Igår hade resurscentret Film Stockholm tioårsfest på Tvålpalatset och jag var där för att säga stort grattis. Den förhållandevis lilla, landstingsfinansierade verksamheten har varit oerhört intressant att följa. Historien om den visar motståndet då ett ”nytt” område försöker sig tränga sig in i kulturbudgeten, hur även små frågor kan bli politiska symboler och hur mycket man faktiskt kan åstadkomma med små medel. Kolla in Filmbasen till exempel.
Till Film Stockholms jubileumsskrift skrev jag de här raderna:
Vissa saker känns. Engagemanget för film och kultur hos Film Stockholm känns. Lägg till en initiativkraft som förmår skapa strukturer och du har en mycket viktig organisation.
För det är inte självklart för en förvaltningsenhet att vilja saker, snarare tvärtom. Det finns ju ett uppdrag i grunden som ska utföras. Varför göra mer?
Men Film Stockholm har alltid imponerat genom att slänga bort de närsynta glasögonen som tyvärr är vanliga inom kulturpolitikens domäner. I stället har de identifierat vad som egentligen behövs och därmed gått utanför sin absoluta närhet.
Jag kom i kontakt med Film Stockholm – det var Ulf Andersson-Greek som sökte upp oss – för sju år sedan då tankarna på en filmfond för huvudstadsregionen började formas. Vi tog fram en rapport om filmproduktion i storstäder (”Filmen och staden”) som visade att det inte bara är i landsbygden som stödstrukturer behövs och finns. Även New York arbetar aktivt för att stimulera film- och teveproduktion. Senare tillkom också Filmregionen Stockholm–Mälardalen som en egen organisation.
Denna rapport följdes sedan av ”Film utanför filmen” som pekade på filmens släktskap med andra branscher. Också den ett exempel på något som Film Stockholm tyckte saknades i diskussionen, inte minst aspekten att film är både kultur och näring. Med den rapporten började vi arbeta med Kerstin Olander.
Men trots ett aktivt och utåtriktat arbete har Film Stockholm främst sin huvuduppgift att fungera som resurscentrum. Jag tycker att det är en oerhört viktig uppgift. Alltför ofta glöms helheten bort i kulturpolitiken. Det är så lätt att ta för givet att nya talanger bara uppstår för att det är många som har de där drömmarna om att förverkliga sig själva och gå i sina förebilders fotspår. Men medan idrotten har en välkrattad struktur för att ta hand om både bredd och elit, har inte minst filmen saknat en struktur där talanger, i brist på bättre ord, kunnat få chansen att utvecklas. Film Stockholms sajt och mötesplats för unga filmare, Filmbasen, är ett exempel på en välfungerande verksamhet som med knappa medel åstadkommer väldigt mycket.
Så grattis Film Stockholm till de tio första åren. Men ingen vet bättre än ni att arbetet bara börjat.