Veckan inleddes med celebert lunchsällskap: ett par nobelpristagare, en finansminster, en rektor och ett antal andra eminenta gäster. Traditionen bjuder att nobelpristagarna i ekonomi alltid kommer till Handels och håller en föreläsning efter festligheterna. I år blev det ovanligt kul, eftersom Anders Borg kastade sig in i debatten och ifrågasatte om deras teorier fortfarande är användbara, vilket under lunchen föranledde att en av pristagarna konstaterade att de aldrig tidigare stött på en finansminister som verkligen kunde sin nationalekonomiska teori. Heder åt alla, med andra ord – och en ovanligt stimulerande och aktuell debatt.
Själv är jag ju annars lite mer förtjust i Tomas Tranströmer, som jag ägnade ett helt kapitel i min doktorsavhandling åt. Och ja, jag ställer mig ofta frågan om jag verkligen har hamnat rätt, eller helt fel.
Direkt efter lunchen i måndags kändes det dock rätt. Jag la fram vårt förslag om att integrera humaniora i grundutbildningen på Handels – och, tro det eller ej, det gick igenom!
I sådana stunder känns det ju ändå som om jag är på rätt plats, just för att jag går igång mer på poesi än på nationalekonomiska modeller; mer på metaforer än på vektorer.