Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 augusti 2011 under Analys | kommentera

Europas kulturbudgetar under krisen

red red

image

Tobias avslutade sin genomgång över höstens händelser på kulturområdet med att påpeka att det största som händer framåt är utvecklingen i stort.  Finanskrisen begränsar sig inte bara till finanssektorn, utan mycket pekar mot en allvarlig, bredare kris. Särskilt gäller detta på den europeiska nivån. Vart Europa tar vägen efter den ekonomiska kris som vi nu går igenom och vad som händer om euron skulle braka samman.

Andreas Wiesand, vd för European Institute for Comparative Cultural Research, har skrivit en intressant och matnyttig genomgång över händelser under de cirka tre senaste åren i Europas kulturpolitik och -budgetar. Bilden som Wiesand målar upp är komplex och långt ifrån enhetlig och enbart dyster.

För det första finns det exempel på nedskärningar som börjat redan innan finanskrisens effekter nådde regeringar, exempelvis i Portugal och Tjeckien. För det andra är det inte nedskärningar i kulturbudgetar som drar rakt igenom Europa. Det finns ett flertal länder, regioner och städer där kulturbudgetarna ökat. Även inom länder har höjningar respektive sänkningar förekommit beroende på vilken administrativ nivå man tittar. I exempelvis Tyskland har den statliga kulturbudgeten ökat det senaste decenniet och även så 2011. Däremot på “Länder”-nivå, där dock majoriteten av kulturpengarna finns, har nedskärningarna i många gånger varit kraftiga.

I flera fall är det framför allt nya eller tillfälliga projekt som fått se pengarna dras in medan permanenta institutioner bibehållit sina stöd. Undantag finns dock och i exempelvis Hamburg har traditionella institutioner som teatrar och museer fått se sina budgetar minska till förmån för det nya Elb-Philharmonie. Ett infrastrukturprojekt med stort City Branding-syfte bakom planeringen.

Wiesand drar två slutsatser av genomgången. För det första kan inte finanskrisen användas som ursäkt för att göra större nedskärningar än de genomsnittliga budgetnedskärningarna för just kulturområdet, under devisen att “alla gör det så vi kan också göra det”. Ett flertal exempel finns på både städer och stater som arbetar “kontracykliskt” på kulturområdet.

För det andra, och viktigast, är att framtiden för kulturbudgetarna är starkt beroende av det stöd som kulturen kan få från en större del av befolkningen. Där kulturen saknar ett starkt stöd, eller upplevs som elitistisk, och där kulturens betydelse för social och ekonomisk utveckling inte fullt ut erkänns riskerar neddragningar att ske även efter den ekonomiska oron är över.

// Joakim Sternö, redaktör analysbrevet

Kommentera
21 augusti 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Svante Beckman: Norden har en unik enhetlighet i kulturpolitiken

red red

Svante Beckman är professor vid Tema Q (tema kultur och samhälle) vid Linköpings universitet där han bland annat forskar kring kultursektorutveckling och kulturarbete. Fram till årskiftet 2011 var han även ordförande för SweCult, ett kulturpolitiskt center som arbetar för att främja kulturpolitisk forskning och skapa samverkan mellan forskare och andra typer av aktörer. Den 23-25 augusti är det dags för den femte nordiska konferensen för kulturpolitisk forskning som i år äger rum i Norrköping. Svante Beckman är ordförande för konferensens vetenskaplig- och organisationskommitté.

Vilka är de viktigaste frågorna under årets konferens?
Temat för årets konferens är kulturpolitikens gränser som är väckt av olika samtida förändringar som är av intresse för den kulturpolitiska forskningen och inom kulturpolitiken självt. När det gäller det politiska  systemets organisation gäller det fördelningen mellan internationell, nationell, regional och kommunal nivå. Där händer det mycket, dels så framträder ett nytt kulturpolitiskt etablissemang på EU‑nivå som vi har massor med åsikter om. Dels så är det den så kallade portföljmodellen som återaktualiserar frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och region. Liknande typer av diskussioner förs även i de andra nordiska länder.

En annan dimension har att göra med fördelningen mellan hur mycket av den publika kulturen som ska vara under ett offentligt ansvar och hur mycket som ska vara marknadsdrivet. Ytterligare är en klassisk gränsdragningen kring beslutsfattning är också hur mycket konstnären, antikvarien eller politikern ska bestämma. Huvudtemat är egentligen att intressera sig för de grundläggande frågorna om hur kulturpolitiken är beskaffad, vilka som bedriver kulturpolitik och vad det är för förändringar som sker i det kulturpolitiska regleringssystemet.

Går det att se några trender kring vad det forskas om och diskuteras?
Ja, dels så har regionaliseringsfrågan väckt en massa forsknings- och utredningsverksamhet på olika nivåer. Sen så är det att kulturen i första hand inte ska uppfattas som någon offentlig bildningsinstitution utan som en typ av industri. Det är oerhört uppmärksammat både politiskt och inom forskningen. Under de senaste fem till sju åren har det vuxit fram en omfattande kulturekonomisk forskning i det här landet som det fanns väldigt lite av för tio till femton år sedan. Det har tagit en ordentlig skruv och pratet om ”cultural industries” och ”cultural planning” har närmast blivit en landsplåga i det kulturpolitiska pratandet.

Hur viktigt är det med just ett nordiskt utbyte?
Kulturområdet är ett gammalt nordiskt samarbetsområde, olika typer av kulturpolitisk samordning och gemensamma satsningar är något som vi kan hitta ända bak till mitten av 1800‑talet. Det finns därför en slående likhet i den grundläggande kulturpolitiska strukturen i de nordiska länderna som är uppbyggda efter en nordisk välfärdsstatlig kulturpolitisk modell där de nordiska länderna har inspirerat och kopierat varandra. Det finns internationellt sett en ganska unik enhetlighet, både i kulturpolitiska institutioner och i ideologin och synsättet i de nordiska länderna.

Sen så finns det också praktiska skäl. Det finns väldigt mycket samarbeten mellan forskare i de nordiska länderna. Så det är också en viktig anledning för de här personerna att få möjlighet att träffas då och då och utveckla nya typer av samarbetsprojekt.

Skiljer sig den nordiska diskussionen från Europa i övrigt?
Internationellt utmärker sig kulturpolitiken först och främst av att i en lång rad länder, dock inte alls de nordiska, så har finanskrisen lett till mycket omfattande nedskärningar utav offentligt stöd till kultursektorn. Så internationellt är det det mest uppmärksammade temat men i och med att det inte är aktuellt i de nordiska länderna så har vi inte märkt särskilt mycket av de diskussionerna i de nordiska länderna.

Det beror också på vad man jämför med eftersom den kulturpolitiska strukturen ser ganska annorlunda ut i olika länder. Exempelvis ser diskussionerna annorlunda ut där det inte alls är så omfattande offentliga åttaganden utan mycket mer priva stiftelser och liknande typ av aktörer. Portugal är extremexemplet där Gulbenkianstiftelsen svarar för väldigt mycket för vad som i Norden uppfattas som offentliga finansiella ansvarsområden.

Kommentera
18 augusti 2011 under Bok | 3 kommentarer

Nedkopplad

Tobias Tobias

image

Kanske du också loggade ur i somras? Eller känns det omöjligt med till exempel mejlen i mobilen?

I början av året fick jag ett boktips från journalisten Anders Mildner, som alltid har bra koll på ny facklitteratur inom kultur och samhälle. Han skulle recensera ”The Winter of Our Disconnect” där forskaren och journalisten Susan Maushart berättade om sitt experiment som pågick i ett halvår:

Utan internet.
Utan tv.
Utan mobiltelefon.

Utmaningen gällde inte främst henne själv, utan hennes tre tonårsbarn som så många andra levde sina liv i Facebook och med olika medier flödandes runt omkring en samtidigt. Det var inte minst därför som hårda (om än godtyckliga) regler blev nödvändiga. Men regler och målsättningar hänger tätt ihop.

