Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
25 oktober 2012 under Samtal | 3 kommentarer

Samtal/Lars Strannegård: Låt oss prata om kvalitet

red red

Lars Strannegård är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, styrelseledamot i Statens Kulturråd och medgrundare av Röda Sten konsthall i Göteborg. Han har skrivit och fungerat som redaktör för flera böcker, däribland antologin ”Den omätbara kvaliteten” där han var författare och redaktör. På bilden ovan talade Lars vid Jönköpings kulturting.

Vad är egentligen kvalitet?
Kvalitet handlar om någontings beskaffenhet. I dagligt tal har dock begreppet bara kommit att betyda ”braig-het”. Hög kvalitet innebär kort och gott att något anses vara bra. Låg kvalitet anses således vara det motsatta. Vem som bestämmer vad som är bra eller inte är den kluriga frågan!

Är det möjligt att mäta?
Kvalitet handlar om både mätbara och omätbara värden. Man kan mäta hur hållfast en bro är. En bro som håller för hög belastning är ”bra” och håller således i en mening hög kvalitet. Att mäta hur vacker den är låter sig inte göras lika lätt. Inom kulturen är begrepp som känsla, verkshöjd och upplevelser centrala. Att mäta sådant som känslor och upplevelser är minst sagt problematiskt. Hur räknar man ut hur effektiv en målning, ett musikstycke eller en dansuppsättning är?

Finns det några risker med att försöka mäta eller definiera kvalitet?
Stora. Kvaliteter som operationaliseras för att bli mätbara reduceras. Man kan mäta delar av helheter men man får inte ta miste på vad det är man de facto mäter. Siffror tenderar att leva sina egna liv, frånkopplade de sammanhang som de syftat till att avbilda.

Hur ska kulturinstitutioner och tjänstemän förhålla sig till krav på att utvärdera kvaliteten?
Genom att hålla en dialog om vad kvalitet är samt hur det ska definieras och bestämmas. Kultur i alla dess former innebär en ständigt pågående diskussion om vad som är bra, intressant och givande samt vad som inte är det. Utan kvalitetsdiskussioner blir kulturlivet ganska intetsägande.

Kommentera
24 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Debatt om teatrars effektivitet

red red

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt har dragit igång en debatt om hur väl teatrar utnyttjar sina medel och jämför Stockholms Stadsteater med Dramaten. Sjöstedt refererar till en rapport som visar att varje biljett på Dramaten subventioneras i genomsnitt med 916 kronor och motsvarande siffra är 519 kronor för Stadsteatern.  Hennes slutsats är: ”Att döma av recensioner och publikundersökningar resulterar inte den dubbelt så dyra biljetten i dubbelt så hög kvalitet.”

Hon kritiserar också Dramaten och Operan för att slösa med skattemedel genom att inte ha gemensamma administratörer, snickare, perukmakare med fler och menar att det i förlängningen ger mindre kvalitativ kultur till medborgarna. Något som SvD:s Lars Ring ser som ett sätt för Sjöstedt att positionera sig som en framtida kulturminister.

Per Sundgren, Stadsteaterns före detta ordförande, svarar och beskyller Sjöstedt för ”ekonomism” och menar att hon också jämför på fel sätt. I statistiken över Stadsteaterns besökare räknas Parkteaterns ickebetalande besökare in och att en jämförelse istället borde göras mellan besöksantalet i de två teaterhusen.

I ett blogginlägg om stängningen av Nationalmuseet i Bosnien passar Sjöstedt också på att kritisera de som beskyllt henne för att mäta kultur i pengar. Museet har tvingats stänga efter att staten inte tilldelat museet några medel. En följd av politiska oenigheter efter kriget  som ledde till en uppdelning av landet i en serbisk republik och en muslimsk-kroatisk federation. Och ingen sida tar ett ansvar för det gemensamma kulturarvet.

Sjöstedt skriver: ”Aldrig har det just i dagarnas svenska kulturdebatt så ofta använda begreppet “kultur kan inte mätas i pengar” känts mera i-landsmässigt och cyniskt.”

Kommentera
20 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Framtiden för humaniora

Tobias Tobias

Hur ser framtiden ut för humaniora?

Häromdagen arrangerade Riksbankens Jubileumsfond Flexitdagen på Fotografiska i Stockholm. Flexit är ett projekt där forskare inom samhällsvetenskap och humaniora blir deltidsanställda på företag, som samtidigt utgör en bas för deras fortsatta forskning. Vi hörde bland andra forskarna Martin Berg och Alexandra Borg som sitter på just sådana tjänster, och som för dagen hade samlat ihop olika föredragshållare och paneler.

Bloggkollegan Emma Stenström betonade som så ofta betydelsen av humaniora inom såväl utbildningar som näringslivet.

Jag satt med i den avslutande panelen — med Eva Swartz Grimaldi, Lotta Gröning, Fredrik Lindström och Lars Trägårdh — som dock målade en mörkare bild. Själv kände jag ett behov av föra in ett mer realitstiskt perspektiv. Även om det blivit allt viktigare med kreativitet, estetik och historieberättande — så är det uppenbart att det är ekonomer och ingenjörer och inte minst programmerare som ges eller tar täten.

Så även om till exempel forskare inom humaniora har mycket att tillföra, så är det inte säkert att de får tolkningsföreträde, eller för den delen tar sig den rollen.

Det här är något som även gäller diskussionen om kulturella och kreativa näringar, ända bak till upplevelseindustrin. Pratet om konstnärer som de nya, stora vinnarna då upplevelser och storytelling ska skapas har ju visat sig vara ihåligt. De får tyvärr glada om de får vara med, som (underbetalda) underleverantörer. Det här är något som är farligt att snedvrida åt det överoptimistiska hållet, för då riskerar man den viktiga kulturpolitiska finansieringen i grunden.

Nåväl, tillbaka till humanioras roll. Här var det intressant att lyssna till Fredrik Lindström, som väl aldrig hade varit så frispråkig i ett mer offentligt sammanhang. Forskaren och författaren Jonas Andersson sammanfattade på sin blogg:

Fredrik Lindström, mest känd som komiker, har ju som många vet en bakgrund som akademiker (språkvetare), och uttryckte en förvånansvärt svartsynt, närmast pessimistisk syn på samtiden: (…) han beklagade sig över den ekonomism som råder, och dessutom pratade om samtida kälkborgerliga tendensen att avfärda sånt man inte förstår eller håller med om som ”elitism” eller finkultur/högkultur

Ett annat tema för våra panel var spridning av forskning, och här berättade jag för första gången om Volantes nya satsning Density. I rollen som förläggare upplever jag det ofta som problematiskt att inte fler forskare vill skriva för en bredare publik, att sådana incitament helt saknas för akademien. Men med Density, som blir ett internationellt eboksförlag med inriktning på kortformat, hoppas jag vi kan göra underverk när det gäller att utveckla och sprida kunskap.

Tack till Alexandra Berg för bilder.





Kommentera
19 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Politikerna om musikexport och kulturella och kreativa näringar

Tobias Tobias

image

Medlemskonferensen Stim Music Expo innehöll delar såsom ”få feedback på din musik” och ”så lyckades vi utomlands”, men inleddes med en panel politiker.

Det är som alltid i sådana här sammanhang. Någon politiker är inslängd som ersättare i sista stund, men kan ändå inte hålla tyst och grodorna haglar för oss som är pålästa (gällde C i det här fallet). Någon verkar inte insatt alls trots förberedelsetid (S).

Tidigare MP-språkröret Peter Eriksson var inte särskilt inläst på musikbranschen men erkände det, även om han talade kanske väl mycket om politik allmänt (”infrastruktur i grunden”). Men det är klart att frågor som berör småföretagare, bland annat trygghetssystemet för dessa, är oerhört relevanta för musikbranschen och kultursektorn i stort. Fyra av tio konstnärer är ju egenföretagare enligt Konstnärsnämndens statistik. Och MP är det parti som har mest progressiv småföretagarpolitik just nu.

Hur som helst var det intressant att höra att politikerna pratade så mycket om de många småföretagarna i kultursektorn (musikbranschen) som om det var självklart att känna till. Men sådan insikt märktes inte för bara några år sedan.

En annan iakttagelse var att ”kulturella och kreativa näringar” också nämndes som en självklarhet. Den mest insatta politikerna på scenen var Olof Lavesson (M) och det är inte så märkligt, med bakgrund i kulturutskottet och nu i näringsutskottet är han en bland få som kan röra sig mellan områdena hemtamt. ”Vi måste modernisera synen på vad som är företag”, konstaterade han.

