Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
27 oktober 2011 under Noterat | kommentera

Entreprenörskap i konstnärliga utbildningar

Emma Emma

Det var dags för den första workshopen inom nätverket för entreprenörskap i konstnärliga utbildningar på Nätverkstan i Göteborg. Jag är ju inget fan av möten, men det här nätverket är ovanligt givande. Kanske för att alla bjuder på sig själva och erfarenheter från sina respektive utbildningar. Tonen är i alla fall helt annorlunda, och mycket mjukare, än vad jag är van vid.
Vi hade ett späckat program under två dagar med en blandning av spännande exempel och mer teoretiska föredrag. Till höjdpunkterna hörde en presentation av GoDown Arts Centre i Nairobi, som vi svenskar kunde lära oss mycket av; inte minst vad gäller synen på samarbeten och respekt för olika yrkespraktiker.
Alltid lika bra var förstås göteborgsgänget, d v s den konstnärliga fakulteten som berättade om Göteborgs universitets satsning på att bli ett ”entreprenöriellt universitet” och om den konstnärliga fakultetens egna kurser i ”Konsten att leva på sin konst”, som de gör i samarbete med fantastiska Nätverkstan. De är så kloka och så bra, och jag skulle jättegärna ta mitt pick och pack och dra västerut, om det inte vore för min privata situation. Göteborg is the place to be – för kulturekonomi!
Likaså älskade jag förstås en annan göteborgsidol, Karl Palmås, som berättade om sina aktivistentreprenörer, bland annat Noko Jeans. Jag tycker att det är ett så intressant case; ett kommersiellt företag som tillverkar jeans i Nordkorea – i syfte att väcka debatt. Om du, mot förmodan, missat Karls senaste bok, ”Prometheus eller Narcissus? Om entreprenören som samhällsomvandlare”, tycker jag att du genast ska råda bot på det. Den är verkligt tankeväckande!
Därutöver lyssnade vi till entreprenörskapsgurun Bill Gartner , som talade om likheterna mellan konst- och entreprenörskap, samt några andra, däribland övertecknad och Lars Lindquist från Linnéuniversitetet. Bill Gartner är för övrigt aktuell som föreläsare i Stockholm 9 november, då han ska tala om att omfamna misslyckanden – vilket är ett kärt ämne, inte minst för oss som sysslar med kulturentreprenörskap.

Kommentera
24 oktober 2011 under Noterat | kommentera

Har vi fått en kulturpolis?

red red

Höstens viktigaste fråga för livescenen handlar inte om artistbokningar.

En debatt har blossat upp efter att polisen krävt en så hög summa för bevakningen av dansfesten “Majestiq 12” att arrangören varit tvungen att ställa in. Debattören Mattias Svensson kommenterar händelsen på SvD Debatt och drar paralleller till moraliska debatter i historien när exempelvis jazzen nådde Sverige på 1930- och 1940-talen.  Svenssons slutsats är att polisens beslut om kostnaden för bevakningen i praktiken lett till att vi har en “kulturpolis”.

Hanna Fahl är inne på samma spår i Dagens Nyheter då hon gör en jämförelse mellan olika evenemang runt om i Sverige där notan för polisinsatsen sett väldigt olika ut. Hon menar att storleken på bevakningen, och notan, från polisen sker på ett godtyckligt sett. Fahl skriver att ”Godtyckligheten kring kulturarrangemangens polisavgifter är skrämmande. Inte bara för att den är orättvis och oförutsägbar, utan allra mest för att den utnyttjas som ett verktyg för myndigheter att stoppa kulturformer man helt enkelt inte tycker om.”

Stockholms kulturborgarråd, Madeleine Sjöstedt, skriver att reglerna för när det är möjligt för polisen att fakturera en arrangör är otydliga. “Frågorna som måste besvaras är först och främst om det är rimligt att polisen har denna möjlighet, om svaret blir ja återstår frågan om hur detta kan ske på ett rättvist och rimligt sätt…” skriver Sjöstedt.

Kommentera
22 oktober 2011 under Utblick | kommentera

Copenhagen Roundtable

Emma Emma

Copenhagen Business School, CBS, bjöd in till ett otroligt spännande rundabordssamtal i oktober (se cphroundtablel2011).
Bakgrunden var Carnegie Foundations rapport om behovet av att integrera humaniora i ekonomutbildningar, för att bättre rusta studenterna – och samhället – för framtiden.
På plats var en av författarna till rapporten, Bill Sullivan, samt en mängd representanter för handelshögskolor runt om i Nordamerika och Europa.
I dagarna två diskuterade vi behoven av att bredda perspektiven, vad som görs i dag, med en mängd goda exempel från olika håll, samt vilka svårigheterna är.
Tanken är att vi ska fortsätta och glädjande nog blev jag invald i den globala arbetsgruppen tillsammans med representanter från CBS, St Gallen, HEC, Stern m fl. Det känns fantastiskt och jag hoppas kunna rapportera mer snart!
Personligen tycker jag nämligen att det här är bland det viktigaste jag gör. Även om jag verkar ha svårt att få till en förändring på hemmaplan, kan jag i alla fall utnyttja min position till att göra världen lite bättre.

Kommentera
19 oktober 2011 under Noterat | 4 kommentarer

Richard Florida om kritik mot ”den kreativa klassen”

red red

Nyligen skrev Tobias ett inlägg om ett skifte i diskussionen kring ”den nya ekonomin” och den ”kreativa klassen”. Utgångspunkten var bland annat Salons artikel med rubriken ”The creative class is a lie”. Även DN följde upp apropå Timbros nya rapport ”Noll koll”.

Nu har Richard Florida skrivit ett svar på Salons artikel. Florida redovisar statistik som visar att den kreativa klassen har vuxit med cirka tre miljoner jobb i USA, 2001-2010, men att fördelningen mellan olika subkategorier varit väldigt ojämn. Han menar också att jobben inom den kreativa klassen under den ekonomiska krisen, 2008-2010, minskat betydligt mindre än inom exempelvis servicesektorn.

Den diskussion Tobias öppnar upp för handlar dock om mer än procentsatser över jobbkategorier. Istället mer om kulturens roll i samhället och vilken typ av satsningar som är mer effektiva än andra när det gäller näringspolitiken. En diskussion som är intressant och viktig att fortsätta.

Nyligen kom även boken ”Handbook of Creative Cities” ut, som Charlotta Mellander redigerat ihop med Åke E Andersson (som myntade ”K-samhället” långt före Richard Florida blev känd) och David Andersson. Även originalverket ”The Rise of the Creative Class” återutges nästa år då det har gått ett decennium sedan släppet av förstaupplagan.

Kommentera
18 oktober 2011 under Inblick, Noterat | 2 kommentarer

Att döpa ett kulturhus (om Opera Nordfjord)

Tobias Tobias

I den lilla kommunen Eid på norska västkusten höjer sig ett operahus plötsligt, just där bergen börjar sin klättring upp från fjorden. Där finns Opera Nordfjord, ett initiativ som så många andra började med två eldsjälar, men involverade hela samhället att tro på opera. Jag var där häromveckan.

Resultatet är ett kulturhus som invigdes 2009, där även utbildningar (flera med kulturinslag) och en biograf också huserar, men ett hus vars stora salong är optimerad för opera och där åtminstone en operaföreställning äger rum varje år under drygt två veckor. I år är det Trollflöjten som framförs i norsk översättning. Många deltar på olika sätt, i allt från kören till serveringen, men huvudensemblen består av professionella.

Operahuset Nordfjord beskriver sig som det enda operahuset i Norge utanför Bjørvika i Oslo — men det verkar vara en sanning med modifikation eftersom operahuset just är så mycket annat. På flera sätt handlar det om — om jag ska prata ekonomspråk — positionering eller branding. Inte fel med det. Liksom i Sverige har otaliga kulturhus byggts och detta blir ett sätt att framstå som unik och bli mer speciell, både gentemot omvärlden och det egna samhället.

Jag var där för att inleda VAKN-konferensenKulturnæringane er i vinden, sades det, så mycket var sig likt, men jag kunde ta del av både ny, mycket intressant forskning och nya exempel. Det blir läge att återkomma till detta framåt.

En skillnad finns förstås: ingen höjde något varningsflagg för ekonomisk kris. I stället möttes jag av förstasidan på tidningen VG om rekordpriser på bostäder som bara fortsätter att stiga.

image
image
image
image
image
Kommentera
18 oktober 2011 under Noterat | 1 kommentar

I’m back – efter en lång bloggpaus

Emma Emma

Kära vänner, jag har bestämt mig för att återuppta bloggandet efter en lång, lång paus.

Anledningen är enkel: jag saknar dig och jag tycker mig ha något att berätta. Kanske inte lika mycket som förut, då jag var mer aktiv i det vardagliga kulturekonomiska samtalet, men andra saker.

Som du kanske vet, tog jag för snart ett och halvt år sedan på mig rollen som biträdande rektor och programchef för kandidatutbildningen vid Handelshögskolan i Stockholm. Ett tusental studenter, ett hundratal lärare, en miljon möten, mejl och excelark… Det har ärligt talat tagit all tid, trots att det på pappret enbart ska ta två dagar i veckan. Resten av tiden ska jag fortfarande ägna åt forskning, åt undervisning, åt att vara gästprofessor på Konstfack, krönikör i Dagens Industri, ensamstående mamma och en massa andra saker.

Gissa om det har fungerat bra?

Svar: NEJ. Och därav bloggpausen. Jag har helt enkelt inte hunnit med.

Men skam den som ger sig. Sedan i somras har jag en hel arsenal av hjälpmedel vid min sida: yoga, timberäkningssystem, ny form av psykoterapi (ACT, I love it!) och nya, spännande forskningsprojekt, som tvingar mig att titta upp från excelarken.

Därmed hoppas jag också att få lite mer tid över till att blogga och berätta om en och annan intressant sak jag stöter på via jobbet. För det är en spännande tid vi lever i just nu; ett verkligt brytningsskede, som avspeglar sig inte minst på fältet kulturekonomi!

Kommentera
13 oktober 2011 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Förtydligande (mer om mätning)

Tobias Tobias

image

Idag publicerar Dagens Nyheter en artikel om Timbros nya rapport ”Noll koll”, som släpps idag, och kompletterar med bland annat en kort intervju med mig. Eftersom den publicerade texten verkligen blandar olika teman och aspekter, vill jag bara förtydliga:

Konst och kultur bör inte försöka kopplas till ekonomiska tillväxtmått i varje enstaka fall. Men många offentliga initiativ har den senaste tiden utgått från att kultur bidrar till attraktivitet, innovationer och ekonomisk tillväxt. Om man å ena sidan ger sig in på den planhalvan, bör man å andra sidan också försöka mäta effekterna.

Annars finns tre risker:

1) De ansvariga, verksamheten eller projektet tas inte på allvar av omgivningen. Det gäller även politikområdet kultur.

2) Om några effekter inte kan påvisas, så riskerar pendeln att slå tillbaka och kulturens betydelse tas ännu mindre på allvar av övriga politiker och medborgare. Det kan bli lätt att säga: vi gav er chansen eller hur, men gav det något egentligen?

3) Kulturpolitiken kan undermineras om man inte vill förklara när och hur olika effekter kan uppstå. För det är inte så att tillväxtsatsningar på kreativa ekonomin kan ske på bekostnad av kulturpolitiska grundinsatser för till exempel barn och unga och vissa konstarter, snarare tvärtom.

Läs annars blogginlägget nedan om motreaktioner mot den kreativa klassen eller min gamla antologitext om att mäta kultur (jag hittar ingen länk till texten i all hast, mejla om du är intresserad av en pdf så ska jag leta).

Läs också Julia Svenssons krönika som ligger bredvid kortintervjun med mig. Där blir allt klarare. Timbros rapport har jag inte läst än, men vi länkar eller bifogar den i nästa analysbrev.

PS. Och bara som en sidonotering. Jag sa förstås inte ”tradition på” som det står i rubriken eller ”Apple Store” (som är en butik; Apple däremot har många produkter och butiker: Itunes Store, iPad, iPhone etc) och fler också i övrigt lite felciterad, men andra grejer får vi ta på uppstuds.

Läs gärna också tidigare blogginlägg:

-

Kommentera
7 oktober 2011 under Analys | 5 kommentarer

Kreativa klassen en lögn?

Tobias Tobias

Det verkar pågå ett skifte kring diskussionen om de kreativa näringarna och hela ”den nya/kreativa ekonomin”. På flera håll hörs en mer skeptisk (eller kanske mer nyanserad) ton än den ofta utopiska utgångspunkten som präglat mycket av diskussionen under 1990- och 2000-talen, exempelvis av Daniel Pink, Chris Anderson och inte minst Richard Florida för att nämna några.

Jag kan förstås inkludera mig själv i den listan också.

Men under många år har jag förväntat mig en motreaktion, och nu tror jag att den är på väg. Utlösande faktor är ekonomiska krisen. Pådrivande är också att det blivit allt tydligare att internet inte gynnar de professionella kreatörerna i första hand.

Onlinetidningen Salon inleder en artikelserie om ”kulturen i kris” där de i en artikel av Scott Timberg proklamerar att ”Kreativa klassen är en lögn”. Timberg gör en genomgång över de kraftiga neddragningar som skett i USA de senaste åren inom de kreativa näringarna på flera nivåer. Där förlorarna varit de som utgör den ”kreativa kärnan” av kreatörer, journalister, förläggare, skivbutiker etc. och vinnarna de som basar över dataservrar i form av exempelvis sociala nätverk-sajter, hedgefonder och butiker som Apple Store.

Lägg till Tyler Cowens lilla bok från i vintras om upplevelseekonomins baksida (Emma bloggar här) och den nya boken ”Free Ride” av Robert Levine. Den senare argumenterar för att ”digitala parasiter förstör the culture business”. Levine drar sina teser lite väl långt, men jag håller med om att det är nya aktörer och teknikbaserade företag som är de stora vinnarna på strukturomvandlingen av kultur- och medieindustrin.

Jag har varit inne på liknande tankegångar och höll bland annat ett föredrag på Volante Academy i våras på rubriken ”Richard Florida är död”. Föredraget handlade om hur idéerna om den ”kreativa klassen” tolkats som att det är skapandeledet av kulturella och kreativa näringar (”kreatörerna”) som står för den ekonomiska utvecklingen. När det egentligen är teknik- och distributionsföretag som lockar investeringarna; Apple, Google, Amazon, Spotify med flera. Alla har de ju som affärsidé att inte producera innehåll själva (med Amazon som litet undantag med tanke på deras nya, egna förlagsverksamhet).

Igår lyssnade jag även till ett föredrag i Norge där ny forskning punkterade sambanden mellan kultur och innovation, attraktivitet och turism. Jag ska återkomma till de resultaten — jag måste kika närmare. Men det verkar inom akademin börja finnas en vilja till motreaktion mot att underblåsa fokus på kulturens instrumentella nyttor (se till exempel kultur för hälsa-konferensen i dagarna).

Parallellt med detta vill också italienske professorn Pier Luigi Sacco — och svenskfavoriten, han dyker upp på Generatorkonferensen och har jobbat mycket med svenska regioner — förflytta fokus från KKN som en separat sektor till att visa på betydelsen av kulturellt deltagande för hela samhället. Detta kallar han kultur 3.0, men påminner om gammal traditionell svensk folkrörelsekultur.

Har jag ändrat mig? Nej, egentligen inte. Att strukturella förändringar sker är uppenbart och vissa behov hos till exempel kulturföretag är lika tydliga som innan.

Men mitt driv har ofta handlat om att nyansera diskussionen, och ibland slår pendeln för långt.

***

För att sammanfatta:

  • Kulturpolitiken har sitt eget existensberättigande. Slå vakt om den.
  • Om vi ska diskutera ekonomisk tillväxt ska vi inte fastna i kreatörsledet.

-

Kommentera
7 oktober 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Emma Ernsth: Kulturen viktig för att nå målen i “EU 2020-strategin”

red red


Emma Ernsth arbetar på det internationella nätverket “Culture Action Europe” som samlar fria kulturinstitutioner i Europa. Där arbetar hon heltid som koordinator för kampanjen “we are more” som arbetar för att stärka kulturens ställning i EU-budgeten 2014-2020.

Vad gör “Culture Action Europe”?
Culture Action Europe är en lobbyorganisation och politisk plattform för konst- och kultursektorn i Europa. Vi grundades 1992 och är organiserade som en ideell förening som samtidigt är ett europeiskt nätverk med över 110 medlemmar som i sin tur representerar mer än 80.000 organisationer. Tillsammans med våra medlemmar arbetar vi på sekretariatet i Bryssel med att lobba för att förbättra EU:s policy inom kulturområdet samt att ge kulturen en mer central plats i det europeiska samarbetet. Vi har sex medlemmar i Sverige: Culture Clinic, Intercult, Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, Riksteatern, Trans Europe Halles och Tillt.

