Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 december 2010 under Noterat, Rapport | kommentera

Rapporten "Gungor och Karuseller"

red red

I senaste analysbrevet från Kulturekonomi bifogades rapporten ”Gungor och Karuseller” [.pdf] av Tobias Nielsén och Emma Stenström. Rapporten är en översiktlig och kortfattad guide till de kulturella och kreativa näringarna som tagits fram på uppdrag av det interregionala projektet KKN. Det skedde inför ett flertal seminariedagar under hösten och efter några besök på olika ALMI-kontor.

Tyvärr skadades filen i samband med analysbrevets utskick och går därför inte att öppna. Vi ber om ursäkt för felet.

>>Ladda ned rapporten ”Gungor och Karuseller”.

Nedan några filmer från vårt besök i Karlstad. (Stort tack för filmerna till Region Värmland, David Lindeby och Jakob Rubenson.)

Karlstad klipp 1 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 2 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 3 from QNB Volante on Vimeo.


Kommentera
2 december 2010 under Noterat | kommentera

Privilegiet med att vara lärare

Emma Emma

UNDERVISNINGSFRONTEN är det full fart. Jag har två parallella masterkurser den här perioden, och drygt 100 studenter (som jag ensam ska examinera innan jul… hjälp…).

Den ena går på Handels och heter ”Organizing”. Det är 45 studenter i klassen och 19 nationaliteter. Hur kul är inte det? Själv tycker jag att det är den roligaste organisationskurs jag någonsin gett, men jag är inte säker på att studenterna tycker detsamma. En del hade nog föredragit en traditionell approach, med en massa svåra teorier att dechiffrera.

Sådant kör inte vi, utan vi jobbar istället med olika teman: karriärer, motivation, rekrytering, arkitektur, moral, hållbarhet, känslor, virtuella organisationer, balans i livet, konsumtion, värderingar, sexualitet, skämt och mycket mer.

Den andra kursen går på SSES och heter ”Design & Innovation”. Ett sjuttiotal studenter, likaså från hela världen: ekonomer, ingenjörer, jurister, någon fysiker, någon psykolog, en läkare, och precis sådär interdisciplinärt som man alltid drömmer om.

Häromdagen körde vi trendspotting, och det var urkul att se variationen och talangen. Bara för att nämna några exempel: en handelsstudent körde en ”spoken-word”-presentation om kopplingen mellan soffor och samhällsutveckling; en indisk fysiker om att ju mer tekniken blir wire-less, desto mer hopkopplade blir vi som människor; en kinesisk ekonom om intresset för xi, kinesisk opera; en kanadensiska om ”prosumtion”, med start i kakmixerna som började sälja först när konsumenterna själva fick lägga till ett ägg. Och så vidare.

Här bredvid syns en av mina fina klasser, då de skickar en MMS-hälsning till mig i Chicago.

Ni förstår hur fantastiskt privilegierad jag är, eller hur?

Tänk att jag dagarna i ända får umgås med tjugoåringar från hela världen – och höra dem reflektera över tillvaron.

Hur kunde jag ha sådan tur; hur kunde jag få detta drömjobb?

Kommentera
2 december 2010 under Noterat | kommentera

Älskade SJ

Emma Emma

Alla som känner mig vet att jag älskar tåg, och att jag ofta tågluffar på semestern.

(Det blir förresten en ny tågluff i sommar, men då är det inte jag som ska skriva resereportage, utan tonåringen som ska göra film. Han är så sjukt cool min fjortonåring, och har redan sålt in en filmidé som nu ser ut att bli verklighet. Mer om det senare.)

Hur som helst fick jag mitt tågmäte tillfredsställt i onsdags. En resa fram och tillbaka till Kalmar tog drygt 21 timmar – varav 15 tillbringades ombord på tåg som stod stilla, sakta tuffade framåt, eller backade.

Det var toppen: alla pratade med alla, SJ öppnade serveringen fri, och jag fick oceaner av ostörd arbetstid.

Bäst var dock utropen i högtalarna. Som när vi i slutet av resan kommit till Flen och datorerna pajat, så att vi inte kunde åka vidare mot Stockholm:

- ”Nu rullar vi igen – åt andra hållet”.

På vanlig svenska betyder det att vi ”backade” från Flen tillbaka mot Norrköping.

Ända tills datorerna kom igång igen, då hördes nämligen ett nytt utrop i högtalarna:

– ”Det är lite tråkigt, men nu fungerar datorerna igen, så nu kan vi åka vanliga vägen till Stockholm.”

INGEN ombord på tåget – klockan halv två på natten – tyckte nog att det var ”tråkigt” att åka raka spåret hem till Stockholm.

Ingen utom möjligtvis JAG, som trots allt tycker att det inte finns något bättre än att åka tåg; särskilt för kreativiteten. Attans vad mycket jag fick skrivet!

Kommentera
1 december 2010 under Analys | kommentera

Kulturen saknar ett helhetssystem

Tobias Tobias

Till oktoberutgåvan av tidningen KulturSmockan, utgiven av Sveriges Musik- och Kulturskoleråd (SMoK) skrev jag krönikan som återpubliceras nedan. Den som hört mig prata om bredd och elit apropå FUNK-modellen känner igen sig. Jag jämför även här med idrottsrörelsens bredd som länkas samman med den professionella verksamheten.


I idrottens värld är det självklart att bredden skapar bättre förutsättningar för att utveckla en elit. Men inom kulturen saknas ett helhetssystem.

Det var i svettdoftande omklädningsrum och på olika idrottsplaner som jag framför allt spenderade min ungdom. Det kunde vara två träningspass i två olika idrotter samma eftermiddag och ytterligare en träning i en annan sport dagen efter. Möjligheterna var enorma i den lilla småländska småstad som jag växte upp i.
Ibland gick det ganska bra för mig. Jag var med i landskapsteamet i tennis, testspelade i olika zonläger i fotboll och var med i pojklandslagstruppen i bandy.
Det fanns olika system som innebar att även i en liten stad fick jag chansen att ta mig vidare, fortsätta och gå vidare igen. Om jag hade talang och disciplin nog att träna. För möjligheter fanns. Det fanns fotbollsplaner, tennisbanor, bandybana och hockeyrinkar. Det spelade inte heller någon roll vilken bakgrund du kom ifrån, men det ska sägas att möjligheterna för pojkar var – och, gissar jag, ännu är – mycket större för pojkar än för flickor.
Men i de fall det finns verksamheter är de lokala, ideella föreningarna kopplade till distriktsförbund som i sin tur hänger ihop i en nationell organisation. Det är ett rutnät. Från lokalt till nationellt och där olika idrotter samsas sida vid sida i hallar och ytterst i en sammanhållande riksorganisation, Riksidrottsförbundet. Till politikerna kan de gå med en röst och säga att se här hur många som är aktiva inom idrotten och se hur mycket som vi tillför. Ska ni inte satsa på oss?
Talanger är gissningsvis spridda över landet. Det är från det perspektivet inte märkligt att ungdomsidrotten erbjuder en sådan välsnitslad bana till den professionella sporten. Att även en Zlatan kan upptäckas och inte förbli en oupptäckt hemlighet på en bakgård i Rosengård.
Men hur många Zlatans missar inte kulturen genom att inte vara i närheten av samma holistiska synsätt?
Det är kulturområdet som jag ägnat det senaste decenniet åt att studera. Min specialitet har varit ekonomiska analyser av kultursektorn – och jag har både kunnat ta fram egna siffror och sett utländska, liknande undersökningar som alla säger samma sak: kulturens effekter och värden är mycket stora, utöver den viktiga roll som kulturen spelar för öppenhet och demokrati, liksom att bidra till att människor förstår sig själva och sin omgivning. Lägg till de goda effekterna på hur vi mår som uppstår när vi både tar del av och själva sysslar med kultur, främst ihop med andra.
Därför borde det vara självklart med satsningar som för det första ger alla barn och unga möjligheten att intressera sig för kultur, för det andra att se till att det finns möjligheter att öva (replokaler, utbildningar, testverksamheter, möjligheter att låna utrustning) och visa upp sig (scener, evenemang, distribution), och för det tredje insatser som fångar upp och möjliggör talanger.
Resonemanget är enkelt. Inga tennisbanor, ingen Björn Borg. Inga replokaler eller klubbscener, ingen Håkan Hellström.
Från ett kulturpolitiskt perspektiv finns inget viktigare än att unga blir intresserade av kultur. Kultur är ett typexempel på s.k. förvärvad smak, vilket innebär att den utvecklas över tiden men måste erövras först. Att något sådant sker senare i livet är mycket mindre troligt. Det innebär att om nya generationer växer upp som kulturintresserade – både av att medverka och ta del – läggs grunden för ett samhälle som fortsätter att präglas av kultur. För denna nya generation kommer ju ta beslut i den riktig som stimulerar sådan framväxt.
Från ett ekonomiskt perspektiv är detta också en viktig strategi. Kulturnäringarna är idag erkända för sin ekonomiska betydelse och hur ska nya inkomstbringande stjärnor och företag skapas utan att nya talanger fångas upp och utvecklas?
Det har de senaste åren börjat smyga igång några satsningar som utgår från att överbrygga vissa av glapp som finns idag, inte minst mellan kvalificerad amatör och professionell nivå. Jag har själv också varit med och utvecklat FUNK-modellen som betonar kulturens betydelse för att skapa tillväxt och utveckling. För att illustrera denna modell använde vi en liggande tratt, som beskrev hur personer kunde röra sig från bredd till spets, från kulturbredd till marknadselit.
Men för barn och unga kan fortfarande enormt mycket göras – och idrottens sätt att organisera sig ger oss en hel del förslag på vad. Idag lämnas alltför stor potential åt slumpen.

Kommentera