Almedalen 2013 var fantastiskt! Mitt bästa Almedalen någonsin – och minns då att jag har gotländska rötter och har varit med (nästan) ända sedan start! Då det verkligen var Palmedalen.
I år föll allt på plats. Jag växlade konstant mellan tre sorters seminarier: om kultur, om ekonomi och om välmående – och fick plötsligt ihop det.
Nyckeln kom när jag ena dagen gick på seminarium och hörde Adrian Wooldridge från The Economist, han som skrev den hajpade rapporten om hur bra vi är i de nordiska länderna. Eller, rättare sagt, hur bra vi har blivit sedan tidigt 1990-tal, då den ekonomiska utvecklingen sköt fart samtidigt som vi nedrustade välfärden. I hans kurvor pekade allt uppåt, och där inkluderades även kulturen, illustrerat bland annat av deckarförsäljningen.
Nästa morgon såg jag exakt likadana kurvor. De tog fart vid precis samma årtal och pekade precis lika mycket uppåt. Men nu handlade det inte om ekonomisk utveckling, utan om självmord, sömnstörningar, stress och användningen av anti-depressiv medicin i Sverige. Seminariet var anordnat av Karolinska Institutet.
Kanske tog vår ekonomiska utveckling fart från tidigt 1990-tal, men i så fall på bekostnad av vår hälsa och vårt välmående.
Den tredje pusselbiten kom samma eftermiddag när Sacco sa det självklara: vi har egentligen inga vetenskapliga belägg för att kultursatsningar leder till ekonomisk utveckling, men däremot kan vi vetenskapligt bevisa att kultur bidrar till hälsa. Vad gäller kultur och ekonomisk utveckling kan vi se en korrelation, men vi kan inte bevisa ett kausalsamband. Det kan vi däremot vad gäller kultur och hälsa.
För mig blev det där och då tydligt att jag är på rätt spår, när jag nu jag intresserar mig allt mer för sådant som social hållbarhet, välmående, mening och medvetenhet kopplat till kultur. Det handlar om ett slags långsiktig hållbarhet, som inbegriper fler aspekter än vad som är kortsiktigt lönsamt och bidrar till ekonomisk tillväxt.
Att ta det här större greppet är också att ta begreppet ”ekonomi” på allvar. Ekonomi handlar om att hushålla med resurser, och för att göra det måste vi inbegripa såväl människa som miljö – och tänka långsiktigt!
Det är kulturekonomi – på riktigt!