Hur är det att jobba med kulturfrågor i Bryssel?
Det är både spännande, lärorikt och frustrerande. EU har inte särskilt mycket att säga till om på kulturområdet, kulturpolitik är och förblir något som medlemsstaterna bestämmer över själva. EU:s kultursatsningar syftar istället till att komplettera och stötta samarbeten som skapar ett mervärde jämfört med om de enbart skulle genomförts på nationell nivå.

EU:s totala kulturbudget, kulturprogram och strukturfonder, är mindre än en procent. Inom kampanjen we are more – act for culture in Europe lobbar vi för att förbättra både utformningen och budgeten för detta stöd i nästa EU-budget 2014-2020. Vi har fått starkt gensvar från civilsamhället och kampanjens manifest har redan skrivits under av mer än 20.000 individer!

Vad gäller gehör från beslutsfattare så är det så klart blandad kompott, vi vet redan att flera medlemsstater kommer att rösta nej till alla former av ökningar i nästa EU-budget på grund av den rådande ekonomiska krisen i Europa. Men som etablerad organisation som jobbat med frågorna länge har vi i de flesta fall inte svårt att få tillgång till möten med politiker, och det i sig är redan guld värt. Vi argumenterar också för att kulturen är ett av många områden, tillsammans med till exempel utbildning och hållbar utveckling, där EU måste investera mer om man vill nå sina mål i EU 2020-strategin. Vi är övertygade om att våra chanser att få gehör ökar om vi placerar kulturen i ett bredare sammanhang och lobbar tillsammans med andra aktörer som har liknande mål för Europas framtid.

Vilka flaskhalsar finns det för kultursamarbeten över nationsgränser i Europa?
Flera, men främst bristfällig information och dåliga stödstrukturer på regional och nationell nivå runt om i Europa. EU-projekt är aldrig finansierade till 100% utan projektledare och partner måste alltid söka extra finansiering från andra håll. På så vis blir dåliga stödstrukturer på regional och nationell nivå lätt en bromskloss, internationella samarbeten är helt enkelt något som många länder inte prioriterar eller ser som sitt eget ansvar att stödja.

Vad ser du som det allvarligaste problemen med de många nedskärningar som görs på kulturområdet i Europa?
I kristider måste man så klart göra nedskärningar och se över alla offentliga utgifter, men brist på vision och framåtanda och oproportionerligt stora nedskärningar inom kulturområdet riskerar att bli svåra att reparera. Värst är det kanske i Holland där man tagit radikala beslut om att helt enkelt lägga ner konstskolor, arkiv och forskningsinstitut.

I en intervju i SvD uttryckte du oro för att kulturella och kreativa näringar börjar anses som viktiga. Vad är risken med detta menar du?
Det är lite ryckt ur sitt sammanhang. I slutet av juni publicerade EU-kommissionen sitt förslag på nästa EU-budget 2014-2020. Kommissionen föreslår att EU slår samman nuvarande Kultur- och MEDIA-programmet och skapar ett nytt program, ’Creative Europe’. Det nya programmet skulle också vara öppet för ansökningar från vinstdrivande organisationer från de kulturella och kreativa näringarna. Detta ser vi inte som ett problem i sig, men det vi vill försäkra oss om är att EU-kommissionen designar programmet så att det tillgodoser de olika behoven hos alla olika typer av aktörer inom kultursektorn – från ideella, icke vinstdrivande föreningar, nätverk och institutioner till de kreativa näringarna och filmindustrin. Vi väntar just nu med spänning på EU-kommissionen detaljerade förslag på ’Creative Europe’-programmet som förväntas publiceras den 29 november och kommer att följa utvecklingen fram till dess medlemsstaterna och EU-parlamentarikerna röstar igenom programmets utformning och budget under senhösten 2012.

Kommentera
6 oktober 2011 under Noterat | kommentera

Min favoritpoet

Tobias Tobias

Jag brukade i ett par år åka omkring med Tranströmers samlingsvolym i pocket för att alltid ha den till hands. Jag har till och med flera ex av den, för att den skulle vara tillgänglig på olika platser ifall jag inte hade packat ner den.

Och det där vanliga kulturekonomiska resonemanget om hur många böcker som Bonniers nu kommer sälja? Det skiter jag i just nu.

”Jag kör ner händerna i mina haydnfickor och härmar en som ser lugnt på världen.”

Fin dag denna.

Kommentera