Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 maj 2010 under Noterat | kommentera

Much ADO About Nothing?

Emma Emma

ADO = ”Art, Design & Organization Studies” var temat för helgens workshop på Hönö – och rubriken var ett av de många namnförslag som dök upp.

Det var lite förvirrat minst sagt, men vänligt. Inga maktstrider, inget akademiskt Robinson, vilket gladde mig oerhört.

Workshopen började med att vi presenterade oss via våra ”evocative objects”, sådana som inspirerar oss i vårt arbete.
Jag kunde inte komma på ett enda.
Min relation till objekt är i princip obefintlig – eller möjligtvis omedveten. Det spelar ingen roll om jag skriver för hand, på Mac eller PC; om jag gör det i tystnad, till hög musik eller bland folk; hemma, på kontoret eller café; i ordning eller röra.

Kanske har jag något slags ”prylanknytningsproblem”. Jag har ingen relation till saker, vilket alltid möts med viss misstänksamhet i designkretsar.
Kan man ha det om man ska forska om eller i design? Måste man inte älska prylar?

På klassiskt kreativt manér fortsatte vi med att samla och bygga objekt som illustrerade de koncept vi var mest intresserade av, individuellt och i grupp. Jag hade turen att hamna i en interdisciplinär grupp med en designer, en kompositör och ytterligare en ekonom – och som alltid nuförtiden landade jag i slutsatsen att det var i själva samarbetet som det hände något. Åtminstone för mig.

Efter 45 år som ensamvarg, verkar jag gå en ny era till mötes. Nu är jag enbart intresserade av att arbeta tillsammans med andra.

Gruppen bredvid hamnade dock i motsatt slutsats och vägrade att bygga ihop sina respektive koncept till ett gemensamt. Trots att det enbart var en lek. Det var rätt talande, det också. Och rörande.

Sedan följde 24 intensiva timmar av mer traditionellt akademiskt workshoppande. Andra har säkert en helt annorlunda bild, men det jag tar med mig handlar främst om hur vi ska se på relationen mellan konst, design och organisationsforskning.

Återigen landade jag personligen i samarbetet. Jag ser mig varken som konstnär eller formgivare, men uppskattar att samarbeta med bägge grupperna. På så lika villkor det bara går.

Här skiljer jag mig dock från många av mina forskarkollegor. Många andra organisationsforskare inom detta fält vill också själva skapa konstverk och/eller designartefakter. De ser sig också som – eller är – konstnärer och/eller formgivare.

Just nu funderar jag mycket på om man måste vara det. Måste man själv skapa konst eller design om man arbetar på detta fält som organisationsforskare? Eller är det snarare ett hinder för att skapa interdisciplinära samarbeten?

Samtidigt råder det förstås ingen tvekan om att det också finns likheter mellan konstnärer, formgivare och organisationsforskare. Kunskapandet inom respektive kategori påminner om varandra. Alla sysslar på ett sätt med något slags organisation, eller, för att använda Bruno Latours ord, ”komposition”. Likaså sysselsätter sig alla förstås med något slags forskning, om än med olika förtecken, precis som det förstås finns konstnärliga, estetiska dimensioner överallt.

Fast spelar det egentligen så stor roll? Jag är säkert naiv, men jag kan tycka att behållningen inte ligger i att hålla på att definiera och positionera olika slags kunskapande, utan snarare i att hitta fruktbara samarbeten.

Och som alltid handlar det förstås mest om personer och relationer, och som alltid var det också den allra största behållningen av hela workshopen. Jag fick några riktigt bra idéer, några nya vänner och en hel del riktigt bra kontakter, som arbetar med liknande frågeställningar. Det var, som alltid, det mest värdefulla och den stora behållningen.

Förutom att jag för första gången i mitt liv fick chansen att besöka Bohusläns skärgård.

I morgon ska jag, likaså för första gången, träffa Anders Borg. Målsättningen är att vi ska förklara vilka konsekvenserna blir för ett antal scenkonstinstitutioner, däribland Dansens hus, om förslaget att skippa momsen för ideella organisationer och stiftelser blir verklighet. Men mer om det i morgon. Kanske.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas