Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 mars 2011 under Analys, Noterat, Rapport | kommentera

Milleniumeffekten för Stockholm (filmerna)

Tobias Tobias

Maria Hamrefors, KF-chefen som bland annat basar över Norstedts, sa i Svensk Bokhandel att hennes styrelse äntligen slutat fråga henne när nästa Stieg Larsson kommer. De börjar äntligen förstå att det inte kommer någon. Stieg Larsson-utgivningen innebar något exceptionellt, något som inte upprepas under en förlagschefs livstid.

Effekterna stannar inte heller i litteraturen. Först kom de svenska filmerna, sedan har de Hollywood-producerade börjat filmas, den första förra året delvis i Stockholm.

Hur ser effekterna ut utifrån de här filmerna? När vi sammanställde rapporten ”Allt räknas” för två år sedan — om incitatementsstrukturer för filmproduktion — sorterade vi effekterna under produktion och efter produktion.
(Ladda ned rapporten)

Turistkonsumtionen under själva filmproduktionen är ofta förvånansvärd stor. Men tänk på att en filmsinspelning ofta samlar en stor mängd personer, som ska bo och äta och slussas runt. Likaså är inspelningen beroende av lokala underleverantörer med utrustning. Bland effekterna efteråt återfinns turism men också imagevärden; de sistnämnda både apropå identitet (inåt) och profilering (utåt).

I morse presenterades en ny rapport (”Milleniumrapporten” [.pdf]) på det här temat. Intresset var stort — fullsatt på Klara soppteater då Stockholm Business Region och Filmregionen Stockholm-Mälardalen bjöd in.

Om jag ska använda samma uppdelning kommer rapporten fram till följande – och notera att undersökningen begränsar sig till filmerna:

Effekter efteråt: En slutsats är att Stockholmsregionen kan förvänta sig en 3-procentig ökning av turismen 2009-2013, tack vare både de svenska och amerikanska filmerna. De ökade turistströmmarna antas leda till en ökad konsumtion av 430 miljoner kronor. De svenska filmerna kommer till och med 2011 ha setts av 120 miljoner personer. Utifrån detta samt andra exponeringsytor såsom annonser och nätkommunikation uppskattas exponeringsvärdet till 960 miljoner kronor. Den amerikanska första filmen förväntas nå en biopublik på 120 miljoner personer.

Effekter under produktionerna: Av de svenska filmernas totala budget om drygt 100 miljoner kronor gick 93 miljoner kronor till huvudstadsregionen. Produktionerna av filmerna sysselsatte 284 personer.

Tilläggas kan även att Stockholmsregionen gick in med två miljoner kronor under inspelningen — en ganska bra utdelning med andra ord.

Kommentera
30 mars 2011 under Noterat | kommentera

Med kultur och passion som grund

Tobias Tobias

Hur hänger kultur och näring ihop? Det finns många svar, men om vi grupperar märks de fall då det finns en grund av konstnärligt perspektiv, inifråninspiration och passion. Sedan kan de bli så tilltalande även för andra att de får en kommersiell framgång. Många konstnärliga verk — bildkonst, musikinspelningar, böcker — har tillkommit på så sätt.

Det här är också ett sådant exempel. Elin Ivre pratar om sitt projekt från Sätergläntan med folkdräkten som utgångspunkt. Jag drabbas verkligen av kärleken till hantverket — en slags definition av kvalitetssträvan.

Någon kommersiell framgång finns inte än kring detta. Men kom ihåg var ni läste det först: bli inte förvånad om Elin Ivre om några år en framgångsrik designer på modemarknaden också. (Det ryktas att hon kommit in på Beckmans.)

PS. Kortfilmen är producerad inom ramen för Den samtida hemslöjden, ett projekt delvis ägt av Nämnden för hemslöjdsfrågor där jag är styrelseledamot.

En studie i svart from Zickermans on Vimeo.

Kommentera
29 mars 2011 under Gäst | kommentera

Gästkrönika/Johanna Skantze om "serious gaming" i Bilbao

red red

Bilbao stod förra veckan som värd för Creativity Meeting Point, en konferens som samlade såväl internationella experter som kreatörer och utvecklare från Bilbao med omnejd. Ett av fokusområdena vid årets konferens var ”serious gaming”, det vill säga tv-spel vars syfte går utöver att underhålla och som används inom områden såsom exempelvis utbildning, vetenskaplig forskning och hälsovård. Med på konferensen fanns David Wortley från Serious Games Institute vid Coventry University som bland annat berättade om spelet MYST som väcker skolungdomars intresse för det engelska språket, och Pamela Kato från Utrecht Medical Center som bland annat utvecklar spelet Re-Mission som hjälper cancersjuka barn att hantera sin sjukdom. En annan av huvudtalarna var John Howkins, författare till boken ”The Creative Economy” som höll ett inspirerande föredrag om ”kreativa ekologier” och hur platser där kreativitet och innovation frodas uppstår och kan vidareutvecklas.












Bilbao, den gamla hamnstaden i norra Spanien som har genomgått en transformation från industristad till kreativ hotspot, är ett exempel på en sådan kreativ ekologi. Vi hade under vår vistelse förmånen att träffa en rad representanter från såväl staden som regionen, bland annat från Bilbao Metropoli-30, ett public private partnership som arbetar med omdaningen av Bilbao, en process för vilken Guggenheimmuséet fått stå som symbol. Charles Landry är en av de internationella experter som varit involverad i arbetet och beskrivit detta i ett antal rapporter.

Kommentera
29 mars 2011 under Noterat | kommentera

Film är inte bara filmen

Tobias Tobias

Svenska Filminstitutets nya vd blir Anna Serner. Hon har inte en direkt bakgrund från filmbranschen (däremot har hon läst filmvetenskap), utan kommer närmast från tjänsten som vd för Tidningsutgivarna och har tidigare bland annat varit vd för Reklamförbundet.

Filmbranschen är dock större än ”filmen”. För några år var jag och med och skrev rapporten ”Film utanför filmen” på uppdrag av bland annat Film Stockholm där den audiovisuella industrins position och framtid undersöktes.

Några slutsatser var tydliga. Från ett individperspektiv är det mindre än en fjärdedel bland de som identifierar sig som ”filmarbetare” som enbart har sin försörjning från långfilm. En hel del får pengar via A-kassan och från jobb utanför kultursektorn, men släktskapen är stor med teater, tv och reklamfilm.

Över huvud taget är reklamfilmens betydelse för långfilmen ofta förbisedd. Den fungerar som plantskola för regissörer och som kassako för produktionsbolag, som sedan kan investera i mer konstnärliga projekt. Ett sådant exempel är ”Darling”.

Kanske kan Anna Serner, med sitt utifrånperspektiv, bli en drivkraft för att på allvar sätta in filmbranschen i ett större klustersammanhang där andra relaterade branscher ingår.

Kommentera
28 mars 2011 under Noterat | kommentera

Svaren till EU:s grönbok om KKN analyserade

red red

Det är snart ett år sedan EU-kommissionen publicerade grönboken om kulturella och kreativa näringar och efterfrågade kommentarer för att utveckla framtida strategier. De 350 svaren som kom in under samrådstiden har nu analyserats.

Bland de viktigaste slutsatserna av analysen kan följande punkter nämnas

  • Det finns ett behov av att öka tillgängligheten till finansiering för företag inom KKN, framför allt för små och medelstora företag.
  • Det finns ett stort stöd för en bred syn på innovation som innefattar kulturbaserad kreativitet.
  • Aktörer som arbeter med lokal och regional utveckling måste öka deras stöd till kultur och dess angränsande sektorer som del i deras specialiseringsstrategier.
  • De kulturella och kreativa näringarna måste uppmuntras att experimentera, och att fullt ut utnyttja teknologi, särskilt IKT.
  • Fler möjligheter till multi‑disciplinära och gränsöverskridande kreativa samarbeten mellan kulturella och kreativa institutioner, alla sorters företag, universitet och forskningsinstitutioner måste tillhandahållas.
  • Upphovsrätt är viktigt för en rättvis belöning för kreativitet.
  • Läskunnighet måste främjas vidare.
  • Internationella samarbeten och utbyten måste stärkas ytterligare.

Ladda ned hela analysen av grönboken.

Kommentera
22 mars 2011 under Analys, Noterat | kommentera

Från svensk landsbygd till fastighetsklippare

red red

Ibland är två dagar som en vecka. Ibland är två platser verkligen som två olika världar. Ändå talade jag om ungefär samma sak på båda platserna: kulturens roll för en plats.

Jag lämnade Sunne en snöig eftermiddag och tre flygresor senare var jag framme i Cannes och fastighetsmässan Mipim. I Sunne på Selma Spa var det avslutningskonferens för EU-projektet Genius Loci, som jag varit knuten till i en expertgrupp. Ett projekt som verkligen andats engagemang. På scen talade jag bland annat med Leif Stinnerbom och Inger Hallström Stinnerbom från Västanå teater. Däremellan höll Björn Starrin låda; han som är känd från Ulf Malmros-filmerna ”Bröllopsfotografen” och ”Smala Sussie”. Vi har spelat bandy mot varandra. Idag är han ett klockrent exempel på de mångsysslare som befolkar kreativa sektorn.

Från landsbygdsutveckling till storstadsmuskler och finansfolk. I Cannes talade jag på Stockholm stads frukost, i en stor matsal på ståtliga Hôtel Majestic. Temat handlade om betydelsen av kultur, upplevelser och kreativitet för en plats. Och laguppställningen var stark från Stockholms sida.

Finansborgarrådet Sten Nordin välkomnades av moderatorn Ellinor Persson och introducerades som en man som förstår värdet av kultur. På scen var sedan även stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet Regina Kevius och nära scenen satt kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt.

Jag har sällan suttit vid ett så mixat bord: Live Nation-chefen Staffan Holm, chefekonomen Annika Winsth på Nordea och Stockholms näringslivsdirektör Olle Zetterberg.

De planerade arenorna i huvudstaden upptog en del av de två timmarna som frukosten pågick. Både jag och Staffan Holm framhöll betydelsen av också mindre arenor. Från hans och svenska Live Nations perspektiv handlar det om att kunna etablera relationer med artister redan tidigt.

Det viktiga i livebranschen, menade han, är att planera så varje artist matchas mot rätt lokal eller utrymme. Alla förlorar på om en konsert inte säljer slut (eller närapå): Arrangören får svårigheter att finansiera evenemanget och sin verksamhet. Artisten tycker att spelningen blir mindre lustfylld och förlorar i varumärkesvärde, samt rent ekonomiskt om gaget är knutet till intäkterna. Publiken förlorar också i sin upplevelse; chansen ökar att man frågar sig om man är på fel plats och längtar bort.

Fastighetskonsulten Tyréns vd Ulrika Francke pratade om vikten av intense cultural life, men alla höll inte med. En kollega till henne konstaterade att hans kunder hade ett sexmånaders perspektiv. Att låta kulturen ta plats och på så sätt skapa attraktivitet kräver ett längre perspektiv, som i så fall blir politikernas ansvar.

Andra intressanta seminarier tog också plats. Jag lyssnade bland annat på ekonomen Nouriel Roubini. På mässgolvet var det som en minivärld där olika länder, städer och regioner tävlade om investerares uppmärksamhet. Öresundsregionen höll ihop. Stockholm satsade rejält med en annons också vid entrén (se bild nedan).

Jag älskade att vandra omkring där. Mitt intresse för fastighetsutveckling växer hela tiden, efter att ha insett hur nära det ligger stadsplaneringen som i sin tur ju handlar om samhällsplanering: hur vi ser på och skapar möjligheter för människor.

Det finns tillfällen framöver att återkomma till trender därifrån.

Kommentera
18 mars 2011 under Gäst | kommentera

GÄSTKRÖNIKA/MARTIN THÖRNKVIST: Spelifiering på världens största mediekonferens

red red

Mer om spelifiering här (se tidigare inlägg) – nu direkt från Austin i USA därifrån Martin Thörnkvist från Media Evolution i Malmö rapporterar.

South by South West (SXSW) i Austin, Texas, är världens största mediekonferens. Den äger rum i en konferensanläggning som är tre kvarter och fyra våningar stort och på tio hotell runt om i staden.

Här samlas varje år över 15.000 människor som arbetar med media på olika sätt och nivåer. Är det någon man vill träffa så kan man räkna med att den är där, i alla fall om det är en amerikan.

Konferensen har inga särskilda ämnen som de fokuserar på och omfånget är väldigt stort. Men i år kunde man skönja en stark trend bland presentationerna: användandet av spelmekanik i allt som inte är ett spel. Det vill säga spelifiering. Förra året var det ett helt nytt begrepp men i år var det huvudpoängen eller i alla fall en del av många presentationer.

