Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 februari 2011 under Noterat | kommentera

Hus eller verksamhet?

Tobias Tobias

Jag skrev häromdagen om jakten på siffran. Bakgrunden till funderingarna var utredningen som jag och Ilinca Benson blev klara med för Volante om Malmös nya konserthus. Vårt uppdrag har varit att analysera Malmö symfoniorkesters förutsättningar i det nya konsert- och kongresshuset (KKH). Uppdraget kom från kulturförvaltningen i Malmö stad i samarbete med Malmö symfoniorkester. Rapporten ”Nytt konserthus i Malmö” kan du ladda ner här.

Även om rapporten fokuserar på Malmö så finns några generella jämförelser av symfoniorkestrar och en allmän diskussion om hus för kultur. Vi gör bland annat en uppdelning av olika typer av kulturhus, som jag kommer återkomma till. Över huvud taget har vårt arbete mycket handlat om en studie i hus kontra verksamhet, och i så fall vilken typ av verksamhet — generellt kulturhus, dedikerat för symfonisk musik eller med satsning på uthyrning? Det speciella med Malmös nya hus är att en kongress- och hotellanläggning, som ska drivas av en extern operatör, ska rymmas i samma gigantiska hus.

Sveriges radio, Sydsvenskan, SVT och några till rapporterade när rapporten blev offentlig i veckan. De tog upp några av de siffrorna som vi räknade fram, men framför allt ett mer generellt ”utredarna kritiska till samordningsvinster” o.d. Siffrorna kommer nog vara mer viktiga runt de politiska borden.

Så här skriver vi bland annat:

Genom anläggningen följer Malmö en global trend att investera i hus för kultur i olika former. Höga förväntningar ställs på anläggningen: det ska vara ett levande hus, en mötesplats i staden, anläggningen som helhet ska marknadsföras gemensamt och verksamheterna (konsert, kongress och hotell) ska samordnas. Vidare ställs förväntningar specifikt på att det nya huset ska skapa möjligheter för Malmö symfoniorkester att utöka sina intjänade intäkter.

De förväntade intäktsökningar som ställs Malmö symfoniorkester saknar i hög utsträckning kostnadskopplingar. De implicita resultatförbättringarna är därför orealistiska. Samordningsmöjligheterna mellan de olika verksamheterna konsert och kongress/hotell är begränsade. Detta beror på stora olikheter avseende verksamhetslogik, servicebehov och målgrupper.

-

PS. För att läsa mer på dessa teman: 2005 släppte vi rapporten ”En del av världen” på uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien och Svensk Scenkonst. Om hus för kultur har jag skrivit en del på bloggen; se även  i SKL:s rapport ”Nya rum i samverkan” för två år sedan (läs texten här).

Kommentera
25 februari 2011 under Noterat | kommentera

Grattis Film Stockholm 10 år

Tobias Tobias

Igår hade resurscentret Film Stockholm tioårsfest på Tvålpalatset och jag var där för att säga stort grattis. Den förhållandevis lilla, landstingsfinansierade verksamheten har varit oerhört intressant att följa. Historien om den visar motståndet då ett ”nytt” område försöker sig tränga sig in i kulturbudgeten, hur även små frågor kan bli politiska symboler och hur mycket man faktiskt kan åstadkomma med små medel. Kolla in  Filmbasen till exempel.

Till Film Stockholms jubileumsskrift skrev jag de här raderna:

Vissa saker känns. Engagemanget för film och kultur hos Film Stockholm känns. Lägg till en initiativkraft som förmår skapa strukturer och du har en mycket viktig organisation.

För det är inte självklart för en förvaltningsenhet att vilja saker, snarare tvärtom. Det finns ju ett uppdrag i grunden som ska utföras. Varför göra mer?

Men Film Stockholm har alltid imponerat genom att slänga bort de närsynta glasögonen som tyvärr är vanliga inom kulturpolitikens domäner. I stället har de identifierat vad som egentligen behövs och därmed gått utanför sin absoluta närhet.

Jag kom i kontakt med Film Stockholm – det var Ulf Andersson-Greek som sökte upp oss – för sju år sedan då tankarna på en filmfond för huvudstadsregionen började formas. Vi tog fram en rapport om filmproduktion i storstäder (”Filmen och staden”) som visade att det inte bara är i landsbygden som stödstrukturer behövs och finns. Även New York arbetar aktivt för att stimulera film- och teveproduktion. Senare tillkom också Filmregionen Stockholm–Mälardalen som en egen organisation.

Denna rapport följdes sedan av ”Film utanför filmen” som pekade på filmens släktskap med andra branscher. Också den ett exempel på något som Film Stockholm tyckte saknades i diskussionen, inte minst aspekten att film är både kultur och näring. Med den rapporten började vi arbeta med Kerstin Olander.

