Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Samarbeta och arbeta ”cross-over”

red red

Under den andra dagen av Polar Music Sessions and talk var syftet att blicka utanför musiksektorn och se vilka lärdomar vi kan dra från de kreativa näringarna generellt. En halvdag med en rad paneler och föredrag.

Ett tema som återkom i flera paneler var betydelsen av att arbeta ”cross‑over” mellan branscher och plattformar. ”Att det inte är böckerna som lever utan karaktärerna” som Camilla Läckberg uttryckte det angående att hennes böcker blir film.

Internetentrerprenören Hjalmar Winbladh framhöll betydelsen av att sätta konsumenten eller användarna i första rummet. Och att den största utmaningen för entreprenörer är att vara medveten om sina egna begränsningar och våga anställa folk som kompletterar en själv

Dagen avslutades med ett samtal med Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm som bland annat slog ett slag för att utbilda sig i det man vill, gå in för det passionerat och använda erfarenheten i vilket yrke man än till slut arbetar inom. Kanske var det en viss kritik mot sina partikollegors utspel om att minska antalet platser på estetlinjerna?

Camilla Läckberg, Per Sundin och Tobias Falk sitter i soffan under ett samtal lett av Per Schlingman.

Kommentera
28 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Genier

Tobias Tobias

image
image

Några meter från Yo-Yo Ma och Paul Simon, årets Polarpristagare. Det blev en intressant måndagseftermiddag på Polar Music Talk.

Jag har tidigare haft förmånen att lyssna på Yo-Yo Ma, men då med sin cello på scen i Hongkong. Han har över huvud taget varit en följeslagare under många år med sina Bachtolkningar.

Han visade sig också vara rolig och energirik från scenen när han intervjuades. Han tog varje fråga på största allvar som om det var den första gången han fick dem (givetvis finns det få oställda frågor i sådana här sammanhang).

Intressant blev det när Yo-Yo Ma resonerade kring varför han inte var mer aktiv inom politiken. ”Den kulturella sfären har en annan tidräkning än den politiska eller den ekonomiska.”

Mer trött var Paul Simon, som intervjuades av journalisten Jan Gradvall. Simon lättade upp lite och berättade personligt, men stannade främst inom sitt skal och sina erfarenheter, till skillnad från Yo-Yo Ma som även när han talade ville dela med sig.

Men det är klart. Paul Simon har förstått varit än mer påpassad. Det kändes nästan lite sorgligt när han beskrev sina Londonår som de några av de bästa i sitt liv. Han hade ingen lägenhet med toalett, men han hade frihet. Sedan fick Simon & Garfunkel sin första hit, konstaterade han. ”Även om jag var exalterad då, så betydde det slutet på min frihet. Den kom aldrig tillbaka.”

Kommentera
26 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Med humanistisk passion för samhällsutveckling

Tobias Tobias

Pontus Schultz har dött i en cykelolycka. Jag har känt honom i 18 år och den här bilden är talande: när han pratade, så lyssnade jag.

På den här bloggen har han nämnts flera gånger, senast från Almedalen där bilden är tagen. Kultursektorn var inte hans område, men i svensk samhällsdebatt stod han för en sällsam kombination av humanistiskt och framåtriktat tänkande.

På så sätt kommer diskussionerna i och om svenskt näringsliv bli fattigare. Pontus har i mer än ett decennium med egna tidningar, i krönikor och i teve, och senast som chefredaktör på Veckans affärer, passionerat bidragit till att diskussionen om innovation och kreativitet har lyfts fram och förts in i nya sammanhang. Se till exempel eboken ”Kreativitet är det nya stålet” som han initierade för ett halvår sedan. Han har lyft fram de ovanliga, de som gått mot strömmen, de som ofta varit före de andra.

Han har dragit fram med en sådan entusiasm och fart att det har varit omöjligt att inte smittas. För mig har han även betytt mycket på det personliga planet. Han kombinerade ju journalistik med entreprenörskap när han startade tidning efter tidning – och är troligen en orsak varför så många i min närmsta vänkrets blev företagare och inte stannade i rollen som anställd journalist. Vi var året efter Pontus på Värnspliktsnytt och flera av oss jobbade därefter för eller på någon av hans tidningar: Vision, Attention, FinansVision (och senare Veckans affärer).

Han till och med influerade var jag och min familj köpte hus. Det är bara några hundra meter från hans familj; fru och tre barn — och mina tankar har under helgen främst gått till dem. Så oerhört tragiskt.

Kommentera
20 augusti 2012 under Samtal | kommentera

Samtal/Robert Karlsson: Frilansare får inte glömmas bort i kompetensutvecklingen

red red

320 olika utbildningsaktiviteter för 4.000 deltagare i kultursektorn. Det är resultatet hittills för projektet KulturKraft Syd, en plattform för kompetensutveckling inom kultursektorn i Skåne och Blekinge. Projektet är inne på sitt tredje år och vänder sig till såväl kulturutövare som personer med tekniska eller administrativa yrken.

Robert Karlsson är verksamhetsledare för projektet.

Vilka är de största utmaningarna för kompetensutveckling av verksamma inom kulturlivet idag?
Att hitta metoder och modeller för kompetensutveckling som är anpassade till branschens speciella förutsättningar. Detta gäller inte minst hur arbetsmarknaden inom branschen ser ut med en stor andel frilansare och personer som arbetar på korta kontrakt och uppdrag. Frågan om vem som tar hand om den nödvändiga kontinuerliga kompetensutvecklingen blir hängande i luften. Individen har oftast vare sig råd eller tid. Och de institutioner, organisationer och företag som fungerar som uppdrags- och arbetsgivare är oftast så slimmade och specialiserade att det inte heller hos dem finns det nödvändiga utrymmet.

Jag tror emellertid att vi har hittat någon form av nyckel genom att vi kan agera som en neutral och oberoende part där vi genom vårt arbetssätt ser alla aktörer och tänkta deltagare som lika viktiga. Genom att lyfta frågorna och det konkreta arbetet upp på en branschövergripande nivå kan vi föra samman såväl de individuella behoven som de deltagande organisationernas behov utan att det behöver innebära någon kompromiss.

Vad är KulturKraft Syd?
KulturKraft Syd är ett kompetensutvecklingsprojekt inom kulturbranschen i södra Sverige som vänder sig till såväl individer som organisationer. Bakom projektet står en samlad bransch i regionen med såväl de offentliga kulturinstitutionerna och de större branschorganisationerna som olika fria aktörer, företag och individer. Initialt handlar det om ett tidsbegränsat projekt finansierat av Europeiska Socialfonden. Projektet startade den 1 mars 2010 och nu har vi fått förlängd finansiering till och med 31 mars 2014.

Huvudman för KulturKraft Syd är Trygghetsrådet TRS vilket innebär att arbetsmarknadens parter (Svensk Scenkonst, Teaterförbundet, Symf) står bakom projektet. TRS är även huvudman för vårt syskonprojekt KulturKraft Stockholm som är inne i sin uppstartsprocess och tidigare har det även funnits ett KulturKraft Väst som tyvärr inte fick förlängd finansiering från ESF i våras.

(mer…)

Kommentera
19 augusti 2012 under Bok | 1 kommentar

Ekonomin och ekonomernas kultur

Emma Emma

Kulturekonomi inbegriper ju också ekonomins och ekonomernas kultur. Här handlar det dessutom om en ekonom som skapar kultur; om en av mina gamla studenter, som nyligen debuterat som romanförfattare, Golnaz Hashemzadeh.
Hennes självbiografiska roman, Hon är inte jag, har fått fina recensioner. Ola Larsmo skriver till exempel i sin recension i DN: ”en sådan klasskildring Hashemzadeh skrivit, en lyhörd sådan, ur ett Sverige där klass och etnicitet allt oftare trasslas samman på precis det komplicerade vis hon skildrar.”
Själv avslutade jag läsningen i går kväll – och jag ska erkänna att jag är skakad. Det är en roman med många lager. Ett handlar förstås om det som Ola Larsmo så väl fångar, om klass och etnicitet. Men där finns också annat, som även jag kan känna igen mig i, trots att jag har en helt annan bakgrund. Ordningen. Ytan. Elitkulturen. Kaoset därunder. Ätstörningarna. Prestationerna. Siffrorna som sägs säga allt. Romanen handlar delvis om Handels, även om det aldrig skrivs rakt ut. Liksom om världen som väntar många av våra studenter.
I går kväll kastades jag tillbaka till min egen, och alldeles för många av mina väninnors, studietid. Jag kunde känna smaken av det där enda äpplet man tillåt sig äta under en dag; jag minns de oändliga joggingturerna för att hålla sig smal. Känslan av att på ytan låtsas vara en prinsessa och inom sig ha ett troll. Rädslan för att avslöjas. Kraften. Sprickorna. Klyftorna. Inom oss och i samhället.
I dag pendlar jag mellan att vara matt och uppgiven till att vara exalterad och tänka att det är dags att börja fokusera på det viktiga. Det har länge legat och grott inuti mig, och nu börjar tiden bli mogen.
I morgon tar jag emot de 300 nya studenter som börjar kandidatprogrammet i år. Det känns inte helt lätt, särskilt inte efter att ha läst skildringen av introduktionen i boken. På eftermiddagen ska jag träffa Golnaz, tack och lov. Jag ser fram emot att få gratulera, förstås, men också att få bolla lite tankar kring vad man kan göra kring ekonomin och ekonomernas kultur. Det känns nämligen viktigare än någonsin.

Kommentera
16 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Bakom spegelbilden i Egypten

Tobias Tobias

Igår blev det lunch med Mariam Kirollos, en av författarna i Volantes nya antologi ”Myten om internet”. Det kändes overkligt att sitta på en solig uteservering på fina gatan och höra hennes berättelser om vänner som torterats eller dödats under den arabiska våren, i Kairo där hon bor.

Ett sambatåg gick förbi apropå vänskapsmatchen i fotboll mellan Sverige och Brasilien (en långsökt reklamkampanj för SJ). Mariam konstaterade att hon själv brukar slå på en trumma och går i tåg… men under andra omständigheter och med andra mål.

Hon är aktivist och använder Twitter mycket (7 400 följare) – men sågar benämningen ”Twitterrevolutionen”. De flesta har aldrig hört talas om Twitter eller Facebook, menar hon.

Det kan låta som en pekpinnesargumentation, men den allvarliga och viktiga poängen är att media och för den delen hjälpinsatser missar att se bortom det – som Mariam uttrycker det – är enklast att nå och känna igen sig i, till exempel folk som talar engelska och är utbildade (”spegelbilder”) och de som syns och märks på Twitter. Analfabeten med slöja suddas på så sätt bort.

Revolutionens är folkets och de enorma uppoffringarna deras.

Andra texter i antologin tar upp vilka som äger och styr över internet samt vilka som tjänar pengar på det när det gäller kultur och media (för det senare, läs Robert Levines text!).

Boken börjar säljas idag.

Kommentera
15 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Turismexporten fortsätter att öka

red red

Under Almedalsveckan presenterade Tillväxtverket siffror om hur mycket turisterna spenderar när de reser i Sverige.  Under 2011 uppgick den totala omsättningen av turismen till 264 miljarder kronor vilket var en ökning med 6,4 procent sedan föregående år. Av dessa stod utländska besökare för 98,8 miljarder kronor, en ökning med 9,3 procent. För att sätta in siffrorna i ett perspektiv innebär det att turismexporten är cirka 45 procent större än järn- och stålexporten och mer än dubbelt så stor som personbilsexporten.

Bland de utländska turisterna är det finländarna som i genomsnitt spenderar mest när de besöker Sverige, cirka 1045 kronor per peson och dag. Efter finländarna kommer turister från Norge, 884 kronor per dag, och USA, 829 kronor per dag.

Kommentera
14 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Apropå konstvandringar…

Emma Emma

Apropå konstvandringar… jag hann inte mer än landa i Sverige förrän jag hittade en som började utanför min port. Ha, ha.
De flesta av Kulturfestivalens vandringar låter rätt traditionella; man vandrar runt och tittar på konst och annat.
Men just de här ljudvandringarna, varav en alltså börjar på Hornsgatan, verkar spännande. Jag ska absolut ladda ned och gå!

Kommentera
10 augusti 2012 under Noterat | kommentera

NYC på ett nytt sätt

Emma Emma

Avrundar med några dagar i New York City. Det är en intressant upplevelse. Jag har varit här så gott som varenda sommar de senaste tjugo åren, jag har som tonåring bott i New Jersey – och ändå är det en helt ny erfarenhet.

Jag inser nämligen direkt att den här vistelsen sätter fingret på var jag är i livet just nu, i en fas av omorientering. Efter att ha rest med sonen de senaste sexton åren, och majoriteten av dem som singelmamma, utan ett ögonblick för mig själv, är jag nu ensam. Sonen har flyttat till Kansas.

Jag vill inte gå tillbaka till att resa som den person jag var innan han föddes; inte bli den ytliga, festande, shoppande ton- och tjugoåringen som jag en gång var. Den tiden är passé.

Men jag vill heller inte göra samma saker som sonen och jag alltid har gjort; det gör för ont. Jag känner direkt att jag måste hitta ett annat sätt att resa och vara; erfara New York City på ett nytt sätt.

Hittills har det gått bra. Jag fortsätter med mitt fokus på yoga och träning – och New York City är förstås rätt plats! Inte minst är det intressant att studera hur yogan och träningen integreras med shoppingen. Lululemon erbjuder sina yogaklasser, Nike sin löparklubb, Athleta erbjuder Pilates & Zumba, och så vidare. Om man vill, kan man ägna hela dagarna åt att gå runt i olika butiker och träna gratis.

Och ja, för mig finns det förstås ett forskningsintresse i det här. Jag tycker att det är superintressant hur den här konsumtionskroppskulturen utvecklar sig och planerar att skriva en artikel om det!

Utöver det blir det en hel del konst och kultur, förstås. Känner noll lust att gå på de stora museerna och gallerierna är stendöda sommartid, så istället får det bli gratiskonserter (som det ju också vimlar av här) och i går blev det också en tur med Elastic City, som är en intressant organisation.

Elastic City engagerar konstnärer för att leda olika gruppvandringar i en ”poetisk dialog med det offentliga rummet”. I går var det en ”meta-walk” ledd av konstnären Matthew Radune; en vandring som handlade om vandring.

Vi började inne i Museum of Natural History med en reflektion kring vad ”bipedalism”, d v s det faktum att vi människor går på två ben och har armarna fria, innebär. Vad fick oss att resa oss upp och börja gå? Forskarna tror att det framför allt var för att vi skulle kunna bära våra barn, d v s ytterligare ett tecken på ”Caring Economy” (eller kanske ”Carrying”).

Sedan gick vi ut i Central Park och gjorde ett antal olika ”walking meditations” (mer meditation & mindfulness, således; det har verkligen blivit temat för den här resan), men med en mer symbolisk tvist än vad jag är van vid. Väldigt spännande!

Och jag kände mig också helt hemma. Alla andra var tjugoåriga konststuderande, så det var precis som vilken dag som helst på jobbet. Men det var kul att prata med dem; många var intresserade av att själva starta liknande poetiska konstvandringar i sina respektive hemstäder.

Jag tänkte direkt på The New Beauty Council, som ju har haft en del vandringar av liknande sort i Stockholm. Finns det fler svenska exempel?

Det är i alla fall ett utmärkt sätt att erfara en plats på ett nytt sätt!

Kommentera
8 augusti 2012 under Noterat, Utblick | kommentera

AoM: Framtidens ekonomutbildning är humanistisk

Emma Emma

Konferensen avslutades med en paneldebatt med ett gäng tungviktare: Riane Eisler (igen), Henry Mintzberg (igen), Michael Jensen, agentteorins forna förespråkare från Harvard, och Roger Martin, nytänkande rektor vid Rotman, som jag för övrigt besökte tidigare i somras (och borde blogga om).

Och vad ska jag säga? Egentligen är det löjligt enkelt: om dessa tänkare har rätt, är mina förslag om utvecklingen av Handels kandidatutbildning helt rätt.

Riane Eisler talade än en gång om hur de ekonomiska teorierna är grundade på ett gammaldags, maskulint tänkande – och att det nu är dags att tänka om och utveckla en ”Caring Economy”. Som vanligt refererade hon till sin bok ”The Real Wealth of Nations”, som jag inte har läst, men som låter väldigt lik Katrine Kielos ”Det enda könet”.

Henry Mintzberg upprepade också mycket av vad han sagt dagen innan och gick rätt hårt åt Riane Eisler. ”Caring Economy” var en omöjlighet enligt honom; kanske var det möjligt med en ”Caring Society”, men det ekonomiska tänkandet är det som har skapat problemet och är därför inte del av lösningen. Och ekonomutbildningarna är de största bovarna, bland annat för att vi utbildar ”exploiters” och inte ”explorers”. Som alltid, tog han ut svängarna ordentligt; hånade CSR för att vara ett ”win-win-wonderland” och sa att vi borde förbjuda alla med en ekonomutbildning att närma sig den ideella sektorn, eftersom de skulle förstöra den också. Och så vidare. Säga vad man vill, men han kan verkligen skapa debatt den mannen.

Michael Jensen, som om någon borde vara en av dem som Mintzberg hatar, valde ett helt annat spår. Nu var all agentteori, som han ju är känd för och som är den teori som anses ha orsakat mest skada av alla ekonomiska teorier, som bortblåst. Den nya Michael Jensen, professor emeritus vid Harvard, talade istället om vikten av att ändra ekonomutbildningar från ”knowing” till ”being”. Hans fyra hörnpelare var autenticitet, ansvar, integritet och vikten av att arbeta för något som är större än en själv. Han skulle ärligt talat ha platsat lika bra i ”spirituality”-spåret och framstod till och med som lite klädsamt självkritisk. Bland annat genom att säga att ekonomutbildningarnas största problem är att vi inbillar studenterna att de ska agera utifrån eget intresse, när det som i själva verket skapar mening och passion är att bidra till något mycket större än en själv.

Roger Martin, slutligen, höll ett rätt märkligt anförande. Det började bra och i linje med de andra; att vi inte undervisar om det viktiga i ekonomutbildningar och att vi borde ta ett mer holistiskt, integrerat och mänskligt perspektiv. Det är verkligen det som alla säger, men ingen gör! Sedan började han dock slå mot interdisciplinära projekt och ”live cases”; menade att vi tog för lättvindigt på dem och att vi borde bli bättre på att utveckla teorier och metoder, som Rotman gör. Visst kan jag hålla med honom, men jag tycker inte att det är ekonomutbildningarnas största problem. Då finns det betydligt värre tendenser, som de andra talarna tydligare satte fingret på.

I det stora hela kan man dock konstatera att alla talare var överens om grundproblemet i dagens ekonomutbildningar och ekonomi. Och detsamma verkade gälla den omfattande publiken som, bokstavligt talat, satt på golvet, klättrade på väggarna och fyllde korridoren utanför salen.

Vad som behövs är en humanistisk vändning av ekonomutbildningarna och ekonomin!

Det är slutsatsen efter att ha umgåtts med 10 000 företagsekonomiska akademiker några intensiva augustidagar i Boston.

Kommentera