Kungaparets uttalande om Stieg Larsson Milleniumtrilogi fick stor uppmärksamhet. Framför allt verkade han bekymrad över hur böckerna skildrade hans land: ”Sverige (har) inte tidigare har associerats med en sådan kriminell värld som Larsson skriver om. Jag är inte glad eftersom Larssons böcker är hemska snarare än glädjefulla.”
Han har förstås rätt i sin egen upplevelse av boken — och det är en viktig lärdom apropå kulturens roll som verktyg för profilering och marknadsföring. Bara för att en film skildrar en plats är det inte säkert att platsen uppfattas på ett tilltalande sätt (jämför knarkfokuset i skotska Edinburgh i Trainspotting).
Däremot tror jag inte att kungen behöver vara så orolig. Jag tror snarare att Sverige mår bra av att verka lite spännande. För ett år sedan träffade jag (här artikeln i Time Out) några indiska journalister som var här för att skriva om ”den svenska deckarvågen” och de var oerhört fascinerande av de nya beskrivningarna. Åtminstone skrev de hem om Sverige.