Men trots ett aktivt och utåtriktat arbete har Film Stockholm främst sin huvuduppgift att fungera som resurscentrum. Jag tycker att det är en oerhört viktig uppgift. Alltför ofta glöms helheten bort i kulturpolitiken. Det är så lätt att ta för givet att nya talanger bara uppstår för att det är många som har de där drömmarna om att förverkliga sig själva och gå i sina förebilders fotspår. Men medan idrotten har en välkrattad struktur för att ta hand om både bredd och elit, har inte minst filmen saknat en struktur där talanger, i brist på bättre ord, kunnat få chansen att utvecklas. Film Stockholms sajt och mötesplats för unga filmare, Filmbasen, är ett exempel på en välfungerande verksamhet som med knappa medel åstadkommer väldigt mycket.

Så grattis Film Stockholm till de tio första åren. Men ingen vet bättre än ni att arbetet bara börjat.

Kommentera
23 februari 2011 under Noterat | kommentera

Sååå mycket 2011

Tobias Tobias

Sitter på möte om kulturpolitik och vi reflekterar kring civilsamhället, och olika formationer som bildats kring detta ord. En person är ovan att inte längre prata om folkrörelserna. En annan menar att nystartade allianser knappast kommer vara på längre sikt, i alla fall inte få en stor betydelse.

Men ett citat ringar in det kulturpolitiska läget just nu:

”Allt har åtminstone börjat prata med alla. Så får vi sa var det landar.”

Kommentera
21 februari 2011 under Noterat | 2 kommentarer

Jakten på siffran

Tobias Tobias

Kraften i siffran är slående. Varför vill vi ha den? Oavsett hur komplex och omfattande en bakomliggande diskussion är, så betyder den så lite i förhållande till när siffran läggs fram och allt fokus riktas mot den.

Paradoxalt nog verkar fallet vara så ännu mer för kulturekonomer. I andra sektorer är siffervanan ofta större och siffrorna blir till arbetsredskap, inte sanningar.

Nu har jag ihop med medarbetare filat fram ytterligare en siffra. Plus och minus hit och dit med ett dussintals antaganden bakom. Nedsvarvade till ett tal. Matematik som konstart.

Men jag är ju också — inte minst — en ordets man, så jag tampas med min farhåga om att siffran trots att den är inbäddad i en 80-sidig utredning kommer bli vad diskuteras mest och kanske till och med enbart. Det får mig att fundera på ansvar och tidigare siffror som jag varit med och släppt. Jag funderar på varför jag ändå tar fram de där siffrorna. Jag hittar en förklaring i att om inte jag som analytiker gör det, och försöka gör det på ett ansvarsfullt sätt, så gör någon annan det som har haft ännu mindre tid på sig och kanske mindre kunskap i ämnet. För ibland skriker politiker media och andra efter siffror. Då nöjer de sig inte förrän de fått några, från något håll. Beslut behöver ju ibland fattas. Bättre då att försöka bidra med lite underlag inför dem.

Ibland fyller siffror också ett tomrum som ger dem stort utrymme. Låt mig illustrera: Bland mina beräkningar som satt sig hårdast märks uppgifterna om upplevelseindustrin, de som säger nästan 5 procent av BNP och 280.000 sysselsatta. Ibland brukar låtskrivare säga att låten får sitt eget liv, utom kontroll för låtskrivaren. På så sätt känns det med de här siffrorna också. Inte så att de är felaktiga. Jag och min gamle vän, som därefter fick jobb på Bains researchavdelning och nu är chef där, slet rätt hårt med de här för åtta år trots att uppdraget egentligen var litet (under upphandlingstaket så förstår ni som förstår). Det var vi som gjorde uppdraget stort — så behöver man ju göra ibland, inte minst när man sätter igång en karriär eller ett företag.

Men siffrorna måste förstås bedömas som alla andra uträkningar: i sitt sammanhang. Hur säkra är dem? Vilken definition och avgränsning ligger bakom? I vems intresse plockas statistiken fram och vad innebär det?

Tydligt blir detta med tanke på att upplevelseindustrin ofta översätts till kulturella och kreativa näringar, men medan upplevelseindustrin inkluderade besöksnäring i sin definition så gör kulturella och kreativa näringar sällan det. Och besöksnäringen stod för nästan hälften av den där BNP-siffran! Men siffrorna fortsätter alltså leva kvar, trots att de blir helt felaktiga när de sätts på det nya begreppet.

Betydelsen av avgränsning förstår alla som arbetar med siffror, och förhoppningsvis även sådana som ska kommunicera dem. Ändå är det märkligt att inget nationellt initiativ har slutförts för att för att komma med nya siffror på kulturella och kreativa näringar. I stället verkar det bara funderas vidare på hur man kan definiera och mäta.

Men när det skriks efter siffror och felaktiga sådana används är det bättre att ta fram något nytt som åtminstone för diskussionen vidare. Detta är också en form av att ta ansvar.

Kommentera
16 februari 2011 under Samtal | 1 kommentar

Katti Hoflin: "Ett bibliotek är världens finaste plats"

Tobias Tobias

Katti Hoflin har en bakgrund som bland annat författare, dramatiker, programledare och sedan 2007 är hon ansvarig för barnkultur på Kulturhuset i Stockholm. Den 26 februari slår Kulturhuset upp dörrarna till den nya satsningen ”TioTretton”. Ett specialbibliotek inriktat på åldersgruppen mitt emellan småbarn och tonåringar, så kallade ”Tweens”.

Varför behövs ett specialbibliotek för unga mellan 10 och 13 år?
Det första som slog mig när jag tillträdde som chef i Rum för Barn var att de äldre barnen inte var där. Jag formulerade en skarp fråga till Kulturrådet och de gav 250.000 kronor till en förstudie. Ihop med en forskare på Centrum för barnkulturforskning fick vi mycket kunskap om hur olika det är att vara barn beroende på i vilken familj man är född. Storleken på drömmarna var också avgrundsolika. Det visade sig också tydligt att dessa barn INTE vill vara med småbarn. Och INTE vill vara med läskiga stora. Just denna målgrupp verkar alltså verkligen behöva en EGEN plats. Man befinner sig där, i ett slags limbo, mellan liten och stor. De faller konstant emellan stolar: det finns mycket för bebisar och en hel del för tonåringar. Det viktigaste för barnen var att det skulle finnas vuxna med gott om tid i biblioteket. Som kunde lyssna framförallt.

Det har rasat en biblioteksdebatt under vintern. Vilken funktion fyller ett
bibliotek idag tycker du?

Ett bibliotek är världens finaste plats. Det märks ju inte minst på de heta känslor bibliotekens roll och utveckling väcker. För det första är det gratis. För det andra råder Verklig sekretess. Det är inte alla som vet, men storebror vet precis var du befinner dig just nu och hur ditt konsumtionsmönster ser ut. Men ingen kan ta reda på vilka böcker du lånar. Ett bibliotek är en plats där man kan vara helt förvirrad och bara sitta och tanka gemenskap utan att behöva prestera något. Ett bibliotek är en plats där man kan få makt över språket. Det är en demokratifråga att särskilt inte ge upp på den, ganska stora, grupp killar som ställer sig utanför språket. Därför känns det oerhört kul att bygga ett bibliotek också för den som hatar böcker! I vår underbara uppkopplade tid är biblioteken en fusion av det digitaliserade analoga. Förutom då att man kan få hopp, identifikation och tag i sin egen kreativitet när det funkar som bäst.

Är du orolig över bibliotekens framtid?
Inte ett dugg. Bibliotek kan verka som en trögrörlig och dammig konstruktion, men tittar man närmare är biblioteken ofta långt före många andra institutioner när det gäller att ha örat mot samtiden. Vi människor vill mötas. Vi behöver platser där jag kan ha ena handen i min globala gemenskap samtidigt som jag prata om lokala fenomen med andra medborgare.

Du arbetar i Sveriges mest besökta hus, Kulturhuset i Stockholm, vilket kan dra nytta av ett enormt stort flöde av människor i centrala huvudstaden. Tidigare har du även arbetat med Rum för barn, ett specialbibliotek och annat för de yngsta barnen. Hur tror du att ett specialbibliotek för barn och unga kan fungera även i mindre städer?
Jag tror det skulle fungera hur bra som helst. Det är ganska svårt att se sig omkring idag: de barn vars föräldrar har råd gör massor av intressanta saker på fritiden. Men de som råkar vara födda i en annan familj har inte en möjlighet att delat i kulturliv eller andra aktiviteter. Det är hemskt nedskuret på verksamheter av gammal hederlig ungdomsgårdstyp. Och på mindre orter kan det vara bra mycket svårare att sticka ut. Där ska ju konsten, litteraturen och kulturen vara och visa att det finns miljoner sätt att vara människa på. Och låt ingen säga annorlunda!

Kommentera
15 februari 2011 under Noterat | kommentera

Upplevelseekonomins baksida

Emma Emma

OK, jag är usel på att blogga nuförtiden, men jag har lite annat att göra. Typ göra om en utbildning.
Just nu läser jag Sven-Eric Liedmans utmärkta Hets som inspiration – och den bör förstås ingen missa.

