Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 september 2010 under Noterat | kommentera

Alternativet till mångfald

red red

Det är lätt att ta demokrati och mångfald för givna. Här är bilder av hur kulturen används i ett samhälle där oliktänkande inte får plats, eller där inget får utmana. Det är två klipp från nordkoreanska propagandafilmer (via SvD:s ledarblogg).


Kommentera
26 september 2010 under Inblick | kommentera

Bokmässan på en minut

Tobias Tobias

Kommentera
24 september 2010 under Noterat | kommentera

Kulturpolitiken efter valet?

red red

I måndags vaknade många svenskar upp till en mörk dimma, såväl bokstavligt som bildligt, med Sverigedemokraterna som vågmästare. Och nu när så gott som alla röster kontrollräknats ser det ut som att det inte blir någon majoritetsregering för Alliansen.

Läget är också osäkert för politiken som rör kultursektorn och det återstår att se hur Alliansen kommer att agera. När det gäller vallöften från Alliansens sida är några att Skapande skola även ska omfatta grundskolan. Kungliga Operan ska renoveras och Nationalmuseum ska byggas om. 60 miljoner kronor ska gå till digitaliseringen av biografer.

Sveriges radio har samlat några kulturröster efter valet:

  • Johan Lundberg (chefredaktör för Axess): ”Det är bra att skaka om i kulturlivet överhuvudtaget och det krävs två mandatperioder för att göra ett väsentligt avtryck.”
  • Göteborgspostens kulturchef Gabriel Byström anser att: ”De stora utredningar som gjordes när det gäller public service och kulturutredningen kommer att genomföras i hög utsträckning.”
  • Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman påstår att: ”Kulturarbetarnas villkor påverkas inte i någon större utsträckning av vad som händer i ett val, det har de aldrig gjort.”
  • Författarförbundets ordförande Mats Söderlund anser att: ”Alliansen verkar inte vilja lyssna på kulturskaparnas villkor, de har gjort en rad negativa reformer för oss.”

Flera av valanalyserna fokuserar dock givetvis på Sverigedemokraterna och deras politik. Till skillnad från de etablerade partierna är kulturen något som SD lyfter fram och betraktar själva som en vinnarfråga. Vad deras politik dock handlar om är relativt diffust. I huvudsak verkar den handla om minskade anslag och ökad politisk styrning och vissa förvirrade utspel om fornminnen, midsommar och julafton.

SD har föreslagit att Region Skånes årliga kulturbudget på cirka 250 miljoner kronor ska skäras ner med drygt 78 miljoner kronor, pengar som istället ska satsas i sjukvården. Björn Söder (SD) föreslår bland annat att dra in bidragen till Malmö opera och Skånes dansteater. Kultur värd att satsa på menar han istället är exempelvis keramiskt center i Höganäs och Charlotte Weibulls arkiv med folkdräkter. Ett mönster som följer andra europeiska högerpopulistiska partiers kulturpolitik.

Journalisten Niklas Orrenius menar att hittills har inte SD:s politik fått något inflytande alls i Skåne.

– De andra partierna i Skåne har verkligen stått upp och markerat mot den här kultursynen, säger Orrenius till SvD. Som exempel ger han att samtliga etablerade partier försvarade ”A history of sex” som en viktig utställning, när SD försökte döma ut fotografierna som ”perversa”.

Orrenius menar att riksdagspolitikerna behöver slipa sina argument och formulera pedagogiska förklaringar till varför offentligt finansierad kultur är viktig. Han menar att för väljare som inte är insatta i kulturpolitiken kan SD:s retorik verka lockande där de exempelvis menar att det är ett val mellan ”Territorial Pissing” eller vården.

Kommentera
24 september 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Calle Nathanson: "kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång"

Tobias Tobias

Calle Nathanson är handläggare på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där han arbetar med kulturfrågor. Just nu är han ansvarig för att bistå regionerna med hjälp att utforma kulturplaner enligt den nya samverkansmodellen. I dagsläget ser han inte att valutgången innebär några förändringar för arbetet med modellen.

Hur långt har arbetet med samverkansmodellen kommit?
– Arbetet för de fem försökslänen – Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbottens läns landsting – är sedan i våras i full gång och de regionala kulturplanerna ska vara inne hos Kulturrådet senast 3 november. Region Skåne har till exempel skrivit ett förslag som nu är ute på remiss.

Vad har varit svårare än förväntat?
– Eftersom arbetet sker med hög hastighet, Kulturrådets riktlinjer för kulturplanerna presenterades 22 juni, samtidigt som det saknas formella beslut om samverkansmodellen i riksdagen krävs ett stort mått av ödmjukhet från samtliga parter. Modellen bygger både på dialog mellan stat och region och på dialog mellan regioner, kommuner, kulturliv och civilsamhälle och det tar tid att skapa ett förtroendefullt samtal. Samtidigt som de offentliga aktörerna bygger upp nya system för arbetet håller både konstnärernas och civilsamhällets representanter på att formulera deras möjligheter att medverka i den regionala processen.

Kommer modellen innebära några förändringar i praktiken?
– Kulturplanarbetet innebär i bästa falla att ett nytt partnerskap mellan dessa fyra aktörer bildas och det är i sådant fall ett helt nytt sätt att närma sig varandra inom kulturområdet. Samma process och samverkan inom det regionala utvecklingsarbetet finns redan i framtagandet med de regionala utvecklingsprogrammen men är alltså ny på detta område. Och den är ny för samtliga även om den på sikt kanske kräver mer av kulturlivet och civilsamhället vad gäller regional organisation. Om man sen tar frågan vidare och undrar vilket resultat för konst, kultur och kulturmiljö detta kommer att få så återstår det att se, sammantaget menar jag dock att förutsättningarna för att stärka kulturområdet i sin helhet ökar.

Hur ser du på fortsättningen för samverkansmodellen?
-Vi vet genom olika nätverk och kontakter med våra medlemmar att i stort sett samtliga landsting/regioner har stort intresse av att komma med i modellen så snart som möjligt. Vi uppskattar att 10-12 län vill ingå från 2012 vilket innebär att de redan startat arbetet med kulturplanerna.

Några representanter för Timbro skrev häromveckan på DN Debatt om att landstingen borde sluta satsa på kultur. Har inte landstingen en roll i kulturpolitiken?
– Det är inte första gången som Timbro hävdar att landstingen och kommunerna inte ska satsa på kultur, fritid och regional utveckling och att det ligger utanför det så kallade uppdraget om välfärdens kärna. De har många gånger gjort en slarvig research och kommit med felaktiga siffror för hur stora kostnaderna egentligen är. För landstingens räkning handlar kulturkostnaderna om cirka 1,2 procent av de totala kostnaderna och för kommunernas räkning cirka 2,5 procent. Men konst, kultur och kulturmiljö som fundament för ett demokratiskt samhälle är större än dessa procentsiffror. Vi menar att kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång med ett hållbart samhälle och att det offentliga har en avgörande roll att spela för att möjlig- och tillgängliggöra kultur.

SKL fokuserar under sin Kulturkonferens i år just på regionala aspekter. Vilken är den viktigaste frågan att diskutera just nu?
– Just nu handlar det i stor utsträckning om att hitta metoder för att skapa en gemensam regional kulturstrategi. En annan viktig fråga gäller dialogen mellan stat och region om behovet av att se det nya statliga anslaget för regional kulturverksamhet ur ett helhetsperspektiv i syfte att understödja en regional mångfald.

Kommentera
23 september 2010 under Noterat | kommentera

Det är skillnad på böcker och böcker

Tobias Tobias

Min skolbibliotikarie hemifrån driver också antikvariat. Den här boken från 1700-talet säljer han för 17500 kr.

Kommentera
23 september 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Kulturens kraft för regional utveckling ifrågasätts

Tobias Tobias

Kulturens kraft för regional utveckling är temat för en antologi som behandlar sambanden mellan kultur och regional utveckling. I veckan kom en kraftfull kritik av denna typ av argumentation genom SVT:s Uppdrag Granskning Kultur (UGK). Programmet handlade om Film i Väst (FIV) som arbetar för att utveckla filmbranschen i regionen och investera i filmproduktioner. Kritiken i reportaget mot FIV är hård och handlar framför allt om att avkastningen i de kalkyler som Film i Väst tar fram är felaktiga.

Redan innan programmet sändes skickade FIV ut ett informationsbrev med invändningar. Framför allt riktas invändningar mot att UGK valt att mäta skatteintäkter och inte bruttoregionalprodukten (BRP) för att bedöma satsningarnas effekter. Ett grepp som i sin tur fick UGK att anlita nationalekonomen Joakim Johansson (WSP) att göra en bedömning av de olika metoderna. Johanssons slutsats var att båda mätmetoderna innehåller brister.

Jag har ju själv funderat kring mätningar (se exempelvis ”Film utanför filmen” och ”Allt räknas”) och kan konstatera att det är komplext, och måste betraktas på så sätt. Det går inte bara att begränsa till enstaka projekt och studera avkastningen enbart från dessa. Däremot måste förstås skattebetalarna kunna förstå hur de får valuta för sina satsade pengar. Så om inte oberoende utvärderingar finns så bör sådana tas fram.

Kommentera
21 september 2010 under Noterat | kommentera

Fornminnen, julafton och midsommarafton

Tobias Tobias

Nedan ytterligaren pusselbit om SD:s kulturpolitik. Fokus på fornminnen, julafton och midsommarafton.

Kommentera
21 september 2010 under Noterat | kommentera

Regeringen utser råd för kulturella och kreativa näringar

Tobias Tobias

Under den förra mandatperiodens absoluta slutspurt, i fredags, presenterade näringsminister Maud Olofsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Rådet för kulturella och kreativa näringar. Detta var ingen nyhet som trumperades ut; det måste ha varit en lättnad för de som jobbat med tillsättningen att hinna presentera före valet.