Jag gillade boken skarpt och igår kom de första exen av en svensk utgåva — med titeln ”Nedkopplad” — till labbet här i Gamla stan. Mitt förlag Volante ger nämligen ut boken (reklam: läs mer och förköp här). Fyra månader har det tagit från start till nu: oerhört bra jobbat av alla från översättare till formgivare och inte minst Olle och Simon på Volante.

Susan Maushart kommer till Sverige i nästa vecka för att medverka på The Conference i Malmö. Hon samtalar dessutom med Johanna Koljonen på Kulturhuset i Stockholm nästa lördag kl 14 — då är ni alla hjärtligt välkomna!

Jag gillade boken av flera anledningar. Den var roligt skriven, diskuterade intressant kring bland annat barnuppfostran, och ifrågasatte sådant som så många av oss bara hyllar och erkänner per automatik.

Det sistnämnda är en del i en större trend. Den ensidiga hyllningskören till internet har fått flera tonarter. En annan bok som släppts nyss är ”Framtiden” av Jonas Andersson och Eric Schüldt. Jag har inte läst denna, men Andreas Ekström höjde den till skyarna i Sydsvenskan. Se även Anders Mildners krönika i SvD häromveckan, som kommenterats på några bloggar (klicka till exempel härifrån). Uppdatering: Hittar också Tobias Brandels artikel idag i SvD, där han bland andra talat med Susan Maushart.

Men jag noterar — och detta är viktigt — att debattörerna ofta talar förbi varandra. Susan är mer inne på internets dominans i vardagslivet, medan andra tar ett samhälleligt perspektiv kring öppenhet. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Själv loggar jag aldrig helt ur helt utan ser nedkopplad — för att låna ett ordval från Rasmus Fleischer — snarare som en gradfråga: alltså inte om jag kollar mejlen utan hur ofta.

Kommentera
18 augusti 2011 under Noterat | kommentera

Vad händer i höst?

Tobias Tobias

Det är en fullspäckad höst som närmar sig när det gäller arrangemang på kulturområdet.

Nästa vecka börjar med en kollision. Den nordiska konferensen för kulturpolitisk forskning äger rum i Norrköping och samtidigt som sjunde upplagan av “The Conference” som Media Evolution anordnar i Malmö (och mitt i allt kallar Kulturdepartementet till samtal om e-boken).

I Norrköping kommer mängder av papers presenteras som är relevant för det kulturekonomiska fältet. I Malmö ligger fokus mer på (kommersiell) media, med många internationella gäster men jag ser nog mest fram mot Bill Drummond, konstnären och hitmakaren bakom KLF och mycket annat.

En av talarna på The Conference är Susan Maushart som talar utifrån sin senaste bok, Nedkopplad, som kommer ut på Volante på svenska i höst. Det är jag som är förläggare för den här boken och berättar snart mer — men redan nu: välkomna också lördagen 27 augusti i Stockholm då Maushart samtalar med kulturjournalisten Johanna Koljonen på Kulturhuset i Stockholm, gratis entré.

Två av höstens största arrangemang är SKL:s kulturkonferens på Gotland den 10-11 oktober och Generatorkonferensen i Norrköping den 15-16 november. Hos SKL är temat för konferensen de förändrade roller som håller på att växa fram på kulturområdet (ladda ned program). Generatorkonferensen fokuserar på de kulturella och kreativa näringarna, ett program håller på att tas fram. Generator ordnar också första Kreatörskaravanen 31 augusti.

Samverkansmodellen är i fokus för SweCults tre regionala konferenser som börjar under hösten och fortsätter under våren. Kultur & Näringsliv arrangerar under hösten ett flertal intressanta seminarier och workshops i Stockholm och Göteborg, bland annat om sponsring.

I Europa är en av de viktigaste händelserna EU-konferensen European Culture Forum i Bryssel den 20-21 oktober. Fokus rör främst nya färdigheter konstnärer behöver för att anpassa sig till en global digital värld, nya affärsmodeller för digitalisering och hur lokala och regionala myndigheter bäst kan investera i kultur. Ett annat intressant evenemang är PICNIC-festivalen i Amsterdam, 14-16 september, som är ett av Europas mest spännande konferensupplägg på området innovation och kreativitet. Temat i år är “urban futures”.