Det kändes som att han pekade mot en fortsättning för satsningar på kulturella och kreativa näringar. Och som ansvarig för de här frågorna i regeringens största parti borde han väl ha något att säga till om, även om den nya näringsministern hellre vill muta in egna revir (innovationsstrategi och attraktionskraft).

Uppdatering: Jag ställde sedan den här frågan till Olof Lavesson på Twitter och fick svar snabbt:

Olof Lavesson: @tobias_nielsen Dock kan inte KKN alltid vara riktade satsningar vid sidan om. Måste bli naturlig del av export-, upphovsr-, & näringspol

Tobias Nielsén: @oloflavesson Låter bra. Men viktigt artikulera just så. Jfr att inte alls prata om kulturftg/KKN för ”att vi har inget branschspecifikt”

Olof Lavesson: @tobias_nielsen Exakt! Allvarligt: att ignorera KKN inom dessa områden=tjänstefel.


Kommentera
18 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Svenskarnas internetanvändning

red red

Igår släppte Stiftelsen för Internetinfrastruktur årets upplaga av “Svenskarna och Internet”, en rapport som behandlar svenskarnas internetvanor. På en rad områden märks det nu att internetanvändningen har slagit igenom och en ökning av användandet börjar plana ut. Själva användningen av internet i sig är hög i Sverige jämfört med andra länder, 89 procent använder internet. Det innebär dock att 1,2 miljoner inte alls eller väldigt sällan gör det och de är framför allt äldre över 45 år som uppger att de inte är intresserade som skäl.

De mobila uppkopplingarna ökar dock fortsatt kraftigt, 55 procent har i år en mobil uppkoppling. Förra året var den siffran 30 procent och 2010 var den 16 procent. Surfplattor har också slagit igenom på allvar i år, 20 procent använder en surfplatta nu och bland barnfamiljer är det så många som var tredje som gör det.

För att lyfta fram några siffror som berör kulturområdet. Musiken är ett område där det också skett en utplaning av den ökning som gällt tidigare. Två av tre svenskar använder internet för att lyssna eller ladda ned musik vilket är lika många som 2011, året då Spotify slog igenom stort. För tv- och videotittandet är motsvarande siffra 53 procent, också det i nivå med 2011. Fildelningen har dock inte minskat utan ungefär lika många fildelar och lika ofta som under de tre senaste åren. Och i ett längre perspektiv har fildelningen snarare ökat än minskat.

Användningen av e-böcker ligger dock fortsatt långt efter musik- och tv-områdena. Elva procent läser i en e-bok (här definierat som ”en bok som är elektronisk på skärm”) under en genomsnittlig vecka. För pappersboken är motsvarande siffra 70 procent. Endast två procent läser enbart e-böcker.

Läs hela undersökning som tar upp betydligt fler aspekter av vår vardag på internet än på kulturområdet. Ladda ned rapporten direkt.

Kommentera
15 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Mo Yan säljer ut i Kina

red red

Efter att det i torsdags blev klart att Mo Yan får Nobelpriset i litteratur sålde ”Det röda fältet” och hans senaste bok  ”Frog” slut på fredagförmiddagen hos flera stora bokhandlare i Kina, både fysiska och online, skriver China Daily. Mo Yan är redan en relativt populär författare i Kina och ”Frog” har hittills sålt i över 200.000 exemplar. En analytiker gör bedömningen att uppmärksamheten kring Nobelpriset kommer öka försäljningen av Mo Yans böcker mellan 15 till 30 procent.

Intressant nog smittade Mo Yans Nobelpris också av sig på kultur- och mediabranscherna generellt i Kina. Under fredagen steg aktiepriset på företag inom dessa sektorer snabbt, ledda av Shanghai Xinhua Media vars aktie ökade med tio procent, rapporterar China Daily.

Kommentera
11 oktober 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Sira Jokinen Lisse: Samverkan viktigt för konstnärer i det lokala

red red

Sira Jokinen Lisse är utbildad konstnär från Pratt Institute i New York och har varit verksam runt om i världen. Numer har hon sin bas i Motala där hon driver lokala och internationella kulturprojekt där samarbetet är utgångspunkten, ofta tillsammans med näringsliv och skola. Tidigare i höstas talade hon på Jönköpings kulturting.

Vilken roll spelar konstnären i lokalsamhället?
Jag tror att konstnären har, eller snarare skulle kunna ha en mycket stor betydelse i lokalsamhället. Utmaningen handlar snarare om att det finns en mycket begränsad insikt i den kunskap som konstnären har. För att ge ett exempel skulle konstnärer i mycket större utsträckning kunna ingå i stadsplaneringen redan från start, för att skapa en trygg, vacker och på alla vis attraktiv kommun. I dagsläget finns det ett behov av att göra en kartläggning över vilka kompetenser som finns inom yrkeskategorin konstnär och därefter väldigt konkret kunna beskriva hur dessa kompetenser på ett mycket lättbegripligt sätt skulle kunna ge ett mervärde inom respektive kommunområde. Därvid blir de lättare för potentiella uppdragsgivare att välja att anlita en konstnär istället för exempelvis en lärare, assistent, omvårdspersonal, arkitekt med fler.

Hur ska konstnärer som vill ta en tydligare roll i samhällsbygget gå tillväga?
En av de absolut viktigaste bitarna är nätverk och samverkan mellan konstnärer. Idag saknas det ofta nätverk och återkommande mötesmöjligheter mellan konstnärer, såväl på det lokala som på det regionala planet. Det är alltid en tillgång om det är fler som gemensamt vill driva en fråga, istället för enstaka individer, som då ofta uppfattas som ”enbart besvärliga”.

Enligt mig är en viktig del att lära sig hur en kommun styrs, få insikt i den politiska beslutsprocessen för att därigenom effektivt kunna påverka och driva frågor. Med andra ord, att man har kunskap om vem man ska vända sig till och med vilka frågor och vilka redskap som finns tillgängliga för att kunna få till stånd förändring. För de konstnärer som är beredda att engagera sig som fritidspolitiker, så är detta en av de bästa skolorna för att skaffa sig kunskap i såväl kommunens styrning och inte minst lära känna sina partikamrater/lokalpolitiker för att därigenom kunna påverka ”inifrån”, lobba för att partiet ska kunna uppmärksamma och prioritera vissa frågor och därigenom förhoppningsvis även budgetmässigt satsa extra på vissa områden. Jag tror väldigt mycket på att påverka lokalt, eftersom kommunerna i mångt och mycket har självstyre. Börja i det lilla på lokalt plan och därifrån utvidga till det regionala planet.

(mer…)

Kommentera
9 oktober 2012 under Noterat | kommentera

EU-kommissionen lanserar strategi för kulturnäringarna

red red

EU har lanserat en strategi för tillväxt inom KKN-sektorn. Strategin inleder med att notera att mellan 2008 och 2011 var de kulturella och kreativa näringarna starkare än ekonomin som helhet inom EU. Syftet med strategin är dels att stärka sektorns konkurrenskraft och möjligheter för export och dels att ta vara på de “spill over”-effekter som kultursektorn bidrar med inom exempelvis IKT och innovation. Strategin rekommenderar åtgärder för aktörer på den lokala, regionala, nationella och EU-nivån och ökade samarbeten mellan olika politikområden. EU-kommissionen släppte också samtidigt en policyhandbok för hur EU:s olika stödprogram kan användas för kulturprojekt i lokal, regional och nationell utveckling.

Ladda ned strategin direkt (svensk version) och policyhandboken (engelska).

Kommentera
3 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Boksläpp: Under konstruktion

red red

Idag under ett seminarium i Stockholm presenterade redaktörerna Calle Nathanson och Tobias Harding SweCult och SKL:s forskningsantologi ”Under konstruktion – Effekter av kultursamverkansmodellen 2010‑2012”. Som undertiteln anger handlar antologin om de lärdomar det redan nu går att dra från arbetet med samverkansmodellen (se även inlägg Kulturekonomi skrivit om modellen).

”Under konstruktion” anspelar på att det fortfarande är många förändringar som är på gång där framtiden i stor utsträckning är öppen. Syftet med boken är därför att fungera som ett slags följeforskning, eller lärande utvärdering, medan modellens strukturer nu håller på att sättas. Det vill säga att vara ett verktyg att använda i det fortsatta arbetet med att utveckla modellen snarare än att fastställa modellens resultat.

