Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 januari 2011 under Noterat | kommentera

Teknikens herravälde över kulturpolitiken (noteringar från Kultursverige 2040)

Tobias Tobias

Alla var där. I alla fall var det många – 400 personer, överanmält – på plats under Swecults konferens Kultursverige 2040 i Stockholm idag. Konferensen byggde vidare utifrån boken ”Framtiden är nu” som jag redigerat ihop med Sven Nilsson. Flera författare var med och tog plats i panelerna. Det var väldigt roligt att se hur boken kunde fungera som underlag för samtalen — och höra hur detta redan har skett på olika håll runt om i Sverige.

Känslan var mys. Kanske ett lugn före stormen? Även om många faktiskt pekade ut stora utmaningar eller farhågor framåt – ”om vi har en kulturpolitik 2040” som Eva Hemmungs Wirtén formulerade det – så var stämningen tillbakalutad. Som om vi till slut tror att allt löser sig. Jag är inte säker att kulturpolitiken har en sådan enkel resa framför sig framåt. Några försökte även plantera små bomber. Kanske de fäste hos någon. Vanja Hermele om jämställdhet, exempelvis, liksom Lars Åberg om parallellvärldar och kulturblandning.

Och detta trots att jag och Sven Nilsson i inledningen försökte underblåsa någon typ av debatt genom att köra ett rollspel med optimisten och pessimisten (vi växlade roller).

I övrigt så känner jag igen några saker från arbetet i boken. Diskussionerna fastnar mycket i nuet. Det behöver inte vara fel – framtiden formas just nu – men samtalet kretsar framför allt kring idag. En annan känsla är hur svårt det är att summera alla olika perspektiv och teman och ställa dem bredvid varandra i samma diskussion. Så fort det sker blir samtalet alltför diffust och rätt trist. Bäst blir det när en person utgår från olika teman, ofta sina specialiteter. Ungefär som i boken. Kanske har jag tunnelseende, men jag tycker samtalet blir bäst när vi blir specifika och vet vad vi talar om.

Dessutom var jag ordförande för ett seminarium med Sven-Eric Liedman och Nina Wormbs i panelen. En idéhistoriker och en teknikhistoriker — underbart! Jag har alltid haft en förkärlek för det historiska perspektivet (och har själv läst idéhistoria).

Två timmar i en fullpackad sal med rubriken ”Teknikens herravälde”, vilket vi började med att ifrågasätta direkt huruvida detta finns. ”Vi måste få syn på synen på teknik”, sa Nina och låt det bli bevingade ord inom kulturpolitiken, som ju i sitt förhållande till teknik är reaktiv och tar den för given, och låter andra – jurister, företag, IT-experter – diskutera och diktera villkor.

Ett tema som vi inte inkluderade i boken var skolan, men som dök upp under dagen i flera sammanhang. I vår session var ämnet lite mer aktuellt eftersom Liedman i dagarna är aktuell med sin debattbok ”Hets!” (här recenserad i DN: ”Årets viktigaste debattbok”). Apropå tekniken så tonade han ner teknikens funktion i skolan och lyfte i stället fram den mänskliga introduktionen till kunskap. Men han fick mothugg från andra som menade att undervisningen nog kunde uppfattas som häftigare från ett elevperspektiv med lite teknikhjälp.

En maratondag blev det. Nästan tre timmar på scen för mig. Men livet fortsätter — imorgon blir det en slutpresentation i Malmö. Hejåhå. Tur att kulturekonomi fortfarande känns spännande.

Kommentera
27 januari 2011 under Noterat | 5 kommentarer

Vad behöver den framgångsrike "kreativa" entreprenören?

Tobias Tobias

Det pratas mycket om insatser för kulturella och kreativa näringar — och ofta att specifika sådana behövs. Jag brukar ibland säga att en bra småföretagarpolitik räcker långt. Hur funkar det med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket när det gäller — exempelvis — förståelse för ojämna inkomstnivåer samt liten skillnad mellan privat intresse och professionell utövning?

Om vi även ska rikta ljuset mot de tillväxt- och entreprenörsföretag som inte sällan framhålls som goda exempel så är det även andra saker som framhålls. Entreprenören Mattias Miksche har varit involverad i ett flertal verksamheter som brukar räknas till kulturella och kreativa näringar, till exempel rörlig bild och kommunikation (B-Reel), uthyrning av filmer (Lovefilm) och spel med betoning på lek och mode (Stardoll).

Webbtidningen Nya Affärer intervjuar honom och det är som så ofta intressant att lyssna till lärdomar. Han säger att ”man kan aldrig lyssna för mycket på användarna” — och det gäller väl egentligen samhällsplanering också, eller hur? Lyssnar de som arbetar med handlingsprogram på statlig och regional nivå tillräckligt på företagarna? Pratar de med rätt företagare i förhållande till de egna målen (om tillväxt är målet bör rimligen de tillväxtorienterade företagarna höras, inte livsstilsföretagarna)?

När Miksche själv pratar om offentliga insatser nämner han inget som annars brukar lyftas fram… inkubatorer, mötetsplatser eller branschguider. I stället nämner han personaloptioner. Alltså generell entreprenörspolitik. (”Detta gör att det är svårt för startups att rekrytera riktigt bra människor som kanske hellre har en hög stabil lön än tar en risk med en startup där man kanske skulle kunna få en stor andel i optioner.”)

Uppdatering: Idag skriver Computer Sweden om att Stardoll hotar lämna Sverige av ett annat skattetekniskt skäl: man anser sig tvungen att betala dubbel moms. Andra svenska ”app-bolag” är även oroliga över att de ska riskera samma dubbelbeskattning som Stardoll.

Kommentera
25 januari 2011 under Noterat | kommentera

”Gungor och karuseller” – vår guide till kulturnäringarna

Tobias Tobias

Varför talar man om kulturella och kreativa näringar? Går det att klumpa ihop dem? Vilka gemensamma drag finns? Vad utmärker sektorn från andra?

I höstas deltog vi i en seminarieturné för banker, företagsrådgivare, regionförbund, ALMI och andra företagsfrämjare. Seminarierna handlade om att diskutera hur individer inom de kreativa och kulturella näringarna och sektorn som helhet kan utvecklas. Uppdraget kom från projekt KKN (ett samarbete mellan regionförbunden i Dalarna, Gävleborg och Värmland).

I samband med denna turné har tog vi fram en översiktlig och kortfattad introduktion till de kulturella och kreativa näringarna, “Gungor och karuseller”, som vi nu lagt upp på nätet. Sprid den gärna.

Kommentera
24 januari 2011 under Analys, Noterat | kommentera

Syftet med samverkansmodellen?

Tobias Tobias

Jag sitter på ett kafé på en av de likadana centrumgatorna i Sverige. Samma bebyggelse och så någon Indiska, H&M, Face, Stadium, Dressmann och Akademibokhandel eller Bokia.

Man känner alltid igen sig. Om jag skulle bo utomlands igen är det inte den här likformigheten som jag skulle sakna.

Kanske kan jag se det som glädjande då att fundera utifrån SKL:s skrift ”På väg mot ett starkare Kultursverige”: samverkansmodellen ska ju motverka likformighet genom större valfrihet i regionerna.

Jag läser på min iPad som jag haft i en dryg månad. Ett fantastiskt resesällskap. I övrigt är det mest en filmvisare eller spelmaskin för barnen eller en soffpryl där jag läser igenom webbklipp jag inte hinner igenom annars. En extrapryl. Men mer om iPaden senare.

Det planeras för ytterligare kulturplaner i Sverige och det är därför som jag är där jag är. Vi erbjuder hjälp till att ta fram kartläggningar och fundera strategiskt över sin nya roll, som öppnar upp för egna inriktningar.

Jag rekommenderar starkt SKL:s lilla skrift som är en mycket bra introduktion samtidigt som den analyserar vägen från Kulturutredningen, inte minst genom huvudsekreteraren Keith Wijkanders återblick där han lyftar fram argumenten bakom ”portföljmodellen”.

Skriften sätter även de politiska processerna i ett större sammanhang genom Jenny Johannissons analys (läs även vår intervju med Jenny här). Hon påpekar att det finns tre typer av decentralisering: politisk, ekonomisk och kulturell. Vilken eller vilka av dessa är syftet med samverkansmodellen?

Den frågan vilar som en våt filt över hela diskussionen. Varför gör vi det här? Vad vill egentligen regeringen? Hur mycket självbestämmande kommer regionerna i praktiken få? Fortfarande verkar förvånansvärt mycket vara oklart.

Uppdatering: Jag mejlar kort med SKL:s Calle Nathanson som skriver att syftet på ett sätt blivit klarare genom förordningen som antogs precis före jul och där står uttryckligen att 4 § Fördelningen av statsbidraget ska bidra till att de nationella kulturpolitiska målen uppnås samt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer.

Kommentera
20 januari 2011 under Analys | 5 kommentarer

Kreativ process by Springsteen

Tobias Tobias

I några dagar till kan man hitta dokumentären ”The Promise” på SVT Play, en film om den svåra uppföljaren och en närstudie i en kreativ process och övertygelse. Det är en fascinerande inblick i hur albumet ”Darkness on the edge of town” kom till — men också hur svårt det är att med traditionella och rigida styrinstrument tro att man kan organisera kreativa processer. Det finns ingen projektplan med milstolpar.

Jag hade ju knappt lärt mig gå och prata när det här skedde, så jag har bara hört skivan i efterhand. Då ligger allt på plats, som vore det självklart. Låtordning, omslagsbild, själva låtarna.

Filmen visar att inget var klart. Allt var osäkert. Inledningen till ”Racing in the street” varierades hundratals gånger innan en variant valdes. Sidor av strofer fyllde anteckningsboken innan en slutlig text blev klar.

Processen.

Springsteen, bandet The E Street Band och managern Jon Landau sitter — som det känns — i ett enda rum under flera år och vet inte vart de är på väg. Det finns mängder av utkast till låtar att välja från. Det testas, spelas in, skrivs om, skrivs till. Dedikationen är total.

Samtidigt pressen.

Med genombrottsalbumet ”Born to run” hade  Bruce Springsteen fått en publik på miljoner och förväntningarna var enorma. Dessutom hade en rättslig tvist med den förra managern försenat inspelningen med uppföljaren.

Övertygelsen.

Dels från bandet att deras ledare verkligen kommer föra dem in i mål. Förtroendet är häpnadsväckande. Dels övertygelsen hos Springsteen som väljer bort låtar varav flera skulle kunnat gå till rockhistorien — och en gör det med en annan artist — bara för att de inte passar in. Han vill skapa en helhet. Även om han inte lyckas verbalisera den eller ens ser den, har han en vision om hur slutresultatet ska låta. Till slut.

Det är en film också om ett manlig kreativt geni, så som vi sett så många gånger. Schablonerna finns även här. Det hindrar inte att jag känner beundran för Springsteen. Att skapa sig frihet att göra vad man vill medför också en enorm press — ansvaret ligger därmed i dina händer — medan musikvärlden dessutom ifrågasätter vad som händer, om något alls händer. Att i det läget sätta sin vision och konstnärliga integritet främst imponerar.

Men filmen handlar också trots allt om den kreativa, kollektiva processen. Springsteen gör inte det här själv. Han hade inte kunnat gjort det själv. Även om filmen fokuserar på honom så är det en viktig poäng.

Kommentera
20 januari 2011 under Noterat | kommentera

Söktrender och bästsäljande kultur

red red

Före nyår släpptes 2010 års version av ”Google Zeitgeist”. Det vill säga Googles trendanalys över vad vi söker på. I Sverige är de populäraste sökorden ”facebook”, ”youtube” och ”aftonbladet”. Kultur finns inte med som kategori men inom underhållning ökar ”youtube.se”, ”svt play” och ”kissie” snabbast.  I år har Google även gjort en snygg geografisk animering över hur söktrender förändrats över året för några av de största händelserna som fotbolls-vm, oljeutsläppet i mexiakanska golfen och askmolnet på Island – underhållande!

Simon Sundén är dock mycket kritisk till den statistik som Google sammanställt. Framför allt för att det publiceras nu efter bara 11 månader. Förra året innebar det att både Tiger Woods-skandalen och Avatar inte syntes i statistiken. Vad missas i år? Dessutom visar sökorden snarare de populäraste sajterna än populära sökord då folk struntar i att skriva in ”.se” eller ”.com”.

Apple har även sammanställt det mest populära innehållet i iTunestore. Den bäst säljande singeln var ”Hey, soul sister” (Train), mest köpta avsnitt av tv-serie var ”Power of Madonna” (Glee) och mest utlånade/köpta film var Oscarsvinnande ”The Hurt Locker”. Bäst säljande ”app” till iPhone var spelet ”Angry Birds”.

Kommentera
19 januari 2011 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Är bokförlag på väg att bli teknikföretag?

Tobias Tobias

Om man driver bokförlag borde man väl koncentrera sig på texter, eller hur? Jo, det kommer först.

Jag har visserligen alltid varit nördigt intresserad av prylutvecklingen och vad den gör med oss — och i förlängningen påverkar strukturer, både affärsmodeller och hur människor samverkar. Men på sistone har detta intresse blivit allt mer relevant för den förlagsverksamhet som jag driver tätt bredvid analysdelen.

Här på kontoret plockar vi in offerter på utvecklare av appar, vi diskuterar nya distributionsmodeller och utgivningsformer. Bokbranschen är just nu den ”kreativa sektor” som påverkas mest av teknikutvecklingen, efter tidigare mer eller mindre omfattande strukturomvandlingar inom musik, film, printmedia och teve (förändringar som fortfarande pågår).

Därför är det inte svårt att förstå rapporteringen från världens hetaste prylmässa CES som ägde rum i Las Vegas i början av året. Aldrig har den bevakats så mycket från ett förlagsperspektiv. Förklaringen är att medieföretag inte bara längre samarbetar med teknikföretag och -experter utan måste i allt högre utsträckning ta fram egna applikationer och hårdvara för att leverera sitt innehåll till konsumenterna. I en intressant artikel i Publishing Perspectives diskuterar Hanna Johnson en utveckling där gränserna mellan medie- och teknikföretag blir allt mer otydlig.

Men i stort är det samma utmaningar som tidigare. Ett bokförlags huvudsakliga uppgifter är dels att förädla och ge ut böcker, dels att koppla samman författare och läsare. För detta krävs distributionssystem med butiker, grossister och stora lager; vissa delar minst lika komplexa som dagens teknologiska utmaningar. Detta logistiska system har ingen given, färdig lösning utan har också växt fram — och fortsätter anpassas. Tänk bara på förändringar som fri etableringsrätt för boklådor, fasta kontra fria bokpriser och pocketbokens genomslag. Som bokhandlarson följde jag förändringen på nära håll från sjuttio- till nittiotalet (tills pappa sålde).

I detta system blir distribution till iPad bara en del — vilket inte hindrar att digital utgivning och distribution måste vara självklart. ”En del av blodomloppet”, som Sara Lloyd på Pan Macmillan formulerade det på branschkonferensen Forum för boken, som jag var med och organiserade i våras på Kungliga biblioteket. Alla föreläsningar och diskussioner ligger på nätet.

Men vi som är engagerade ser även några djupgående utmaningar. Vad är exempelvis en bok när inslaget av rörliga bilder växer eller när en programmerad robot kan serieproducera ”böcker” utifrån wikipedia-texter?

***

Läs mer:

Kommentera
17 januari 2011 under Samtal | kommentera

Samtal/Jenny Johannisson om framtidens kulturpolitiska utmaningar

red red

Jenny Johannisson är forskare vid Centrum för kulturpolitisk forskning vid högskolan i Borås. I hennes forskning har hon främst intresserat sig för kommunal och regional kulturpolitik i relation till globaliseringsprocesser.

Den 31 januari inleder hon såsom ordförande det kulturpolitiska observatoriet SweCults konferens om kulturpolitikens framtid. Hon är även aktuell  i böckerna ”Framtiden är nu” (Volante) där hon skriver om kulturen som växtkraft, och ”På väg mot ett starkare Kultursverige” (SKL) som handlar om samverkansmodellen.

