Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
25 november 2011 under Noterat | 1 kommentar

Ynglingagatan på Moderna & konstvärldens strukturer

Emma Emma

Tog en snabb sväng förbi Moderna Museet och öppningen av Moment – Ynglingagatan 1. Det är en utställning som väcker många frågor, som får mig att gå igång:

Hur såg konstscenen ut tidigt 1990-tal – och hur ser den ut i dag? Vilka faktorer påverkar? Har scenen blivit mer kommersiell i dag? Kan man tänka sig ett ideellt galleri, likt Ynglingagatan, där man fick betala för att vara med – eller har allt blivit antingen institutionaliserat eller kommersiellt? Vad är skillnaden mellan de många konstnärsdrivna inititativ som finns i dag och den typ av idealism som Ynglingagatan stod för? Vad händer när man flyttar in det alternativa i institutionerna? Vad ser man; vad legitimerar man? Och så vidare… man kan fortsätta i all oändlighet.

Hängde med min kloka, coola kollega Jenny, och hamnade i en massa spännande diskussioner om alternativ konstekonomi, och vad som händer i den kreativa ekonomins tidevarv. Riskerar det alternativa att kramas ihjäl, av antingen institutionerna eller kapitalet? Eller tar det en annan form? Och vad händer nu, när vi går mot en rejäl kris?

(Förresten tycker jag att det talas relativt lite om världens tillstånd i kulturkretsar jämfört med i ekonomkretsar. Stämmer det? Frågar ni mig och framför allt mina handelskollegor, står vi inför en riktigt allvarlig kris, som kommer att påverka oss alla.)

Förutom att det är kul att återse gamla verk från Ynglingagatan 1, är det en utställning som väcker många frågor; inte minst om konstvärldens strukturer. Värd att se, och tänka på, med andra ord. Och jag ska absolut gå på seminariet 20 december för att lära mig mer om 1990-talet.

En kommentar
  1. kjell skriver:

    ..bra text, ..”konstnärer pratar pengar kapitalet vill prata konst”, så var det under 80-talet och det begynnande 90-talet( ex. Wall, Fischer o Weil), och vad som binder samman och fascinerar konstnärerna och kapitalisterna, det finns mkt gemensamt är ”att våga ta risk”.
    Risken är för konstnären kopplad till det ”personliga” för kapitalisten är kopplingen knuten till ”kalkylen”, det är samma adrenalinkick.
    mvh

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas