det är OK. Varför ska studenter som inte följer undervisningen ta upp högskoleplatser?

I dag skrev jag en krönika i Dagens Industri om Sverigedemokraterna. Det har jag gjort förut – och det vet jag att man inte ska göra. Det betyder nämligen att man mejlbombas av hotfulla hatmejl från en massa okända män (och en kvinna). Näthat är inte ett bra sätt att ta sig ur en svacka. Tvärtom. Det är såååååå läskigt!!!

Däremellan har jag förstås hunnit med en massa annat, bland annat en radiointervju om humaniora i ekonomutbildningar, som jag inte ens orkat lyssna på. Ämnet är däremot viktigt och kommer att vara ännu mer aktuellt nästa vecka! Håll ögon och öron öppna!

Likaså har jag börjat planera två kul kulturföreläsningar på Handels. Den ena på en stor konferens för handelshögskolor från hela världen, där jag tillsammans med en teatergrupp ska göra en föreställning om skandinaviskt ledarskap. Den andra på Handels Homecoming där Tilde från Cirkör och jag ska hålla årets inspirationsföreläsning.

Själv måste jag försöka ta mig upp ur min svacka. En anledning är säkert att jag har varit sjuk i två veckor och hostat så att jag inte kunnat sova. Lite sömn, ingen träning och mycket jobb skapar dåliga förutsättningar.

Men sedan behöver jag också fundera över mitt liv. Som så många andra, har jag svårt att säga nej. Jag borde förstås inte ställa upp i sammanhang, där jag redan på förhand vet att jag enbart kommer att få skäll. Och jag borde inte sticka ut hakan och provocera en massa hatiska män, som sedan skickar vidriga mejl.

(*Usch, nu fick jag just ännu ett mejl från en farfar i Skåne, som inte enbart uttryckte sig hatiskt om mig, utan också om min älskade son… Sådant får mig att överväga att sluta skriva!*).

Kanske är det läge att börja se sig om efter ett annat jobb och stiga av scenen. Just nu känns det som om det vore bäst både för mig själv och alla andra.

Kommentera
27 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Drömmen om Alexandria

Emma Emma

I kväll var det dags för lansering av Per Strömbäcks bok Drömmen om Alexandria. Den digitala distributionens dilemma.

Jag tyckte mycket om boken. Den sätter fingret på något viktigt, nämligen att det är svårt för skaparna att få betalt och därmed svårt att få till en långsiktigt hållbar ekonomi i den digitala världen. Per kallar det för en konflikt mellan skapande och spridning och menar bland annat att vi fokuserar för mycket på tillgängliggörande, och för lite på att skapa exklusivitet. Det känns som viktigt att ha med sig bland annat i kulturpolitiken!

Kostnaden för skapande ligger fortfarande på de gamla analoga systemen samtidigt som den digitala distributionen har utarmat dem. Därmed finns det ingen som betalar för skapandet.

Lösningen är jag inte riktigt lika säker på. Per föreslår ett slags mellanhandsalternativ, där de som distribuerar kulturen också måste börja betala för skapandet av den – tillsammans med det offentliga. Det låter bra, men jag är fortfarande inte helt säker på hur det ska gå till i praktiken. Däremot delar jag helt principargumentet.

Det gjorde däremot inte alla på Timbro, utan där verkade många tro att det kommer att växa fram alternativ av sig självt, som börjar betala tillbaka och att man också kan sätta sin tilltro till finansieringsformer som crowdfunding. Riktigt så optimistisk är inte jag, även om jag applåderar sådana initiativ.

Annars tyckte jag nog att det bästa med boken och kvällen var att ämnet digitalisering för första gången kändes tillgängligt! Det är trots allt bokens allra största gärning.

Kommentera
25 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Röst – framtidens media?

Emma Emma

Kanske ska jag ska ta tillbaka mitt dissande av årets sommarprogram. Det är nämligen svårt att göra röstmedia. Väldigt svårt.

Själv kämpar jag just nu med en podcast i tolv avsnitt. En pedagogisk podcast att använda i en kurs i höst. En ”pedpod”, som jag kallar det. Det är vansinnigt kul – och helt omöjligt!

Tekniken är visserligen enkel. Att fixa en schysst hemmastudio, med professionell ljudkvalitet, kostar inte mycket. Likaså är det lätt som en plätt att klippa med exempelvis Garageband.

Men berättandet… och språket… och rösten. Åh, så svårt! Mentalt ska man föreställa sig att man berättar en historia för någon som ligger på kudden bredvid. Så lågmält och intensivt bör man prata för att det ska bli riktigt bra. Det gör inte jag.

Nu har jag dessutom åkt på en luftrörsinfektion. Det hörs inte så mycket när jag pratar vanligt, men i podcasten… Det låter helt förfärligt. Sprucket, knastrigt och ansträngt. Vad gör man då?

För att inte tala om språket. Hur svårt kan det vara att hitta rätt ord och inte säga ”liksom” och ”gud” och en massa annat dumt i var och varannan mening? Svar: supersvårt.

Slutligen, och svårast av allt: berättandet. Det går inte att prata rakt upp och ned, utan man måste hela tiden hitta berättelser; något som fångar intresset, oavsett vad man pratar om.

För den som likt jag själv är van att stå på scen och använda hela kroppen, är det extremt utmanande att enbart ha berättandet, språket och rösten att ta till.

Nu har jag tack och lov förmånen att få bli coachad av såväl kollegor som en producent på Sveriges Radio. Tanken är att på sikt kunna utveckla både konceptet pedagogiska podcasts och också kunna gå publikt med en större satsning.

Vi tror nämligen att det här är framtiden. Rörliga bilder i all ära, men de kräver helt andra resurser och en annan typ av koncentration hos den som tittar. Podcasts kan man lyssna på medan man gör något annat – och de är mycket billigare och enklare (rent tekniskt) att spela in.

PS Den som vill höra hur illa jag låter, kan för övrigt lyssna på Vetandets värld i morgon, måndag. Där ”föreläser” jag – precis som jag nu fått lära mig att man inte ska – om humaniora i ekonomutbildningar.

Kommentera
21 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Malik om skapande – och när det är klart

Tobias Tobias

Ikväll ska jag besöka Media Evolutions utsålda The Conference i Malmö och lyssna på bland andra den svenska, Oscarbelönade dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul.

Jag lyssnade på hans Sommar-program häromveckan. Efter en trevande inledning lyckades han fint knyta ihop sin berättelse och det är två saker jag tar med mig.

Han återkom till att det är skapandet i sig som är det lustfyllda, inte att njuta av frukterna av det. Egentligen sa han inte detta rakt ut om sig själv, men det var tydligt att han i efterhand snarare såg tillbaka med glädje på den mödosamma processen fram till resultatet, än njöt av den oerhörda Hollywoodframgång som han lyckades skörda.

Han hänvisade till exempel till en intervju han gjort med Bill Drummond, som för övrigt stod på samma konferensscen som Malik ska prata på ikväll för två år sedan. Bill Drummond var från början känd för sina KLF-hits, men senare för att han och sin artistkollega brände 1 miljon pund 1994. Orsak: han ville inte längre bära oket av framgång. (Okej, bakgrunden är något mer komplex, men detta var vad Malik tog fasta på.)

Vad som också fäste utifrån Maliks berättelse var frågan om när ett verk är klart. Enligt honom själv var Searching for Sugar Man inte alls klart då de första kopiorna började skickas ut. Han hade ju bara gjort sina 3D-animationer med en enkel iPhone-app för några tior.

Men till slut stod det klart att filmbolag och filmfestivaler tyckte att filmen var tillräckligt klar, och Malik slutade med sina invändningar — när alla andra var så nöjda.

Kanske är det ett av ett bokförlags, filmbolags eller musikbolags viktigaste uppgifter att säga stopp och sätta ramar. Oftast pratar man om motsatsen, att det viktiga är att förädla och utveckla. Men detta är ett annat perspektiv.

Detta ska inte blandas ihop med att enbart sträva efter good enough. Målsättningen måste alltid sättas högre, men på väg mot sin vision måste ibland en gräns dras. Skaparen själv riskerar att bli väldigt närsynt inne i processen. Samtidigt är det denna närsynthet — och ibland, besatthet — som ser till att arbetet fortsätter, med okuvlig omtanke kring alla detaljer. Om ni inte sett dokumentären The Promise om Bruce Springsteen så ger den en fantastisk inblick i detta. Läs vad jag skrev om den då den visades på SVT.

Men ändå. Någon behöver säga stopp till slut, och om inte upphovsmannen kan själv så blir det ”utgivaren”.

Det kan i många fall också handla om att sätta ramar från början. När jag själv pratar med potentiella författare så brukar jag framhålla att inte börja med att skriva ”Bibeln”. Att skriva en bok är alltid en utmaning och att börja med ett mer fokuserat verk är i de flesta fall att föredra. Låt i stället livsverket komma senare, efter ett par andra böcker.

***

På The Conference ser jag också fram emot seminariet Libraries in a Digital Age. Vi får se om jag återkommer i ämnet. Det har gått ett tag sedan jag gick loss kring eböcker här på bloggen.

 

Kommentera
20 augusti 2013 under Samtal | kommentera

Samarbeten är talande för den kulturella och kreativa sektorn

red red

Fotograf: Martin Hegardt

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Delvis involverade i festivalprogrammet är projektet Kela, Kreativt entreprenörskap i Landskrona. Sanna Lilie är projektledare för Kela och tidigare har hon bland annat arbetat som idéutvecklare med särskilt fokus på idéer inom den kulturella och kreativa samt samhällsförändrande sektorn, drivit eget som jämställdhetskonsult och grundat branschorganisationen Genusföretagarna. Hon är även en av författarna till boken Brinntid – en bok om utbrändhet och jämställdhet.

Vad gör Kela?
Kela är ett utvecklingsprojekt i Landskrona som sedan starten i januari 2012 bygger nätverk, arrangerar kompetensutveckling och skapar mötesplatser för blivande  och redan verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona. Projektet är till stor del utformat av stadens kreatörer som när Kela drog igång kontaktades och engagerades för att ge input kring vad som saknas och vad som kan bli bättre.

Kela arbetar också med att föra in kultur som en del av stadens övergripande stadsomvandling till exempel genom att vara en resurs för stadsplanerarna och de som arbetar med stadens översiktsplan. Med andra ord är Kela ett mångsidigt projekt som arbetar i flera läger, vilket jag tror är en av projektets framgångsfaktorer. För att genomföra ett lyckat utvecklingsprojekt av den här sorten krävs det att både ha en nära kontakt med de som projektet vill stärka, kreatörerna, och med politiker och tjänstepersoner. Enbart tillsammans kan strukturer och system förändras.

Hur står sig den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona?
När Kela drog igång gjorde vi en kartläggning över hur sektorn då såg ut i Landskrona. Vi hittade många fler än vi hade förväntat oss. Och nya verksamheter startar titt som tätt. Men visst är närheten till Malmö något vi måste förhålla oss till. Å andra sidan, när vi i juni öppnade dörrarna till Kelakollektivet, en co-working space för verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona så ramlade det även in ansökningar om platserna från Malmö och Helsingborg. De flesta som ansökte, oavsett varifrån de kommer, attraherades av Kelakollektivet eftersom det är en plats som alla får vara med och forma. Kollektivet börjar utvecklas till en manifestation av en vision som Kela arbetar utifrån. Att det blir roligare tillsammans, att kollaborativt arbeta för att göra något bra, både för sig själv och för andra. Det tycker jag även är talande för sektorn i sin helhet.

Ni är också involverade i samarbeten kring insatser för den kulturella och kreativa sektorn i hela Skåne. Vad behöver Skåne förbättra/stärka?
Landskrona är en av de kommuner som fått ett särskilt utvecklingsansvar från regionen kring att ta fram kommunala strategier för att stärka verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn. Alla vi som arbetar med de här frågorna i de olika kommunerna i Skåne behöver bli bättre på att tipsa och inspirera varandra om vad vi gör som fungerar. Vi behöver också be våra politiker att berätta för varandra hur de i sina led ser möjligheterna med kultur och kreativitet som en viktig del av städers tillväxtpotential. Och när jag säger tillväxt så menar jag att vi måste se det ur ett bredare perspektiv än enbart vad som genererar direkta skatteintäkter. Till syvende och sist handlar det om kunskapsöverföring, vilket ju kan kännas självklart i en kunskapsekonomi. Det får inte bli att vi bara pratar med de redan frälsta, uttrycket preaching to the choir säger mycket.

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Vad händer och hur är ni involverade?
Ja, det ska bli så fantastiskt roligt! Programmet är så otroligt bra, det händer saker hela tiden, allt ifrån artist talks till utställningar, till bokreleaser och fotobussar och såklart en hel del fest. Kela medarrangerar två punkter. Dels har en av fotograferna som sitter i Kelakollektivet, Marie Rosenqvist, en utställning i kollektivet hela helgen. Och under lördagen har vi bjudit hit Nördcafé Skåne som producerat ett riktigt nördigt samtal om ljusskimmer och skuggspel.

Landskrona planerar också för en profilering mot foto. Hur ser du på det?
Landskrona var fram tills för trettio år sedan en blomstrande och välmående industristad. Som alla industristäder måste även Landskrona nu omformulera sig och sin plats i en mer kreativ kunskapsekonomi. När vi tittar på den kulturella och kreativa sektorn i staden så är fotonäringarna en av de större, bland annat det och att det inte finns ett fotografiskt centrum i södra Sverige gjorde att vi valde att satsa på detta. Personligen ser jag fram emot att se om och hur fotosatsningen skulle kunna utvecklas tillsammans med fler aktörer, med allt från enskilda fotografer till forskning och regionens övriga aktörer. För som sagt, allt blir roligare när det görs tillsammans.

Kommentera
20 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Konst som investering

Emma Emma

>Måndag 26 augusti ska jag delta i ett seminarium på Bukowskis om konst som investering. Ena hjärnhalvan bakom Mei Moses Fine Art Index, Jianping Mei, ska tala och efteråt ska vi i panelen kommentera.

Det är ju inte riktigt mitt ämne, men det finns ändå intressanta aspekter. Som när Mei & Moses skriver såhär:

The first beauty of art is the obvious one of emotional appeal obtained from the visual image of the object.

The second beauty of art is the enjoyment most individuals obtain from the process of its acquisition. This includes, but is not limited to, knowledge acquisition, socialization with like minded collectors and experts, excitement of the chase, meeting its maker, etc.

The third beauty of art is its longevity and financial performance.

Själv tycker jag, utan tvekan, att den andra skönheten är den mest intressanta. Hur skapas kulturella/sociala värden i konstvärlden?

Men jag är också intresserad av sambanden mellan de tre:

  • Hur påverkas det emotionella/estetiska värdet av att man ser konst som en finansiell investering?
  • Hur påverkas det kulturella/sociala värdet av att man ser konst som en finansiell investering?
  • Med andra ord, hur samspelar finansiella, emotionella/estetiska och kulturella/sociala värden i konstvärlden?
Kommentera
17 augusti 2013 under Noterat | 1 kommentar

Medici Method @ Marstrand

Emma Emma

Minns du Medicieffekten av Frans Johansson? Boken kom ut för snart tio år sedan och blev en bästsäljare. Jag läste den då och jag läste om den häromdagen – och jag tycker fortfarande mycket om den.

Ja, faktiskt borde den vara obligatorisk läsning för att alla som är intresserade av kulturekonomi.se, eftersom den säger precis samma sak som vi: att innovation sker i skärningspunkten mellan olika perspektiv – och att vi för att åstadkomma innovation behöver mångfald och passion!

Därför var det med stor entusiasm jag begav mig till Marstrand för en workshop med Frans Johansson och The Medici Group, ordnad av Intersection Point, med eldsjälarna Christina Östergren och Ulf Tengroth i spetsen.

Jag blev inte besviken. Det var så himla fint ordnat, med massvis av spännande, trevliga människor, bra samtal, fantastiska kulturinslag, fina berättelser och kanonföreläsningar av Frans Johansson. Attans, vilken bra föreläsare han visade sig vara! Så himla duktig!

Det var verkligen superlyckat!

Och ändå var det bara en pilot. Nästa år är tanken att det ska bli ett ännu större, internationellt evenemang på Marstrand. Håll ögonen öppna!

Kommentera
17 augusti 2013 under Noterat | 1 kommentar

Dags för innovation av processerna?

Emma Emma

De senaste åren har det blivit otroligt populärt med olika typer av interdisciplinära innovationsprocesser; inspirerade inte minst från designtänkande. Jag använder mig själv av sådana processer i min undervisning – och de brukar vara uppskattade.

Ändå är jag lite skeptisk, efter att – för en gångs skull – själv ha deltagit i en dylik process under två dagar på Marstrand.

