Lars Strannegård är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, styrelseledamot i Statens Kulturråd och medgrundare av Röda Sten konsthall i Göteborg. Han har skrivit och fungerat som redaktör för flera böcker, däribland antologin ”Den omätbara kvaliteten” där han var författare och redaktör. På bilden ovan talade Lars vid Jönköpings kulturting.
Vad är egentligen kvalitet?
Kvalitet handlar om någontings beskaffenhet. I dagligt tal har dock begreppet bara kommit att betyda ”braig-het”. Hög kvalitet innebär kort och gott att något anses vara bra. Låg kvalitet anses således vara det motsatta. Vem som bestämmer vad som är bra eller inte är den kluriga frågan!
Är det möjligt att mäta?
Kvalitet handlar om både mätbara och omätbara värden. Man kan mäta hur hållfast en bro är. En bro som håller för hög belastning är ”bra” och håller således i en mening hög kvalitet. Att mäta hur vacker den är låter sig inte göras lika lätt. Inom kulturen är begrepp som känsla, verkshöjd och upplevelser centrala. Att mäta sådant som känslor och upplevelser är minst sagt problematiskt. Hur räknar man ut hur effektiv en målning, ett musikstycke eller en dansuppsättning är?
Finns det några risker med att försöka mäta eller definiera kvalitet?
Stora. Kvaliteter som operationaliseras för att bli mätbara reduceras. Man kan mäta delar av helheter men man får inte ta miste på vad det är man de facto mäter. Siffror tenderar att leva sina egna liv, frånkopplade de sammanhang som de syftat till att avbilda.
Hur ska kulturinstitutioner och tjänstemän förhålla sig till krav på att utvärdera kvaliteten?
Genom att hålla en dialog om vad kvalitet är samt hur det ska definieras och bestämmas. Kultur i alla dess former innebär en ständigt pågående diskussion om vad som är bra, intressant och givande samt vad som inte är det. Utan kvalitetsdiskussioner blir kulturlivet ganska intetsägande.