Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
27 november 2010 under Noterat | kommentera

Den förödande granskningskulturen

Emma Emma

Jag är rätt orolig över vart vi är på väg – och jag är inte ensam om det. I DN i dag refererar Henrik Berggren årets viktigaste skrift i min lilla värld, ”Från högskolan i Borås till Humboldt”, som går att ladda ned här.

Det finns mycket klokt att läsa, men själv är jag, precis som Berggren, förtjust i Kerstin Sahlins konstruktiva kritik av ”granskningskulturen”.

(Kerstin är för övrigt en gammal kollega, som – på grund av sitt kön? – aldrig blev professor på Handels, men nu är professor och prorektor vid Uppsala universitet.)

Som ett exempel på den förhärskande och förödande granskningskulturen kan nämnas att jag det senaste året har ägnat minst ett par arbetsveckor åt att fylla i interna utvärderingar. Den här helgen är det dags igen: sida upp och sida ned med utvärderingar, rankningar, citeringar … allt man gör, måste kunna mätas – och passa in i mallen. Mina många bokkapitel, mina rapporter, mina hundratals krönikor, alla föreläsningar, den här bloggen, allt sådant ger noll (0) poäng. Därför borde jag kanske oroa mig. För om jag inte klarar granskningen, kan jag visserligen inte få sparken, men däremot försämrade arbetsvillkor.

Så ser granskningskulturen – i vardagen – ut i universitetsvärlden.

Fast det är inte enbart vi som är universitetsanställda som granskas konstant. Det är ännu värre för våra studenter.

De möter en granskningskultur som faktiskt helt har spårat ur.

Vart och vartannat företag har i dag gigantiska ”assessment centers”, som man måste igenom för minsta lilla, rätt okvalificerade jobb. Det är tester, frågor, krav, case, rollspel, intervjuer, standardiserade formulär… ja, gud vet allt. Det är faktiskt en fullkomlig CHOCK att sätta sig in i hur det går till.

En av mina studenter har just varit på sex intervjuer, och tror att det kan bli en sjunde, för sitt allra första jobb. Är det inte sjukt?

Det värsta är att det antagligen är precis motsatt på högre poster. Då får man jobbet via kontakter, medan man för att bli juniorkonsult ska gå igenom fler tester än en astronaut.

Samtidigt som vi vet att unga människor sällan stannar länge på sin första position, vilket gör det hela än mer absurt.

Hur mycket kostar egentligen granskningskulturen, och vilken skada åstadkommer den? Jag är djupt oroad.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas