Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 maj 2010 under Analys | 3 kommentarer

Digital kulturpolitik är inte bara digital

Tobias Tobias

Pelle Snickars, forskningschefen på Kungliga biblioteket, mejlar. Han är tillsammans med Jonas Andersson, doktorand vid Goldsmiths college, redaktör för antologin ”Efter Pirate Bay”.

Snickars vill att jag ska godkänna slutversionen av mitt bidrag till antologin som kommer ut i oktober. Jag har skrivit om att en kulturpolitik framåt måste rycka sig bort från Matteusprincipen — åt den som har ska vara givet — och ta hänsyn till en rad nya utmaningar.

Min bakomliggande poäng är att en digital kulturpolitik inte bara handlar om ”digitala frågor”, till exempel upphovsrätt. Sedan ställer jag upp olika vägval utifrån den begåvade modellen som byggs upp i François Matarassos och Charles Landrys artikel ”Balancing Act: Twenty-one Strategic Dilemmas in Cultural Policy”  från 1999. Jag har länge tänkt utforma en svensk variant av modellen och det här blir ett första försök.

Matarasso och Landry ställer upp olika motpoler, inte för att det handlar om val antingen eller, utan för att tvinga fram ställningstaganden. Några markerar den ideologiska grundsynen som bildar ramverket för all kulturpolitik. Andra är mer inriktade på verkställande utifrån det preciserade ramverket. Till exempel:

Utvald kultur <–> Vald kultur
5     4    3    2    1    0    1    2    3    4    5

Andra vägval som jag ställer upp är eget skapande/professionalism, livskvalitet/avkastning, privat/offentligt och förvaltning/experiment.

Nedan från min inledning (hur den ser ut just nu):

Om sjuttiotalets kulturpolitik handlade om att förse medborgarna med kultur är situationen radikalt annorlunda idag. Ett mediesamhälle har växt fram och ytterligare accelererats av Internets möjligheter att skapa och sprida kultur i form av musik, bilder och text. Utmaningen är inte längre att förse medborgarna med kultur, eftersom det snarare råder ett överutbud av kultur. Vi översköljs av musik, texter och bilder via tv:n, datorn, mobiltelefonen och i det offentliga rummet. I stället väcks andra frågor. Är vi nöjda med den sorts kultur som flödar, ofta producerad på en annan plats, ofta på andra språk än på svenska, ofta utan filter och mellanhänder? Vad är viktigast, att många får vara delaktiga eller att det finns utrymme för professionella konstnärer?

En kulturpolitik för 2010-talet måste hantera en rad avvägningar. För vilka är kulturpolitiken främst till för? Några få professionella, amatörerna eller publiken? Ökar Internet betydelsen av möten och levande kultur? I så fall, ska de stimuleras? Ska butiker som säljer kulturprodukter stödjas, för att de annars inte kan överleva? Därtill måste man fråga sig om inte samskapande över nätet skall uppmuntras och stödjas likadant som studiecirklar och föreningsaktiviteter; tänk körsång och målarkurser?

Andra skribenter är bland andra Andreas Ekström (skribent), Daniel Johansson (Datavetenskap, KTH), Johan Söderberg (Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet), Kajsa Klein (JMK, Stockholms universitet), Karl Palmås (Handelshögskolan Göteborgs universitet), Karl Sigfrid, (riksdagsledamot), Kristopher Schollin, (Juridiska institutionen, Göteborgs universitet), Lars Ilshammar (Arbetarrörelsens arkiv & bibliotek), Leif Dahlberg (Institutionen för datavetenskap och kommunikation, KTH), Nicklas Lundblad (Stockholms Handelskammare), Nina Wormbs (Teknik- och vetenskapshistoria, KTH), Ola Larsmo (skribent och författare), Oscar Swartz (skribent och IT-entreprenör) och Peter Jakobsson (Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola).

2 kommentarer
  1. Rasmus skriver:

    Jag skickade själv in mitt slutbidrag idag. Det blir en essä i tretton punkter, som börjar med att historisera det täta året 2009: allt som hände i rättegångens kölvatten, inklusive den nätpolitiska aktivismens nya former, ”antipiraternas” omvandling till kommunicerande part och det politiska genombrottet för Spotify-modellen som universallösning.
    Därefter pekar jag ut över några områden där jag tror att framtida nätpolitiska strider kommer att utspela sig.

    Jag tror att det blir en alldeles fenomenal antologi, allt som allt!

  2. Tobias skriver:

    Rasmus, ser fram mot läsning, inte minst om de nätpolitiska striderna framåt.

    Vore kul om det blir snurr på antologin, men jag vet att formen innebär vissa svårigheter för spridning. Kanske är det för att antologier påminner oss om (tråkiga och obligatoriska) läroböcker?

    Ändå tror jag framåt på formatet, då det med ännu smidigare ebokshantering blir enklare att sprida ”singlar” från ”albumet”, men ändå med den kontext som en hemmahamn (antologin och avsändaren) skapar.

  1. By Kulturekonomi | Skitår? Beror på vem man frågar on januari 8, 2015 at 8 januari 2015

    […] Man missade både då och nu att ”digital kulturpolitik” inte bara handlar om den digitala sfären, utan vilka konsekvenser som den digitala utvecklingen får för kulturlivet och media generellt. Jag skrev om det en del för fem år sedan, bland annat i en antologi, men också på bloggen. […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas