Det var länge sedan jag kände:
Jag var där.
Men i lördags hände det, på Swedish House Mafias ”efterspelning” i New York — och det var först efteråt som jag förstod hur stort det var, för det här är ju inte min typ av musik egentligen.
Kvällen efter klev jag ut från en taxi i East Village och växlade några ord med de som tog över bilen, och de frågade över min accent. Jag sa ”Sweden” och de direkt kontrade med att de sett Swedish House Mafia på Madison Square Garden dagen före. Sedan började jag läsa på mer kring vad de just hade gjort, vad som hade hänt och konstaterade att alla stora tidningar rapporterat.
Jag håller just nu på en sammanställning kring statistik för musikbranschen i Sverige och effekterna av en sådan här spelning är svårmätta. Men onekligen väldigt stora, även bortom biljettintäkterna (och gagerna) förstås.
Det finns tre spektakulära delar i detta. För det första att de faktiskt kallar sig ”Swedish” — apropå Sverigebilden och handelsministerns intresse för den svenska musikbranschen. För det andra att ingen annan svensk artist spelat på fucking Madison Square Garden tidigare. För det tredje att detta sker under radarn på de flesta svenskar, som kan hylla Robyn och andra svenskar, som ändå inte är i närheten av de här framgångarna. Är svenskarna mindre intresserade av modern dansmusik än övriga världen?
Spelningen på Madison Square Garden utannonserades först av bandet själva i en mycket påkostad trailer på YouTube, som enligt tidningen Rolling Stone var ”over-the-top”. Nyheten om MSG-spelningen kom tillsammans med nyheterna om den kommande spelningen på jättearenan Milton Keynes Bowl i Storbritannien, med plats för 65000 åskådare, och ett nytt album.
Över 20 000 personer var på Madison Square Garden för Swedish House Mafias spelning. Men långt fler än så ville gå. Biljetterna sålde slut på 10 minuter enligt uppgifter från tidningar – vissa säger 9 och andra 20. Men att det gick fort är ingen tvekan om.
Från början var tanken att SHM skulle släppa ett antal förhandsbiljetter till sina mest hängivna fans, men trycket på bokningssajten blev så stort att den till slut kraschade. Bandet agerade genom att skriva till sina 2 miljoner (!) fans på Facebook:
Bandet uppmanade även sina fans till att inte köpa biljetter på andrahandsmarknaden, detta hjälpte dock inte och snart fanns biljetter – äkta eller falska – ute på auktionssajter för nästan 1000 dollar styck.
Några videoklipp och bilder som jag tog med mobilkameran:
På väg bakom scenen. Jag hade tur att få VIP-biljett.
