Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
15 juni 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Whiteboard

Tobias Tobias

Igår i Linköping var det seminarium om Europeiska kommissionens grönbok om kulturella och kreativa näringar. Rapporten heter ”Unlocking the potential of cultural and creative industries” och man kan förstås fråga sig vad som låst sig och hur potentialen ser ut.

Remisstiden går ut 30 juli. Jag försökte — vilket var ett lätt jobb — få igång en diskussion om vad som är viktigt att tänka på. Vi var ungefär 30 personer från myndigheter, andra nationella organisationer, regionförbundet och kommuner på plats. Däremot vet jag inte om vi landade i något särskilt svenskt perspektiv eller kunde samlas kring konkreta förslag.

Om det var något som återkom var förslaget på hur samverkan kan skapas mellan kulturverksamheter och näringsliv (inklusive finansieringsmöjligheter), nämligen med aktivt arbetande med matchningsaktiviteter på lokal nivå, det vill säga ganska likt vad KK-stiftelsen vill skapa med sina mötesplatser.

Nedan är de punkter som jag skrev upp när alla fick möjligheten att framhålla en sak som de särskilt ville förmedla i ett remissvar. Det är förstås omöjligt att läsa vad som står där, men det var det igår också på plats — skyll på handstilen — så det är ingen skillnad. Men jag tyckte att bloggen behövde lite foton… nåväl, ni får försöka tyda om ni vill.

Kommentera
14 juni 2010 under Analys, Noterat, Rapport, Samtal | kommentera

Sverige i EU. Livesändning måndag morgon

Tobias Tobias

Idag leder jag ett seminarium i Linköping om Europeiska kommissionens ”grönbok” (green paper) för den kulturella och kreativa sektorn. Det livesänds klockan 09:30-10:30 här; och det går även att se i efterhand via den länken. (Ha inga större förväntningar på min spiritualitet. Det hela blir bara sakligt.)

Frågan är om det svenska laget med myndigheter och andra tongivande organisationer kan samla sig. Kanske bör man inte? Det kanske är bättre för vissa att samarbeta med europeiska intressegrannar. Seminariet arrangeras av Generator tillsammans med regionförbundet Östsam.

Vi har tidigare via analysbrevet spridit en sammanfattning av EU:s grönbok för kulturella och kreativa näringar. Tidningen Konstnären ställde också ett gäng frågor till mig. Det här är mina svar:

Betyder grönboken att EU har börjat få upp ögonen för de kreativa näringarna på ett nytt sätt?

Grönboken innebär en start på ett andra kliv för EU. Från att under några år börjat diskutera och fundera kan vi se grönboken som en seriös fördjupning. Men vi ska komma ihåg att en grönbok inte i sig innebär nya förslag, utan är ett diskussionsunderlag som pekar ut en riktning. Och riktningen är en del av Europas 2020-strategi, mot att Europa ska bli ledande inom innovationer. Över huvud taget hängs grönboken upp ganska mycket på den digitala utvecklingen och kopplas till utbildning och tekniska färdigheter generellt.

Hur har det sett ut tidigare? Har det funnits någon liknande satsning?

De här frågorna återknyter till det andra målet i den europeiska kulturagendan 2007, då kommissionen uppmanade EU att ta tillvara kultur som drivkraft för kreativitet och innovation inom ramen för Lissabronsstrategin. Dessutom en rad andra dokument och strategier som inte minst talar om bättre samverkan mellan kultur och andra politikområden. Notera alltså att vad den svenska kulturutredningen föreslog om aspektpolitik bara var en förlängning av det europeiska samtalet. Men framför allt har det ju bubblat på regional nivå i Europa. Många satsningar har på så sätt varit EU-finansierade, regionala projekt. Det hade varit märkligt om de här inte frågorna till sist inte landade också på kommissionens bord.

Varför bör EU satsa på de kreativa näringarna? Det är ändå en ganska liten del av hela ekonomin, 2,6 % av bruttonationalprodukten.

Det där beror på hur man räknar. Det ekonomiska bidraget är mycket större om man inkluderar indirekta effekter. Till exempel så skapar ju föreställningar, konstutställningar och andra evenemang turism som inte syns i de här siffrorna. Det ekonomiska värdet av industridesign ligger dessutom främst i hur andra produkter fungerar och säljer, inte i hur många som arbetar inom den egna sektorn. Sedan kan man också prata om kulturella värden och livskvalitet.

Du har tillsammans med forskaren Dominic Powell skrivit boken Creative Business och givit ut en rapport om de kreativa näringarna i Europa. Vilka platser är mest kreativa i Europa?

Det är omöjligt att säga vilken region som är den mest kreativa då kreativitet finns överallt och alla europeiska kulturer har rika och varierande kreativa traditioner. Däremot är det möjligt att förstå varför vissa platser är bättre på att dra nytta av deras kreativa och kulturella aktiviteter. Vad som blir synligt utifrån resultaten i rapporten är att Europas kulturella och kreativa näringar dras till några av de största städerna. Så London, Paris, Milano och Amsterdam är de största noderna där flest personer är anställda inom dessa sektorer. Men även Stockholm hamnar högt, faktiskt näst högst om vi ser på specialisering i förhållande till andra branscher.

Finns det speciella förutsättningar som skapar en extra kreativ plats? Vad är detta i så fall?

Det går att lära en hel del från historien och se vad som gjorde Florens framgångsrikt under renässansen. Kreativitet gynnas av god infrastruktur som skapar möjligheter för möten och handel, kapital, kunskapstradition, mångfald och viss instabilitet; det måste finnas en vilja att förnya sig. Om vi går till vår rapport och senare studier är det tydligt att en hög grad av specialisering är en nyckelfaktor.

Varför heter er bok ”Creative Business”? Vad är det för speciellt med ”kreativt företagande”?

Likheterna med vilket företagande som helst är faktiskt fler än skillnaderna. Vilken entreprenör som helst, inte minst uppfinnare, brinner ju för sin idé och sin produkt och vill visa världen vad man åstadkommit. Men möjligen är kreatörer mer inriktade mot skapandeprocessen och stannar ofta med den, medan andra företag är bättre på att bara se det som en del före marknadsföring och försäljning. Vad vi gör framför allt är att lyfta in exempel på företag som sysslar med böcker, musik, film, konst, mode och design. Det finns ju knappt några ekonomiböcker för kulturföretagare.

Undertiteln på boken är “10 lessons to help you build a business your way”. Vilka är era viktigaste råd?

Ha tålamod. Framgångshistorier brukar bara beskriva de senaste, lyckosamma åren, men den verkliga historien är nästan alltid längre och innehåller lika många misslyckanden som succéer.

Någonstans måste man ändå börja. Att testa och försöka och verkligen sätta igång och fortsätta är förstås det absolut viktigaste rådet för att åstadkomma något. Man kan inte heller nog underskatta vikten av kontinuitet i ett skapande. Tio rader per dag blir faktiskt en bok på två år.

Dessutom lyfter vi fram betydelsen av riktning och planering. Man bör inte bara jobba i sin verksamhet, utan också med den. Det handlar om att veta varför man gör saker, och att tacka nej till uppdrag när de inte följer vad man tänkt sig. Det handlar också om att bli bättre på att organisera så att man kan göra det man är bäst på, det vill säga inte bara bli fast i adminstration och kortsiktiga uppdrag som inte leder någonstans.

Vi diskuterar också kring gratisarbete och om vikten av att samarbeta med människor och organisationer.

Vad skulle du vilja se att EU-satsningen kom fram till? Vilken typ att satsningar skulle du vilja se?

Ärligt talat vet jag inte om så mycket behöver styras från EU. Det viktiga är att erkännandet därifrån finns och att de pekar ut några områden. Bland dessa tycker jag det är viktigt att låta kulturen knyta an till andra politikområden i högre grad och att stärka tillgången till finansieringen via olika åtgärder. Det finns också några skattetekniska problem att ta tag i för att harmoniera lagstiftningen mellan länderna.

Kommentera
12 juni 2010 under Noterat | kommentera

Psykoterapins likhet med kulturekonomi

Emma Emma

Jag har rätt mycket erfarenhet av psykoterapi – och slås ofta av likheterna mellan psykoterapi och kulturekonomi.

Precis som inom kulturekonomin finns inom psykoterapin en spänning mellan ett mer tolkande och kulturellt synsätt inom den psykodynamiska skolan, som just nu verkar förlora gentemot ett mer standardiserat och effektiviserat synsätt inom kognitiv beteendeterapi (KBT).

Det är som inom kulturekonomin, där vi – eller i alla fall jag – ständigt brottas med att försöka göra den tolkande, kulturella ansatsen hörd (kultur-), när den effektiva, ekonomiska hela tiden vill ta över (-ekonomi).

Fast det är faktiskt ännu tydligare inom psykoterapin. Jag har gått i både psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi, och har dessutom en teoretisk skolning i psykoanalys i botten.
(Plus en massa andra terapier av typen grupp-, par- och gud eller buddha vet vad… )

Skillnaderna mellan olika terapiformer är dock – enligt min erfarenhet – ENORMA.
Mina två sejourer i kognitiv beteendeterapi, bägge med specifika problem i botten, har landat i att jag har blivit galen på terapeuterna, som har haft förutbestämda bilder av hur jag borde leva mitt liv.
Den första kunde inte släppa tanken på att jag borde vara stressad över att jag inte hann baka bullar.
Som om jag skulle bry mig om att baka bullar, när jag har ett bra bageri runt hörnet?
Den andra är helt fast i bilden av att jag har ett flashigt jobb och har fastnat i honungsfällan.
Även hon har alldeles uppenbart en normativ bild av hur jag borde leva mitt liv.

I psykodynamisk terapi, däremot, har det funnits ett mycket mer öppet förhållningssätt. Jag har fått vara den jag är och bygga en relation med terapeuten.
Visst har det tagit längre tid – i mitt fall tre år jämfört med tio veckor för KBT – och kostat mycket mer, men det har också varit en poäng.

Ja, jag vet jag förespråkar. Psykodynamisk terapi, förstås. Och jag tycker att det är oroväckande att det verkar vara det andra synsättet, KBT, som nu är det förhärskande.

Det är pecis samma utveckling, och den är precis lika oroväckande, som inom kulturekonomin.

Kommentera
11 juni 2010 under Noterat | kommentera

Almedalsveckan — ses vi där?

red red

Det är valår vilket alltid höjer temperaturen lite extra på Gotland när Almedalsveckan äger rum i juli. Ett flertal programpunkter innehåller frågor som är intressanta ur ett kulturekonomiskt perspektiv från flera och skiftande typer av organisationer.

Kommentera gärna om vi har missat något?

Ett av de mer ambitiösa programmen arrangeras av ett samarbete mellan Svensk Scenkonst, Kulturrådet, Riksteatern, Länsteatrarna i Sverige och Länsteatern på Gotland. Programmet innehåller bland annat ett par punkter om kulturfinansiering, en punkt om samarbete mellan kultur och näring utifrån ett forskningsprojekt i Glasriket i småland och en punkt om samverkansmodellen. Programmet innehåller även separata utfrågningar av samtliga riksdagsparties talespersoner i kulturfrågor. Följ även detta initiativ via deras facebookgrupp.

”Koalition för kulturdebatt” är ett samarbete mellan 15 organisationer med bland annat ABF, TCO, KRO/KIF och tankesmedjan Arena idé. Koalitionen har ambitionen att göra kulturen till en valfråga och arrangerar en manifestation den 6 juli. I samband med manifestationen släpper de även en bok med visioner för en framtida kulturpolitik.

Ytterligare programpunkter med kulturekonomiska perspektiv i urval:

Västra Götalandsregionen satsar som vanligt friskt, med flera programpunkter om kultur och kreativitet. Till exempel om vad som händer i mötet mellan konstnärlig forskning och regionutveckling.
ALMI:s seminarier kan också vara värda att nämna, speciellt det första som behandlar vikten av förebilder, där bland annat Melina Wrede från Popkollo deltar.
Se även DN:s sammanställning av kulturen i almedalen.

Kommentera
10 juni 2010 under Noterat | kommentera

HATE Stockholm, forts

Emma Emma

Är jag ensam om att hata evenemanget LOVE 2010 Stockholm?
Jag blir så sjukt provocerad av hela grejen.
Hur har de tänkt? Har de tänkt?

På TV4 Nyheterna sitter Kulturförvaltningens chef och är så nöjd, så nöjd över ”evenemanget”.
Sådant gör mig orolig.
Maken till förfulning och kommersialisering av en offentlig plats har jag aldrig skådat.
Hur tusan kan man låta Ikea slå upp sitt tält så att det skymmer hela sjöutsikten, till exempel?

(I morgon ska jag ta med en kamera och knäppa bilder som jag kan använda som avskräckande exempel på föreläsningar.)

Dessutom har jag de senaste dagarna hört den ena skräckhistorien efter den andra.
Jag hoppas att ingen av dem stämmer.
Att det inte alls var det stora kommersiella intresset som gjorde att staden satsade de miljoner de gjorde.
Sånt kan väl ändå inte styra?
Och inte heller att bibliotek och andra institutioner har fått uppdrag att göra något på bröllopstemat?
Den typen av politisk styrning vill vi inte ha.

Kommentera
8 juni 2010 under Noterat | kommentera

Svenska Spel

Emma Emma

Det är väl bra att det kommer igång en debatt om kultursponsring, men som vanligt blir den rätt ytlig.

Är inte det grundläggande problemet att kultur inte riktigt betraktas som ett allmännyttigt ändamål i Sverige? Det är ju till exempel det som gör att stiftelser (än så länge) har svårt att ge för mycket pengar till kulturella ändamål.
Än lever föreställningen om kultur som något för eliten kvar. Eller, som den dåvarande finansministern, som fått i uppgift att se om kultur inte skulle kunna utgöra ett så kallat kvalificerat ändamål, sa: ”kultur är något för överklassen”.

När vi pratar om Svenska Spel kontra Norsk Tipping är det riktigt intressanta ju inte att jämföra deras sponsring. På Svenska Spel hittar vi till exempel under rubriken ”Samhällsansvar Staten och Kultur”:

En del av överskottet från Penninglotten är öronmärkt för kulturella ändamål. 2008 handlade det om 217 000 kronor.

Alltmedan det på Norsk Tippings hemsida står att de år 2009 fördelade:

1,25 milliarder til kultur

Som vanligt tycker jag alltså att debatten missar målet, även om jag inte är säker på att lotterivinster är rätt väg att gå. Det finns en del kulturekonomer som har bra argument mot dem.

Det verkligen intressanta är dock om det råder en skillnad i föreställningarna om vad som är allmännyttigt, och vad som inte är det. Det tror jag.

Kommentera
7 juni 2010 under Noterat | kommentera

Stockholm Spektakel

Emma Emma

I kväll fick jag spader. Jag vandrade hem genom ett absolut folktomt festivalområde på LOVE Stockholm, och där var dem! Stockholms försvunna poliser. Jag räknade till sammanlagt arton stycken poliser längs kajen, varav de flesta stod och beundrade en lyxyacht.

För ovanlighetens skull dök skattebetalaren i mig fram och gick i taket. Vad är det för idiotiskt slöseri med resurser? Vad kostar hela den här patetiska LOVE Stockholm 2010? Vem kom på idén? Vem granskar?

Det är verkligen spektakelkulturen i dess absolut värsta form!
Och helt folktomt, en kväll som i går.
Förutom poliserna, då.

Kommentera
6 juni 2010 under Noterat | kommentera

LOVE Reckwitz

Emma Emma

Lagom till fåniga Love Stockholm startar (vad har Stockholm egentligen för varumärkeskonsulter??? ”Capital of Scandinavia”, ”Love Stockholm 2010″…), blir jag förälskad.
I den tyska kultursociologen Andreas Reckwitz.
Eller, rättare sagt, i hans tankar.

På inrådan av bästa väninnan, som doktorerar och därmed är uppdaterad, börjar jag i lördags morse läsa en artikel av Reckwitz, som sedan blir två, och sedan tre, och … lagom till söndagen har jag börjat damma av min slumrande skoltyska, för att kunna läsa ännu mer.

Mycket av det jag har kämpat med att försöka formulera de senaste tjugo åren, går Reckwitz på djupet med.
Som när han skissar utvecklingen av estetiken och ekonomin och psykologin under 1900-talet, och pekar på hur de ömsesidigt förstärker varandra i skapandet av ”det kreativa subjektet”, men också på hur det finns inbyggda motsättningar i just denna konstruktion.

Eller när han ger sig på ”kreativa städer” och pekar på hur de på många sätt skapar en vacker fasad som döljer de verkliga orättvisorna och den segregation som parallellt pågår. Likaså får ”cultural planning” eller ”självkulturaliseringen” sig en rejäl känga; förklädd till ”empatisk deltagardiskurs” går den nyliberalismens vägar, enligt Reckwitz.

I Reckwitz tolkning tar den kreativa stadsplaneringen fart i Storbritannien och USA på 1990-talet, med Charles Landry och Richard Florida som två föregångsfigurer. Målet är normativt. Platser ska bli kreativa. Det icke-kreativa är inte ett alternativ. Och i grund och botten handlar det om en yrkeskompetens. Det är inte kreativitet för sin egen skull, det är kreativitet som ska användas för att skapa tillväxt. Det är en annan typ av kontroll än den moderna, det är en diskursiv kontroll. Är du kreativ, lilla vän?

Det är uppfriskande att läsa Reckwitz, och det känns som om intellektet har fått sysselsätta sig med ännu en av helgens begivenheter: ett maratonlopp.
Ett intellektuellt maratonlopp.

Kommentera
4 juni 2010 under Noterat | kommentera

Framtidens talanger?

Emma Emma

I dag höll vi workshop på Tällberg Forum på temat ”Framtidens talanger?”. 

Vi, det är då mina kära kollegor från Konstfack/SSES, Ronald Jones och Peter Majanen, och jag.

Det var rätt kul, och då framför allt att höra hur deltagarna såg på ämnet. Efter ett ”intellektuellt potpurri” av små mini-föreläsningar, genomförde vi en klassisk, om än förenklad, ”design-think-tank”.

Resultatet blev att deltagarna kom fram till att framtidens talang låg i att kunna:
– samarbeta och samarbeta över gränser, t ex interdisciplinärt och virtuellt
– självorganisera sig, skapa temporära organisationer och utöva ”tribal leadership”, d v s ta tillvara på och lyfta existerande grupper istället för att försöka organisera uppifrån
– släppa egon, prestige och annat som står i vägen för utveckling
– visa grundläggande mänskliga värderingar som respekt och kärlek
– ha högre syften än vinst & pengar
– leva hållbart

… och mycket mer.

Jag vet inte om det var vi som styrde dem, men de uttryckte precis allt det som jag själv står för och tycker är viktigt. Det som jag kämpar varje dag med att få in på Handels – och som jag tycker att jag har svårt att få gehör för. Som det här med självorganisering, prestigelöshet och andra värden än pengar.

Är jag på fel ställe? Eller är det precis på Handels som det här behövs?

På Tällberg Forum var det ju redan så självklart.

PS Här berättar coola Elinor Ostrom, som också var där, om liknande idéer.

Kommentera
4 juni 2010 under Noterat | kommentera

Snedställd sommarscen

Emma Emma

Ännu en rapport damp ned i går. Om sommarens festivaler ur ett jämställdhetsperspektiv. Genomförd av Ladyfest Göteborg och Nätverket 50/50.

Det var ingen munter läsning. En av de undersökta festivalerna var jämställd vad gällde könsfördelningen på scen, Krokstrandsfestivalen. Resten varierade från Sweden Rocks bottennotering på drygt 1 % kvinnor på scen, över Hultsfred och Peace & Love på 12-13 %, till Storsjöyran och Som en dröm på 23 – 30 %. Rapporten finns här: PM_könsfördelning_2010

Kommentera