Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
27 november 2010 under Noterat | kommentera

Vi vann

Emma Emma

Kommentera
27 november 2010 under Noterat | kommentera

Den förödande granskningskulturen

Emma Emma

Jag är rätt orolig över vart vi är på väg – och jag är inte ensam om det. I DN i dag refererar Henrik Berggren årets viktigaste skrift i min lilla värld, ”Från högskolan i Borås till Humboldt”, som går att ladda ned här.

Det finns mycket klokt att läsa, men själv är jag, precis som Berggren, förtjust i Kerstin Sahlins konstruktiva kritik av ”granskningskulturen”.

(Kerstin är för övrigt en gammal kollega, som – på grund av sitt kön? – aldrig blev professor på Handels, men nu är professor och prorektor vid Uppsala universitet.)

Som ett exempel på den förhärskande och förödande granskningskulturen kan nämnas att jag det senaste året har ägnat minst ett par arbetsveckor åt att fylla i interna utvärderingar. Den här helgen är det dags igen: sida upp och sida ned med utvärderingar, rankningar, citeringar … allt man gör, måste kunna mätas – och passa in i mallen. Mina många bokkapitel, mina rapporter, mina hundratals krönikor, alla föreläsningar, den här bloggen, allt sådant ger noll (0) poäng. Därför borde jag kanske oroa mig. För om jag inte klarar granskningen, kan jag visserligen inte få sparken, men däremot försämrade arbetsvillkor.

Så ser granskningskulturen – i vardagen – ut i universitetsvärlden.

Fast det är inte enbart vi som är universitetsanställda som granskas konstant. Det är ännu värre för våra studenter.

De möter en granskningskultur som faktiskt helt har spårat ur.

Vart och vartannat företag har i dag gigantiska ”assessment centers”, som man måste igenom för minsta lilla, rätt okvalificerade jobb. Det är tester, frågor, krav, case, rollspel, intervjuer, standardiserade formulär… ja, gud vet allt. Det är faktiskt en fullkomlig CHOCK att sätta sig in i hur det går till.

En av mina studenter har just varit på sex intervjuer, och tror att det kan bli en sjunde, för sitt allra första jobb. Är det inte sjukt?

Det värsta är att det antagligen är precis motsatt på högre poster. Då får man jobbet via kontakter, medan man för att bli juniorkonsult ska gå igenom fler tester än en astronaut.

Samtidigt som vi vet att unga människor sällan stannar länge på sin första position, vilket gör det hela än mer absurt.

Hur mycket kostar egentligen granskningskulturen, och vilken skada åstadkommer den? Jag är djupt oroad.

Kommentera
25 november 2010 under Noterat | kommentera

Nobis – en upplevelse

Emma Emma

Det är invigning på nya Nobis Hotel. Och ja, det är väldigt snyggt. Faktiskt riktigt schysst.

Ex:et, tillika arkitekten bakom och tonåringens pappa, visar oss runt – och det är bara att ge honom cred för att han är bra på design, både av barn och hotell. Allt är förstås uttänkt i detalj – och jag faller pladask för färgskalan, vintageprylarna, möblerna från Botswana (som sysselsatt en mängd människor där) och sänggavlarna i Sugamoto-stil.

Och invigningen, arrangerad av Bindefeld, är också toppen, med skådespelare på rummen.
I gymmet, där prins Daniel hjälpt till med designen, tränar några killar hela kvällen; på ett av rummen har ett tjejgäng förfest, på ett annat några killar; i ett rum sitter ett par och diskuterar vart de ska gå och äta; i ett annat sitter en affärskvinna, och ser ut precis som jag med en Mac i knäet i soffan – och i sviten pågår en fotosession med modeller.

Det är rätt coolt – och utan tvekan ett utmärkt sätt att uppleva ett hotell, utan att själv checka in.

Checkar in, gör vi däremot på måndag, tonåringen och jag. Då ska kameran få följa med, liksom etnologen Maria Strannegårds doktorsavhandling, Hotell Speciell, som litterär ledstång. Och då ska vi också utforska Nobis servicefilosofi, som de själva uttrycker som:

Vår personliga servicefilosofi bygger på kunskap, inlevelse och intuition. Vi kommer inte att nöja oss med den research som har blivit rutin på hotell runt om i världen, nämligen att googla våra gäster innan de kommer. Nej, vår ambition är att erbjuda våra gäster en service som verkligen är individuell och personlig på riktigt, inte bara på ytan, driven av äkta personligt engagemang, med kunskap och intelligens bakom en attraktiv, vänlig och positiv yta. Våra medarbetare skall verkligen kunna känna våra gästers behov och önskemål och reagera på dem intuitivt, utifrån kunskap och erfarenhet, intresse och medkänsla.

Det är en filosofi i min smak. Rakt av. Även om jag – naiv som jag är – blev lite chockad att läsa att hotell runt om i världen googlar gästerna innan de checkar in. Det visste jag faktiskt inte.

Kommentera
25 november 2010 under Noterat | kommentera

Vad som är viktigt, och inte

Emma Emma

Det är slående hur många som tycker att det är jobbigt när man gör bort sig. Varför det? Är det så farligt att skämma ut sig, så länge man inte gör någon annan illa?

Ett tydligt exempel var då jag hamnade på Expressens förstasida härom dagen.
Visst är det pinsamt att Expressen inte tycker sig ha viktigare saker att skriva om, men det får stå för dem.
Jag hade inte – som vissa verkar tro – bett om att få hamna där.
Tvärtom, hade jag ingen aning, och fick själv en chock när tonåringen ringde och sa att det stod att jag var ”dum i huvudet” på Expressens förstasida.

Bakgrunden är att jag för ett år sedan deltog i ett experiment, där jag prövade att inte äta kolhydrater under åtta veckor. Jag blev verkligen dum i huvudet, eller i alla fall trögtänkt. Därefter har en läkare fortsatt att göra experiment som visar att man förlorar minneskapacitet och presterar sämre på prov om man undviker kolhydrater.

Man kan kanske tycka att det är helt oviktigt, men inte om man betänker att det trots allt är rätt många som skippar kolhydrater för att gå ned i vikt. Därför tyckte jag inte att det var fel att vara med och ”personfiera” resultaten, även om jag verkligen inte hade räknat med att hamna på förstasidan.

Nu är jag inte själv så känslig för att göra bort mig offentligt, så länge jag inte skadar andra. Men det är intressant att se att en del i omgivningen skäms å mina vägnar.

Sedan tycker jag alltid att det är intressant att fundera över vad som anses viktigt, och inte. Viktminskning anses till exempel inte vara viktigt, om man som jag är ekonom. Vilket förstås är helt vansinnigt, eftersom det är en industri som omsätter miljarder; inte minst samhällsekonomiskt, om man räknar in all den tid som folk lägger ned på att banta, bara för att – i de allra flesta fall – öka ännu mer i vikt efteråt.

Är man dessutom som jag intresserad av kopplingen mellan ekonomi och estetik, är det svårt att hitta en mer intressant arena. Därför tänker jag fortsätta skriva om den, oavsett om folk tycker att viktminskning är viktigt, eller inte.

Däremot kommer jag aldrig mer att undvika att äta kolhydrater. Och det var – som sagt var – över ett år sedan jag gjorde det. Så att jag beter mig så att andra skäms över mig, beror inte längre på kolhydratbrist. Utan på något annat.

PS För övrigt var det inte GI utan LCHF jag prövade, rubriksättaren verkar själv sakna kolhydrater…

Kommentera
25 november 2010 under Noterat | 3 kommentarer

Inte en modell, utan flera

Tobias Tobias

Tillbaka från konferensen Generator i Piteå. Kallt, mörkt, vinterfint — och kul att se många kära ansikten igen. Nedan inledningsföredraget från Scott Walker, grundaren av The Orchard som är en slags mellanhand för att sprida musik digitalt.

Se särskilt ungefär en halvtimme in, då han talar om att monetize the audience, not the content. Med det menar han att till exempel intäkter från en artist inte bara härstammar från en skiva, utan tv-program, liveframträdanden m.m.

Han tar upp några lösningar: sikta mot de 3 procent hängivna fansen som är beredda att lägga mycket pengar, men för att lyckas med det måste man skapa mer saker. Alltså create more stuff to fewer people.

Hans slutsats pekar mot strukturen efter massmediasamhället: There isn’t a single audience, there isn’t a single busines model. I stället måste vi jobba med flera modeller och mot flera publiker samtidigt.

Piteplay – Scott Cohen

Kommentera
24 november 2010 under Noterat | 1 kommentar

SPOTIFY – ELLER SVERIGE I VÄRLDEN

Tobias Tobias

Vi har en tendens att tro att Sverige är mer centralt i världen än vad det är. Det tycker jag även speglar diskussionen om Spotify. Världserövringen är inte självklar bara för att Sverige har intagits.

Spotifys USA-lansering har gång på gång skjutits upp och i tisdags kväll kommenterade jag det i TV4 Nyheterna (se nedan, 19:20 in i klippet). När den kommer ske verkar inte företaget veta om själv själv; Apple har en mycket stark roll och ryktet säger att det amerikanska företaget motarbetar. Det varit också visat sig svårt för Spotify att få rättighetsinnehavarna med sig. Kom ihåg att iTunes lanserades ganska mycket tidigare i USA och har en starkare position där än i Svergie. Dessutom är de streamingtjänster som finns prenumerationsbaserade, med andra ord betallösningar.

Att lansera är en sak. Hur väl man lyckas en annan. Och här kommer Spotify möta en rad konkurrenter som inte alls fanns i Sverige när tajmingen här var så perfekt: en legal gratislösning som hyllades av alla som det magiska trollspöet i svallvågorna efter den första vändan av The Pirate Bay-målet.

Jag gillar själv Spotify och har använt betalvarianten sedan länge. Vi är många som gillar Spotify i Sverige och det är en annan sak som förklarar framgången. Att dela en låt eller en spellista blir så enkelt då ”alla andra” redan har programmet installerat. Det blir som en slags lägereldseffekt: vi kan samlas kring Spotify och våra låtlistor. På jobbet, på festen, på Facebook. På ekonomspråk säger man positiva nätverkseffekter: värdet för en användare ökar med ännu en användare. Jämför faxen och eposten.

Kommentera
24 november 2010 under Noterat | kommentera

EFTER HANDLINGSPROGRAMMET

Tobias Tobias

Piteå är kallt och idag håller jag mig inne. Jag ska leda konferensen Generators tankesmedja som döpts till Visionsboxen. Vi ska försöka analysera och välja ut de viktigaste utmaningarna framåt för de som arbetar med och i de kulturella och kreativa näringarna. Vi har tagit sikte mot tre till fem års sikt, det vill säga efter handlingsprogrammet, men med ett snävare tidsperspektiv än det som finns i nya boken ”Framtiden är nu”.

Målsättningen är att komma förbi de välkända ord som ofta finns i de rapporter om det här området, det vill säga mötesplatser, digitalisering och nya affärsmodeller. Efter ett tag blir de upprepningar och tappar i värde.

Flyg har varit inställda och försenade, men till slut har många välkända ansikten dykt upp, bland andra delar av Rådet för kulturella och kreativa näringar som presenterades igår. Läs mer om det i debattartikeln i Dagens Industri.

Kommentera
23 november 2010 under Noterat | kommentera

MEDIA, TEKNIK OCH MÄNNISKAN – VARJE DAG NYA KAPITEL

Tobias Tobias

Den här veckan släpps den antologi som jag och Sven Nilsson sammanställt, ”Framtiden är nu”. Som alltid är det intressant att se hur nya böcker blir mottagna. Själv har jag lärt mig mycket i det här arbetet. Drygt trettio forskare och skribenter har utifrån olika perspektiv och med olika teman tagit sikte mot år 2040.

Varje dag publicerar vi nu ett kapitel på nätet. I går var det Sven-Eric Liedmans breda svep om tekniken och människan. Idag är det Daniel Johansson diskussion om internet: han spår att vilda västern-åren är över och att nätet framåt snarare blir en påbyggnad, men att det leder mot en impulsekonomi. En utmärkt läsning för den som vill förstå nätets framtid.

Missa inte heller Nicklas Lundblads kapitel om kunskap imorgon. Jag ville att han skulle skriva på temat om Google gör oss dummare och han svarar – vår gemensamma och tillgängliga kunskap aldrig varit större. Mängden information dubbleras var 18:e månad och de flesta av oss är med och kommenterar, kompletterar, delar och sorterar. Det innebär att våra kunskapsinstitutioner står inför en enorm utmaning. Anders Mildner har redan hunnit läsa och diskuterar vidare.

I slutet av veckan är det intressant att ställa Nina Wormbs diskussion om public service (på torsdag) mot Daniel Sandströms om tidningar (på fredag).
Se även på Kulturnyheterna imorgon (eller på torsdag) då Annina Rabe, Jenny Johannison och Jan Åman intervjuas om sina kapitel.

I onsdags firade vi releasen av boken i Stockholm i samarbete med Pressklubben Verket. Johanna Koljonen ledde en diskussion med mig, Vanja Hermele och Sverker Sörlin. Det blev mycket snack om kulturpolitik, även om boken också handlar om annat. Nedan kan ni se en kort intervju med Johanna strax efter samtalet. Hon kommenterar bland annat att jag – på frågan om vad vi alla gör om trettio år – nämnde sånt som ”EU:s kulturminister” och ”tennisspelande poet”. Men det kan vi ta en annan gång.

Kommentera
22 november 2010 under Noterat | kommentera

Vilka visioner har kulturministern?

red red

Kulturrådet bjöd i veckan in till ett samtal mellan Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri. Adelsohn Liljeroth anser att kulturen behöver ta plats på flera arenor och att de viktigaste kulturfrågorna är regionalisering, utbyggnaden av Skapande skola, Kulturbryggan och de nya myndigheterna Musikverket och Myndigheten för kulturanalys. Hon menade även att den tekniska utvecklingen är en av de största utmaningarna. ”Politiken slår ekonomin men tekniken slår alltid politiken”, sa Adelsohn Liljeroth. Allt väl i linje med den kulturpolitik som regeringen förde under den föregående mandatperioden.

Adelsohn Liljeroth framhöll även att det är viktigt att se över vad det ska satsas på. Behovet av att prata om kulturfrågor, att låta kulturen ta plats och ta vara på det faktum att många unga är kreativa och har många idéer. Som vid ett flertal tidigare tillfällen poängterade Adelsohn Liljeroth också att två tredjedelar av all kultur inte finansieras av skattemedel, utan genom exempelvis våra löner.

På frågor om kultursponsring svarade Adelsohn Liljeroth att det är viktigt att få företag att se att det finns möjligheter med kultur. Kulturministern konstaterade även att kulturen blivit mer knuten till sjukvård och turism under senare år. Men att handel, export och bistånd också kan utvecklas med en tydligare kulturkoppling.

Kulturministern fick även en fråga om det finns ett behov att förändra filmpolitiken. Hon betonade vikten av att många är delaktiga i diskussionen om filmpolitiken, såväl staten som filmbranschen. Hon gav även exempel från Polen och Frankrike där alla visningsfönster på internet är avgiftsbelagda gällande film. Angående digitaliseringen framhöll hon att arbetet har inletts bland annat via Folkets Hus och Parker med ny teknik och att Filminstitutet har börjat dela ut stöd för digitalisering.

Apropå Folkets Hus och Parker och möjligheterna med digitaliseringen så sändes en komisk New York-opera live till 77 digitala biografer förra helgen. Ett annat exempel på en storsatsning är en direktsänd konsert med Barbara Hendricks från Engelbrektskyrkan som kommer sändas till ett sextiotal biografer den 18 december.

En ytterligare fråga som kom upp under samtalet var rättighetsfrågor gällande arkiv och bibliotek. Att koppla ihop det nyskapande och stödjande med kulturarvet anser Adelsohn Liljeroth är viktigt.

Ladda ned hela samtalet här, 230 mb

Kommentera
18 november 2010 under Noterat | kommentera

Gott exempel

Emma Emma

Det händer att folk tror att jag är negativ till sponsring, men det är jag inte alls. Jag vill bara inte att vi ska ha en övertro på sponsring som finansieringsmodell.

För ett par år sedan slog jag till exempel offentligt vad med Stockholms stadsteaters chef, Benny Fredriksson. Han trodde att hälften av teaterns intäkter skulle komma från sponsring inom tio år.
Det tror inte jag, och det tror kanske inte han heller, längre.

Likaså hade vi många diskussioner om det nyligen i Chicago, eftersom amerikanska – i likhet med brittiska – kulturorganisationer inte heller får mer än någonstans kring tre procent, i genomsnitt, av sina intäkter från sponsring.

Men därmed inte sagt att sponsring inte kan vara både viktigt och bra i det enskilda fallet. Det kan sponsring absolut.

Och jag gillar initiativet från LKAB att sponsra skolteater och samarbeta med Norrbottensteater.

Kommentera