Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 mars 2012 under Noterat | kommentera

Korsbefruktning konst & ekonomi

Emma Emma

Det händer mycket på forsknings- & utbildningsfronten just nu.

I dag var det seminarium på Dans- & Cirkushögskolan och slutredovisning av vårt nycirkusprojekt. Här samtalar till exempel Tilde Björfors med teatervetaren Camilla Damkjaer . Samtidigt var det premiär för den hemsida som sammanfattar (delar av) den forskning vi har bedrivit. (Mer kommer.)

Förra veckan avslutade jag också min kurs ”Business of Culture & Cultural Entrepreneurship” på Konstfack, bland annat genom en ”Dragon’s Den”, där vi bjöd in ett antal riskkapitalister och andra för att ge feedback på studenternas affärsidéer. Det var väldigt kul, och så snart jag får tid ska jag dela med mig av fler tankar om vad som fungerade bra och mindre bra i kursen. Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi delar erfarenheter om hur det är att undervisa i den här typen av gränsöverskridande ämnen.

Ett litet smakprov kan du hitta på Innovationsbloggen, där jag gästbloggar den här veckan.

Vad mer? I helgen drar vi till London för att göra ytterligare en fallstudie, den här gången Zaha Hadid, ett av världens främsta arkitektkontor.

Annars är jag dränkt av jobb. På mitt köksbord ligger 300 tentor, som måste rättas innan lördag + ett antal projekt från både Handels och Konstfack, som väntar på feedback. När jag inte brottas med en mängd administrativa ärenden, som rör någon av de drygt 1000 studenter och 50 kurser som jag ansvarar för. Suck.

Det är tur att det finns ljusglimtar i form av spännande forskningsprojekt och kul undervisning!

PS Här är förresten en av artiststudenterna från första året, som sedan återkommit som föreläsare – i försäljning – på kursen. Det räcker med att se hans presentation för att förstå att det inte är givet vem som lär vem vad i ett sådant här möte mellan artister och ekonomer:

53_qvMQfvOE

Kommentera
27 mars 2012 under Noterat | kommentera

Råd till Rådet

Tobias Tobias

Idag var det ”redaktionsmöte” på Näringsdepartementet då Rådet för kulturella och kreativa näringar, med ordförande Sven-Olof Bodenfors i spetsen. De har tagit in olika, som de säger, sakområdesexperter för att komma med olika inspel och olika perspektiv.

Och olika perspektiv blev det. Jag och Emma Stenström har synkat ihop några tankar till ett underlag. Utgångspunkten är att diskutera utifrån olika what if-scenarier. Vi får återkomma till vårt material när vi har landat det, liksom hur Rådet kommer använda inspelen.

Uppsnappat under dagen: ”Problemet med diskussionen med kreativa näringar är att allting utgår från hur bara de ska stärkas, inte betydelsen i stort.

Rådet är inne på sitt sista år och tanken är att presentera förslag fram emot hösten. Det lär också bli lite närvaro under Almedalsveckan.

image

Pontus Schultz, Veckans affärer, och Dominic Power, Uppsala universitet.

image

Sven-Olof Bodenfors, ordförande Rådet för kulturella och kreativa näringar, och Nicke Lundmark, koordinator för projektet med olika inspel.

image

Ingrid Elam, bland annat vice rektor Malmö högskola och ordförande Konstnärsnämnden, Nicke Lundmark och Anna Hag, Näringsdepartementet.

Kommentera
27 mars 2012 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Knut Vareide: Kultur bidrar inte till ökad inflyttning

Tobias Tobias

Ni vet hur det brukar vara på många konferenser. Mycket handlar om att bekräfta varandra. Men så plötsligt, när jag var på en konferens i norska Eid — för övrigt med det fascinerande operahuset Nordfjord — så börjar en forskare tala om att kultur inte alls bidrar med attraktivitet.

Tvärtemot vad Richard Florida och många andra säger. Inklusive mig själv till viss del.

Forskaren var Knut Vareide, som även vittnade om pressen på forskare att ta fram uppgifter som stödjer argumentationen. Man får mer pengar om man kommer fram till det som är önskvärt. Svårare att vara kritisk och komma med det oväntade.

Luften inne i konferenslokalen stod stilla.
Alla knäpptysta.
Kunde det verkligen stämma?

Det går att fundera en del kring metodval, och det finns ju andra studier som pekar på motsatsen, men jag beundrade ändå Knut för hans mod i det läget. Han arbetar till vardags på det norska forskningsinstitutet Telemarksforsking som specialiserar sig på bland annat kulturforskning och regional utveckling. Tidigare i år publicerade de rapporten ”Skaper kultur attraktive steder?” som Vareide skrivit tillsammans med Lars Ueland Kobro.

Vilka är era viktigaste slutsatser från rapporten om kultur och stadsutveckling?
Den viktigaste slutsatsen är att kommuner med mycket kultur inte har en högre nettoinflyttning än kommuner med lite kultur.

Exempelvis, om vi har två kommuner A och B som är lika med hänsyn till storlek, arbetsmarknadsutveckling och centralitet, där kommun A har ett väsentligt större kulturutbud och fler kulturaktiviteter än kommun B, så är nettoinflyttningen i kommun A inte högre än i kommun B.

Skillnader i kulturutbud har av allt att döma ingen effekt på flyttningsmönstrena mellan norska kommuner.

Hur har ni kommit fram till detta? På vilket sätt har ni mätt detta?
Vi har tagit vår utgångspunkt i nettoflyttningen till norska kommuner under perioden 2000-2010. Detta har vi sedan jämfört med ”Norsk Kulturindeks”.

Norsk Kulturindeks mäter kulturutbud och kulturaktivteter i norska kommuner baserat på 28 olika indikatorer, bland annat antal konserter, teaterföreställningar, biografer, bibliotek, ideella sektorer, antal konstnärer och kulturarbetare med mer.

Genom statistisk regressionsanalys har vi försökt att mäta om kommuner med hög poäng i kulturindexet har högre nettoinflyttning än kommuner med låga poäng. Vi fann absolut inget samband.

Rapporten går delvis emot rådande uppfattningar om att ett stort kulturutbud ökar inflyttningen till en stad, vilken betydelse för resultatet tror du det har att Oslo egentligen är den enda stora staden i Norge?
Oslo är den enda stora staden i Norge, och på det sättet unik. Däremot säger inte statistiska analyser av den här typen särskilt mycket om Oslo. Resultatet för vår analys är mer relevant för små och medelstora kommuner, som det finns många av.

Vilka politiska konsekvenser kan ert resultat få?
Vi menar att resultaten försvagar argumentet att kultur kan användas som stimulans för tillväxt genom ökad attraktivitet. Om målet är att stimulera ökad tillväxt finns det andra och mer effektiva strategier.

Det finns däremot många, många goda argument för att fortsätta satsa på kultur. Kanske bör kulturens egenvärde komma mer i fokus.

Kommentera
26 mars 2012 under Noterat | 2 kommentarer

Så nära varandra?

Tobias Tobias

image

Plötsligt går man på en gata som man inte varit på sedan länge och nya affärer har öppnat. I det här fallet Grandpa och Awesome Rags som ligger bredvid varandra på Kungsholmen i Stockholm.

Bredvid?
Konkurrerar de inte då?

Det är förstås tvärtom. På samma sätt som bilhandlare brukar flockas till varandra så drar såväl butiker som producerande företag nytta av närhet.

Isolerade företag är sällan innovativa. När idéer utvecklas till produkter på en marknad handlar det snarare om ”evolution” än ”revolution”. Den individuella kreativiteten behöver alltså kompletteras med en kollektiv kreativitet. I en skapelseprocess är därför möten och kommunikation mellan individer och kompetensområden strategiskt viktiga.

Det finns mycket teori som visar att den geografiska koncentrationen av framgångsrika verksamheter och förnyelse är särskilt viktig i kunskapsintensiva sektorer. Fenomenet kallas agglomeration och exemplen visar att det inte är begränsat till någon specifik typ av verksamhet.

Vilka är då fördelarna som förklarar varför företag är lokaliserade i närheten av varandra?

1) Produktionen kan förbilligas genom möjligheten att dela kostnader för vissa resurser. Detta gäller inte minst infrastruktur och utbildning.

2) Transport- och transaktionskostnader kan sänkas eftersom samspelet mellan företag som gör mycket affärer med varandra kan sänkas. Personliga möten kan också underlättas.

3) En lokal marknad med specialiserad kompetens uppstår. Detta underlättar för både företag och arbetstagare, till exempel blir det lättare att byta jobb om övergången kan ske utan bostadsbyte. Miljön blir också mer attraktiv för specialister. En anledning är att det blir mindre chansartat att flytta till en plats som på lång sikt erbjuder flera företag som alternativ. Den andra anledningen har med nästa punkt att göra.

4) En miljö bildas som stimulerar kunskapsutbyte och innovation. Argumentet är att en miljö där många är verksamma inom samma område medför processer som oftare leder till innovationer. Information och kunskap flödar snabbare och goda exempel i omgivningen inspirerar. ”Tyst kunskap” – det vill säga erfarenhetsbaserad – aggregeras och kan överföras. Det finns också större sannolikhet för att det ”tredje rummet” uppstår vilket ökar sannolikheten för kreativa processer.

Resonemanget om geografisk koncentration kan även överföras till individnivå. Finns, till exempel, en stadsmiljö som underlättar informella möten för kunskapsutbyte? Sociologen Ray Oldenburg kallar denna typ av miljö för ”den tredje platsen”, efter hemmet (den första) och arbetet (den andra).

Den tredje platsen kan vara kaféer, restauranger och andra platser öppna för allmänheten – bara inte alltför långt från den första eller andra platsen. Även mötesplatser för mer eller mindre slumpmässiga möten betonas.

Oldenburg pekar på att med modernistisk stadsplanering ökade avstånden mellan platserna så att möjligheterna för socialt liv utanför hemmet och arbetsplatsen till stor del har försvunnit.

Kommentera
26 mars 2012 under Noterat | kommentera

Statistik om kultur och KKN

red red

I förra veckan samlades europeiska politiker och tjänstemän i Göteborg för att diskutera statistik för kultur och de kulturella och kreativa näringarna under en konferens som CREA.RE arrangerade. Huvudnumret var ESSnet Kulturs färska och oerhört omfattande rapport.

Rapporten tar ett helhetsgrepp om kultur inklusive kulturnäringarna och syftar till att ta fram gemensamma standarder för att kunna mäta och jämföra statistik mellan EU-länderna. Rapporten har tagits fram av en grupp som arbetar enligt ett särskilt arbetssätt som kallas the Open Method Coordination som ska vara ett ”mjukare” sätt för EU-medlemmar att samarbeta. Ett initiativ som framför allt använts inom utbildningsområdet men som sedan 2007 har en kulturgrupp. Utöver statistikfrågor arbetar de även med kulturell mångfald, de kulturella och kreativa näringarna, färdigheter och rörlighet, kulturarv och slutligen kultur i externa relationer.

Rapporten finns ännu inte offentligt tillgänglig i sin slutversion, vi uppdaterar inlägget när den blir så. Nedan är en video från ESSnets presentation. Alternativ länk till video.

Kommentera
22 mars 2012 under Noterat | kommentera

European Creative Industries Alliance lanserat

red red

Kulturekonomi har under en längre tid följt utvecklingen som skett med att skapa den europeiska plattformen European Creative Industries Alliance, ECIA. Nyligen skedde till slut den officiella lanseringen under Innovation Festival i Milano, ECIA har också fått en egen hemsida www.howtogrow.eu/ecia/.

I samband med lanseringen sa Reinhard Büscher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation att kulturnäringarna blivit en allt viktigare ekonomisk sektor och att  ECIA ska bidra till att politiker och investerare också förstår deras potential.

Plattformen är skapad för att ta fram bättre och mer heltäckande policies och strategier för de kulturella och kreativa näringarna och arbetar efter tre ben; Innovation och stödservice, inkubation och tillgänglighet till finansiering och klusteruppbyggnad och samarbeten.  Labkultur var på plats i Milano och dokumenterade lanseringen och också gjort en promovideo.

Kommentera
22 mars 2012 under Noterat | kommentera

Effekter av samverkansmodellen

red red

Nu har de flesta regionerna gått med i Samverkansmodellen och klubbat igenom sina första kulturplaner. Men vad innebär det för den faktiska kulturpolitiken? Under hösten 2011 och våren 2012 har Swecult samverkat med Sveriges kommuner och landsting (SKL), Region Skåne, Regionförbundet Östsam och Norrbottens läns landsting för att diskutera detta i projektet Effekter av Kultursamverkansmodellen. Nedan följer en sammanfattning från dessa diskussioner av Tobias Harding, föreståndare för Swecult och forskare vid Linköpings universitet.

Kultursamverkansmodellen – den nya modellen för samarbete mellan statlig och regional kulturpolitik – prövas nu 16 län. I fem av dessa har försöket pågått i mer än ett år. I elva har det just börjat. Den första övergripande slutsatsen är dock att det är för tidigt att säga någonting om resultat så här långt. Inga omfattande förändringar i kulturmedlens fördelning mellan regionala institutioner tycks ha skett någonstans i landet.

Samtidigt är den andra övergripande slutsatsen att många av de involverade redan nu ser att förändringsprocesser har satts igång i och med de dialoger som har ingått i processen. Företrädare för olika organisationer och grupper som tidigare inte har varit i kontakt med varandra, som i vissa fall inte ens har känt till varandra, men som har varit verksamma i olika delar av kultursektorn i samma region, som ett direkt resultat av kultursamverkansprocessens dialoger nu har träffat varandra och börjat samtala. Båda dessa slututsatser bygger på diskussioner och iakttagelser under alla tre konferenserna, och deltagarna tycks instämma i dem i stort sett enhälligt.

Nedan följer ett antal synpunkter och iakttagelser som har diskuterats under konferenserna men som inte nödvändigtvis delas av alla. Generellt tycks samverkansmodellen just nu generera fler frågor och öppningar än svar, inte minst bland dem som är sysselsatta med att genomföra den.

