Jag har en kollega som, lite skämtsamt, brukar argumentera för att akademiker borde ha utsläppsrättigheter. Man skulle helt enkelt inte få skriva mer än ett visst antal texter i sitt liv.
På så sätt skulle man bli tvungen att anstränga sig på allvar och formulera verkligt viktiga tankar.
Tyvärr tänker jag på det på vägen hem från London. Jag har plockat upp den senaste boken av en av mina stora idoler, sociologen Zygmunt Bauman. Men jag måste erkänna att boken är en besvikelse.
Det är nog dags att hitta en ny favoritförfattare, som inte hunnit förbruka sina rättigheter…