Men den största som händer är förstås utvecklingen i stort. Vart tar Europa vägen under och efter den kris som vi bara ser början av just nu? Vad finns kvar till kulturen när nationers ekonomi slås sönder? Och hur går det med de europeiska samarbetena om euron brakar samman?

Kommentera
17 augusti 2011 under Noterat | kommentera

Vad är konst?

Tobias Tobias

image

Lyssnade ni på S-partiledaren Håkan Juholts ”Sommar”? Hans radioprogram kretsade mycket kring kultur. En hel del sommarprogram har som vanligt gjort det. Det kanske mest förvånande var utrikesminister Carl Bildts hyllning till särskilt musiken (inledningen till hans program).

Juholt pratade även om Påskallavik. Det skulle jag också kunna göra. Juholts föräldrar är därifrån, liksom min pappa och alla andra bakåt på hans sida om man räknar in ön Runnö en sjömil ut. På kyrkogården kunde mina barn gå till deras farfars farfars fars grav, och det kan inte vara många förunnat. Tre veckor blev det i år i det lilla samhället vid småländska östkusten.

Vi besökte även Håkan Juholts morfars hem och arbetsplats under 30 år, Källströmsgården. Det är för övrigt denne konstnär, Arvid Källström, som har den största gravplatsen på kyrkogården.

Bilden är från Källströmsgården som är mest känd för den här skulpturen, ”Liggande kvinna”, men där finns också andra skulpturer (eller installationer) med ett direkt tilltal, som ”Vindorgel” och ”Blå pojken”.

Det blev där ett utmanande samtal med min dotter Judith, exakt 4 år. Jag försökte berätta om konst och hon gick mellan skulpturer, vanliga stenar och bänkar och frågade gång på gång: ”Är det här konst?”.

Hennes riktmärke blev efter ett tag om det fanns en lapp framför ”stenen” eller ”byggnaden”. Och det är såklart ett svar så gott som något. Konst är vad någon säger till oss är konst.

Ett annat svar kan man också läsa in i Håkan Juholts berättelse om hur skulpturen med kvinnan uppfattades i samhället då den byggdes på 50-talet. Juholt återgav hur flera barn var tvungna att hålla händerna för ansiktet för att inte råka få se en glimt. Och skulpturen är alltså placerad längs huvudvägen, bara några meter från vägkanten.

Vilket mod att bygga något sådant, konstaterade Juholt.

Kommentera
16 augusti 2011 under Noterat | 1 kommentar

Snart dags för Kreatörskaravanen

Tobias Tobias

Snart — 31 augusti — är det dags för Kreatörskaravanen för den som vill förstå mer om kulturella och kreativa näringar. Hör av dig till info[at]generatorsverige.se om du vill veta mer eller anmäla dig.

Jag ska vara diskussionsledare eftersom Volante Academy fått i uppdrag att arbeta med innehållet till dagen. Generator Sverige arrangerar med finansiering från Tillväxtverket.

Vi kommer bland annat besöka tre företag för att illustrera att kulturella och kreativa näringar knappast kan buntas ihop som en enhet, med samma typ av åtgärder — och det gäller inte bara att paraplybegreppet rymmer många branscher.

  • Livsstilsföretaget illustrerar betydelsen av en skapande kärna, i rollen som idékläckare och underleverantör, eller för den delen där forskning och utveckling sker.
  • Tillväxtföretaget visar på tillväxtmöjligheter inom kulturella och kreativa näringar. Teman såsom digitala affärsmodeller och exportinsatser berörs.
  • Turismföretaget fångar in diskussionen om turistekonomiska effekter och andra, ofta platsspecifika värden, såväl som betydelsen av helhetsupplevelser.

Den som deltog på något av de tillfällen som Emma och jag höll i i våras (här premiären) kommer känna igen sig, men under den kommande dagen lägger vi ännu mer fokus på studiebesöken.

Läs mer här, bland annat om vilka företag som vi ska besöka.

Kommentera