OK, jag är usel på att blogga nuförtiden, men jag har lite annat att göra. Typ göra om en utbildning.
Just nu läser jag Sven-Eric Liedmans utmärkta Hets som inspiration – och den bör förstås ingen missa.
Ännu viktigare i ett kulturekonomiskt sammanhang är dock The Great Stagnation av Tyler Cowen. Ett måste för alla som propagerar för upplevelseindustri, kulturella och kreativa näringar, postmaterialism och annat.
Jag är inget fan av Tyler Cowen, och jag tycker dessutom att argumenten – som så ofta nuförtiden – i viss mån andas tidstypisk kinaskräck. Men ändå.
Något ligger det i dem. Visst är det svårt att se hur upplevelseekonomin, eller vad vi nu vill kalla den, kan producera jobb i samma utsträckning som traditionell industri. För att inte tala om hur vi i väst säkert redan skördat de ”lågt hängande frukterna”, som Cowen kallar de enklare produktivitetshöjningarna. Och om inget annat är den som sagt var en av de mest omdebatterade böckerna just nu.
Här till exempel David Brooks krönika i New York Times, där han också pekar på ett eventuellt samband mellan upplevelseekonomin och skuldberget.