Almedalen är som Allsången. Bägge fångar det bästa med Sverige: alla får vara med, det spelar ingen roll om man kan tala eller sjunga, om man är statsminister, schlagerstjärna eller bara en alldeles vanlig ovanlig människa. Det är öppet och informellt, folkligt och fint – och alldeles unikt!
Åtminstone i teorin. I praktiken är det inte riktigt min grej. Varken Almedalen eller Allsången. Kanske för att det är för mycket grupp över bägge arrangemangen – och jag har aldrig varit en gruppmänniska. Jag gillar inte konferenser, mässor och andra stora sammanhang. De gör mig nervös.
Och jag gillar inte heller när det blir för mycket på en gång. Tankar och ideer är alltid bäst när de kommer i lagom mängd; när man hinner tugga och smälta dem ordentligt. Det hinner man inte riktigt i Almedalen.
Men jag ska ändå försöka vara positiv och inte klaga. Jag är bara här i tre dagar och jag ska se till att få ut så mycket som möjligt av seminarieprogrammet. Själv deltar i tre seminarier: om crowdfunding, om KKN och om stålindustrin som kreativ näring.
Resten av tiden ska jag passa på att lära mig så mycket som möjligt. De senaste årens stjärna i det svenska kulturekonomiska kretsloppet, Pier-Luigi Sacco, tänkte jag lyssna på, liksom eventuellt kulturministern, eftersom hon samtalar med Katrine Kielos, vilket kan bli spännande. Än så länge har jag nämligen aldrig hört ett intressant samtal med kulturministern, men jag tror, hoppas och hejar på Katrine! I övrigt kommer jag dock att undvika seminarier där jag redan har hört alla talare.
Istället för klassiska kulturseminarier kommer det alltså att bli andra ämnen, bland annat ett par om det som forskningsmässigt intresserar mig mest just nu, nämligen kontemplativa praktiker. Eller social hållbarhet, som det kallas på KI.
Personligen är jag nämligen lite trött på allt prat om kultur, kreativitet och innovationer. Länge har jag velat att det kulturekonomiska samtalet också ska rymma mer existentiella frågor; inte minst för att jag tycker att det är där konstens största bidrag ligger. Istället för att fokusera så evinnerligt ensidigt på ekonomisk tillväxt, kreativitet och innovationer, tycker jag att vi också borde fokusera på social hållbarhet, medvetenhet och existentiella spörsmål.