Tillbaka från London Book Fair. Två hektiska dagar med sol utanför och en känsla av moln inomhus. Oron över eboksframfarten finns där, samtidigt som många spinner på nya möjligheter och i s.k. Digital Zone visade ett gäng nya teknikföretag upp sina erbjudanden.
Själv deltog jag i såväl en konferens om den digitala utvecklingen och satt i en rad möten, utöver några spontana samtal. Det mest märkliga kanske var när jag skulle börja berätta om våra egna böcker för ett ryskt förlag, som visade sig inte förstå något alls – trots tolk! – och i stället avbröt för att beskriva deras titlar om olja och gas i Ryssland. Spännande, eller hur?
Min kollega Simon Brouwers på Volante summerar våra intryck från konferensen och mässan här, bland annat om hur vi drack gravöl för bokappen, ett tema som präglade efter konferensdagen. Ibland blir det många som tänker samma tanke ungefär samtidigt. Jag skrev ju i förra veckan om att jag inte trodde på bokappen. Detta gäller för traditionella böcker. För multimediaproduktioner blir det en annan sak. Men är det då böcker, även om en fyrfärgsproduktion kan stå som utgångspunkt? Likaså fungerar ju appar för barn – det vet jag oerhört väl – men då i kombination med spel, pyssel och filmer.
Fler perspektiv:
Behövs förläggare?
En fråga som återkommit det senaste åren är huruvida bokförlag behövs. Frågan känns igen från musikbranschen: om skivbolag behövs när förutsättningarna för produktion och distribution revolutionerats. Samtidigt som kostnaderna har sjunkit har möjligheterna ökat. Det här är en bloggpost från en av flera diskussioner.
Glöm att barn skulle läsa på läsplattor.
Svensk Bokhandels Lars Schmidt bloggar om hur amerikanske analytikern Michael Norris menar att bokläsandet kommer sjunka allt längre ner på listan över vilka kultur- och medieformer som vi lägger tid på.
Amerikaner dominerar
Det var amerikanska tankar och idéer som stod i förgrunden när eboken diskuterades på London Book Fair. Den här bloggposten tar också upp bokappens påstådda död.