Går det redan nu att dra några lärdomar från de fem försökslänens arbete med att ta fram sina kulturplaner?
Det är svårt för mig att som forskare uttala mig om detta, jag har inte studerat arbetet med kulturplaner. Därtill tror jag att det är först när kulturplanerna ska realiseras som de mest intressanta lärdomarna går att dra. Men en lärdom som redan nu verkar skönjas är vikten av att förankra kulturplanen brett i regionen – i kommunerna, kulturlivet och civilsamhället.

Vad handlar framtidens kultur om? Vilka utmaningar står kulturpolitiken och kulturlivet inför?
Låt mig fokusera på framtida kulturpolitiska utmaningar. Svensk kulturpolitik presenteras ofta som framgångsrik, men jag tycker den har misslyckats med sina två huvudmålsättningar: att skapa rimliga arbetsvillkor för kulturutövare och att vidga deltagandet i kulturlivet. Detta är inte målsättningar som kulturpolitiken kan uppnå på egen hand, men hur kulturpolitiken kan bidra mer aktivt och på nya sätt är för mig avgörande framtidsfrågor.

Hur summerar du det gångna året sett till kulturpolitiken? Var det ett år som vi kommer att minnas?
Från ett demokratiperspektiv tycker jag att samverkansmodellen kan bidra till att göra 2010 till ett kulturpolitiskt minnesvärt år; som det år då fler aktörer släpptes in i de kulturpolitiska beslutsstrukturerna. Men det återstår att se huruvida samverkansmodellens förändring av kulturpolitikens organisation också kommer att avse kulturpolitikens maktförhållanden respektive innehåll.

Kommentera
16 januari 2011 under Noterat | kommentera

Kulturnäringar i EU:s konkurrensrapport och strategiarbete

red red

Nyligen publicerade EU-kommissionen 2010 års konkurrensrapport där de kulturella och kreativa näringarna lyfts fram att ha särskild stor betydelse för Europas framtida utveckling. KKN beskrivs som en ökande källa för Europas tillväxt och utgör drygt tre procent av EU:s BNP och sysselsättning. Rapporten lyfter även fram KKN:s drivkraft för innovation generellt inom unionen. Det senare lyfts även fram i EU:s strategiarbete för 2020 för att bibehålla en konkurrenskraftig industribas inom EU.

Kommissionen har även kommenterat remissvaren på grönboken. Kommissionen säger att det viktigaste budskapet i svaren är att det behöver fokuseras betydligt mer på de kulturella och kreativa näringarna. Kommissionen säger att sårbarheten för de framför allt små- och medelstora företagen inom sektorn måste balanseras med “en kritiskt massa” av investeringar, smarta skatteförmåner, nya finansieringsmodeller och instrument för att skydda upphovsrätten. De nämner också att det kan vara användbart att utveckla ett gemensamt europeiskt handlingsprogram för företag inom sektorn.

Kommentera
14 januari 2011 under Noterat | kommentera

Direkt till internet

red red

Malmöbaserade Media Evolution (med ny webbsida och blogg) fortsätter sin serie med fördjupande omvärldspublikationer. Tidigare i höstas handlade det om crowd funding, användarfinansiering. Nummer två i serien heter “Direkt till internet” och fokuserar på det “digitala ekosystemet” som gör det möjligt för små aktörer att skapa, distribuera och sälja media utan omvägar via grindvakter.

Utgångspunkten är att producera för webben i lika stor grad handlar om att anpassa produkten efter nätets förutsättningar som att nätet är en kanal för försäljning och distribution. Det vill säga att både förutsättningarna och ansvaret för kreatörerna har förändrats. Guiden innehåller sedan flera konkreta råd om hur det går att ta sin idé och sälja direkt till kunden. Handfasta tips varvas med intervjuer med personer som drivit projekt direkt för internet, exempel hämtas från litteratur, spel, musik och film. Ladda ned publikationen “Direkt till internet – om att publicera och sälja medieprodukter utan omvägar” [.pdf].

Kommentera