Ännu viktigare i ett kulturekonomiskt sammanhang är dock The Great Stagnation av Tyler Cowen. Ett måste för alla som propagerar för upplevelseindustri, kulturella och kreativa näringar, postmaterialism och annat.

Jag är inget fan av Tyler Cowen, och jag tycker dessutom att argumenten – som så ofta nuförtiden – i viss mån andas tidstypisk kinaskräck. Men ändå.

Något ligger det i dem. Visst är det svårt att se hur upplevelseekonomin, eller vad vi nu vill kalla den, kan producera jobb i samma utsträckning som traditionell industri. För att inte tala om hur vi i väst säkert redan skördat de ”lågt hängande frukterna”, som Cowen kallar de enklare produktivitetshöjningarna. Och om inget annat är den som sagt var en av de mest omdebatterade böckerna just nu.

Här till exempel David Brooks krönika i New York Times, där han också pekar på ett eventuellt samband mellan upplevelseekonomin och skuldberget.

Kommentera
7 februari 2011 under Noterat | kommentera

Fyra viktiga artiklar

Tobias Tobias

På chefskurs med Kafka
DN:s Maciej Zaremba om hur chefer blir bättre med kultur, bland annat utifrån Julia Romanowskas doktorsavhandling.

Cultural planning utan kultur
Expressen på ledarplats om klåfingriga offentliga satsningar. Skrämmande i sin träffsäkerhet — men också för hur svårt det är för många (små)kommuner. Visst måste man försöka, men det är lätt att överskatta sin förmåga som samhällsplanerare. Det är många jobb som behöver skapas för att återbetala dyra satsningar — som ofta sker på hus!

Kulturpolitik och näringslivssatsningar
SvD funderar kring näringsdepartements roll i kulturen, med utgångspunkt i handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar. Tidningens kulturchef ställs mot näringslivschefen.

Arenaboom
SvD sportavdelning med sportchefen Ola Billger i spetsen har i många dagar nu fyllt tidningen med sådant som även är relevant för kulturen: breddverksamheter och nu senast byggboom. De har gått hårt åt Stockholms idrottsborgarråd Regina Kevius när hon ville minska föreningsbidraget. Idrottsrörelsen reagerade dessutom kraftigt. Det var också ett mycket märkligt beslut — få insatser är så preventiva som ungdomsidrott. (Politikerna backade sedan. Hitta artiklarna här.) Läsningen om arenorna tangerar vad jag skrev om i en antologi för SKL häromåret (”Först vinner eller resten hinner”).

Kommentera
3 februari 2011 under Noterat | kommentera

Mediebranschen får nytt hus i Malmö

red red


Det mediakluster som växer fram i Västra hamnen i Malmö förstärks ytterligare då ett nytt hus byggs tillägnat mediabranschen. Media Evolution City är namnet på det hus som kommer inhysa små och stora aktörer från mediebranschen, akademin och offentliga aktörer. Bilden ovan visar att bygget redan satt igång och beräknad inflyttning kommer ske våren 2012.

Det är Kockums gamla industrilokal, granne med SVT:s hus, som byggs om och kommer förutom kontor också ha restaurang och bar i bottenplanet och ett auditorium som kan göras om till utställningslokal.

Kommentera
2 februari 2011 under Noterat | kommentera

Arbeta gratis?

red red


En av de stora svårigheterna som många verksamma inom kulturnäringarna upplever är vad de ska betalt för sina tjänster eller produkter. Inte sällan får de uppdrag där beställaren vill att de ska arbeta gratis med hänvisning till värdefull marknadsföring som uppdraget ger. Så, när är det värt att arbeta gratis? I marknadsföringssyfte? Åt en kompis? Åt mamma? Oftast är svaret nej.

Klicka på bilden eller besök shouldiworkforfree.com för ett roligt och tänkvärt schema över när du ska och som oftast inte ska arbeta gratis.

Kommentera
2 februari 2011 under Noterat | kommentera

Norge öppnar upp för kvotering för filmstöd

red red

I Norge liksom i Sverige är det ett problem att kvinnliga filmare har svårt att komma fram inom filmbranschen. Norges kulturminister, Anniken Huitfeldt, har därför öppnat upp för att kvotera in kvinnor för att få en jämnare fördelning mellan könen.

-Lika många kvinnor som män går ut från filmskolan, så talangerna finns där ute. Jag är beredd att använda könskvotering som politiskt verkningsmedel för att nå målet på 40 procent, säger kulturministern till NRK.

Det norska filminstitutet ska utreda hur en sådan kvotering skulle kunna genomföras i praktiken. Förslaget har fått blandad reaktioner inom branschen där en del ser det som nödvändigt under en övergångsfas och andra oroar sig för att de bästa projektet inte kommer att få stöd.

Kommentera