Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 augusti 2010 under Noterat | 1 kommentar

Annat fokus

Emma Emma

Mitt bloggande kommer att minska.
Jag har fr o m första juli ett nytt jobb som programchef för Handelshögskolans kandidatutbildning, vilket gör att jag kommer att dra ned på allt annat under några år.

Inte helt och hållet, förstås. Jag har fortfarande ett par forskningsprojekt på gång, jag är kvar på Konstfack en dag i veckan, jag deltar fortfarande i det internationella samtalet om kulturekonomi och kommer bland annat att gästspela i Chicago i höst och förhoppningsvis i Ahmedabad, Indien, i vinter.

Däremot kommer jag att avstå från alla debatter, konferenser, möten och annat i Sverige, som inte är direkt knutna till mina forskningsprojekt (eller som jag redan har lovat bort mig till).
Jag måste det – av tidsskäl. Och det känns också rätt skönt. Jag har ändå tröttnat.

Dessutom känns det givande att byta fokus ett tag. Jag ser fram emot att fördjupa mig i de utbildningsfrågor som alltid har intresserat mig. Hur ska en framtida ekonomutbildning se ut? Vad händer med högskolan generellt? Hur resonerar yngre generationer och hur skapar vi utbildning för dagens wiki-generation?
Sådant är ju vansinnigt roligt att syssla med!

Vidare är det kul att ta en ny roll på Handels. Jag tror jag är den första kvinna någonsin på en akademisk chefspost av den här typen, vilket i sig är en spännande utmaning. Redan nu är jag helt fascinerad över en del saker som har dykt upp, och jag tror att de här åren kommer att utveckla mig enormt. Och förhoppningsvis kan jag – bland annat genom att ha ett lite bredare, mer humanistiskt perspektiv – bidra till studenternas, skolans och ekonomiämnets utveckling. Vilket behövs.

I samband med det vill jag nämna att det var med stor sorg jag tog emot nyheten om Leif Alsheimers för tidiga bortgång i somras. Han var en stor förebild, en hjälte på alla sätt, som alltid förespråkade vikten av bildning i all utbildning. Även om han inte längre finns med oss, kommer hans idéer och tankar att leva kvar, och jag kommer att ha dem som en av ledstjärnorna i mitt nya arbete.

Frågan är om inte det också är kulturekonomi; att föra in mer kulturella, humanistiska aspekter i ämnet ekonomi. I så fall kommer jag att syssla väldigt mycket med kulturekonomi också framöver. Om än med ett annat fokus.

Kommentera
19 augusti 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL/Putte Svensson: Mer pengar till kultur — mindre till hus

Tobias Tobias

Putte Svensson, en av grundarna av Rockparty och Hultsfredsfestivalen, har inte fått någon semester i sommar. I stället har han på uppdrag av konkursförvaltaren stängt igen både festival, Rockparty och flera bolag. Det är en historia om en liten ungdomsförening som började för nästan 30 år sedan i en liten källarlokal och växte till Sveriges största rockfestival under många år, liksom bidrog till ett minikluster av utbildningar och företag.

Men denna epok har gått i graven. Meddelandet att det inte skulle någon bli mer festival släpptes 29 juni.

Jag ställde några frågor till Putte igår. För den som inte vet har vi samarbetat mycket tidigare, bland annat utvecklat FUNK-modellen som att sätt att beskriva hur de kreativa näringarna kan stimuleras (modellen har även exporterats). De senaste åren har Putte varit begravd i festivalarbete och tackat nej till alla sådana uppdrag, men nu vill han ut och hjälpa andra igen. Inte minst för att undvika samma misstag som han själv har gjort.

Läs även min tidigare analys av det som kommit att kallas livebubbla och festivaldöd.

Varför gick inte festivalen och föreningen att rädda?

– Rent ekonomiskt krävdes det så pass så stora förskott som vi inte kunde täcka eftersom vi inte tillräckligt med biljetter i tid. Förr betalade man allt i efterhand, men så är inte längre. Vi vet ju inte, men om vi hade kunnat avvakta lite till hade vi kanske sålt 10.000 till 15.000 biljetter och då hade vi gått runt. Nu hade vi bara tre dagar på oss att få fram ytterligare 10 miljoner kronor.

– Vi hade ett antal styrelsemöten där vi diskuterade biljettutvecklingen. Vi trodde att den skulle ta fart och sedan var det på gång med finansiärer som var beredda att rädda festivalen. När situationen blev omöjlig förstod vi konsekvenserna, att konkurs var oundviklig. Först festivalbolaget, men att konkursen även skulle dra med sig Rockparty och dotterbolagen eftersom de hade fordringar på festivalen samt försäljningsintäkter ifrån mat och annat. Rockparty var tvungen att få in pengar för att täcka skulder från 2007 och 2009.

Vad tänkte du när du insåg det oundvikliga?

– Ena sekunden är man ledsen och besviken. Det känns som om hela världen ska gå under. Andra sekunden tänker man mer praktiskt, på alla som drabbas, på dem som köpt biljetter eller förlorar sina jobb.

Vad säger du om sommarens festivaldöd i övrigt? Vad är det som har hänt?

– Egentligen började det bli svårt för flera år sedan, vilket beror på en mängd faktorer. En kombination av att det finns väldigt många evenemang nu, inte minst många städer som har sina för att stärka sin image. Samtidigt har gagerna skjutit i höjden och finanskrisen slagit in vilket gjort att sidointäkter såsom sponsorpengar nästan försvunnit.

– Om man tittar på festivaler i sommar så är det inte många som ekonomiskt gått bra. Det finns några som publikt varit succéer, men om man till exempel bara ser på biljettintäkter är det väldigt få som går runt. I stället är andra intäkter viktiga. Vissa kan ju sälja öl fritt över hela området. Andra kan få hjälp från kommunen med kostnader för område och marknadsföring.

Är det svårare att driva festival i glesbygden?

– Ja, det är svårare i en ort som Hultsfred där inget finns från början. Det kostar mer eftersom man måste bygga upp allt. För Sonisphere i Stockholm eller Way Out West i Göteborg behöver man inte bygga upp en stor camping. Boende löser sig på andra sätt genom kompisar, lägenheter och hotell.

Är det något du skulle vilja ha gjort annorlunda?

– Många saker. Sättet som vi gjorde funkade ju inte. Vi hade bland annat för lite tid. Det var ovisst för länge kring festivalen under hösten. Det bästa hade varit att ta en time out efter förra året, för att få tid att få ordning på ekonomin och hinna börja om. Kanske göra om, men jag kan inte säga hur, det skulle kräva lite mer analys och eftertanke.

Var det fel att bygga upp Rock City och olika företag så mycket kring en verksamhet, festivalen, som uppenbarligen innebar en stor risk?

– Utifrån föreningens stadgar så var det rätt. (Tobias: läs min tidigare kommentar här.) Vi skulle inte bara göra en festival utan jobba med Hultsfred som ort, ungdomar och musik. Vissa år har det här varit bra för festivalen, andra sämre. Om det är något jag ångrar är att det gått åt mycket pengar till infrastruktur, alltså byggnader och område. Vi har låst upp för mycket pengar i stället för att kunna satsa på innehåll, på det kulturella.  Det här har jag tänkt på en del de senaste åren.

Det byggs mycket i Sverige just nu. Många kulturhus och arenor. Hur ser du på det?

– Det är viktigare att det finns pengar till innehåll. I alla fall måste det finnas kvar pengar även när byggnaderna står där. Min erfarenhet är att det därför är bra om en aktör står för infrastrukturen och någon annan för innehållet.

Vad ska du själv göra?

– Jag ska göra en mängd olika saker. Jag ska dela med mig av min kunskap, nu med ännu mer erfarenhet. Jag fortsätter att föreläsa och kommer ta betalt för att utveckla platser runt om i Europa. Sedan har jag ju funderingar på att göra grejer i Hultsfred. Det är skoj att göra evenemang, även om man inte blir rik på det… Men jag kommer hålla en lite låg profil och inte vara drivande på samma sätt. Jag vill gärna överföra min kunskap till de som är yngre.

Vad händer i Hultsfred annars?

– Det tuffar på som vanligt med utbildningar och företag och andra evenemang. Sedan kommer det förhoppningsvis in nya personer och organisationer, sådana som vi har jobbat med tidigare. Vi kanske har hämmat vissa, att de inte har vågat ta för sig. Nu blir det plats för dem.

Men finns inte risken att det inte bara är en festival som försvinner, utan ett system med person och organisationer och deras nätverk?

– På längre sikt kan det vara så. Därför är det viktigt att det fortsätter finnas evenemang. Det behöver inte vara en festival med 20.000 personer, utan kanske fyra stycken med färre besökare. Man kan göra endagsgrejer också.

Till sist, och du måste välja – vilken Hultsfredsfestival var bäst?

– 2004. Det var då jag träffade min blivande fru på festivalen.

Kommentera
17 augusti 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Välkommen in

Tobias Tobias

I juni presenterade Tillväxtverket ny statistik för besöksnäringen i Sverige. På tredje plats över de besöksmål och ”sevärdheter” som lockas flest besök återfinns Kulturhuset i Stockholm, med 2,3 miljoner besökare under 2009 (1.Liseberg; 2.Folkets park i Malmö; 4.Sälen; 5.Fyrishov i Uppsala).

Antalet besök till Kulturhuset hade då minskat, men jag vågar gissa att det kommer svänga uppåt igen. I förra veckan invigdes nämligen en ny huvudingång, direkt från Sergels torg. Öppenheten är slående med en röd matta som symboliskt välkomnar alla, med tillgängliga unisextoaletter och biblioteket direkt vid ingången; en sådan placering av bibliotek och utlåningsdisk som man annars bara ser i butiker som vill sälja.

Åtminstone jag blir sugen på att hänga runt där i timmar. I ett samtal med Kulturhusetchefen Eric Sjöström för snart två år sedan pratade han också om vikten att skapa ”den där mötesplatsen” och att bygga förtroendekapital hos en mängd aktörer.

Kommentera
16 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Driva eget

Tobias Tobias

Tänk att ”kulturföretagande” skulle anses som ett ord som kan locka tidningsköpare.

När jag och Emma började med den här bloggen — för tre år sedan — betraktades fortfarande kulturekonomi som om inte en oxymoron så en konstruktion. Idag kikar allt fler på kulturföretagande, till och med Privata Affärer-grundaren Anders Anderssons nya tidning ”Driva Eget”. Bilderna ovan är därifrån. På förstasidan över puffen ”6 sidor om kulturföretagande” säger författaren Denise Rudberg ”Lär dig sälja dig själv”. Inne i tidningen diskuteras hur det är möjligt att både vara konstnär och företagare. Musikerna Pal Johnsson och Krister Dahlström ger några råd (”säljskola”).

Och det stannar förstås inte här. Myndigheterna är igång utifrån handelsprogrammet för kulturella och kreativa näringar. I höst rullas regionala möten upp och själv förbereder jag just nu för utbildningsdagar för de offentligas tjänare vad gäller utlåning och företagsrådgivning, bland annat ALMI. Vi återkommer kring detta.

de offentligas tjänare vad gäller utlåning och företagsrådgivning
Kommentera
15 augusti 2010 under Noterat | 3 kommentarer

Mecenatkultur

Tobias Tobias

Fler borde ge tillbaka i form av både tid och pengar. Journalisten Andreas Ekström, och författare till ”Googlekoden”, visar nu upp ett gott exempel när han för vidare de pengar som han för ett år sedan själv fick under sitt bokskrivande, 10.000 kronor.

I en antologi — Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor — som mitt förlag Volante gav ut förra året tangerade Andreas temat i en mycket bra text om mecenatkultur. (Missa för övrigt inte boken om ni gjort! Flera bra kapitel och med olika perspektiv.)

I en undersökning som jag sammanställde för några år sedan om hur olika städer arbetar för filmproduktion — ”Filmen och staden” — minns jag att New Yorks program ”Made in NY” hade som krav att en bråkdel av utdelat stöd skulle återinvesteras i valfri konstnärlig verksamhet i staden. Inte så mycket att det påverkar stödet, men ändå något (omkring en promille om jag minns rätt).

Utan att ha studerat detta i detalj — men är det inte så att näringslivet är bättre på att ge tillbaka än kulturens framgångsrika? Visst, det finns mer pengar hos storbolagen och succéentreprenörerna, men jag tycker att de även verkar vara mer generösa när det gäller tid. Dessutom finns det ju faktiskt ett gäng konstnärer och artister som faktiskt har tjänat pengar. Ernst Billgren, Per Gessle, Jonas Gardell, PO Enquist.

Själv har jag funderat på vad jag kan göra, som ett sätt att ge tillbaka till kultursektorn som jag tjänar pengar på att analysera. Utöver pro bono-projekt och föredrag då och då har jag också planerat ett stipendium. Andreas Ekströms initiativ blev den utlösande faktorn. Inom ett halvår presenterar jag något.

Kommentera
13 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Sommar och kultur

Tobias Tobias

Det här med ordet kultur. Antar att ni också stött på det i sommar. Bilden ovan är från en helsidesannons på ett uppslag i Ölandsbladet för ”årets största händelse” på södra Öland.

”Kulturdagarna” — som enligt beskrivningen innehåller ”marknad, lotteri, skjutbana, storschack, chokladhjul, underhållning, hästdroska, smed, hovslagare, ponnyridning, äkta gammaldags grönsaksförsäljning med specialbakat bröd”.

Sic, alltså (någon annan får förklara var kultur kommer in — liksom hur äkta grönsaksförsäljning hänger ihop med bröd).

Kommentera
9 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Måste för alla platsmarknadsförare

Emma Emma

Jonas Thente är alltid en favorit och nu uppmärksammar han Ruben Wättes utmärkta ”Visit Norrtuna”, som jag har skrivit om förut. En måste-läsning/tittning för alla som håller på med platsmarknadsföring; en motvikt till alla floskler.

Kommentera
1 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Tillämpad konst

Tobias Tobias

Vackra vilstolar på nya havspromenaden i norra hamnen i Lysekil. Bakom oss rullar en ännu längre våg av trä.

För övrigt: jo, så kallblåsigt var det här igår att mössor kändes som en lämplig idé.

Kommentera
1 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Medelålders på musikfestival

Emma Emma

I dag har jag varit med om ett av de där ögonblicken alla föräldrar drömmer om: barnets musikfestivaldebut.
(Det är förstås inte helt sant, sonen har ju gått på jazzfestivaler sedan han satt i vagn. Men nu pratar vi rock-, pop-, electronica-festival, eller vad man nu ska kalla det.)
Osheaga i Montreal. 53 000 besökare och världens tryck. Ingen festivaldöd här, inte.
Och vi går tillsammans, sonen och jag.
Det är fantastiskt!

Tycker jag.

Sonen tycker annorlunda. Vi lyckas ta oss allra, allra längst fram vid staketet vid stora scenen, det är 52 998 personer bakom oss, och helt magiskt. Edward Sharpe & the Magnetic Zeros, K’naan, min nya idol, Keane, Stars, the National, Pavement, Arcade Fire… jag dansar och sjunger med och undrar varför jag inte har gått på fler festivaler de senaste åren… och sonen SKÄMS. Han påpekar att det kanske är tio totalt i publiken som är över 40, och att jag kunde vara alla andra i publikens mamma, ja, alla artisters mamma.

Sedan kommer Robyn. Publiken älskar henne. Hon har oss helt i sin hand, hon är superproffsig, hon skapar en tät, tät stämning, och hennes egen dans är fantastisk, det är makalöst bra – och vi är så stolta över att vara svenska, så stolta över att känna henne.

Efteråt går vi back-stage och kramar henne. Robyn är storasyster till en av sonens dagiskompisar, och dotter till mina kompisar.

Det är då jag inser att sonen har rätt: jag skulle verkligen kunna vara mamma till alla artister och så gott som hela publiken.
Kanske är det dags att lägga musikfestivalandet på hyllan, eller inte…

Kommentera