Tidningen Fokus har i veckans nummer en artikel av Adam Svanell om varför kulturpolitiken inte blev en valfråga (inte den här gången heller). Trots att det fanns tecken på en kulturpolitisk debatt här och där — först i samband med kulturutredningen, sedan bland annat utifrån Anna Odell, Göran Hägglund och…
Jag var på väg att nämnda The Pirate Bay också, men ångrar mig.
I stället förklarar The Pirate Bay-rättegången varför kulturpolitiken inte tog större mark. Här fanns en fråga som rörde ett flertal kulturpolitiska aspekter — ändå var inte kulturpolitiken med i diskussionen.
”Att ta tag i (frågan om digitalisering och upphovsrätt) hade kunnat vara en riktig räkmacka in i debattens centrum”, säger jag i artikeln (och varför jag hade göteborgsmetaforen i huvudet kan vi ta en annan gång). Jag utvecklar den ståndpunkten i mitt senaste antologibidrag.
Andra som i samma artikel resonerar kring varför kulturpolitiken inte tilldrar sig ett större intresse är Stina Oscarson, Tobias Harding och Anders Frenander.
Adam Svanell kallar i Fokus-artikeln mitt blogginlägg ”Nu slutar jag med kulturpolitik” för sorgset. Anders Rydell kallar samma blogginlägg för uppgivet i en annan artikel för tidningen Konstnären om Alliansens kulturpolitik. Som den expert Rydell är på digitaliseringsfrågor konstaterar han avsaknaden av den diskussionen och benämner kulturpolitiken för att vara otidsenlig.
När jag återbesöker det där nämnda blogginlägget — och lite fascineras över att det har plockats upp två gånger — känner jag egentligen samma sak. Har jag slutat med att analysera och engagera mig i kulturpolitik? Nej, men en viktig lärdom har varit att spelet som påverkar kulturpolitiken äger rum i andra sammanhang (märkliga Timbro-utspel som får utrymme på DN Debatt till exempel, liksom Piratpartiets tidigare framgångar och givetvis att det är det ”finansiella läget” som till slut styr). Jag ser också en viktig lärdom att inte fastna mentalt för mycket i stödstrukturer som utgångspunkt.
Visst har det ändå funnits någon diskussion. Men jag kan villigt erkänna att jag inte följt varje aktivitet. Till exempel har jag inte sett TV4-debatten nedan, som jag råkade hitta igår. Ni får gärna upplysa mig om det är något nytt som sägs där.
Det är lätt att förfäras över ledande politikernas ointresse för kulturen, men kanske finns det också något gott i detta? Tobias Harding avslutar Fokus-artikeln: ”… den konsensus vi har inom kulturpolitiken gör också att det blir relativt lite politisk styrning. Vi vill ju inte ha ett samhälle där politikerna styr kulturen.”
Det finns andra aspekter som gör att jag egentligen inte håller med, men varför inte vara positiva idag.