Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
18 juli 2011 under Noterat | 1 kommentar

Harry Potter och e-böcker

Tobias Tobias

I Sverige går e-boksförsäljningen fortfarande trögt, men diskussioner börjar ta fart på flera håll. Bland annat Dagens Nyheter som publicerar en en artikelserie om e-bokens utveckling. De första artiklarna utgår från svårigheterna att sälja och få sina böcker recenserade, såväl för väletablerade författare som mindre kända.

John Ajvide Lindqvist säger att ”Jag blev överraskad av det enorma ointresset. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle gå så dåligt – och att ingen papperstidning ens skulle vilja recensera boken.”

Den följande artikeln har Pottermore som utgångspunkt för en diskussion om distributionsfrågor och förändrade relationer mellan förlag och författare. Pottermore, skapad av JK Rowling, är en ny sajt för Harry Potter-fans att samlas på. Den kommer även vara det enda försäljningsstället för e-böckerna för Harry Potter.

Jag uttalar mig bland annat om Rowlings unika position. För det första att hon äger alla eboksrättigheter, för det andra hennes popularitet.

Men klart jag undrar… Om det är något jag lärt mig om distribution är att det är de stora distributionskanalerna som är viktigast. Inte sällan står ett val mellan högre andel men mindre försäljning å ena sidan, och lägre andel men större försäljning å andra sidan.

Rowling måste ha något i baktanke – och jag tror inte att det handlar om att torgföra en åsikt. Då borde hon väl ha lagt fram den redan?

Kanske vill hon bara utmana, göra nytt. Hennes utgångsläge innebär hur som helst att det ska bli intressant att se vad det blir av Pottermore, liksom effekter på branschen på längre sikt.

Kommentera
7 juli 2011 under Noterat | kommentera

Musiksamhället har gått vidare

Tobias Tobias

I måndags arrangerade Musiksverige ett seminarium i Almedalen under rubriken ”En låt ger 110 jobb”. Tanken med seminariet var att sätta in musiken i ett större system och belysa de (ekonomiska) ringar på vattnet som musikskapande ger. Singer/songwritern Sofia Talvik medverkade och fungerade som en fallstudie för att belysa argumenten.

Själv fick jag uppgiften att kommentera rubrikens påstående, som Musiksverige-vd:n Elisabet Widlund beskrev som ”en myt i branschen”.
Det är förstås omöjligt att säga något så generellt om vilken låt som helst. Men jag försökte diskutera — utifrån mitt gamla solsystemstänk — om hur olika värden skapas i olika nivåer. Från direkt ersättning till låtskrivaren till att det säljs ljudutrustning för 1,2 miljarder kronor under ett år (siffror från 2010).

Intressant är att den nya kartan över branschen — och ett nytt samtal! — har tagit plats. Jag tror inte att ordet eller prefixet ”pirat” nämndes någon gång. Det var också uppfriskande att det på scen inte bara var konsensus om allt. Sofia stod för ett perspektiv medan skivbolaget (Robert Litsén, Cosmos) eller musikförlaget (Patrik Sventelius, Sony) tog ett delvis annat perspektiv.

Dagens nya ord för mig: musiksamhälle — i stället för bransch eller industri. Det var Robert Litsén som sa det.

Gillar det skarpt eftersom det fångar in så mycket… hela ekosystemet med ideellt, kommersiellt och kulturpolitiskt stöttat, liksom alla affärsmodeller (live och inspelning).

(Foto bilderna nedan: Tobias Björkgren)


Kommentera
7 juli 2011 under Noterat | kommentera

Svenska filmundret – om kultur eller näring

Tobias Tobias

I måndags ställde Svenska Filminstitutet (SFI) till med stor uppvisning under Almedalsveckan i Visby. Rubriken innehöll ett frågetecken ”Det svenska filmundret — ett resultat av svensk filmpolitik?”. Men programpunkten utgick främst från att det var ett utropstecken mot slutet.

Det var en imponerande kavalkad av svenska framgångar som visades upp: skådespelaren Michael Nyqvist, Millenium-producenten Sören Staermose, samt Svinalängorna-producenten Helena Danielsson. Filminstitutets tf chef Bengt Toll menade att tillfället var unikt, en kombination av framgångar med både ”breda och smala filmer som håller hög kvalitet”. Han sa vidare: ”Svensk film är ett varumärke — och det är ett under.”

SFI:s produktionsstödschef Charlotta Denward sa att ”film är först och främst kultur”, men mot detta påstående stod Hollywood-trailers och prat om kommersiella exportframgångar för svensk film. Jag tror att diskussionen skulle ha tjänat på en tydligare förklaring av hur filmpolitik som kulturpolitik hänger ihop med marknadssuccéerna. För den som inte är insatt kan det ha tytt sig märkligt att å ena sidan prata om att filmstöd behövs och å andra sidan om hur många miljoner som håvas in.

Den brittiske utredaren Jonathan Olsberg pratade också om ytterligare värden och effekter från film — och tangerade i princip mitt eget föredrag om musikbranschen samma morgon. Ni som följt med ett tag har lärt er vad kulturanalytiker som Olsberg och jag brukar prata om då: en kombination av sociala, kulturella och ekonomiska värden. Se annars den här sammanfattningen i en rapport för Svensk Scenkonst: ”Kulturens värden och effekter”.

Jonas Holmberg på FLM sätter seminariet i ett större sammanhang i en Expressen-artikel och menar att fler måste bli intresserade av filmpolitik.

Blivande SFI-chefen Anna Serner var för övrigt den som livetwittrade mest. Se främst #filmialmedalen-taggen.

(Nedan en suddig bild på Michael Nyqvist på scen.)

Kommentera
6 juli 2011 under Noterat | kommentera

”Inget ska censureras”

Tobias Tobias

Något trött efter en sen natt, på väg mot en dag med seminarier med ämnen som innovation och filmpolitik, cyklade Riksutställningars generaldirektör Staffan Forssell förbi och hittade vad han letade efter: en ersättare.

Några timmar senare skulle deras stora debatt om censur äga rum. Formatet var nytt, Intelligence Squared, och rubriken ”Inget ska censureras”. Till denna rubrik skulle sex debattörer förhålla sig.

Formatet är värt att testa på nya frågor. Det uppmanade till tydliggörande av ståndpunkter och framkallade en diskussion långt från den hålla-med-stämning som utmärker den kulturpolitiska debatten — där de som känner sig manade att delta håller med varandra; de som inte håller med blir inte kallade. Jag hann växla något ord med SKL:s Calle Nathanson som konstaterade att han just kommit från en sådan diskussion.

Jag ersatte kuratorn och Tensta konsthall-chefen Maria Lind som fått förhinder. Övriga debattörer var Maja Lundgren, Qaisar Mahmood, Daniel Daboczy, Mattias Svensson och Thomas Sjöberg. Moderator var Jens Orback.

45 minuter hade jag för att få ihop ett manus. Här kan ni se hur det gick. Jag gick upp som nummer två efter kungsboksförfattaren Thomas Sjöberg.

Tyvärr drabbades diskussionen av definitionsproblem. Jag och Sjöberg var nog överens om det mesta, trots att vi var med i olika ”lag”.

Kommentera
6 juli 2011 under Rapport, Samtal | 4 kommentarer

SAMTAL/Rudolf Antoni: “Viktigast för en stad är kultur”

Tobias Tobias

I Almedalen presenterade Rudolf Antoni en rapport om kulturens betydelse för städers attraktivitet, en delrapport i en större studie om städers attraktivitet som tas fram i ett samarbete mellan Fastighetsägarna och Handelns utredningsinstitut. Antoni är utredare och biträdande näringspolitisk chef på Fastighetsägarna. Han har tidigare ansvarat för SOM-institutets kultur- och livsstilsanalys.

Varför har kultur betydelse för var vi väljer att bo?
Kulturen är betydelsefull för staden på många sätt. Den kan exempelvis fungera som marknadsförare. Se bara på den uppmärksamhet som Pinocchioskulpturen skapade för Borås. Oavsett om man gillar konceptet så är det betydligt svårare att säga att Borås är en tråkig stad efter att den gubben dök upp. Kulturen sprider ryktet och säger oss någonting om stadens karaktär och om vilka som bor där. En kreativ ung människa som idag ska välja stad att flytta till vill ha en spännande plats med intressanta människor och högt i tak för oliktänkande och olika livsstilar. Kulturen öppnar dörren för dessa människor. Det är precis det de vill se i en stad.

Vad är då viktigast för detta – deltagarkultur eller åskådarkultur?
Kultur föder mer kultur. Högt eller lågt och deltagande eller bara mottagande är underordnat. Men viktigast för staden är förstås den kultur som får ut människor på gatorna. Det är människorna som vitaliserar staden och gör den intressant för andra. Vi får inte heller glömma att den kulturella publiken också är bra kunder för handeln och restaurangnäringen och kan bidra starkt till att fylla gatorna med människor i blandade åldrar även kvällstid. En stad med ett intressant kulturutbud, en levande handel och välmående restauranger är en stad de flesta kan tänka sig att flytta till.

Kan man säga om kulturens roll är relativt viktigare i landsbygd eller i storstäderna?
Ingen stad kan överleva utan ett minimum av kulturutbud. Faktum är att många mindre städer i landet har svårt att överleva i konkurrens med regionhuvudorterna. Ofta försöker man skapa ett tillräckligt handelsutbud för att få befolkningen att stanna trots att externa köpcentrum och närhet till större städer i princip gör det omöjligt. Jag tycker istället att man borde satsa på andra kvaliteter som bra skola, bostäder och omsorg. Detta kombinerat med en satsning på den lokala kulturen kan skapa en attraktiv boendemiljö och istället vara ett alternativ till stadslivet.

Vilken stad i Sverige är mest ”kulturell”?
Lund är den stad som placerar sig högst upp på den ranking som vi gjort över invånarnas kulturvanor. Kartläggningen visar också att det är stora skillnader mellan städerna, i exempelvis Stockholm är det mer än dubbelt så vanligt att invånarna går på bio regelbundet än i Borås.

Hur har ni mätt detta?
Mitt fokus är alltid på människan. Det spelar förstås ingen roll om din stad har ett fantastiskt utbud om ingen nyttjar det. Därför har jag utgått från SOM-institutets stora mätningar av människors vanor och attityder och där studerat kulturvanor i Sveriges drygt 30 största städer.

***
Läs mer om delrapporten som Rudolf Antoni presenterade i Almedalen.

-

Kommentera
3 juli 2011 under Noterat | kommentera

Tv-snack om festivaler igen

Tobias Tobias

Det verkar vara ett obligatoriskt inslag i nyhetsförmedlingen numera — att diskutera hur det egentligen går med alla festivaler.

Första frågan handlar ofta om alla får plats och ett svar ges i själva frågan. Det finns en festivaltrend nu — inte bara det att många festivaler äger rum, utan också att medias intresse bidrar till göra festivaler till något som för allt fler är ett självklart inslag under sommaren.

Sedan är det som vanligt på en marknad. Nya aktörer kommer, gamla slås ut. Att några rockfestivaler — läs: Arvika och Hultsfred — under så lång tid har fungerat är inget som kan tas som självklart, även om det har varit lätt att tro det när ”klustersatsningar” sätts igång.

Igår intervjuades jag av TV4 Nyheterna kring sommarens festivalträngsel. De kom till och med hem och stod med kameran i trädgården (vilket väl nog blir första och sista gången om det inte ska bli uppföljning i programmet: hur vildvuxen kan man egentligen låta en trädgård bli?). Hade egentligen hellre förberett mig för en sista kväll på Peace&Love än stått vid en syrsénberså, men blev det i år.

Som vanligt blir ett sånt snack kraft nedkortat. Men för den som vill läsa mer:

Kommentera
1 juli 2011 under Analys, Noterat | 6 kommentarer

Fem svar till Svenskt Näringsliv

Tobias Tobias

Svenskt näringsliv släppte igår en rapport som igår ledde till stora reaktioner. Orsaken till reaktionerna var att rapporten, med namnet ”Konsten att strula till ett liv”, föreslår sänkt studiestöd till humaniorastudenter som enligt rapporten etablerar sig på senare på arbetsmarknaden än studenter inom teknik och tillverkning.

Jag ska erkänna att jag inte läst rapporten — skäms att jag ändå uttalar mig i DN idag — men jag tillåter mig ändå ha några synpunkter utifrån den diskussion som förts igår och idag. Fyra spontana reaktioner, och så lägger jag till en femte via Emma.

1) En betydande del av näringslivet kan faktiskt härledas till kulturföretagande, inte minst sett till sysselsättning där siffran ligger kring fem procent. Det är bland annat exakt det här som jag har försökt beskriva i olika sammanhang de senaste tio åren.

2) Ett samhälle där inte humaniora betonas låter både skrämmande och dödstrist. Är syftet att skapa raka led med välkammade individer på väg utan omvägar mot sina vinstmaximerande jobb? Och hur spännande blir Sverige eller svenskar utan förmåga att diskutera eller visa upp kultur? Hur blir ett samhälle där vi inte bär med oss grundläggande värderingar? Och vem ska göra kalkylerna för vad som är lönsamt eller inte?

3) Även om inte kurserna leder till jobb så är det tydligt att även kulturellt deltagande är viktigt. Se till exempel Pier Luigi Saccos inspel om Kultur 3.0 där han menar att diskussionen om det ekonomiska och sociala bidraget från kultur inte får stanna vid vad några sektorer levererar, utan om deltagande. Detta apropå hobbykurser. Sedan kan man förstås diskutera hur långt ett samhälle ska gå i sina subventioner, men det är fel att direkt nedvärdera den här typen av aktiviteter.

4) Och från ett ekonomiskt perspektiv går det inte att bortse hur kreativitet och innovation allt mer lyfts fram för att skapa välstånd. Häromåret kom till exempel en IBM-studie där ”kreativitet” lyfts fram som den viktigaste egenskapen för chefer idag. Frågan hänger ihop med hur svenska varumärken ska kunna nå den kinesiska medelklassen, kontra att svenska företag får nöja sig med att vara lägre betalda underleverantörer till utländska designers. Hur kopplar detta till kultur eller humaniora? Jag kan börja prata om innovationsimpulser och mångfald; det finns även studier kring detta. Det är förstås alltid svårt att peka på förhållandet mellan orsak och verkan, men Steve Jobs gör faktiskt det i sitt tal vid Stanford 2005, ett oerhört inspirerande tal över huvud taget. Här talar han om nyttan han har haft av att läsa kalligrafi, trots att det skedde planlöst.

5) Bloggkollegan Emma Stenström lägger till ett femte perspektiv — utbildningsperspektivet — i SvD och skriver att Svenskt Näringslivs förslag är ”så dumt att man knappt tror att det är sant”. Och fortsätter ” På andra håll i världen går tankegångarna åt precis motsatt håll. I USA kom till exempel nyligen en stor studie som visar att det är nödvändigt att integrera humaniora, det vill säga ”liberal arts”, i den grundläggande utbildningen av ekonomer för att kunna skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv för framtiden.”

Andra röster i debatten är bland annat teaterförbundets ordförande som säger till Ekot att ” Jag blir oerhört häpen när jag hör ett sådant här förslag. Det vore väldigt märkligt om man från Svenskt näringsliv inbillar sig att den här typen av yrken inte behövs i ett modernt humanistiskt demokratiskt samhälle.”

Per Svensson skriver läsvärt i Sydsvenskan: ”Tack tack tack för ett lyckat skämt!”

Fackförbundet DIK skickade ut ett pressmeddelande igår där de startar ett upprop om att humanister bidrar till samhällsnyttan. Karin Linder, förbundsordförande, säger att ” Vi vet att tillväxt kräver kultur. Men så länge som Svenskt Näringsliv vägrar att se det skapar vi, snarare än undanröjer vi, hinder för att låta de kreativa näringarna blomstra”.

Evelina Wahlqvist skriver tycker att problemet är felformulerat: ”Insatserna bör istället sättas in i en senare fas och bemöta frågan: Hur skapar vi en arbetsmarknad och ett näringsliv där många olika kompetenser kan verka och också mötas?”

Sanna Rayman på SVD:s ledarsida har ett delvis annorlunda perspektiv — och det är nyttigt. Hon skriver: ”Ja, förslaget är dåligt och yxigt, men det här är knappast någon demokratifråga. Och att vi har ett problem med överutbildning i vissa konstnärsyrken är en realitet väl värd att diskuteras.”Absolut en viktig poäng, men som mer hänger ihop med information än begränsade studiemedel.

***

Uppdatering; Röster i debatten.

-

Kommentera