Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
24 maj 2011 under Samtal | 5 kommentarer

Samtal/Christofer Sundberg: Det finns inget ni kan göra

Tobias Tobias

Avalanche Studios är ett av Sveriges mest framgångsrika datorspelsföretag. De sitter i samma hus som Tillväxtverket som koordinerar handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar. Det gör det hela ännu mer anmärkningsvärt att vd:n Christofer Sundberg inte hört talas om denna.

Men frågan är: behöver han ha höra talas om den?

Han verkar hur som helst inte tycka att en handlingsplan behövs — vilket också belyser skillnaden mellan olika företags perspektiv och branschföreträdarnas (se till exempel organisationen Dataspelsbranschen).

Vi besökte Christofer på Avalanche i fredags ihop med en grupp ryska tjänstemän som var i Sveriges för en fyradagars utbildningsstopp (se tidigare inlägg). Avalanche är intressant på många sätt, inte minst som entreprenörskapsexempel. Efter att ha kört det tidigare företaget i botten har Christofer med sin partner rest sig upp, sett en strålande tillväxt för att sedan varit tvungna att banta och anpassa sig. Sällan får man en så tydlig illustration på devisen förändring är normaltillstånd.

Ett handlingsprogram för kulturella och kreativa näringar är igång. Är det något som du har hört talas om eller påverkats av?
Nej det har jag inte hört talas om.

Finns det något som offentlig sektor kan göra för att förbättra förutsättningarna för Avalanche? Nämn i så fall de två viktigaste åtgärderna.
I dagsläget finns det inga sådana behov.

Datorspel har haft problem med piratkopiering. Ni har liksom många andra lanserat onlinespel som är gratis att ladda ner, men där man köper utrustning. Är datorspel på väg bort från fysisk försäljning?
Det lutar mycket åt det samt spel som streamas från en server, vilket skulle eliminera all piratkopiering. Det är en mycket bättre lösning än dagens kopieringsskyddade lösningar där man endast begränsar konsumenter som faktiskt köpt spelet och inte piraterna. Dessutom är piratkopieringen störst på PC-spel och där har hela branschen ett ansvar att designa spel för PC spelare och inte spendera pengar på konverterade konsolversioner, eftersom konsumenterna är så pass olika.

Sverige beskrivs som ett framgångsland inom datorspel. Varför är vi bra på detta?
Därför att vi har en teknisk kompetens som är överlägsen de flesta länder i världen samt att vi inte är rädda att ta ut svängarna rent designmässigt. Vi vill erbjuda något nytt och unikt, under tiden resten av världen fokuserar på uppföljare och spel som inte sticker ut i lika stor utsträckning, utan att för den skull inte vara dåliga på något vis.

5 kommentarer
  1. kjell skriver:

    Tobias, drar du några slutsatser av intervjun? Tror du dataspelsbranschen är unik?
    Det där ”tillväxtverket”, hur är det tänkt att fungera?
    …du kan väl resonera lite runt frågorna.

  2. kjell skriver:

    ..lite off topic;http://www.statensmusikverk.se/2011/05/26/nu-far-musiken-8-miljoner-for-jamstalldhetsarbete/

    Tobias, har du eller kanske Emma några tankar om hur man skulle kunna använda 8 miljoner kronor till jämställdhetsarbete?

  3. Tobias Tobias skriver:

    Kjell, Tillväxtverket har två mål har jag förstått, dels ekonomisk tillväxt (BNP etc), dels regional tillväxt.

    Två slutsatser drar jag. Den ena handlar huruvida företagen involveras — eller bör involveras — i planeringen av politiska satsningar som drar igång för dem.

    Den andra om hur nya affärsmodeller har tillkommit som svar både på piratkopieringen men också på konsolernas ”inlåsningseffekt”.

  4. Tobias H skriver:

    Problemet med ett överföra den här modellen till de flesta mer traditionella kulturformer är att det handlar om deltagarkultur, dvs. om en verklig interaktivitet där det deltagaren/spelaren betalar för är möjligheten att delta i ett innehåll som han eller hon i viss utsträckning skapar tillsammans med andra deltagare och som därmed utvecklas kontinuerligt. Musikområdets ökande betoning på samtidighet – konserter istället för skivförsäljning – är en snarlik lösning. Funkar redan för teater (poängen är att vara där). Svårare för film och litteratur, även om också filmindustrin tycks satsa på upplevelser som verkligen blir större på bio.

  5. kjell skriver:

    ..hej på er
    Tobias du skriver om ”traditionella kulturformer” visavi ”deltagarkultur”, menar du publikt deltagande? eller att om man spelar i ett popband är man ”interaktiv”
    Om vi pratar om konst (bild teater osv) finns det alltid en avsändare som ,i bästa fall påstår ngt, är det där upplöst nu? Kulturarbetare (ej konstnärer) kanske ensådan som Du ej önskar en tydlig avsändare utan
    att s.k. ”interaktivitet” råder, dvs ”curatormakt”.
    Jag vill inte låta polemisk utan enbart tydlig.
    mvh

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas