Ännu en hockeyarena har invigts, den här gången i Växjö. I torsdags var jag med och föreläste då arenan visades upp för näringslivet och kulturaktörer (för arenan ska även användas för kultur och underhållning, bland annat för en deltävling i Melodifestivalen nästa år).
Jag pratade om framtiden och framtidens kulturarenor, bland annat utifrån antologin ”Framtiden är nu. Kultursverige 2040″. Erika Månsson, cultural planning-metodens frontfigur i Sverige och numera vd för Kulturparken, var moderator. Särskilt kul att vara på plats hemma i Småland.
Det har byggts idrottsarenor för minst 10 miljarder kronor under det senaste decenniet. En hel del mer om man inkluderar hus för kultur, enligt en kommande rapport från SKL.
En förklaring varför blev tydlig under mötet i Växjö. Arenan framstod som en stor symbol och något som skapade samling mot att jobba ihop framåt. Som någon sa, stämningen var nästan religiös. 200 personer var på plats och lyssnade.
Jag pratade om platsen och kopplade till att man måste kunna växa i och med den, att det måste finnas plats för det ofärdiga, enligt inspiration från Rasmus Fleischers och Evelina Wahlqvists texter i ”Framtiden är nu”-antologin.
Även U2 spelade i mörka källarlokaler innan de började fylla arenor.