Till ordförande utsågs Sven-Olof Bodenfors som — om ni minns — också var ordförande för Rådet för arkitektur, form och design.

Det här rådet kommer förstås tio år för sent för att göra stor nytta och jag har ingen aning om rådets egentliga uppgift. Jag gläds ändå åt att min vän och medförfattare Dominic Power finns med bland ledamöterna, samt ytterligare kloka människor, både kulturföretagare, företagare och kulturchefer. Verkligen en kombination av företagarperspektiv (min Vetlandabundis Bråkenhielm) och institutionskultur (operachefen och hovsångerskan Birgitta Svendén) samt företag som verkar i gränslandet mellan kommersiell och konstnärlig strategi, såsom Bea Szenfeld.

Utöver Bodenfors har följande ledamöter i rådet utsetts:

Anna Carrfors Bråkenhielm, Passion for Business
David Eriksson, North Kingdom, Skellefteå
Lotta Lekvall, Nätverkstan, Göteborg
Stina Lindholm, Skulpturfabriken, Gotland
Dominic Power, Docent, Uppsala universitet
Birgitta Svendén, Kungliga Operan, Stockholm
Bea Szenfeld, modeskapare, Stockholm
Mattias Wikner, Wikners i Persåsen, Jämtland

Kommentera
20 september 2010 under Analys | kommentera

Mörk morgon med dimma

Tobias Tobias

Mörk morgon med dimma i huvudstan. Som en symbol för landets tillstånd. Aftonbladet formulerade det väl på sin etta: ”Sverige håller andan.” Det var en morgon då vi sneglade lite extra på våra medmänniskor. Kan han där ha gjort det? Eller hon? Men jag behövde göra det mindre under min tunnelbanefärd från det sydvästra förortsområdet. På de tågen brukar det vara hälften invandrare tidigt på morgnarna.

Valets innebörd för kulturpolitiken? Vad som helst kan hända. Kulturministerposten känns som en pusselbit som kan användas för att göra de mindre allianspartierna nöjda, alltså betraktad som mindre viktig vid det centrala förhandlingsbordet.

MP:s kulturpolitik – såvida deras stöd behövs för Alliansen i avgörande frågor – kan jag knappt alls, vilket förvånar mig när jag rannsakar mig själv. Men MP har inte heller valt kulturen som en profilfråga. SD:s kulturpolitik förknippar jag med nationalism och kulturarv, men vet inte om de är för eller mot institutionskulturen. (Uppdatering: Kulturnyheterna ger en översikt av Sverigedemokraternas syn på kulturpolitik.)

Varför bryr jag mig om kulturpolitik en dag som denna? Därför att jag tror på kulturens kraft för öppenhet och mångfald och i slutändan demokrati. För kulturen gäller det att mer än någonsin visa upp mångfald både vad gäller idéer och personer som medverkar. Som Sverker Sörlin skriver när han avslutar sitt kapitel i den bok som jag slutredigerar nu, ”Framtiden är nu”. År 2040 används eftersom det är det årtalet som är den imaginära tidshorisonten generellt i boken.

”År 2040 kan vi, om vi inte ser upp, leva i ett samhälle som är vida mer kulturellt segregerat än nu. I ett sådant samhälle, med stora kunskapsklyftor, försvagas integration och demokratiskt deltagande.”

Kommentera
18 september 2010 under Analys | kommentera

Tidsandan styr

Tobias Tobias

Det är inte du eller politikerna som styr. Agendan kan likaväl sättas någon annanstans och få fäste i vad som egentligen styr: tidsandan.

Ingenstans har jag sett tidsandan slå igenom tydligare än i senaste numret av tidningen City (Stockholmsupplagan), där alla partiers stockholmsföreträdare verkar prata om Bondens marknad, det vill säga närodlat. Jessica Ritzén sammanfattar i City: ”Vi lever i harmoni med naturen i vår asfaltsbetong, odlar vår kolonilott och låter skyskraporna blomstra. Skildringarna är förvånansvärt samstämmiga trots att de bygger på helt olika ideologier från höger till vänster. Inte ens skillnaden i finansieringen av drömsamhället är avgrundsdjup mellan blocken.

Jag slutredigerar just nu en antologi om framtidens kultur och samhälle, ”Framtiden är nu”. I den boken slår också tidsandan igenom.

Boken har 2040 som imaginär horisont och jag och min medredaktör Sven Nilsson har diskuterat lite kring hur mycket den generella tidsandan  påverkar texterna. Vi kan ana en viss försiktighet — få utopiska visioner, till skillnad från de refererade politikerna ovan — och Sven, som varit med ett tag, konstaterar att tonen för trettio-fyrtio år sedan hade varit en helt annan. Då hade man kastat sig framåt när det gäller att beskriva kulturens framtid. Ingenting hade varit omöjligt.

Dagens tidsanda är ju vad som sätter agendan för de närmsta decennierna. Så se det som en framtidsbild snarare än en nutidsbild: fokus på miljö men inte på kultur. Oavsett valutgången imorgon.

Kommentera