Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 maj 2012 under Samtal | 4 kommentarer

SAMTAL/Pelle Snickars och Per Strömbäck

red red

Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga biblioteket, och Per Strömbäck, redaktör på forumet för digitala samhällsfrågor Netopia, är tillsammans redaktörer för antologin ”Myten om internet” där några av Sveriges och världens mest intressanta röster samlats för att förändra och nyansera bilden av internet, och inte minst blottlägga vilka som har gynnats av de rådande föreställningarna. Delar av boken kommer att presenteras i Almedalen och släpps sedan i sin helhet i september på Volante förlag.

Varför gör ni en bok om ”Myten om internet”?

STRÖMBÄCK: Det enkla svaret är: för att det behövs! Internet berör alla och diskuteras av alla, från politiska debatter om datalagring, myndighetsbeslut om trafikavgifter, mediestormar kring kommentarsfälten och allmänhetens frågor om trygghet. Men utgångspunkten är att internet är något svårbegripligt, som bara experterna förstår. Det blir ett samtalsklimat där bara några få har rätt till en åsikt, trots att det är en av de stora samhällsdebatterna idag. Det vill vi belysa. När man skärskådar teserna om internet som något fritt, öppet, som sprider demokrati och yttrandefrihet, att anonymitet är en garanti för integritet och så vidare, framträder en extremliberal, närmast samhällsfientlig, diskurs vars tydliga vinnare är en handfull teknologiföretag i Silicon Valley. Den diskursen vill vi ifrågasätta.

SNICKARS: Mina utgångspunkter är delvis annorlunda än Pers – men det finns också samstämmighet. Jag är intresserad av nätets dubbelhet; å den ena sidan ett slags utopisk öppenhet och enorma möjligheter, å den andra sidan behovet av reglering eftersom frihet alltid är relativ. Det är för mig ett slags myt; nätet kommer inte att infria alla förhoppningar. Juridiken sätter sina gränser och ekonomin andra – men tekniken har potentiellt möjlighet att övertrumfa allt. Ett aktuellt exempel är den olösta konflikten (där samtal just strandat) om e-böcker och och e-lån. Idén om nätet som demokratiskt och fritt bibliotek går helt enkelt inte ihop med byggnationen av en e-marknad för böcker.

Vilka skribenter ska medverka och från vilka perspektiv?

STRÖMBÄCK: Jag är väldigt glad över blandningen av skribenter och perspektiv! Flera utländska namn, Mariam Kirollos som är akademiker och demokratiaktivist i Kairo kritiserar bilden av sociala medier i den arabiska våren och menar att den illusionen låter väst fortsätta att göra affärer med auktoritära regimer. Amerikanen Robert Levine skrev fjolårets bästa bok i ämnet, Free Ride. I Myten om internet utvecklar han sina resonemang om hur intäkter på olika sätt förts över från de som investerar i innehållet till de som distribuerar det, i längden en ohållbar utveckling. Och Helienne Lindvall som till vardags är krönikör på The Guardian skriver om yttrandefrihet i teorin och praktiken. Därutöver de bästa svenska pennorna, Anders Rydell, Paul Frigyes och Anders R Olsson är alla välkända för de som följt den här debatten. Och Lisa Ehlin är ett nytt stjärnskott!

Vilka är de vanligaste myterna om internet?

STRÖMBÄCK: En av mina favoriter är myten att internet är något neutralt, som skapats av användare och entusiaster, där alla har lika möjligheter. I själva verket är internet skapat genom statliga investeringar och en massa lagstiftning och öppenheten är på de starkas villkor.

SNICKARS: En annan myt är den om den folkligt användargenererade webben och begrepp som aktiv och passiv. Wikipedia skrivs av en procents användare, YouTube är helt beroende av professionellt innehåll (som alltid är mest populärt) etectera. De flesta av oss är så kallade ”lurkers” – vi bidrar inte med annat än att passivt läsa, se eller lyssna. Men det gör oss förstås inte till sämre nätanvändare.

***

Läs hela intervju här eller här.

Kommentera
27 maj 2012 under Noterat | kommentera

Sverige som musikland (coolt)

Tobias Tobias

Kommentera
24 maj 2012 under Noterat | kommentera

Femte Kreatörskaravanen

Tobias Tobias

Idag var det dags för Sundsvall och Västernorrland. Det blev femte Kreatörskaravanen efter starten i Stockholm i höstas.

Därefter har vi varit i Östersund, Hälsingland och Blekinge. Totalt har vi träffat 20 företag och lärt oss massor.

