Att recensera ett seminarium man själv har modererat, låter sig inte göras i första taget. Jag kan hitta en miljon fel – och så gott som alla skyller jag på mig själv.
Men nu ska inte min eviga ”scenskam” få styra, utan istället tänkte jag lyfta fram några frågor som jag bär med mig om crowdfunding, efter att ha lyssnat till paneldeltagare och andra kloka människor på seminariet i Almedalen i dag:
* Handlar det inte mest om att vi går från makro till mikro, från system till individ?
* Är det inte, som alltid, mycket prat om fördelarna, men inte så stort i praktiken?
* Vad kostar det egentligen och vad är det värt?
* Kommer det någonsin att bli något annat än ett litet alternativ, som passar en del, men långt ifrån alla?
* Om det används som ett system för att ta betalt för andra uppdrag (som ett par paneldeltagare sa), kan man då verkligen prata om en kompletterande form av finansiering?
* Är det kanske främst ett system som lämpar sig för extroverta projekt med många kontaktytor, som via crowdfunding kan få större utväxling på sina insatser?
* Hur kritisk är man bland de offentliga aktörerna; ser alla faran med att privata pengar skulle kunna köpa sig offentliga medel?
* Om det nu är så bra, varför är det så få som själva är med och finansierar projekt på det här sättet (i publiken var det kanske en sjättedel som hade gjort det någon gång)? Vilka är egentligen med?
* Hur fungerar det för offentligt finansierade institutioner? Är det ens ett alternativ?
* Hur kommer det sig att det är så stort i Holland? Att det är stort i Spanien kan man förstå, eftersom den offentliga finansieringen har havererat, men varför i Holland?
Och så vidare. Det finns säkert många fler frågor, och kanske till och med några svar.