Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 oktober 2010 under Analys | 2 kommentarer

Om branschorganisationer (välkommen Musiksverige)

Tobias Tobias

En ny intresseorganisation har presenterat sig i veckan, Musiksverige, som tar på sig rollen att företräda musikbranschen. Organisationen är resultatet av en diskussion som pågått i många år och med många blickor mot hur en brittisk motsvarighet formerat sig.

Det märkliga är egentligen att det dröjt så länge för svenska organisationer och bolag som sysslar med musik att organisera sig. Inte minst i Sverige, då vi har en lång och stark tradition av att placera människor och företag i organisationer och branscher.

Jag har funderat en del kring den här typen av organisering, mycket med anledning av vad begrepp som upplevelseindustrin samt kulturella och kreativa näringar fyller för funktion. Ihop med en forskare på Handelshögskolan i Stockholm skrev jag en rapport för KK-stiftelsen om branschorganisering – apropå programsatsningen upplevelseindustrin – och vi valde att jämföra med hur andra branscher ”bildats”. Det teoretiska ramverket byggde på institutionell teori där legitimitet är ett nyckelord. Särskilt undersökte vi verkstadsindustrins historia.

Slutsatserna handlade om, såvida jag minns rätt (jag skriver på ett plan nu utan uppkoppling) om att från ett internt perspektiv måste en bransch- eller intresseorganisation definiera en tydlig uppgift som dessutom anses så viktig och överordnad andra konkurrerande intressen, att individer och företag vill arbeta för denna uppgift (eller ett fåtal). Från ett externt perspektiv måste organisationen och/eller branschen betraktas som naturlig av omvärlden, inte minst av media men också av andra organisationer, särskilt motparter. Verkstadsindustrin bildades som ett svar på de fackliga rörelserna och det gemensamma intresset handlade då om kollektiva förhandlingar.

Upplevelseindustrin såsom branschbegrepp föll egentligen på båda kriterierna och insatserna för att främja bildandet av en ny branschorganisation lades ner. Att begrepp som kulturella och kreativa näringar ändå bitit sig kvar har snarare andra anledningar, vilket är en annan historia. Forskaren, för övrigt, heter Svenne Junker och är nu handläggare på intresseorganisationen Naturskyddsföreningen.

Det handlar alltså inte om vad som är rätt eller fel när det gäller gränsdragningar och vilka som borde ingå. Utan resultatet mangslas snarare fram av en krass verklighet som handlar om legitimitet, resurser och prioritering av intressen.

Livekulturen – både de stora bolagen och mindre arrangörer – saknas till exempel i Musiksverige. Utan att ha insyn så gissar jag på att det beror på att ”livebranschen” inte har valt att organisera sig lika starkt som skivbolagen via Ifpi. Incitamenten har saknats. Giganten Live Nation har ju haft som tradition att vara en sluten organisation. Det finns – har funnits? – ett festivalnätverk, men det verkar också mest ha verkat internt.

Att Musiksverige till slut kommer till stånd beror ändå på att de gemensamma intressen upplevs som viktigare än de som är specifika för olika organisationer och bolag. Upphovsrätten beskrivs förstås som en viktig fråga för den nya organisationen. Att, som man skriver, prata med en enad röst är förstås omöjligt i alla frågor, men kanske en samlad i vissa.

Själv hoppas jag att det inte bara blir upphovsrättsfokus utan även utrymme för att ta det breda perspektiv som ofta saknas, och som breda branschorganisationer verkligen kan få mandat att påverka. Jag tänker främst på hur musikindustrins påfyllning av verksamma och storlek på kundkrets hör ihop med amatörkulturen, bland annat möjligheter att få öva och visa upp sig i stadsrummet (inte bara arenor) och i skolor, samt det generella intresset för musik (utifrån förvärvad smak-teorin).

Jag tror också att en annan förklaring till tillkomsten av Musiksverige är – utifrån det externa perspektivet – att framför allt politiken men också media sökt efter en samtalspart i diskussioner om fildelning och upphovsrätt. På så sätt är Musiksverige en reaktion, inte en aktion, utav det politiska samtalet i Sverige där politiker sökt sig till branschföreträdare. ”Musikbranschen”, när politiker har velat träffa den, har ju varit ett myller av olika organisationer som knappt någon förstått sig på.

PS. En sidonotering apropå rätt eller fel. På motsvarande sätt är det när statistisk ska sammanställas. Det finns inte en sanning, utan definitioner styrs av intressen som i sin tur påverkas av tid och plats. I Italien, exempelvis, är det självklart att måltid och mode inkluderas i cultural industries, medan andra europeiska länder inte vill ha det så när en europeisk definition diskuteras. Dessutom påverkar realistiska och pragmatiska avvägningar, till exempel hur registerdatasystemet är uppbyggt, hur en modell som håller för uppdatering ska konstrueras samt vad det kostar att bli mer detaljerad i förhållande till nyttan.

***

Uppdatering — andra bloggar i ämnet:

  • Rasmus Fleischer på Copyriot har skrivit två inlägg. I detta kommenterar han det här inlägget och länkar till sitt förra.
  • Anders Mildner utgår på sin SvD-blogg från upplösningen av amatörer och professionella.
En kommentar
  1. kjell skriver:

    Bra skrivet!
    ..det är bara och fortsätta

  1. […] Läs mer» Taggar: Musiksverige 0 Kommentarer 2010-10-29 […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas