Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 januari 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Clas-Uno Frykholm: Vi behöver mer kunskap om kulturfinansieringen

red red

Clas-Uno Frykholm är chef för den nyetablerade Myndigheten för kulturanalys, som ibland förkortas ”Myka” eller ”Kulturanalys”. Myndighetens uppdrag är att utvärdera, analysera och redovisa effekter av åtgärder som genomförts på kulturområdet. Och även att genomföra egna utredningar och analyser på kulturområdet, exempelvis för kulturens samlade finansiering. I april har myndigheten varit igång i ett år och kommer snart att publicera sina första rapporter. (Det bör här också nämnas att Kulturekonomis Tobias Nielsén är medlem i Insynsrådet till myndigheten.)

Smekmånaderna är snart över. Snart släpps era första rapporter. Vad handlar de om?
Vi har tre rapporter som går till trycket inom kort:

Årsrapporten beskriver myndighetens uppbyggnad, bemanning och hur vi har påbörjat arbetet inom våra sex huvuduppgifter. Där ges också en kort presentation av vår första utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Den första av våra årliga rapporter till regeringen, Kulturanalys 2012, inleds med en omvärldsanalys där vi bland annat fördjupar oss något i begreppet medborgarperspektiv och ger en internationell utblick som belyser effekter av nedskärningarna inom kultursektorn i några utvalda länder. Därefter problematiserar vi uppdraget att belysa kulturens samlade finansiering och utvecklar vi några tankar om hur vi ska arbeta med samhällsekonomiska analyser. Rapporten innehåller en liknande analys av vårt uppdrag att bedöma effekterna av den statliga verksamhetssyrningen. Vi presenterar också resultat av våra utvärderingar av kultursamverkansmodellen och regeringens satsningar på jämställdhet inom inom film, musik och historiska muséer. Rapporten avslutas med en beskrivning av det kulturpolitiska forskningsfältet och några tankar om hur vi ska arbeta vidare med forskningsfrågorna i framtiden.

Den tredje rapporten, Kultursamverkansmodellen – en första utvärdering, är en särredovisning av vår första utvärdering av kultursamverkansmodellen som riktar sig en bredare publik.

Varför behövs det en myndighet för kulturanalys och varför nu?
Anledningen till att myndigheten bildades var att regeringen ville skapa en fristående myndighet som huvudsakligen skulle ha granskande och utvärderande uppgifter. Tidigare hade myndigheter som ansvarar för att genomföra kulturpolitiken och fördela statliga anslag – främst Kulturrådet – också ansvaret för att utvärdera resultaten av sin egen verksamhet, vilket kanske inte är så lyckat. Att bilda fristående analysmyndigheter är för övrigt en generell trend inom flera politikområden. Det finns nu ett tiotal sådana myndigheter där kulturanalys och vårdanalys är de två senaste.

Vad kommer det innebära att ni har blivit utsedda att fungera som statistikansvarig myndighet för kulturområdet?
För oss är det en stor styrka att ha direkt tillgång till statistiken inom kulturområdet. Det gör att vi snabbt och smidigt kan kombinera kvantitativa och kvalitativa data i våra utvärderingar. Vi har också spännande planer för hur statistiken kan utvecklas i framtiden. Bland annat vill vi utveckla det vi kallar för ”snabbstatistik” och skapa en webbplats – kulturfakta.se – där alla som är intresserade ska kunna få tillgång till statistik på ett enkelt sätt. Men först och främst handlar det om att utveckla och förbättra den statistik som redan finns. Vi hoppas nu bara att regeringen avsätter rimliga resurser för detta, så att vi kan fullgöra vårt uppdrag på bästa sätt.

Vilka är de viktigaste forskningsområdena för det kulturpolitiska området? Var finns de allvarligaste kunskapsbristerna?
Ett område där vi generellt sett saknar kunskap är hur den digitala utvecklingen påverkat kulturvanorna, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Dels saknas uppgifter nästan helt för barn yngre än 10 år, dels är de frågor som ställs formulerade på 1970-talet och därför inte anpassade till de senaste 10-15 årens utveckling av digitalt distribuerad kultur.

Vi har inte heller någon bra kunskap om hur kulturens finansiering egentligen ser ut. Vi har hyfsat bra kunskap om de offentliga medelströmmarna, men hur stor är den privata finansieringen? Hur stort värde har alla ideella insatser?

En annan viktig fråga för kulturpolitikens framtida inriktning är hur den offentliga infrastrukturen för kultur – med den menar jag statligt, regionalt och kommunalt finansierade museer, teatrar, orkestrar, bibliotek osv – påverkas av olika förändringar i omvärlden, till exempel regionaliseringen, internationaliseringen, den digitala utvecklingen, förändrade villkor på arbetsmarknaden för kulturskaparna, upplösningen av gränser mellan producent och konsument, mellan professionell och amatör etcetera.

Mycket spännande är också att se på hur kultur kan föras in som en fjärde faktor i arbetet med hållbar utveckling, vid sidan av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Ni har fått ett särskilt uppdrag från regeringen att till i höst fundera kring kulturindikatorer för utvärdera de kulturpolitiska målen. Berätta mer!
Det finns inte så mycket mer att berätta i nuläget. Det vi ska göra är att analysera hur kvalitativa och kvantitativa indikatorer kan utvecklas för att utvärdera effekterna av den nationella kulturpolitiken. Vi har haft vissa inledande diskussioner med departementet kring detta, men uppdraget är än så länge ganska öppet. Det vi har gjort så här långt är att titta på liknande system i andra länder för att se vilka indikatorer de använder, men så mycket mer har vi inte hunnit.

Hur ska ni lyckas mäta kvalitet?
Det är en bra fråga, som man brukar säga. Det första som jag vill vara mycket tydlig med är att vi själva inte på något sätt kommer att uttala oss om konstnärlig kvalitet. Däremot är det inte ointressant att beskriva hur andra upplever att kvaliteten påverkas av olika politiska beslut, och det är något som vi kan och ska kartlägga. Vill man göra någon form av oberoende bedömning av hur kvaliteten i olika kulturella och konstnärliga verksamheter utvecklas måste man anlita externa sakkunniga, på samma sätt som man gör när man bedömer kvalitet i forskning. Det är dock förknippat med många problem och stora kostnader, så det är något som vi inte planerar att göra inom den närmaste framtiden. Att värdera verksamheter och bedöma kvalitet ur andra aspekter är däremot något som ligger i vårt uppdrag och något som vi som professionella utvärderare är experter på.

Kommentera
31 januari 2012 under Noterat | 2 kommentarer

Civilsamhället tillbaka i kulturpolitiken

red red

Civilsamhället har allt oftare lyfts fram för sin betydelse i samhället och inte minst för ett aktivt kulturliv. Visst har det funnits konspirationsteorier kring detta. Vill regeringen egentligen betona civilsamhällets värde för att kunna dra ner på den offentliga budgeten, är till exempel en fråga som hörts. Men kulturlivet har svarat med att godkänna utpekande och (försöka) formera sig som en tydlig part, framför allt på nationell nivå.

Idag lämnades en ny rapport över till kulturministern. Diskussionen från Södra teatern visas i klippet ovan och rapporten kan beställas eller laddas ner här. Bakom arbetet står Kulturrådet, Riksteatern och Riksantikvarieämbetet.

Från pressmeddelandet: ”Det finns många tecken på att civilsamhället är tillbaka in i kulturpolitiken på allvar, konstateras i rapporten. Genom kultursamverkansmodellen har det ideella kulturlivet fått ökad synlighet och inflytande. Människors ideella engagemang ligger på fortsatt hög nivå i Sverige. Flera forskare talar om en civilsamhällets tredje våg. Samarbete förekommer redan på många platser och i olika sammanhang på ett naturligt och respektfullt sätt.”

Kommentera
28 januari 2012 under Noterat | kommentera

Kultur och stadsutveckling

red red

2010lab.tv har samlat några artiklar med europeiska exempel kring kultur, stadsliv och stadsutveckling med utgångspunkten i frågan vad den kreativa klassen betyder egentligen. Ett kul exempel från London handlar om det “journalisthangar” som nu byggs inför OS i sommar och vad som ska hända med den enorma lokalen efter spelen är över. En stor del av utrymmet kommer tas över av en mängd företag inom de kulturella och kreativa näringarna då lokalerna har bra teknisk infrastruktur och är flexibla, ligger nära stadsdelen Hackney Wick där många konstnärer bor och att lokalerna är billiga.

Ett annat exempel från franska staden Nantes handlar om den satsning att skapa ett kreativt kvarter, Hangares à bananes, som inleddes 2007. Den entusiasm som fanns i början har nu avtagit och i kvarterat finns numer i huvudsak bara barer och nattklubbar kvar. Verksamheter som bara är öppna på kvällar och helger och som framför allt lever på att sälja alkohol. I oktober drar en ny satsning igång för att vända trenden. Läs om fler exempel från bland annat Istanbul och London.

Kommentera
26 januari 2012 under Noterat | 1 kommentar

Filmavtalet klart till slut

red red

Det såg länge oklart ut om det skulle bli något nytt filmavtal då parterna stod långt ifrån varandra i höstas. Men nu är det klart att det blir ett nytt treårigt avtal från 2013 till 2015. Den stora stötestenen har varit om filmavtalet ska fortsätta innebära att alla filmer måste visas på bio eller om stöd även kan ges till film avsedd för andra visningsfönster. Till slut fick dock Biografägarna ge med sig och stöd kan även komma att ges till film som inte visas på bio. Det nya avtalet är mer detaljerat än det från 2006 och innebär också att medlen ska öka, omkring 200 miljoner ska staten bidra med och branschen med en liknande summa.

Filmvetaren och kritikern Hynek Pallas kommenterar filmavtalet med att det är positivt att det är teknikneutralt men pekar på vissa teknikaliteter i avtalet som kan komma att ge biografägarna ett incitament att visa mindre smal film. Pallas skriver även i SvD om Polen som istället för ett filmavtal har infört en särskild filmskatt vilket har inneburit att den polska filmen upplever en kraftig boom, både i antalet filmer som produceras och antalet besökare.

Apropos alternativa visningsfönster så gjorde Kulturnytt på Sveriges Radio nyligen en intressant serie i tre delar om kultur som riktar sig till mobiltelefoner som plattform. Den första delen handlar om filmbranschen och hur filmskapandet påverkas när det produceras direkt för mobilen. Bland annat innebär det att historien måste göras mer rak och att andelen närbilder ökar än vid “vanlig” film. Den andra och tredje delen handlar inte om film utan om mininoveller och barnkultur för mobilen.

Kommentera
25 januari 2012 under Noterat | 1 kommentar

Svensk design i Kina

Tobias Tobias

Kanske känner någon igen rapporten ovan? Den liknar väldigt mycket en liten rapport som beskriv undersökningen ”Svenska företag om design”, som jag var med och tog fram. Undersökningen både presenterade och utgick från modellen designtrappan.

Det här är den kinesiska översättningen som togs fram i höstas inför ”Swedish design for better business”.

Intresset för de kulturella och kreativa näringarna i Kina har ökat under senare år. Både i form av ökad betydelse i den inhemska politiken samtidigt som utländska aktörer inom KKN intresserar sig mer för den kinesiska marknaden. Före jul och i samband med Shenzhen design festival anordnade Sino Swedish Design House, SSDH, i samarbete med den kinesiska branschorganisationen för design, SADA, eventet ”Swedish design for better business”. Tio svenska design- och arkitektbyråer deltog i den svenska delegationen.

Syftet med evenemanget och delegationen var att etablera affärskontakter och stärka den svenska kreativa näringen pån den kinesiska marknaden. Den svenska gruppen besökte också en lokal som ska inredas för att bli en fysisk mötesplats för SSDH i Shanghai och en avsiktsförklaring mellan SSDH och arrangörer i Shenzhen undertecknades om fortsatt samarbete.

Fininsiärer bakom Sino Swedish Design House är initialt Konstfack, UD och Tillväxtverket och stöttats av bland andra SVID. Men initiativet är inte en del av handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar, apropå tidigare diskussion här på bloggen.

Kommentera
11 januari 2012 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL/Linda Portnoff: Styrkort kan bidra till innovation i kultursektorn

Tobias Tobias

Vad är det som gör att något fungerar som det gör? Varför fungerar musikbranschen på ett visst sätt? Linda Portnoff har forskat kring kulturekonomi i snart tio år och doktorerade häromåret med en avhandling som undersöker kulturfältets logik och musikbranschens finansiella flöden och styrningsproblematik, delvis ur ett jämställdhetsperspektiv.

Linda har givit ut två skivor själv med bandet Stella Rocket och undervisat allt från trummor för 12-åriga tjejer på Popkollo till samband mellan finansiella rapporter för näringslivschefer och sjukhusdirektörer. 2 februari ska hon prata på Dunckers kulturhus i Helsingborg då Kultur Skåne arrangerar. På Generatorkonferensen i november talade hon på seminariet om mätning.

Hon är även ny analys- och utredningsansvarig på Volante och jobbar just nu stenhårt med statistik om musikindustrin.

Du har undervisat i ekonomisk styrning på Handels – är ekonomiska teorier utvecklade främst för näringslivet tillämpbara även i kultursektorn?
Det stämmer att de styrmodeller som utvecklats och fått spridning i Sverige till stor del är resultat av forskning på privata företag. Om vi tar det balanserade styrkortet till exempel, som fått stort genomslag i praktiken, så hade jag förmånen att få vara med och studera några av de första initiativen i Sverige för att se när det funkade som bäst.

Och JA – visst lämpar sig styrkortsmodellen för kultursektorn. Faktum är att det är just här jag tror att en balanserad styrning verkligen kan komma till full rätt eftersom att försöka styra såväl konstnärliga som ekonomiska värden är ett av kulturvärldens mest påtagliga dilemman.

Nu tycker jag det verkar som att kultursektorn är där näringslivet var för femton år sedan: ”Om vi bara mäter lite kommer det bli bra.” Men det finns ännu större vinster att göra om man förstår styrkortet inte bara som en managementmodell utan som en metodik för en kontinuerlig process av förändring, lärande och innovation i organisationen.

Din avhandling handlade om musikbranschen. Vad kom du fram till?
Många musiker upplever en stor brist på professionalitet och support i ekonomiska frågor, och på bolagen efterfrågas verktyg för att mäta och följa upp olika satsningar. Samtidigt har styrning flera dimensioner – det handlar inte bara om budgetar och formella styrsystem, utan också om informella aspekter såsom kultur, normer och sociala beteenden.

I avsaknad av strukturer och verktyg breder de mjukare styrmedlen ut sig. Illegal nedladdning är ett exempel på hur det utvecklats en stark moral kring rätt och fel som skiljer sig från lagen – alltså den formella styrningen. Ett annat exempel är debaclet kring Martin Stenmarck, Jill Jonsson med flera som ställdes till svars för att ha tagit emot svarta pengar för spelningar. I brist på styrning, struktur och professionalitet blir praxis och konventioner styrande – alltså hur man de facto gör. Devisen ”vi gör så som vi alltid gjort” verkar stark i musikbranschen.

Ett till exempel på konsekvenser av denna ”icke-styrning” blir tydliga i en tvist som den mellan Cardigans och Hives. Så länge alla är glada och nöjda är det inte så noga med avtal och styrning. Men dagen meningarna går isär så kan det vara bra att ha lite ordning och koll.

Nu analyserar du statistik om musikindustrin. Vad kommer du fram till?
Jag sitter just och lägger samman alla siffror i excel, men egentligen är det inte totalsiffran som är intressant, utan trenden som vi kommer kunna se först efter att vi uppdaterat modellen på årlig basis.

Att definiera musikbranschen har inte varit helt lätt. Vi har valt att fokusera på omsättningen för kärnaktörer och deras huvudsakliga aktiviteter. Vi kommer att dela upp intäkterna i intäkter från försäljning, intäkter från live och upphovsrättsliga intäkter. Exportsiffran är särskilt svår – den kommer inte att vara i närheten av tidigare siffror med vårt sätt att se.

Nu har vi 2010 som startår för statistikinsamlingen och utmärkande för 2010 är att försäljningen av strömmad musik tar fart även om fysisk försäljning fortfarande dominerar.

När ska resultaten presenteras?
Resultaten kommer att presenteras i mitten av februari i samarbete med Musiksverige som beställt utredningen.

Läs mer om Linda här.

Kommentera
10 januari 2012 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Året med skiftet

Tobias Tobias

Gott nytt år!

Och jag antar att ni har hunnit summera innan ni började blicka framåt. Själv har jag i mer än tio års tid på nyårsaftonens middag haft en punkt som avhandlat ”årets…”, vilket har varit allt från årets bad till årets ögonblick och alltid innehåller årets bok.

Min bild av 2011 från ett kulturekonomiskt perspektiv kan summeras i en tvådagsresa som jag gjorde i mars. Jag började i Sunne med en avslutningskonferens för ett piggt EU-projekt där kulturens roll för platsens utveckling diskuterades. Jag fortsatte på Hôtel Majestic i Cannes på fastighetsmässan MIPIM, där Stockholm stad bjudit in till en välbesökt frukost. Det märkvärdiga var att temat var ungefär detsamma i Cannes, men ändå tog plats i en värld som är så annorlunda. Med så mycket större pengar, med lyxbåtar som väntar vid kajerna, med de mest centrala politikerna vid borden. Och det där med pengar har inget med Cannes att göra, utan temat för mässan — fastigheter och samhällsplanering.

För mig illustrerar detta reseminne att skiftet som länge varit på gång verkligen ägde rum under året. Jag tänker på synen på kultur som en motor i utvecklingen generellt, inte som en egen, separat sfär. Det blev också tydligt på årets Generatorkonferens där en av talarna var professor Pier Luigi Sacco som med sitt fokus på deltagande i kultur och “Kultur 3.0” varit en av de som influerat idéutvecklingen (och som var mycket poppis i Sverige i år). Intrycket förstärktes vid läsningen av EU-kommissionens ”Creative Europe”-program och då detta diskuterades på Intercults och Riksteaterns heldagskonferens i december ”Det europeiska projektets framtid”.

Parallellt med denna utveckling har vi i Europa sett många exempel på neddragningar i kulturbudgeten. Men tendenserna hänger ihop. Kulturförsvararna har insett att de måste bli ännu bättre på att motivera sitt offentliga stöd och använder både nya och gamla sätt.

Då Kulturutredningen släpptes för några år sedan var debatten enorm om den ”aspektpolitik” som lanserades. Idag känns förslaget nästan helt okontroversiellt. Till och med så att jag ibland tycker att pendeln slagit för långt. Som Chris Marshall på Intercult sa till mig skämtsamt på konferensenen om ”Creative Europe”-programmet: ”Tidigare var du ekonom. Nu har du blivit kultur.”

För ibland blir argumenten lite väl svagt underbyggda och väl förväntansfulla. Jag försökte bland annat nyansera diskussionen i det provokativa inlägget ”Kreativa klassen en lögn?” (med denna uppföljning). Det fanns även andra reaktioner som tog upp andra aspekter, bland annat Timbros rapport ”Noll koll”. Nu sitter jag med en text om ”Creative Europe”-programmet och seminariet i Stockholm och funderar mer kring detta; så jag återkommer.

***

Europa har förstås varit i fokus många gånger under 2011 över huvud taget. Den ekonomiska krisen har varit ett återkommande samtalsämne och orosmoln för kulturen. Än är det dock för tidigt att tala om i vilken utsträckning Europas kulturbudgetar kommer drabbas. Hittills kan vi se att bilden ser väldigt olika ut mellan olika länder och administrativa nivåer.

Intresset för kultur och kulturnäringarna har också ökat på EU-nivå. Arbetet med grönboken för kulturnäringarna har fortsatt under året och EU-kommissionen lanserade som sagt sitt förslag för Creative Europe där KKN får ett större utrymme som en viktig del “Europa 2020-strategin”.

***

På hemmaplan har utvecklingen med samverkansmodellen fortsatt och sexton nya regioner har tagit fram kulturplaner som börjar gälla från årsskiftet. Kopplat till detta är även den nya Myndigheten för kulturanalys som startade i våras med uppgift att granska och utvärdera kultursatsningar. Jag sitter med i Insynsrådet och det har varit spännande att få en inblick i myndighetens försök att få grepp om både sin egen organisation och kulturpolitiken idag i Sverige. En viktig fråga för myndigheten är kulturens samlade finansiering och de har också under hösten startat upp ett forskningsråd.

