Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 september 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Därför bryr sig inte väljarna om kulturpolitik

Tobias Tobias

Tidningen Fokus har i veckans nummer en artikel av Adam Svanell om varför kulturpolitiken inte blev en valfråga (inte den här gången heller). Trots att det fanns tecken på en kulturpolitisk debatt här och där — först i samband med kulturutredningen, sedan bland annat utifrån Anna Odell, Göran Hägglund och…

Jag var på väg att nämnda The Pirate Bay också, men ångrar mig.

I stället förklarar The Pirate Bay-rättegången varför kulturpolitiken inte tog större mark. Här fanns en fråga som rörde ett flertal kulturpolitiska aspekter — ändå var inte kulturpolitiken med i diskussionen.

Att ta tag i (frågan om digitalisering och upphovsrätt) hade kunnat vara en riktig räkmacka in i debattens centrum”, säger jag i artikeln (och varför jag hade göteborgsmetaforen i huvudet kan vi ta en annan gång). Jag utvecklar den ståndpunkten i mitt senaste antologibidrag.

Andra som i samma artikel resonerar kring varför kulturpolitiken inte tilldrar sig ett större intresse är Stina Oscarson, Tobias Harding och Anders Frenander.

Adam Svanell kallar i Fokus-artikeln mitt blogginlägg ”Nu slutar jag med kulturpolitik” för sorgset. Anders Rydell kallar samma blogginlägg för uppgivet i en annan artikel för tidningen Konstnären om Alliansens kulturpolitik. Som den expert Rydell är på digitaliseringsfrågor konstaterar han avsaknaden av den diskussionen och benämner kulturpolitiken för att vara otidsenlig.

När jag återbesöker det där nämnda blogginlägget — och lite fascineras över att det har plockats upp två gånger — känner jag egentligen samma sak. Har jag slutat med att analysera och engagera mig i kulturpolitik? Nej, men en viktig lärdom har varit att spelet som påverkar kulturpolitiken äger rum i andra sammanhang (märkliga Timbro-utspel som får utrymme på DN Debatt till exempel, liksom Piratpartiets tidigare framgångar och givetvis att det är det ”finansiella läget” som till slut styr). Jag ser också en viktig lärdom att inte fastna mentalt för mycket i stödstrukturer som utgångspunkt.

Visst har det ändå funnits någon diskussion. Men jag kan villigt erkänna att jag inte följt varje aktivitet. Till exempel har jag inte sett TV4-debatten nedan, som jag råkade hitta igår. Ni får gärna upplysa mig om det är något nytt som sägs där.

Det är lätt att förfäras över ledande politikernas ointresse för kulturen, men kanske finns det också något gott i detta? Tobias Harding avslutar Fokus-artikeln: ”… den konsensus vi har inom kulturpolitiken gör också att det blir relativt lite politisk styrning. Vi vill ju inte ha ett samhälle där politikerna styr kulturen.

Det finns andra aspekter som gör att jag egentligen inte håller med, men varför inte vara positiva idag.

En kommentar
  1. kjell skriver:

    ..som svar till Adam Svanell, kan också vara en kommentar till Tobias´post;
    ‚läste “Kulturpolitik-nej tack” Bra skri vet, jag vill focusera på “konstnärs rollen”, den har marginalise rats de senaste 30 åren , kultur arbetarna har tagit mer plats och pengar.
    “Konstnärsrollen” har också trivialiserats och relativiserats. Idag är Konstnären endast ett stö­rande moment i debatten (se M L de Geer i SvD). Jag tar sikte på slutstycket ang digitalise­ringen och URL. De rik tigt kränkta , är ju idag de “konstnärer” inom den triviala underhåll ningsindustrin, där är all focus idag, genom de av PR byråer startade samfund, bl.a “kul­turskaparna”, “kultur för alla” och “musiksverige”, de har grundats på uppdrag av IFPI, STIM och SKAP. Även om KRO, BUS och FST finns med blir de endast en slags giss lan och bräck järn in i kulturen för upp hov rättsiv rarna. Dessa intressenter vänder sig till politikerna och journa­listerna , med borgarperspektivet är del vis utraderat. Tobias Nielsén har helt rätt, där kom mer den största striden att stå de när maste åren. Jag tror inte att de kom mer att gynna Konstnärerna. “URL har aldrig och kommer heller aldrig att bli ett incitament för konst­när ligt skapande”

  1. By Kulturpolitik – nej tack « Adam Svanell on september 17, 2010 at 17 september 2010

    […] 2009 skrev kulturanalytikern Tobias Nielsén ett sorgset blogginlägg med rubriken »Nu slutar jag med kulturpolitik«. Ett drygt år senare har […]

  2. By Kulturpolitik – nej tack | Adam Svanell on november 18, 2010 at 18 november 2010

    […] 2009 skrev kul­tura­na­ly­ti­kern Tobias Nielsén ett sorg­set blog­gin­lägg med rubri­ken »Nu slu­tar jag med kul­tur­po­li­tik«. Ett […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas