Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 juli 2013 under Noterat | kommentera

Buffett Jr – om samvetstvätt

Emma Emma

Som kulturekonom hamnar man ofta i diskussioner om filantropi. Filantropi anses för det mesta vara något uteslutande gott, något som ska uppmuntras till varje pris, ja, till och med räddningen på många av världens problem.

Riktigt så enkelt är det förstås inte.

Och för alla som tror det, rekommenderar jag en läsning av Peter Buffett, son till Warren, som i NYT skriver om vad som verkligen behövs: en systemförändring.

Det är viktig läsning!

För visst är det sjukt att den ideella sektorn (i USA) har vuxit med 25 % på tio år; blivit så stor att den nu omsätter 316 miljarder dollar och har drygt nio miljoner anställda.

Samtidigt som – eller på grund av att – den lilla, rika eliten har blivit rikare än någonsin.

Peter Buffett kallar det för samvetstvätt, ”conscience laundering”. De rika kan sova gott om natten, samtidigt som ingenting har förändrats. Strukturerna lever kvar.

Sedan kastar han en känga mot alla dem som ägnar sig åt att föra in ett affärstänkande som svar på problemen, som ägnar sig åt mikrokrediter, till exempel. De gör enligt honom samma sak: dövar sitt eget samvete samtidigt som de orsakar skada, genom att reproducera just det system som skapar sådana inkomstskillnader.

Ändå vill han inte se ett slut på kapitalismen, utan snarare ett annat slags kapitalism. Och framför allt humanism:

I’m really not calling for an end to capitalism; I’m calling for humanism.

Själv säger han sig stötta initiativ som skapar förutsättningar för en systemförändring.

Det hoppas jag att fler filantroper gör!

Kommentera
25 juli 2013 under Noterat | 4 kommentarer

Bästa & sämsta sommarprogram 2013

Emma Emma

Sommar i P1 är ju en kulturinstitution. Och många av sommarpratarna har också något slags anknytning till kulturekonomi, vare sig de är kulturskapare eller entreprenörer.

Tyvärr är många också rätt outhärdliga att lyssna på. I år tycker jag nästan att det har varit värre än vanligt; maken till självförhärligande har väl aldrig hörts.

Snälla P1, kan ni inte till nästa år fixa fram redaktörer som kan sätta stopp för detta eviga självförhärligande och skrytande?

Fast det finns förstås undantag. Min favorit hittills (men då har jag inte hört alla) är Liv Strömquist. Attans vad bra hon var! Jag älskar sommarpratare som tar ett specifikt och oväntat ämne, i Livs fall mens, och sedan blandar egna erfarenheter med ordentlig research. Efter att ha lyssnat på hennes program har man lärt sig en massa och framför allt har mensvärken äntligen fått mening! Att det skulle ta så lång tid (37 år, i mitt fall) är helt absurt!

Dessutom bjöd Liv Strömquist på en bra betraktelse av skam och skapande. Hennes tes är att man måste övervinna skammen för att kunna skapa. Det ligger det nog mycket i, även om skammen kan komma med full kraft efteråt. Själv lider jag ju till exempel mycket av min, som jag har berättat om förut, ”scenskam”, d v s den skam som kommer efter ett framträdande, en föreläsning eller publiceringen av en text. Tyvärr vet jag att jag är långt ifrån ensam om det.

Likaså gillade jag Liv Strömquist tankar om vikten av stöd för att kunna skapa. Har man som hon, och som jag, och säkert som många andra, en ”inre Laila Bagge”, som kritiserar allt man gör, behöver man inte mer kritik, utan snarare stöd, för att utvecklas.

Andra sommarpratare som jag har gillat i år är Kristian Gidlund och Maria Sveland, Malik Bendjelloul och Filip Hammar; alla bra berättare med viktiga budskap!

Men många har jag ännu inte hört, så tipsa gärna! Vem tyckte du var bäst? Och sämst?

Sämst so far var de som jag blev besvikna på; de som jag hade sett fram emot – och verkligen ville gilla! Som Niklas Zennström. Varför måste det alltid bli så fullt av floskler och så förutsägbart när det handlar om entreprenörskap? Kan någon förklara det?

En besvikelse var också Carolina Neurath. Jag gillar det hon skriver så jag hade höga förväntningar, men jag blev besviken. Varför lägga sådan tonvikt vid de egna prestationerna, för att inte tala om utseendet, och så lite vid strukturerna i samhället? Jag trodde faktiskt att hon var klokare än så.

Över huvud taget kan man undra om det finns något slags ”Anti-svenskt-näringsliv”, som ligger bakom Sommar? Sällan framstår nämligen näringslivsmänniskor som så korkade och endimensionella som i Sommar. Vad beror det på?

Krävs det att man är full av floskler, förutsägbar, självcentrerad och blind för strukturer, för att lyckas i näringslivet? Man kan ibland undra.

Men än finns det hopp. 7 augusti pratar till exempel min kompis Daniel Sachs, som till vardags är vd för Proventus, styrelseordförande för Dramaten och mycket mer – och han är allt annat än det ovanstående. I alla fall i verkliga livet, och jag hoppas innerligt att han förblir det i Sommar. Annars börjar jag på allvar tro på något slags konspirationsteori..;-)

Kommentera
25 juli 2013 under Noterat | kommentera

Kreativ ekonomi i Kräklingbo

Emma Emma

Vi har precis kommit hem från Kräklingbo, en liten ort med ett par hundra invånare på den gotländska ostkusten, där jag har tillbringat somrarna i min barn- och ungdom.

Jag brukar använda Kräklingbo som exempel, när jag ska beskriva utvecklingen – på gott och ont – mot en kulturell och kreativ ekonomi.

När jag var liten, kunde jag cykla till minst sex affärer för att köpa lördagsgodis. Det fanns affär i Kräklingbo liksom i alla grannsocknar. Likaså kunde jag cykla till banken, posten, ett par bensinmackar och kiosken.

Det kan jag inte längre. Nu kan jag cykla till en (1) affär en dryg mil bort. Alla andra affärer har lagts ned. Och det har banken, posten, bensinmackarna och kiosken också gjort.

(Jag kunde också köpa mjölk direkt från gårdarna, vilket skulle vara bra i dag, eftersom jag – i likhet med många andra – inte tål svensk, superpastöriserad mjölk. Jag förbannar Arla och de andra industrimejerierna varenda dag, som gör livet svårt för oss allergiker. Men det är en annan historia, även om poängen är densamma: det finns inte heller några gårdar med mjölkkor kvar.)

Vad jag däremot kan göra nuförtiden är att cykla till ett stort antal ateljéer och konsthantverkare. Och jag kan gå på mängder av olika loppis varenda dag.

Jag kan också yoga på en fin yogastudio; jag kan köpa ekologiskt mandelsmör och yogite och dricka kaffe till stockholmspriser på café. Det kunde jag inte när jag var liten.

För min personliga del är det med andra ord rätt bra. Jag gillar ju allt sådant här. Det känns som hemma på Södermalm i Stockholm.

Fast ändå inte.

För konst och yoga, second hand och mandelsmör i all ära, men det räcker liksom inte. Det krävs också basfunktioner för att samhället ska leva.

Det glömmer vi ibland när vi hyllar den s k ”kreativa ekonomin”. För att den verkligen ska frodas krävs också infrastruktur: livsmedelsbutiker, vårdcentraler, skolor, bensinmackar och annat.

Vem talar om det?

Sonen & jag framför Kräklingbo kyrka

 

Kommentera
14 juli 2013 under Noterat | 1 kommentar

I Kansas hatar man kreativitet – del I

Emma Emma

Årets mest chockartade upplevelse var ett besök i Wichita, Kansas. Samma stad som Dorothy i ”The Wizard of Oz” kommer ifrån – och längtar tillbaka till.

Det gör inte jag – och än mindre gör sonen det, efter att ha tillbringat ett läsår där.

Ärligt talat är Wichita, Kansas nog den värsta plats jag någonsin har besökt. FÖRFÄRLIG!

Och ändå är den så intressant att jag faktiskt rekommenderar alla att åka dit; till exempel Tobias, som alldeles nyligen undrade vart han skulle åka härnäst.

Mitt tips: åk till Wichita, Kansas!

Inte minst för att det ställer alla föreställningar på ända. Som att det till exempel alltid finns något slags ”kreativ klass”, som älskar sådant vi gillar på Södermalm i Stockholm.

Det gör det inte i Wichita, Kansas.

Tvärtom. De hatar precis det som vi älskar. HATAR!

Ett exempel: några entusiaster, som säkert har läst in sig på Richard Floridas teorier, har rustat den gamla stadskärnan i Wichita och försökt skapa ett ”creative downtown”.

Resultatet har blivit en av de vackraste platser jag någonsin har besökt, med gamla, varsamt renoverade industribyggnader, en flod som flyter genom staden, monument över ursprungsbefolkningen, ett museum, en teater, ett par kaféer och krogar, en pilates- och yogastudio och annat som hör en sådan ”kreativ” plats till. En oas i en stad som annars mest består av motorvägar, snabbmatskedjor, skjutbanor och kyrkor.

Det är bara en sak som saknas: FOLK!

När vi var där, såg vi inte en enda människa. Vi var helt ensamma på gatorna, och sonen säger att det var samma sak varenda gång han var där: helt folktomt.

Familjen han bodde hos, som nog kan anses vara rätt representativa för befolkningen i Wichita, avskydde platsen. I deras ögon symboliserade den allt det som de föraktar och förkastar: konst, kultur, medier, högre utbildning, miljömedvetenhet, samvaro utanför familjen, kaffe, alkohol, underhållning, urbanisering, nytänkande, etc.

Och de är förstås långt ifrån ensamma, vilket är vad som gör det intressant. Stora delar av världen, och inte minst USA, resonerar likadant. Kreativitet är inte alls något positivt, utan tvärtom. Kreativitet hotar de traditionella värderingar, som man till varje pris vill bevara.

Ja, det är faktiskt fascinerande hur dåligt många av de teorier vi i vanliga fall refererar till passar in i Kansas, och på liknande ställen.

Så även om jag starkt skulle avråda dig från att skicka din tonåring dit ett år, rekommenderar jag dig ändå att göra ett besök i Wichita, Kansas. Det är nämligen oerhört lärorikt att möta anti-kreativiteten!

Kommentera
12 juli 2013 under Noterat | kommentera

Vad händer med människan?

Emma Emma

Är helt fixerad vid frågan om vad som händer med människan i ”datafieringens” tidevarv; när allt kan mätas och kontrolleras; när vi till och med kvantifierar oss själva och kärleken?

Privat lever jag frågan; professionellt plöjer jag allt jag kommer över och försöker formulera mina tankar.

Ofta blir jag besviken. Visst finns det bra genomgångar över utvecklingen, och visst snuddar de vid frågeställningarna, men de går inte på djupet. Som Viktor Mayer-Schönberger och Kenneth Cukier, till exempel, i boken Big Data: A Revolution That Will Transform How We Live, Work, and Think.

För självklart händer det något med oss när vi tappar tron på vårt eget och andras omdöme, vare sig det är på arbetsplatsen eller i privatlivet.

Datafieringen i all ära, men den måste balanseras! Såhär skrev jag i en krönika med rubriken Ett kvantifierat jag för något halvår sedan, och det håller jag fast vid.

Kommentera
10 juli 2013 under Noterat | kommentera

Ekonomutbildningar i framkant

Emma Emma

Sonen, som just kommit hem från ett år i USA, har fått för sig att han vill läsa ekonomi på universitetet. Det föranleder en del intressanta diskussioner hemma vid köksbordet.

Själv skulle jag ju helst se att han läste något annat. Psykologi. Arkitektur. Statskunskap. Whatever, som han verkar ha begåvning och passion för och som det finns en framtid i. Men ekonomi?

Nu tänker jag inte göra som min egen pappa en gång gjorde och försöka förbjuda honom. Det tjänar inget till. Men däremot tänker jag åtminstone visa honom alternativ och försöka få honom att välja en så bra och bred ekonomutbildning som möjligt.

Det utesluter tyvärr min egen skola. Jag skulle aldrig i livet uppmuntra min son att gå fem år på Handels! Det är en alldeles för snäv utbildning. Kanske kan man gå en treårig kandidat eller en tvåårig master på Handels, men inte fem år! Dessutom tror jag faktiskt inte att han skulle passa in; han är alldeles för intellektuell och ifrågasättande.

Förra veckan besökte vi därför London School of Economics. Deras kandidatutbildningar, där man till exempel kombinerar nationalekonomi med sociologi eller internationella relationer med ekonomisk historia, är imponerande!

På kandidatnivå tror jag nämligen att man ska försöka skaffa sig en så bred grund som möjligt att stå på. Sedan kan man specialisera sig på masternivå.

Dessutom tror jag verkligen på att läsa antingen sin kandidat eller sin master utomlands, och inte stanna fem år i Sverige.

Helst skulle jag förstås se att sonen läste i Tyskland. Där finns de allra bästa utbildningarna; det märker vi inte minst när vi på Handels tar in studenter på masternivå. Tyskarna är överlägset bäst. Men det finns förstås fler alternativ.

Om man vill läsa ekonomi, tror jag alltså på att 1) gå en bred utbildning som integrerar annan samhällsvetenskap och humaniora och 2) om man har möjlighet, läsa antingen sin kandidat eller sin master utomlands.

Kommentera
9 juli 2013 under Noterat | kommentera

Ekonomens dröm

Emma Emma

The day is not far off when the economic problem will take the back seat where it belongs, and the arena of the heart and the head will be occupied or reoccupied, by our real problems – the problems of life and of human relations, of creation and behaviour and religion.

John Maynard Keynes, 1946 

Kommentera
8 juli 2013 under Noterat | kommentera

Utsläppsrättigheter?

Emma Emma

Jag har en kollega som, lite skämtsamt, brukar argumentera för att akademiker borde ha utsläppsrättigheter. Man skulle helt enkelt inte få skriva mer än ett visst antal texter i sitt liv.

På så sätt skulle man bli tvungen att anstränga sig på allvar och formulera verkligt viktiga tankar.

Tyvärr tänker jag på det på vägen hem från London. Jag har plockat upp den senaste boken av en av mina stora idoler, sociologen Zygmunt Bauman. Men jag måste erkänna att boken är en besvikelse.

Det är nog dags att hitta en ny favoritförfattare, som inte hunnit förbruka sina rättigheter…

Kommentera
7 juli 2013 under Noterat | kommentera

Att förändra världen via KKN

Emma Emma

Direkt från Almedalen, drog sonen och jag till London. Vi hälsade på Percy Barnevik, som ju driver organisationen Hand-in-Hand – och som nu startat närmare en miljon företag, varav majoriteten nog skulle klassificeras som KKN-företag.

Är inte det intressant? Jag har inte sett så mycket skrivet om det, men det är ju onekligen en viktig aspekt av kulturella och kreativa näringar: de kan hjälpa till att minska världens fattigdom!

Kommentera
4 juli 2013 under Noterat | kommentera

Kreativa krafter i media

red red

Tobias Nielsén deltog i Almedalen vid ett seminarium om hur Stockholm-Mälarregionen kan gå vidare i att utveckla den kulturella och kreativa sektorn. Han presenterade också statistik över sektorn utifrån den nyligen släppta rapporten Kreativa krafter, som också innehåller en rad rekommendationer till beslutsfattare. Klas Rabe som varit ansvarig för Tillväxtverkets fördelning av medel inom ramen för regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar deltog också i seminariet.

Ett flertal medier plockade också upp diskussionen vid seminariet och rapportens resultat. Kulturnytt rapporterade från seminariet och intervjuade både Tobias Nielsén och Klas Rabe. Tobias poängterade att även om Stockholm-Mälarregionen hamnar i topp så är dessa frågor något som berör hela landet. Rabe sa bland annat att det finns en högre andel kvinnor och personer med invandrarbakgrund som är företagare inom denna sektor än andra, att trösklarna för att ta sig in i lägre än inom andra sektorer.

Kulturnytt fortsatte också diskussionen dagen efter med ett inslag som tog upp kritik från Klys mot regeringens satsning på de kulturella och kreativa näringarna. Kritiken riktade sig mot att satsningen inte kommit enskilda kulturskapare till del och att de kulturella näringarna delvis förbisetts för de kreativa näringarna. Liknande det resonemang som Ulrika Holmgaard lyfte i vårt samtal med henne i förra veckan.  Inslaget tar också upp rapportens områdesindelning och säger bland annat att bildkonst inte finns med. Det är dock en missuppfattning då bildkonsten visst finns med i statistiken men är inte tillräckligt stor för att det ska vara möjligt att statistiskt särredovisa den i rapporten.

TT Spektra plockade också upp rapporten i en notis som publicerats i ett flertal tidningar, här i SvD. Liksom en del bloggar: Magnus Mörck, chef för Konstfacks Utbildnings- och forskningsadministrativa avdelning och bloggen Gilla Örebro.

 

Kommentera