Seth Priestbach från SCVNGR stod för årets inledande keynote och pratade om ett ”game layer on top of the world” och menade att spelifiering kommer ha lika stort inflytande på 10-talet som sociala medier hade på 00-talet.

Några mindre presentationer som stod ut handlade om hur vi snart kommer använda våra mobiltelefoner för att betala i affärer genom att bara hålla den mot kassan.

Mest underhållning för dollarna gav Gary Vaynerchuk (winelibrary.com). Hans keynote-presentation påminde om en hip hop-konsert, med svordomar haglandes i samma takt som välsmidade one liners. Hans budskap handlade precis som hans nya bok om ”The thank you economy”. Det går ut på att företag måste bry sig om sin kunder och gärna göra det innan ett köp ägt rum, ”people love their parents because they loved them first”.

När de fem dagarna av Interactive- och Filmpaneler är över så tar musik över staden. Under ytterligare fyra dagar spelar över 4.000 musiker på allt som kan liknas vid en scen i allt från gathörn till kyrkor. SXSW rekommenderas varmt för alla som vill ha en inblick i vart mediebranscherna står just nu och skönja framtida trender.

Martin Thörnkvist arbetar som omvärldsbevakare på Media Evolution. För andra året i rad åkte de med en delegation bestående av ett 30-tal medlemsföretag till Austin för SXSW.

Kommentera
17 mars 2011 under Noterat | 1 kommentar

Spelifiering – spel på nya marknader

red red

För ett halvår sedan startade Media Evolution sin serie med små omvärldspublikationer. De två tidigare skrifterna har handlat om crowdfunding och att producera media direkt till internet. Årets första publikation berör fenomenet “spelifiering” (gamification) vilket innebär att lärdomar från spelutveckling flyttas till områden som inte traditionellt har med spel att göra. Nedan följer en föreläsning om spelifiering av Martin Thörnkvist i samband med släppet av publikationen.

Intresset för spelifiering har exploderat under de senaste åren och det finns flera anledningar till varför det kan vara en bra idé att spelifiera sin verksamhet. Exempelvis kan det öka kundernas lojalitet, öka användningen av produkten/tjänsten, spridning mellan kunder och att få användare att använda en tjänst på “rätt” sätt. Publikationen ger förutom en introduktion till spelifiering även konkreta råd om vad affärsvärdet är, misstag att undvika, tips hur spelifiering kan säljas till andra branscher med mer. Medverkar i skriften gör bland annat Gabe Zimmerman, auktoritet på området. Ladda ned publikationen “Spelifiering – om hur vi kan använda spelmekanik i saker som inte är spel” [.pdf].

Kommentera
15 mars 2011 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Max Valentin: Det finns stora möjligheter att göra en stor förbättring för många

Tobias Tobias

Crowdfunding är det nya svarta i kulturen. Eftersom många brottas med brist på pengar är ofta intresset stort för nya modeller att finansiera sin verksamhet. En av dem som har funderat kring crowdfunding – eller på svenska: användar- eller folkfinansiering — i ett svenskt, kulturpolitiskt sammanhang är Max Valentin som tagit initiativet till Crowdculture – en plattform för crowdfunding av kulturprojekt. Crowdculture drivs tillsammans med Fonden Innovativ Kultur och har nyligen avslutat sin första testperiod som ledde till finansiering av sex projekt.

23 maj deltar Max Valentin tillsammans med bland andra Joakim Jardenberg på en utbildningsdag hos Volante Academy på temat ”Digitalt deltagande – sociala medier och crowdfunding”.

Vad är crowdfunding?
Det handlar om att individer gemensamt går samman och skapar en pool av resurser för att genomföra någon form av projektidé. Det handlar ofta om nystartade företag, sociala projekt, lokal journalistik eller som vi, applicerat det på kultur.

Begreppet kan kanske bli tydligare om man skriver ut det som ”crowd sourced capital”, det vill säga en annan strategi till finansieringsströmmar än till exempel riskkapital, offentlig finansiering eller det kanske vanligaste, egenfinansiering.

Vad är egentligen nytt i detta? Att flera är med och finansierar har väl gjorts tidigare?
Att individer går samman för att skapa något man anser sig ha gemensam nytta av som kyrkor, Dramaten och vissa av Ibsens föreställningar är inget nytt utan där har just denna typ av finansieringsupplägg använts.

Det som däremot man kan påstå är nytt är enkelheten och transparensen i finansieringsprocessen som webbtekniken ger oss. Samma teknik ger oss också förutsättningarna att bryta oss utanför det personliga nätverket vilket varit betydligt mer utmanande tidigare.

Crowdculture har varit ett försök att integrera crowdfunding-modellen i kommunal verksamhet, nämligen Stockholm stad. Är den offentliga kopplingen viktig?
Ja, för oss har det varit väldigt viktigt. De crowdfundingmodeller vi kan se växa fram bygger enkom på tanken av (mikro-)mecenatskap och att skapa autonoma strukturer online. Vi tror på någon form av ”Nordisk modell” där finansieringen av vad vi upplever som relevant för det gemensamma sker i samverkan.

Man skulle ju kunna tänka sig att vårt system enkom blandade företagspengar med privatpersoners, men det skulle förta en stor del av syftet med projektet. En drivkraft för oss har varit att öppna upp för möjligheten för fler att ta ett steg in på den semi-offentliga arenan som kulturstockholm är. Detta är en kulturpolitisk handling som syftar till att på ett konstruktivt sätt utmana expertrollen, stärka lobbynätverk och kvalitetskriterier och där med hur ekonomiska medel fördelas.

Innebär crowdfunding att den offentliga finansieringen kan minska genom att fler blir delaktiga på individnivå?
Jag är inte säker på om ökad delaktighet inom ett fält innebär minskat offentligt fokus på området. En kraftig ökning av högskolestudenter under efterkrigstiden har ju inte inneburit mindre offentliga medel till akademierna utan tvärt om, större offentliga satsningar och mer privat kapital i form av till exempel forskningsmedel.

Varför deltar man och medfinansierar? Får man tillbaka något?
I det test vi genomfört uppger tretton procent att de medfinansierar för att en kompis lagt upp ett projekt, sexton procent för att de vill stödja Stockholms kulturliv och cirka tjugo procent för att de hittat ett projekt de gillar. De flesta har dock gått med på grund av nyfikenhet kring systemet.

Personer som anmält projekt till sidan har uppmanats att definiera vad de ger tillbaka till de som finansierat dem. Få har dock uppgivit att detta påverkat deras val och vad man fått har kanske inte upplevts som så spännande. Men om vi iakttar mer mogna system som Kickstarer.com så förstår man snabbt att detta är ganska viktigt. Vi ser att ett viktigt steg för utvecklingen av Crowdculture är att hantera vilka licenser projektägare väljer att distribuera sina resultat under.

Vilka är de största slutsatserna från projektet?
89 procent av de cirka 170 som var betalande medlemmar i testet uppger att de skulle fortsätta vilja vara med och antalet betalande medlemmar ökade i slutet med cirka 28 per vecka. Om man utgår från den tillströmning av medlemmar vi såg och extrapolerar det över ett år så innebär det ett tillskott på drygt 800.000 kronor till Stockholms kulturliv årligen. Det är nästan i nivå med den budget staden avsätter för utdelning via Fonden för Innovativ kultur. För mig så är det en indikation på att finns en stor potential.

Mindre roliga slutsatser är att vi alla, såväl medlemmar som skapare av systemet, befinner oss tidigt i en lärcykel. Många saknar en förståelse för vad som händer och vår pedagogik har varit mer än bristfällig. Men jag gissar det är därför man testar saker, för att lära sig om hur saker och ting fungerar. Kontentan av det är om vi förhåller oss lite ödmjukt till varandra så finns det stora möjligheter att göra en stor förbättring för många.

Kommentera
12 mars 2011 under Noterat | kommentera

Utvärdering av Europas kulturhuvudstäder

red red

Förra året firade ”Europas kulturhuvudstäder” 25-årsjubileeum under en tvådagarskonferens där lärdomar från tidigare år och strategier för framtiden diskuterades. Nyligen släpptes den tredje rapporten där ATLAS utvärderar EU-programmet och dess värdstäder. Rapporten ger först en genomgång över programmets historia och uppmärksammar förtjänster och fallgropar för städerna genom åren. Redan från starten, 1990, fanns det en idé om att programmet skulle kunna skapa kulturella städer. Rapporten fokuserar sedan analysen mer på de senaste trenderna och politiska styrning hos värdstäderna och bland annat programmets betydelse för turismen.

Kommentera