Är den här typen av strukturerade, kreativa grupprocesser verkligen effektiva? Missar man inte väldigt viktiga aspekter? Passar de kanske vissa, men långt ifrån alla?

Själv tenderar jag till exempel att bli väldigt dominant. Det är inte bra. Andra går åt andra hållet och försvinner, trots att de kanske har mest att bidra med av alla. Ska man arbeta i grupp, tror jag också att man behöver arbeta med själva grupprocessen; inte enbart med innehållet.

Dessutom blir det tydligt att processen låser fast lösningen. Själv ville jag till exempel börja om dag två och kasta vår första idé överbord, men det var förstås en omöjlighet. Då hade vi redan, som grupp, investerat alldeles för mycket.

Tiden är en annan faktor. Har man läst sin Kahneman, vet man att det finns en poäng med att också tänka långsamt. Det hinner man inte göra under sådana här processer.

Likaså tror forskaren i mig att det också är bra att se utåt och göra lite efterforskningar innan man bestämmer sig för en idé. Men även det är förstås svårt att få till under en två dagars workshop – utan nät.

Däremot tror jag att man kan få till ett par saker jag verkligen saknade. Det första är tid för egen reflektion och tid att se inåt. Inspirerad av innovationsforskningen vid MIT, lägger jag själv gärna in meditation i mina processer, som ett sätt att nå djupare, till själva ”källan”. Det saknade jag på Marstrand (även om jag hann smita iväg under en rast och meditera vid havet).

Meditation har dessutom fördelen att öppna upp för bättre samtal. Man blir helt enkelt mer närvarande och kan efteråt mötas på ett djupare plan.

En annan sak jag saknade var rörelse. När jag tvingas sitta stilla i två dagar, blir jag helt hysteriskt rastlös. Det kryper i hela kroppen och jag kan inte koncentrera mig. Sitter jag hemma och skriver, hoppar jag ofta upp på min crosstrainer en stund för att få igång tankarna. Och på jobbet rullar jag ofta ut min yogamatta. När jag själv leder sådana här processer, brukar jag därför alltid se till att lägga in åtminstone en promenad, enskilt eller i grupp. Det tycker jag hjälper.

Men, återigen, vi är förstås olika. Det finns förstås dem som bara älskar att gå in i en gruppbubbla och som där får flow. Min mest älskade kollega, till exempel. Han älskar relationer och struktur – och är på många (alla?) sätt min motsats. Och han ÄLSKAR förstås den här typen av grupprocesser! Det är hans element.

Själv tror jag på dem i teorin, men jag kan men kan konstatera att jag i praktiken föredrar att arbeta lite mer ostrukturerat. Det är kanske en anledning till att jag aldrig gillat lagsport.

Frågan är dock hur man fångar upp alla i den här typen av processer, så att vi får till en mångfald också av personlighetstyper; både sådana här frihetstörstande, rastlösa individualister som jag själv och de mer introverta. Som min bordsherre på middagen, som berättade hur han såg till att snabbt göra sig själv till sekreterare för slippa säga en massa saker i sin grupp.

Jag tror att det finns mycket att göra på själva processområdet. För att utveckla bra metoder, tror jag faktiskt att man skulle behöva arbeta just mer interdisciplinärt och få med fler aspekter!

PS Se också artikeln i Resumé om ”kreativitetsexperten” Nicolas Jaquemot. Även han lyfter fram vikten av att skapa plats för individen, av den fysiska rörelsen och av eftertanken för att stimulera kreativitet.

Kommentera
16 augusti 2013 under Noterat | 1 kommentar

Culture meets Industry

Emma Emma

En av programpunkterna på Kulturkalaset var Culture meets Industry. Ett projekt skapat av Magnus Rosén, före detta basist i heavy metal-bandet Hammerfall, och, precis som namnet säger, ett möte mellan olika konstformer och industrin, mellan hårdrock, opera, cirkus, jazz, munkkörer och Götaverken, Göteborgs Hamn, Volvo Lastvagnar, m fl.

Med andra ord, ett projekt helt i vår anda!!!

Jag hade förmånen att träffa Magnus dagarna efter på Marstrand. Vi satt i samma panel och pratade båda två, plus att han uppträdde en massa: med operasångare, jazzmusiker, cirkusartister, en gregoriansk munkkör och mycket mer. Så himla häftigt!

Kommentera