Boken är indelad i tre huvudsakliga delar – ”Roller, processer och dialoger”, ”Effekter och konsekvenser” och ”Finansiering”. Och materialet som forskarna i huvudsak har studerat är de regionala kulturplaner som funnits klara och vissa nedslag där djupintervjuer har genomförts.

Innan samverkansmodellen började genomföras riktades kritik framför allt mot att regionerna inte skulle klara att hantera konstpolitiken, det vill säga politiken som berör det professionella kulturlivet. En slutsats i boken är att dessa farhågor inte har besannats utan att konstpolitiken har stärkts. Regionerna har blivit små ”minikulturråd” som Calle Nathanson uttryckte det på seminariet. Den bredare kulturpolitiken som behandlar demokrati‑ och deltagandefrågor har, liksom tidigare, i stor utsträckning lämnas över till civilsamhället och kommunerna. Delvis beror detta också på att exempelvis bibliotek sköts av kommuner som är en väldigt viktig institution för kulturdeltagandet.

En annan slutsats är dock att civilsamhället bättre kunnat delta i dialogerna om kulturpolitiken men att det ekonomiska stödet inte ökat till dessa. En orsak till detta är samverkansmodellen följer departementsindelningen där exempelvis studieförbunden faller under utbildningsdepartementet och inte inom kulturbudgetarna.

För hela kulturfinansieringen konstateras i boken att modellen inneburit en viss ökning av kulturanslagen, men inte något guldregn. Framför allt gäller det på regional nivå där kulturbudgeten ökat med fem procent. På statlig nivå är det ytterst mariginellt, 0,49 procent och i kommunerna ser det väldigt olika ut.

Det har inte gått att se om regionerna har profilerat sig inom vissa områden, utan i stort är det likt som det var innan. Fortfarande är det också så att regionernas arbete i stor utsträckning är styrd av statens nationella kulturpolitiska mål. I boken riktar Peter Almerud kritik mot detta, att reformen inte inneburit ett verkligt regionalt bestämmande.

En kritik som framkommer i boken också av bland annat Per Möller är att när kulturen sätts in i ett större sammanhang är det framför allt perspektivet på ekonomisk tillväxt som lyfts fram och inte exempelvis kulturens betydelse för social hållbarhet. Hela sammanhanget måste lyftas fram mer menar Möller.

Förutom redaktörerna medverkar ytterligare nio forskare. Beställ boken i tryckt format från SKL eller ladda ned pdf‑versionen direkt.

Redaktörerna Tobias Harding och Calle Nathanson presenterar bokens innehåll.

Kommentera
2 oktober 2012 under Noterat | 1 kommentar

Samtal med kulturministern

red red

I torsdags samtalde Tobias Nielsén och Emma Stenström med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth under ett välbesökt seminarium på bokmässan i Göteborg.

Utfrågningen började med hur kulturministern ser på kulturpolitikens ställning i förhållande till andra politikområden. Tobias Nielsén menade att han i perioder känt en trötthet på kulturpolitiken och referade till ett inlägg han skrev 2009 med rubriken ”Nu slutar jag med kulturpolitik”.

I inlägget uttrycker han bland annat att han upplever att det är ganska lågt i tak i den kulturpolitiska diskussionen, att kulturpolitiken inte funnits med i frågor där den borde legat i framkant, exempelvis i frågor som rör digitalisering. Och inte minst att kulturpolitiken har svårt att verkligen påverka och blir ofta något för de närmast berörda.

Emma Stenström citerade också Madeleine Sjöstedts, kulturborgarådet i Stockholm, kommentar till inlägget där hon förstod vad han menade och ibland upplever det som att hon ”slåss mot väderkvarnar”.

Lena Adelsohn Liljeroth svarade att hon inte uppfattade det så, utan att hon tycker att kulturpolitiken tar sin plats. Kulturministern menade också att lyfta fram kulturens olika värden för samhället som en viktig kulturpolitisk strategi. För att visa att kultur inte är en kostnad utan en investering.

Ett annat ämne tog sin start i kunskap om entreprenörskap och utbildningar på konstnärliga utbildningar.