En av fjolårets hetaste kulturdebatter startade Svenskt Näringsliv när de bland annat föreslog sänkt studiestöd till humaniorastudenter. Reaktionerna var många och både jag och Emma (i SvD) svarade. Emma har på sitt håll — på Handelshögskolan — gjort ett storartat jobb med att stärka humanioras roll på skolans grundutbildning, vilket får ses som en till markör för 2011 (mer här).

Ett annat nyckelord allmänt sett har varit innovation, med regeringens Innovationsplan Sverige i spetsen. Men kultursektorn hade nog tjänat på att vara lite mer på den spelplanen.

***

Under året har Kulturekonomi fortsatt att intervjua intressanta personer inom kultursektorn och låtit andra skriva gästkrönikor. Däribland kan nämnas Kati Hoflin, Calle Nathanson, Bill Gartner, Svante Beckman och Joakim Jardenberg.

***

Vilken blev årets bok? Alltid någon av Tomas Tranströmer, inte minst i år förstås. Annars var årets bok 2011 för mig ”Steve Jobs” privat och ”Monster” professionellt. Det sistnämnda eftersom arbetet som förläggare upptog ännu mer tid och fokus. Jag är i det sammanhanget lite glad över att vi lyckades bidra till en diskussion om nätbeteende genom vår bok ”Nedkopplad”.

Jag funderade på om ebok också var ett av årets fenomen, men insåg att jag för närsynt. På Volante har vi genomfört flera experiment med eboken och även om jag bytt över till läsning digitalt så gillar de flesta att bära runt på tryckta böcker.

Mitt företag Volante har över huvud taget växt och det var kul att dra igång både Volante Academy (som vi fortsätter med i vår) och Kreatörskaravanen som ägde rum dels i Stockholm, dels i Östersund (och 30 januari i Gävle).

Kommentera
4 januari 2012 under Noterat | kommentera

Det är knark vi behöver

Tobias Tobias

Om Socialstyrelsen hade läst biografin om Steve Jobs hade den väl blivit censurerad i Sverige. Sällan har jag sett sådan reklam för LSD och knark. Han säger bland annat: ”Ingen som inte droppat syra kommer någonsin kunna förstå mig.”

Vad han refererar till är de ”sinnesutvidgande” upplevelser som han tycker möjliggjort hans förmåga att tänka nytt. Datorn hade inte kunnat skapas på USA:s östkust eller i Europa. Det var på västkusten som smältdegeln mellan hippierörelsen, experimenterande musik och tekniknördar möjliggjorde verkliga innovationer.

Det är ju så som vi också brukar prata om konstens och kulturens betydelse för innovationer. Även utan att behöva inkludera knark (och dess negativa effekter) i ekvationen. Om någon undrar så har jag aldrig testat LSD.

Strax före jul var jag med på arrangemanget B2B Conversations som Veckans affärer arrangerade med bland annat stöd från Tillväxtverket. Dagen tog plats på Berns i Stockholm. Det är alltid kul och inspirerande att vara med i nya sammanhang. Det innebär att perspektiv som kan kännas gamla laddas på nytt och ofta på ett nytt sätt. Så när VA ihop med Resumé och ett gäng vd:ar och marknadschefer droppar ord som är så bekanta för många av oss — innovationer och mötesplatser — börjar trevandet igen.

Vad vi egentligen pratade om var motsatsen till solklart, men det pratades i alla fall. Daniel Birnbaum, Moderna Museets chef, pratade bland annat om hur konst kan fungera som inspiration och motor för innovationer — strax efter det att Swedbank-vd:n Michael Wolf varit uppe på scenen.

Läs mer i sammanställningen av artiklar i Veckans Affärer och Resumé.

Själv stod jag på scen med Stina Algotson (då fortfarande på Tillväxtverket) och varumärkesstrategen Olle Söderberg och utfrågades av VA:s chefredaktör Pontus Schultz. Jag var mitt inne i min Steve Jobs-läsning och på frågan om hur mötesplatser ska kunna fungera bättre konstaterade jag att det behövs mer knark. Kanske börjar jag bli trött på alla strukturdiskussioner, men vad jag syftade på framför allt är smörjmedel för att få olika perspektiv att mötas och krocka.

Och detta är mitt råd inför 2012: Vi måste ut ur våra bekvämlighetszoner för att inte bara prata oss trötta i självbekräftande sammanhang.

Stina Algotson, Tobias Nielsén, Pontus Schultz

Kommentera