  • Regionerna har önskat större självstyre och ser att kultursamverkansmodellen kan öka tydligheten i rollfördelningen mellan olika politiska nivåer. Den innebär en klar förskjutning där staten lämnar ifrån sig ansvaret för kulturpolitiken.
  • Samverkansmodellen genererar mycket arbete. Första gången har det varit värt det i termer av att det leder till möten och nytänkanden. Andra gången kommer det att vara rutin. Kommer det då att vara värt den tid som den då fortfarande kommer att kräva? Tid är pengar och samverkansmodellen är ofinansierad.
  • Många upplever kommunernas roll i samverkansmodellen som oklar.
  • Ideellt aktiva företrädare för ideella föreningar menar att det är svårt att få tid att delta. Kommuner och regioner vill gärna utnyttja deras expertis och tid, men är inte beredda att ge någon ersättning. Det ideella arbetet och energin för engagemang i kulturaktiviteter äts upp av möten med byråkrater.
  • Kulturrådet upplevs inte vara villiga att lämna ifrån sig ansvaret för kulturpolitiken utan har under processen fortsatt att försöka utöva ett styrande inflytande över kulturpoltiken i regionerna.
  • Att diskutera kulturpolitik har blivit en trend bland politiker i och med att förväntningarna på dess effekt på regional utveckling och ekonomisk tillväxt har ökat.
  • Det heller inte troligt att några större omfördelningar av resurser kommer att äga rum utan att nya medel tillförs. Att skära ned på etablerade verksamheter är svårt och skulle i de flesta fall medföra allvarliga konsekvenser.
  • Vad händer med den kultur som inte är efterfrågad – det avant-garde som inte passar in i de regionala planerna? Hur löser vi problemet med pensionsfrågan för konstnärer? Om kulturpolitiken blir ett fält för andra intressen, vad händer med autonomin?
  • Hur kommer samverkansmodellen att behandla politiska maktskiften. Innebär överenskommelsen att nya majoriteter inte kan ändra politikens inriktning. Bör detta byggas in i modellen?
  • Det behövs en diskussion kring kulturens roll: Varför har vi offentligt finansierad kultur? Vilken roll har kulturen i demokratibygget? Politiken bör formulera vad den vill med konst och kultur i samhället. Tydligare mål behövs enligt vissa. Andra menar att kultursamverkansmodellen medför en ökad risk för politisk styrning.
  • Kultursamverkansmodellen har lett till att man identifierat bristområden.
  • En kvarstående fråga är den stora skillnaden i hur institutioner och fria grupper behandlas.
  • Hur kan Kulturrådets arbete anpassas till regionaliseringen?
  • Kulturrådet har fortfarande ansvaret för det fria kulturlivet. Varför är det viktigt att staten har detta ansvar?
  • Vad sker med dynamiken mellan tradition och nyskapande i den nya kultursamverkansmodellen? Var finns finansieringen för att ro detta i hamn?
  • Oro finns över vad som händer med armlängds avstånd på kommunal och regional nivå.
  • Vi kan se en politisk idéförskjutning från humanistiska ideal till sociala ideal till ekonomiska ideal. Över detta ligger även estetiska ideal. De utesluter inte varandra. Men finns ingen konflikt mellan dessa? Kulturpolitiken måste värna om medborgarskap nu när resten av politiken går åt annat håll.
  • Hur utvecklas samspelet mellan samverkansmodellens områden och folkbildningen?
  • Spelar samverkansmodellen någon roll för medborgaren?
  • Vad händer ur effektiviseringssynpunkt? Är det effektivt satsade medel på kultur, hur mycket kultur får man ut av det?
  • Det ekonomiska tänkandet i kulturpolitiken går dåligt ihop med de demokratiska mål som var tongivande på 70-talet. Vilka konsekvenser får det för organisationerna och i kulturen?
  • Det finns ett behov av forskning kring det ideella arbetet i kulturlivet och om transnationell kulturkonsumtion och produktion.
  • Vad är framgångsrik kulturpolitik? Går det att mäta?
  • Hur göra kulturpolitiken relevant för fler?
  • Det är viktigt att forskare och myndigheter följer samverkansmodellens resultat för kulturens ekonomi, inte minst ur prioriteringssynpunkt.
  • Metoder behövs för att skapa god regional samsyn.
  • Var och hur har man vågat omprioritera och satsat på förnyelse i o m samverkansmodellen?
  • Hur ska folkbiblioteken kunna möta framtiden? (Teknisk utveckling, tillgänglighet, mångfald, mötesplats)
  • Kommunernas roll: Hur utvecklas den? Hur utvecklas relationerna kommuner – regioner? Förväntningar? Konflikter? Möjligheter?
  • Kan man med en medveten konstpolitik utveckla kulturpolitisk medvetenhet hos konstnärerna? Vore det önskvärt?
  • Undersökningar behövs om hur olika modeller för arrangörsstödet påverkar möjligheten att lokalt/kommunalt ta del av regional kultur.
  • Staten tvingar kommunerna både ha folkbibliotek och biblioteksplaner.  Vilka är konsekvenserna av lagstiftningen? Vad har bibliotekslagen betytt? Är det bra? Behövs lagstiftningen inom fler områden?
  • Mer forskning behövs om i vilken utsträckning armslängdsavstånd finns på regional och kommunal nivå. Att det inte har samma juridiska skydd som på statlig nivå vet vi redan.
  • Behövs tre nivåer?
  • Hur ska kultur för barn och unga finansieras när finansieringen kräver en stor publik. Verksamheter för barn och unga fungerar ofta bättre med få deltagare.
  • Resurser till genomförandet av samverkansmodellen? Utan att ta av medel anslagna till kulturplanens förverkligande.
  • Hur gör kompetensorganisationer sig gällande i jämförelse med producerande institutioner? Exempel: Film i Öst (resurscentrum) jmfr Östgötateatern
  • Det finns en risk att kvantitet prioriteras på kvalitetens bekostnad.
  • En regionalisering riskerar att föra bort fokus från verksamheter som överskrider regiongränserna.
  • Konstpolitken på lokal nivå behöver studeras ytterligare.
  • Många politiker har upplevt att de har blivit mer insatta under processens gång.
  • Det finns behov av kartläggning och analys av ”spontanuppstådd” kultur.
  • Modellen rymmer möjligheter till kulturell variation och egna lösningar men kan också innebära utarmning vilket står i kontrast till kulturpolitikens innebörd om kultur till alla. Viktigt att följa utvecklingen.
  • Att följa på lång sikt: Hur har frilansprojekten påverkats rent geografiskt av att besluten fattas regionalt?
  • Hur göra processen ännu mer öppen – lättillgänglig, möjlig att påverka för medborgare?
  • En viktig fråga är hur man skapar dialog mellan kommunen och de som är aktiva i spontankultur.
  • Betonas för mycket kulturen som ett verktyg för tillväxt? Hälsa, skolan, pedagogiken osv?
  • Vart tog konstbildningsfrågan vägen?
  • Är kulturen en klassfråga?
  • Hur kan skolorna få pengar att köpa scenkonst osv?
  • Hur hittar kulturskaparna skolorna för att erbjuda konst?
  • Är kultursamverkansmodellen verkligen en regionalisering av kulturpolitiken?
  • Proffs måste få vara proffs. Amatörer och proffs ska samverka.
  • Undersök vad Crowd Culture kan göra för delaktigheten!
  • Genus och mångfaldsperspektiv måste uppmärksammas i forskning och utvärderingar!
  • Har Sverige tillräckligt många och starka kulturpolitiker och tjänstemän?
  • Finns det en generell risk för polarisering/konflikt medborgare (kulturpolitik) vs kulturverksamma (konstnärspolitik)?
Kommentera
7 mars 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Eva Ohlsson: Pågår ett paradigmskifte i kulturpolitiken

red red

Hemslöjden fyller 100 år i år och Eva Ohlsson är kanslichef för den statliga myndigheten Nämnden för hemslöjdsfrågor, NFH, som arbetar för att stärka hemslöjden i hela Sverige. De arbetar bland annat med att samordna och utbildning av Sveriges hemslöjdskonsulenter.

Vad är hemslöjd egentligen? Hur skiljer sig hemslöjd från konsthantverk eller formgivning generellt?
Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Slöjdarna använder oftast naturen som materialkälla men även återbruk är vanligt. Rötterna till hemslöjd finns i självhushållningssamhället och folkkonsten där den hämtar inspiration. Hemslöjd är en förening mellan nutid och tradition, lokal särprägel och slöjdarens skaparlust. Föremålets funktion är viktig men också lusten att dekorera.

Skillnaden mellan hemslöjd och konsthantverk kan vara hårfin och är inte det viktigaste. Oftast sker den mest spännande utvecklingen i gränslandet mellan slöjd och konsthantverk.

I år firar hemslöjdsrörelsen hundra år. Hur kommer detta märkas?
Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund – SHR fyller 100 år 2012. Detta kommer att firas under 366 dagar med workshops, kulturdagar, utställningar och mängder av andra aktiviteter runt om i hela landet.

Djurgården i Stockholm kommer att bli en hemslöjdsö i sommar. På Liljevalchs konsthall finns Hemslöjdens stora jubileumsutställning under hela sommaren. Nordiska museet fylls med dunkande vävstolar och vackra och imponerande vävar. På Prins Eugens Waldemarsudde presenteras Hemslöjdens grundare Lilli Zickerman och många av de textilkonstnärer som verkat inom Hemslöjden.