”Det har funnits en diskussion om att det är för många konstnärliga studieplatser för att få har kunnat direkt försörja sig inom området vilket jag tycker är en närmast stalinistisk tanke. I början besökte jag många konstnärliga högskolor och  vi har sedan dess försökt få in företagandet som en grund i konstnärskapet på utbildningarna. Det kommer nu också forskning som visar att sådant arbete verkligen ger resultat”, sa Adelsohn Liljeroth.

Emma Stenström gav kulturministern en eloge för det arbetet och sa att massvis har hänt under de senaste fem åren när det gäller entreprenörskapsperspektivet på utbildningarna. Men Emma frågade sedan om det inte nu är dags för den andra sidan, det vill säga för de ekonomiska utbildningarna att ta in ett humanistiskt perspektiv.

”Det är då man blir medveten om sin begränsningar”, svarade kulturministern. Det behövs verkligen mer kunskap om humaniora på de ekonomiska och tekniska utbildningarna.

Hon menade också att en viktig fråga är att konstnärer också engagerar sig politiskt för att kunna påverka dessa frågor inifrån. ”Idag finns det bara en person i riksdagen som är konstnär”, sa Adelsohn Liljeroth.

En annan utbildningsfråga rör estetiska ämnen i grundskolan och gymnasiet där Emma Stenström påpekade att de har en relativt låg status. Hon tog sin son som exempel som precis börjat gymnasiet och inte kommer ha några obligatoriska estetiska ämnen.

Både ja och nej, svarade kulturministern och angrep därför inte riktigt frågan. ”De estetiska ämnena är inte obligatoriska men många väljer dem ändå” fortsatte hon och refererade till Ungdomsstyrelsens rapport från förra året som visade på ett mycket högt kulturutövande bland unga (se vårt samtal med Ungdomsstyrelsens Oscar Svensson med anledning av utredningen).

Sedan gick samtalet över till kulturella och kreativa näringar och den handlingsplan som lanserades i ett samarbete mellan kulturministern och dåvarande näringsminister Maud Olofsson. Tobias Nielsén sa att han upplever att kulturpolitiken på det nationella planet inte är med lika tydligt i de frågorna och att det är något han också hört i samtal ute i regionerna.

”Har du dragit dig tillbaka från det här området? Anser du att behovet är uppfyllt?”, frågade Nielsén.

Kulturministern svarade att frågorna drivs genom företagarperspektivet på högskolorna, ökad kunskap om kulturnäringarna på inkubatorer och hos Almi och genom satsningen på att marknadsföra svenskt mode internationellt.

”Idag är det många fler som tar del av de här frågorna. Förrut fanns det också de som skrek så fort man nämnde ordet entreprenör. Men att så är det inte längre, det är inte längre är en kontroversiell fråga”, sa Adelsohn Liljeroth, och därmed är det lätt att tolka hennes svar på frågan som att behovet är uppfyllt för nu. Satsningen har givit tillräcklig effekt från kulturpolitiskt håll.

Det sista temat som togs upp i samtalet var en ökad maktkoncentration som syns på flera håll inom kultursektorn, bland annat inom bok‑ och filmbranschen. ”Ser du framför dig att det kan bli aktuellt att agera mot detta?”, frågade Nielsén.

”Vi är medvetna om denna obalans och jag följer utvecklingen noga. Samtidigt så har konkurrensverket prövat och godkänt Bonniers förvärv av Pocketshop. Och med det nya filmavtalet blir det också möjligt för filmer att ha premiär online samtidigt som på bio”, sa Adalesohn Liljeroth. Det fanns förstås följdfrågor på om onlinedistribution i praktiken verkligen kommer kunna balansera mot biograffönstrets dominans när det gäller hur produktioner finansieras.

Men kulturministern fick i stället en annan slutfråga. Vilka framtida utmaningar är de största för kulturpolitiken?

”Som vi har varit inne på tidigare är det framför allt att öka konstnärers engagemang i politiken och att få fler bolagsstyrelser att ta in konstnärer”, svarade Adelsohn Liljeroth.

Frågan är om hon kände sig manad att knyta an till det kulturekonomiska temat med tanke på de svaren? Men det ska sägas att kulturminstern kom till seminariet i princip oförberedd på vilka frågor som skulle ställas.

Flera personer som Kulturekonomi följt genom åren tittade också förbi i Volantemontern, här Eva Bergquist, som dagen efter presenterade sin rapport för Framtidskommissionen.

Kommentera