Det händer att folk tror att jag är negativ till sponsring, men det är jag inte alls. Jag vill bara inte att vi ska ha en övertro på sponsring som finansieringsmodell.
För ett par år sedan slog jag till exempel offentligt vad med Stockholms stadsteaters chef, Benny Fredriksson. Han trodde att hälften av teaterns intäkter skulle komma från sponsring inom tio år.
Det tror inte jag, och det tror kanske inte han heller, längre.
Likaså hade vi många diskussioner om det nyligen i Chicago, eftersom amerikanska – i likhet med brittiska – kulturorganisationer inte heller får mer än någonstans kring tre procent, i genomsnitt, av sina intäkter från sponsring.
Men därmed inte sagt att sponsring inte kan vara både viktigt och bra i det enskilda fallet. Det kan sponsring absolut.
Och jag gillar initiativet från LKAB att sponsra skolteater och samarbeta med Norrbottensteater.