På Vadstena slott visas utställningen Spetskonst. Det går att läsa mer om programutbudet i hela landet på www.hemslöjden100år.se.

Du har suttit med i myndigheternas grupp som har diskuterat samverkansmodellen. Med din långa erfarenhet – hur stor kulturpolitisk förändring är det som vi är med om nu?
Jag tror att det på sikt kommer att innebära ett paradigmskifte inom kulturpolitiken både i arbetet på regional och central nivå. Det kommer dock att ta tid då kultursamverkansmodellen genomförs successivt och fem landsting/regioner är ännu inte med. Dessutom kommer reformen att påverkas av framtida regionförändringar/regionförstoringar.

Framtiden kommer att kräva mer av uppföljning, utvärdering och analys inom kulturområdet och vi måste hitta relevanta mätmetoder. Jag tror också att framtiden kommer att kräva mer av samverkan och samarbete mellan olika nivåer och mellan olika kulturyttringar. Det civila samhällets betydelse kommer att öka. Det kommer att ta tid att finna nya roller och nya arbetsmetoder men under tiden kommer kulturen att diskuteras och ta plats på den politiska agendan. Det senare visar Myndigheten för kulturanalys första rapport. En spännande framtid där jag hoppas att kulturen kan ta en större plats i människors vardag.

Du kommer gå i pension senare under året. Vilka är de viktigaste utmaningarna för din efterträdare?
Det är så mycket som talar för hemslöjden just nu: den globala DIY-rörelsen, att människor vill vara delaktiga och skapa själva, konsumtionskritiken, sökandet efter de hållbara alternativen samt nyfikenheten på och längtan efter den djupa kunskapen. Att öppna upp hemslöjden och ta tillvara denna ungdomliga trend och peka på möjligheterna inom hemslöjden när det gäller både nyförtagande och kvalificerad utbildning. Myndigheten har ett brett uppdrag som är både stimulerande och utmanande. Det sträcker sig från barn och unga till näringsverksamhet, från att ta tillvara och förmedla handlingsburen kunskap, det immateriella kulturarvet,  till att förnya och utveckla. Utmaningen ligger i att få fler att upptäcka hemslöjdens möjligheter på både kultur-, närings- och utbildningspolitisk nivå och försöka riva stuprörstänkandet.

Kommentera
4 mars 2012 under Noterat | kommentera

Apropå Kina

Emma Emma

… så sitter mina tre kollegor på planet på väg hem just nu. (Själv sitter jag fast i undervisning, och kunde inte komma iväg. Snyft.)

Som nästa led i vårt projekt om internationella arkitektur- och designkontor, har vi undersökt ett par kinesiska kontor, både MAD, som känns väldigt moderna, och ”>BIAD-Ufo, som springer ur BIAD som startades redan 1949 och bland annat står bakom byggnaderna vid Himmelska Fridens Torg. Hur intressant är inte det?

Jag tror fortfarande att det är viktigt med ett internationellt perspektiv på kulturella och kreativa näringar. Internationellt och interdisciplinärt; det är mina två käpphästar!

Kommentera
3 mars 2012 under Noterat | kommentera

Specialgrupp ska arbeta för hur kultur kan motverka krisen

red red

Fotograf: Klaus Holsting

I slutet av februari lanserades specialgruppen (task force) “Team Culture 2012” av EU:s ordförandeland Danmark. Syftet med gruppen är att visa på hur kultursektorn kan bidra till att stävja den ekonomiska krisen. Detta genom att lyfta fram internationella exempel på där kultur bidrar till förändring i samhället i stort. På avslutningskonferensen i juni ska gruppen presentera ett manifest för hur kultursektorn kan bidra med ny energi i ekonomin.

I specialgruppen ingår tolv stycken personer med olika yrkesmässiga och personliga bakgrunder, från Sverige deltar Margot Wallström och Efva Lilja (rektor för Dans- och Cirkushögskolan).

Kommentera