Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
4 juli 2010 under Noterat | kommentera

Mötesmaffian på plats

Emma Emma

Det är sommar, sol – och seminarier. I Almedalen arrangeras i år nästan 1400 seminarier; en tillväxt som är helt remarkabel. År 1998 var det sex seminarier i Almedalen och nu är det alltså drygt 200 gånger fler. Känns det inte signifikant för vår tid?

Allt bara växer och växer, blir bara mer och mer. Som gammal sommargotlänning minns jag hur Almedalen en gång var lika med Palme som pratade i parken – och nu är det världens jippo. Självklart extra mycket för att det är valår, men ändå.

Fenomenet som sådant är intressant. Vad är det för mekanismer som ligger bakom? Vad är det som driver? Är det rädsla för att inte synas, som gör att hela Organisations-Sverige måste finnas på plats? Minglar och möts man inte, finns man kanske inte.

Tyvärr tycker jag att mötena har ökat i takt med den så kallade ”kreativa ekonomin”; särskilt om man närmar sig det offentliga. Det är en evinnerlig radda möten och mötesplatser som produceras. Ja, det känns faktiskt som om en del inte har några andra uppgifter än att just producera möten – som tar tid för oss andra, som också har andra saker att göra.

Hur många mötestimmar läggs till exempel ned inom ramen för Handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar? Är det någon som räknar? Det vore kul att veta hur många av miljonerna som går till just möten.

Eller ta begreppet ”mötesplats”. Vilken inflation har det inte gått i användningen av det? Jag har en väninna som vägrar vara med så snart något kallar sig en mötesplats, eftersom det enligt henne är det yttersta tecknet på likriktning, räddhågsenhet och brist på fantasi. Även om intentionerna förstås är goda.

Är det en effekt av byråkratiseringen att det finns en massa administratörer och tjänstemän vars främsta uppgift är just att skapa möten? Har det skapats en mötesmaffia, som ställer till det för oss andra, genom att ständigt kalla till ofta rätt meningslösa möten, som vi inte vågar utebli ifrån?

Almedalen, here we come!

PS
Det är såklart att möten med andra människor är meningen med livet. Eller som filosofen Martin Buber uttrycker det: ”allt verkligt liv är möte”. Men då förutsätter det att man inte behandlar varandra som objekt, utan verkligen möts – och det gör man alltför sällan i mingel- och mötessamhället.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas