Filmens roll har i samhällsplaneringen kommit att handla mycket om besöksnäring, profilering och sysselsättning. Jag har själv i några rapporter undersökt och resonerat kring detta, senast med rapporten ”Allt räknas — om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa”.
För den som är intresserad av frågan rekommenderas ett seminarium i Nynäshamn 27 maj. Turisteffekten av film diskuteras, bland annat med produktionschefen för senaste Bondfilmerna på plats, Sue Hayes.
Frågan är dock komplex och jag hoppas att detta kommer till uttryck. Bland annat är det inte säkert att alla filmer skapar turism — alltför ofta hör vi bara om de mest framgångsrika fallen såsom ”Sagan om ringen” och ”Vicky Christina Barcelona”. Jag tvivlar att ”Trainspotting” lockade så många till Edinburgh (eller till Glasgow där filmen faktiskt spelades in framför allt).
Däremot pekar alla undersökningar på att en filmproduktion i sig själv leder till stor turistkonsumtion medan den pågår, genom att pengar spenderas på hotell, restauranger, hyra av utrustning och annan service.
Dessutom är jag övertygad om att det innebär något för självkänslan att filmer spelas in på ens plats. Det kommer droppas otaliga gånger av politiker och andra i Stockholm att David Fincher filmar den amerikanska versionen av Milleniumfilmerna på plats i den svenska huvudstan. Visst är det intressant att film har den effekten på oss? Ungefär som att vi är många som gläds åt ett landslags framgångar. Behovet av kollektiv glädje och stolthet är stort.