Det är väl bra att det kommer igång en debatt om kultursponsring, men som vanligt blir den rätt ytlig.
Är inte det grundläggande problemet att kultur inte riktigt betraktas som ett allmännyttigt ändamål i Sverige? Det är ju till exempel det som gör att stiftelser (än så länge) har svårt att ge för mycket pengar till kulturella ändamål.
Än lever föreställningen om kultur som något för eliten kvar. Eller, som den dåvarande finansministern, som fått i uppgift att se om kultur inte skulle kunna utgöra ett så kallat kvalificerat ändamål, sa: ”kultur är något för överklassen”.
När vi pratar om Svenska Spel kontra Norsk Tipping är det riktigt intressanta ju inte att jämföra deras sponsring. På Svenska Spel hittar vi till exempel under rubriken ”Samhällsansvar Staten och Kultur”:
En del av överskottet från Penninglotten är öronmärkt för kulturella ändamål. 2008 handlade det om 217 000 kronor.
Alltmedan det på Norsk Tippings hemsida står att de år 2009 fördelade:
1,25 milliarder til kultur
Som vanligt tycker jag alltså att debatten missar målet, även om jag inte är säker på att lotterivinster är rätt väg att gå. Det finns en del kulturekonomer som har bra argument mot dem.
Det verkligen intressanta är dock om det råder en skillnad i föreställningarna om vad som är allmännyttigt, och vad som inte är det. Det tror jag.