I torsdags samtalde Tobias Nielsén och Emma Stenström med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under ett välbesökt seminarium på bokmässan i Göteborg.
Utfrågningen började med hur kulturministern ser på kulturpolitikens ställning i förhållande till andra politikområden. Tobias Nielsén menade att han i perioder känt en trötthet på kulturpolitiken och referade till ett inlägg han skrev 2009 med rubriken ”Nu slutar jag med kulturpolitik”.
I inlägget uttrycker han bland annat att han upplever att det är ganska lågt i tak i den kulturpolitiska diskussionen, att kulturpolitiken inte funnits med i frågor där den borde legat i framkant, exempelvis i frågor som rör digitalisering. Och inte minst att kulturpolitiken har svårt att verkligen påverka och blir ofta något för de närmast berörda.
Emma Stenström citerade också Madeleine Sjöstedts, kulturborgarådet i Stockholm, kommentar till inlägget där hon förstod vad han menade och ibland upplever det som att hon ”slåss mot väderkvarnar”.
Lena Adelsohn Liljeroth svarade att hon inte uppfattade det så, utan att hon tycker att kulturpolitiken tar sin plats. Kulturministern menade också att lyfta fram kulturens olika värden för samhället som en viktig kulturpolitisk strategi. För att visa att kultur inte är en kostnad utan en investering.
Ett annat ämne tog sin start i kunskap om entreprenörskap och utbildningar på konstnärliga utbildningar.
”Det har funnits en diskussion om att det är för många konstnärliga studieplatser för att få har kunnat direkt försörja sig inom området vilket jag tycker är en närmast stalinistisk tanke. I början besökte jag många konstnärliga högskolor och vi har sedan dess försökt få in företagandet som en grund i konstnärskapet på utbildningarna. Det kommer nu också forskning som visar att sådant arbete verkligen ger resultat”, sa Adelsohn Liljeroth.
Emma Stenström gav kulturministern en eloge för det arbetet och sa att massvis har hänt under de senaste fem åren när det gäller entreprenörskapsperspektivet på utbildningarna. Men Emma frågade sedan om det inte nu är dags för den andra sidan, det vill säga för de ekonomiska utbildningarna att ta in ett humanistiskt perspektiv.
”Det är då man blir medveten om sin begränsningar”, svarade kulturministern. Det behövs verkligen mer kunskap om humaniora på de ekonomiska och tekniska utbildningarna.
Hon menade också att en viktig fråga är att konstnärer också engagerar sig politiskt för att kunna påverka dessa frågor inifrån. ”Idag finns det bara en person i riksdagen som är konstnär”, sa Adelsohn Liljeroth.
En annan utbildningsfråga rör estetiska ämnen i grundskolan och gymnasiet där Emma Stenström påpekade att de har en relativt låg status. Hon tog sin son som exempel som precis börjat gymnasiet och inte kommer ha några obligatoriska estetiska ämnen.
Både ja och nej, svarade kulturministern och angrep därför inte riktigt frågan. ”De estetiska ämnena är inte obligatoriska men många väljer dem ändå” fortsatte hon och refererade till Ungdomsstyrelsens rapport från förra året som visade på ett mycket högt kulturutövande bland unga (se vårt samtal med Ungdomsstyrelsens Oscar Svensson med anledning av utredningen).
Sedan gick samtalet över till kulturella och kreativa näringar och den handlingsplan som lanserades i ett samarbete mellan kulturministern och dåvarande näringsminister Maud Olofsson. Tobias Nielsén sa att han upplever att kulturpolitiken på det nationella planet inte är med lika tydligt i de frågorna och att det är något han också hört i samtal ute i regionerna.
”Har du dragit dig tillbaka från det här området? Anser du att behovet är uppfyllt?”, frågade Nielsén.
Kulturministern svarade att frågorna drivs genom företagarperspektivet på högskolorna, ökad kunskap om kulturnäringarna på inkubatorer och hos Almi och genom satsningen på att marknadsföra svenskt mode internationellt.
”Idag är det många fler som tar del av de här frågorna. Förrut fanns det också de som skrek så fort man nämnde ordet entreprenör. Men att så är det inte längre, det är inte längre är en kontroversiell fråga”, sa Adelsohn Liljeroth, och därmed är det lätt att tolka hennes svar på frågan som att behovet är uppfyllt för nu. Satsningen har givit tillräcklig effekt från kulturpolitiskt håll.
Det sista temat som togs upp i samtalet var en ökad maktkoncentration som syns på flera håll inom kultursektorn, bland annat inom bok‑ och filmbranschen. ”Ser du framför dig att det kan bli aktuellt att agera mot detta?”, frågade Nielsén.
”Vi är medvetna om denna obalans och jag följer utvecklingen noga. Samtidigt så har konkurrensverket prövat och godkänt Bonniers förvärv av Pocketshop. Och med det nya filmavtalet blir det också möjligt för filmer att ha premiär online samtidigt som på bio”, sa Adalesohn Liljeroth. Det fanns förstås följdfrågor på om onlinedistribution i praktiken verkligen kommer kunna balansera mot biograffönstrets dominans när det gäller hur produktioner finansieras.
Men kulturministern fick i stället en annan slutfråga. Vilka framtida utmaningar är de största för kulturpolitiken?
”Som vi har varit inne på tidigare är det framför allt att öka konstnärers engagemang i politiken och att få fler bolagsstyrelser att ta in konstnärer”, svarade Adelsohn Liljeroth.
Frågan är om hon kände sig manad att knyta an till det kulturekonomiska temat med tanke på de svaren? Men det ska sägas att kulturminstern kom till seminariet i princip oförberedd på vilka frågor som skulle ställas.
Flera personer som Kulturekonomi följt genom åren tittade också förbi i Volantemontern, här Eva Bergquist, som dagen efter presenterade sin rapport för Framtidskommissionen.