Jag gillar modellen med studiebesök (empiri) och sedan diskussion (teori och analys). Och kombon med lokal förankring och ett genomtänkt koncept.

Så vi fortsätter i höst. Kontakta Johanna Skantze på Generator för mer information.

Nedan några bilder från dagen. Vi besökte fiskelägret Lörudden med white guide-restaurangen Sillmans, IT-företaget Data craft (med spelföretaget Corncrow games), konsthantverksförsäljarna Art Local och pratade med upplevelseföretaget Aktivera.

image
image
image
image
Kommentera
22 maj 2012 under Noterat | kommentera

”Kluster syftar inte till att skapa innovationer”

Tobias Tobias

Vem käkar lunch med vem?

Det är en fråga som borde ställas oftare apropå att para ihop kulturella och kreativa näringar. Men frågan fortsätter att gälla även om det verkar som att man smalnar av och pratar mediekluster.

Jag var inbjuden till en ”expert workshop” i holländska Hilversum i förra veckan. Ämnet var Dutch Media Cluster in its Global Context och dagen blev mycket intressant.

Det var redan inledningstalaren, medieforskaren Robert Picard (nu vid Oxford university) som lyfte frågan om vilka kopplingar som egentligen finns mellan olika mediebranscher. Svaret är: ganska få. Reklambranschen träffar inte tidningsbranschen som inte träffar spelbranschen så mycket. Det är klart att undantag finns, men som regel är gränserna fortfararande tydliga, även i denna medialiserade tid av konvergens, crossmedia och sammanslagningar.

Att utveckla ett mediekluster handlar därför om att veta vilken typ av medieföretag som ska ringas in, i respektive fall. Det kan vara oväntade kopplingar, men kopplingar måste i alla fall potentiellt kunna uppstå. Ett exempel på nya kopplingar är hur medieklustrets lokomotiv-organisation iMMovator aktivt försöker skapa samarbete med vårdsektorn (tänk: hur lagra och sammanställa och standardifiera journaler och bilder). Ett annat exempel är de ”cross media café” som just iMMovator arrangerar.

Hilversum Media Park, där dagen ägde rum, är ett exempel på ett mediekluster själv. Jag har lite problem med utslängda kluster utanför städer, men Hilversum fungerar och drivs med bra energi.

I övrigt var det mycket intressant att höra MIT-professorn William Ulricchio om ”det planerade klustret” i Singapore. Han är bland annat involverad i en satsning på datorspel. Singapore satsar mycket på incitamentsmedel för att locka företag, men är noga med att kräva IP-rättigheter för att inte bara bli tillfällig hamn för produktion.

Maria Iglesias från Brysselföretaget KEA berättade dessutom om trender inom EU när det gäller KKN.

Nedan bild från den avslutande panelen: moderatorn och arrangören Paul Rutten, Hermineke van Bockxmeer från kulturdepartementet, Robert Picard, Geert Noorman som är vd för holländska förläggareföreningen, och Leo van Loon från Creative Factory och Sverige-bekant för den som besökte Generator-konferensen senast.

Avslutningsord från Picard: ”Kluster syftar inte till att skapa innovationer. Innovation sker i sprickorna. Man använder sig av kluster för att effektivisera.”

Outtalat: när innovationerna väl har skapats. Vilket i och för sig inte hindrar att nya innovationer kan skapas med hjälp av klusterinitiativ. Men att planera fram dem går inte.

image
Kommentera
14 maj 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Joakim Blendulf: Ett transparent filmstöd skapar starkare berättare

red red

Joakim Blendulf arbetar som verksamhetsansvarig och filmkonsulent på Filmbasen i Botkyrka i södra Stockholm. Filmbasen startade 2008 med ambitionen att vara en mötesplats för framför allt unga filmare som är på väg in i utbildning eller befinner sig i ett tidigt skede i sin karriär.

Hur skulle du beskriva Filmbasen?
Det är både en fysisk och virtuell mötesplats för filmare i Stockholm-Mälardalen, med uppdrag att ge stöd till utveckling- och produktion av film. Vår tyngdpunkt ligger på talangutveckling och utöver produktionsstöd utvecklar vi filmskapare genom olika workshops, kurser och nätverksbyggande evenemang. Den virtuella mötesplatsen, hemsidan Filmbasen.se, har över 3000 medlemmar och antalet växer för varje dag som går. Filmbasen drivs av Film Stockholm, länets regionala resurscenter för film.

Riktar ni er bara till filmare i huvudstadsregionen?
Filmbasen började som ett initiativ 2008 av Stockholms läns landstings kulturförvaltning och Botkyrka kommun med stöd av Svenska Filminstitutet. Tidigare hade Filmverkstan på Skeppsholmen varit en viktig utvecklingsplats för nya filmskapare, men då den lades ner i början av 2000-talet så saknades en fysisk plats att mötas på. Det var därför viktigt att etablera en sådan mötesplats i Stockholm igen. Det  har alltså varit ett fokus på huvudstaden men sedan förra året är även de andra tre regionala resurscentrumen runt Mälardalen med under hemsidan Filmbasen.se. Vi har också konstaterat att Filmbasen.se är lite av en virtuell mötesplats för filmare i hela Sverige eftersom det inte finns så många liknande sidor, som både är ett slags socialt media för filmare men också fungerar som en nyhetssida för filmbranschen.

Nu lanserar ni den första nordiska Crowdfundingplattformen för film, hur kommer det sig att ni väljer att satsa på det?
Anledningen är dels att vi vill pröva alternativa finansieringsformer för filmen och dels som ett led i att göra vårt produktionstöd ännu mer transparent och demokratiskt. Vi har från början valt att konstruera Filmbasen.se så att ansökningssidorna delvis är offentliga, detta för att vem som helst ska kunna läsa åtminstone själva projektbeskrivningarna. Dessutom har besluten från konsulenten varit offentliggjorda, vilket inneburit att alla har kunnat se motiveringen till varför ett filmprojekt får stöd eller inte. Vi har märkt en klar tendens att det här har skapat bättre ansökningar då filmarna har inspirerat varandra. Vi tror att crowdfunding kan vara ett sätt att tydliggöra sina projektidéer och kommunikationen kring vad man vill berätta och varför. Då gäller det inte bara gentemot konsulenten utan också mot en större målgrupp: alla som är potentiella mikrodonatorer. Vi tror att detta skapar ännu starkare berättare genom att man gör sin pitch om och om igen och genom det stärker grundkärnan i sin historia

Vi har inte gjort satsningen för att vi tror att detta ska generera väldigt mycket mer pengar in i systemet. Men jag tror dels att det är viktigt att filmskaparna etablerar en relation med sin publik och dels är det ett spännande sätt att se hur man kan kommunicera kring sina filmer. Det är möjligt att söka crowdfunding i olika faser men jag tror att det här lämpar sig bäst i de initiala faserna då man behöver ett startkapital för att sätta igång sitt projekt. Därefter kan man ju även söka Film Stockholm/Filmbasens offentliga stöd, vilket står kvar oförändrat. De offentliga medlen i satsningen på crowdfunding är extra pengar och äter inte upp något av de andra stöden.

En återkommande diskussion inom filmsektorn rör svårigheter för kvinnor att ta sig fram och slå igenom, hur arbetar ni för att stärka kvinnliga filmare?
Vi har jobbat proaktivt med detta sedan starten av Filmbasen. När jag började som konsulent märkte jag att det var väldigt få projekt som kom in från kvinnliga filmare, endast omkring 20 procent av projektansökningarna hade en kvinnlig regissör. Jag konstaterade samtidigt att det gick ut lika många tjejer som killar från de högre filmutbildningarna så det var någonstans det uppstod ett glapp. Därför kände jag att vi var tvungna att göra någonting mer aktivt än att bara kvotera till en jämnare fördelning av stöden. Hösten 2008 satte vi igång en projektutvecklande workshop under ledning av Lisa Aschan (”Apflickorna”) med sex kvinnliga filmare från länet som vi tyckte var spännande. I slutet på det året konstaterade vi att antalet projektansökningar från kvinnliga filmare hade ökat och dessutom hade vi fördelat projektstöd jämnt mellan könen. Vi har haft en fortsatt jämn fördelning av stödet sedan dess och ligger högre än det nationella snittet.

Finns det några spännande projekt eller filmer som kommit fram ur Filmbasen?
Ja, absolut! Från de senaste åren är det extra kul att lyfta fram de hyllade långfilmer som utvecklats genom Filmbasens talangprogram. ”Avalon” av Axel Petersén, ”Pojktanten” av Ester Martin Bergsmark och ”Colombianos” av Tora Mårtens är alla väldigt starka debutlångfilmer. Sen tycker jag också Fijona Jonuzis kortfilmer som vi har gett stöd till, ”Girl” och ”Astrid”, är väldigt sevärda. En annan spännande filmare att hålla ögonen på i framtiden är Fanni Metelius. Hennes kortfilm ”Banga inte” med stöd av Film Stockholm/Filmbasen visades nyligen på SVT och hade sin internationella premiär på Berlinale. Det görs överhuvudtaget mycket bra film i Stockholm just nu och det ser onekligen ljust ut inför framtiden.

Kommentera
14 maj 2012 under Noterat | kommentera

Symboliska sammanslagningar i bokbranschen

red red

Microsoft satsar två miljarder kronor och bildar tillsammans med Barnes & Noble ett företag för en global e-bokssatsning. B&N lägger all sin digitala verksamhet och universitetsförsäljning i det nya bolaget, inklusive surfplattan Nook. Ett försök att på allvar ta upp kampen med Apple och Amazon. Joe Wikert, chef på O’Reilly Media, kommenterar satsningen med att det (hoppas han i alla fall) handlar om mycket mer än bara e-böcker, bland annat butikskoncept  som innefattar musik, video, appar med mer och att de även satsar på att vara närvarande i staden, i butiker.

Även på hemmaplan är en stor sammanslagning på gång. Boklådorna Akademibokhandeln och Bokia har skrivit en avsiktsförklaring om att gå samman. Nätbokhandeln Bokus, en del av Akademibokhandelsgruppen, kommer dock inte ingå i sammanslagningen. Svensk Bokhandel skriver i en ledarkommentar att sammanslagningen kommer påverka bokbranschen på ett “fundamentalt” sätt och att det blir en synlig motvikt till Bonnierdominansen.

Kommentera
13 maj 2012 under Noterat | kommentera

Konstnären och kulturnäringarna

red red

I måndags släppte Konstnärsnämnden antologin “Konstnären och kulturnäringarna” där fokus ligger på konstnärens roll i de kulturella och kreativa näringarna. Medverkar gör fyra internationellt kända forskare, däribland sociologen Angela McRobbie som Kulturekonomis Emma Stenström vid flera tillfällen skrivit om och refererat till på bloggen. Ingrid Elam, Konstnärsnämndens ordförande, skriver en inledning och författaren Klas Östergren avslutar antologin med en text om hans roll som författare och förhållandet till marknaden. Antologins texter är publicerade både i en svensk och engelsk version och finns gratis tillgänglig som pdf.

Kommentera
9 maj 2012 under Analys, Noterat | kommentera

Att skapa en bransch (och jag var med)

Tobias Tobias

Det är skillnad på att berätta om hur upplevelseindustrin respektive ”upplevelseindustrin” växte fram i Sverige. Om det senare har Klara Tomson vid Södertörns högskola forskat och skrivit en artikel till Nordisk kulturpolitisk tidskrift (”Att skapa en upplevelseindustri”). Alltså om hur konceptet och begreppet fördes fram.

Jag citeras eller nämns 30 gånger i artikeln.

Det är inte något som jag är stolt över. Eller för den delen motsatsen. Jag kan mer konstatera att jag var väldigt involverad i det här arbetet.

Jag har i många sammanhang den senaste tiden reflekterat över olika lärdomar, men min drivkraft är på många sätt densamma: att försöka reda ut olika perspektiv och sätta saker i sammanhang. Men om det då handlade om att betona att företagande också finns i kultursektorn och att kultur bidrar till olika ekonomiska effekter, så har pendeln idag svängt ganska långt å andra hållet – att kultur inte bara bör handla om att skapa ekonomiska värden.

Nu har det gått tio år sedan vi för fullt höll på med definitionsarbetet till den första statistikrapporten om upplevelseindustrin. Vi var några som satt i ett rum på KK-stiftelsen och faktiskt skällde på varandra ibland. Definitionsdiskussioner kan framkalla stormiga diskussioner.

Det finns ju inga givna svar. Inte minst därför är det lite märkligt att se att Tillväxtverket, som den koordinerande myndigheten, använder samma avgränsning när de idag förklarar vad som ingår i kulturella och kreativa näringarna.

Det var jag som kläckte begreppet ”upplevelsebaserat lärande” – men… gör om gör rätt! (Framför allt så gillade jag inte det tidigare förslaget ”edutainment” och det här var kompromisslösningen.) Vi valde också delområden utifrån SCB:s branschkoder. Det är därför som ”film/foto” står ihop.

Klara Tomsons artikel är detaljerad och innehåller en viktig bakgrund till de samtal som nu förs under rubriker som KKN, innovation och entreprenörskap.

Den är också viktig för att fundera vad det offentliga bör bidra med och inte. Och den stora frågan i sammanhanget – varför uppifrån ”skapa” en bransch? Jag funderade på det då och gör det fortfarande. Skapar vi tillväxt eller ett bättre samhälle genom att bunta ihop ett gäng branscher och prata om ”KKN”?

Låt oss i alla fall fortsätta att fråga oss när det är viktigt jämfört med andra alternativ.

Kommentera