Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 maj 2010 under Noterat | kommentera

Much ADO About Nothing?

Emma Emma

ADO = ”Art, Design & Organization Studies” var temat för helgens workshop på Hönö – och rubriken var ett av de många namnförslag som dök upp.

Det var lite förvirrat minst sagt, men vänligt. Inga maktstrider, inget akademiskt Robinson, vilket gladde mig oerhört.

Workshopen började med att vi presenterade oss via våra ”evocative objects”, sådana som inspirerar oss i vårt arbete.
Jag kunde inte komma på ett enda.
Min relation till objekt är i princip obefintlig – eller möjligtvis omedveten. Det spelar ingen roll om jag skriver för hand, på Mac eller PC; om jag gör det i tystnad, till hög musik eller bland folk; hemma, på kontoret eller café; i ordning eller röra.

Kanske har jag något slags ”prylanknytningsproblem”. Jag har ingen relation till saker, vilket alltid möts med viss misstänksamhet i designkretsar.
Kan man ha det om man ska forska om eller i design? Måste man inte älska prylar?

På klassiskt kreativt manér fortsatte vi med att samla och bygga objekt som illustrerade de koncept vi var mest intresserade av, individuellt och i grupp. Jag hade turen att hamna i en interdisciplinär grupp med en designer, en kompositör och ytterligare en ekonom – och som alltid nuförtiden landade jag i slutsatsen att det var i själva samarbetet som det hände något. Åtminstone för mig.

Efter 45 år som ensamvarg, verkar jag gå en ny era till mötes. Nu är jag enbart intresserade av att arbeta tillsammans med andra.

Gruppen bredvid hamnade dock i motsatt slutsats och vägrade att bygga ihop sina respektive koncept till ett gemensamt. Trots att det enbart var en lek. Det var rätt talande, det också. Och rörande.

Sedan följde 24 intensiva timmar av mer traditionellt akademiskt workshoppande. Andra har säkert en helt annorlunda bild, men det jag tar med mig handlar främst om hur vi ska se på relationen mellan konst, design och organisationsforskning.

Återigen landade jag personligen i samarbetet. Jag ser mig varken som konstnär eller formgivare, men uppskattar att samarbeta med bägge grupperna. På så lika villkor det bara går.

Här skiljer jag mig dock från många av mina forskarkollegor. Många andra organisationsforskare inom detta fält vill också själva skapa konstverk och/eller designartefakter. De ser sig också som – eller är – konstnärer och/eller formgivare.

Just nu funderar jag mycket på om man måste vara det. Måste man själv skapa konst eller design om man arbetar på detta fält som organisationsforskare? Eller är det snarare ett hinder för att skapa interdisciplinära samarbeten?

Samtidigt råder det förstås ingen tvekan om att det också finns likheter mellan konstnärer, formgivare och organisationsforskare. Kunskapandet inom respektive kategori påminner om varandra. Alla sysslar på ett sätt med något slags organisation, eller, för att använda Bruno Latours ord, ”komposition”. Likaså sysselsätter sig alla förstås med något slags forskning, om än med olika förtecken, precis som det förstås finns konstnärliga, estetiska dimensioner överallt.

Fast spelar det egentligen så stor roll? Jag är säkert naiv, men jag kan tycka att behållningen inte ligger i att hålla på att definiera och positionera olika slags kunskapande, utan snarare i att hitta fruktbara samarbeten.

Och som alltid handlar det förstås mest om personer och relationer, och som alltid var det också den allra största behållningen av hela workshopen. Jag fick några riktigt bra idéer, några nya vänner och en hel del riktigt bra kontakter, som arbetar med liknande frågeställningar. Det var, som alltid, det mest värdefulla och den stora behållningen.

Förutom att jag för första gången i mitt liv fick chansen att besöka Bohusläns skärgård.

I morgon ska jag, likaså för första gången, träffa Anders Borg. Målsättningen är att vi ska förklara vilka konsekvenserna blir för ett antal scenkonstinstitutioner, däribland Dansens hus, om förslaget att skippa momsen för ideella organisationer och stiftelser blir verklighet. Men mer om det i morgon. Kanske.

Kommentera
28 maj 2010 under Noterat | kommentera

Art, Design & Organization eller ett akademiskt Robinson?

Emma Emma

Mellan hägg och syren, mellan stress och hjärtinfarkt… Våren är hysterisk. Förutom den aldrig sinande strömmen av examinationer, är det konferenser varenda vecka.

Nu i helgen är det Hönö som gäller, och en workshop på temat ”Art, Design & Organization” med ett tjugotal yrkesakademiker.

HDK/Handelshögskolan i Göteborg står värd, med sin stora, spännande satsning på just ”Business & Design”. Copenhagen Business School, Nordens kanske mest framsynta handelshögskola, med bland annat en filosofisk fakultet, är förstås representerade. Liksom några andra handels-, design- och, kanske, konsthögskolor.

Jag hoppas framför allt på att vi slipper alla fåniga maktstrider som ibland uppstår när man sätter representanter från olika högskolor tillsammans – på en ö. Att det inte blir något akademiskt Robinson, utan en givande och konstruktiv workshop på ett spännande tema.

Kommentera
26 maj 2010 under Noterat | kommentera

Svensk kultur – med amerikanska ögon

Emma Emma

Har besök av School of Arts Institute in Chicago (SAIC), som är här för att reka för en eventuell studieresa.

Det är intressant att få låna deras amerikanska ögon på det svenska kulturlivet en stund. Precis som jag tidigare har varit inne på, ser de hur konsten tar en väldigt stark forskningsinriktning i dag. I Sverige och USA.

Men sedan förvånar de mig. De är nämligen främst fascinerade över våra privata konsthallar och har Bonniers Konsthall och Magasin 3 högst upp på sin önskelista över saker de vill göra under ett knappt dygn i Sverige. Något sådant har de nämligen inte hemma.

PRIVATA konsthallar, öppna och tillgängliga för en stor publik som vore de OFFENTLIGA, men samtidigt med stark KONSTNÄRLIG INTEGRITET. Det blir vad amerikanarna tar med sig tillbaka som det unika med konst-Sverige.

(Och ja, jag tror att de kommer tillbaka).

Kommentera
24 maj 2010 under Noterat | kommentera

Smal stad

Emma Emma

I dag ska jag delta i en diskussion på Liljevalchs om Kulturvision 2030 och ”smal kultur”. Det är ju inte mitt favorituttryck, men Gabriel Byström uttryckte min ståndpunkt i GP:

den kommun som vill värna kulturen, den kommun som vill vara en viktig konststad måste också låta det ibland smala men högkvalitativa få plats att växa för att nödvändig syresättning ska kunna äga rum

Kommentera
22 maj 2010 under Noterat | kommentera

Vårutställning med kulturekonomiska glasögon

Emma Emma

Har hittills enbart hunnit besöka Konstfacks vårutställning under vernissagedagen – vilket betyder att jag inte har sett mer än en bråkdel skymta förbi.

Men ska du dit, tycker jag att du absolut ska ta en titt på följande studenters verk, som alla gestaltar centrala kulturekonomiska frågeställningar:

Margot Sucksdorff Barolo (master, Keramik & Glas) – om produktion
Charles Stern (master, Keramik & Glas) – om kreativitet
John Huntington (master, Konst) – om kommersiell retorik
Ruben Wätte (kandidat, Konst) – om alternativ platsmarknadsföring
Roxy Farhat (kandidat, Konst) – om ”den kreativa klassen” och dess likriktning

Det finns säkert många, många fler, så fyll gärna på listan!

Och glöm inte att titta förbi resten av konstkandidaterna. Jag är inte säker på att de allihop skriver under, men presentationen av deras arbeten är ändå intressant:

Genom att engagera människor med olika bakgrunder och förutsättningar, och i många fall låta dem vara en förutsättning för verket, lyckas arbetena bli ett slags sociala samlingsplatser där frågor kan ställas och utbyten kan uppstå ur oväntade situationer.
Många har valt att fokusera på ett arbetssätt som inte befinner sig i ett direkt förhållande till en konstvärld, utan undersöker och kommunicerar i sin specifika form med andra typer av publiker och genrer.
I vitt skilda media – från videoinstallationer och performance till måleri och teckning -finns framförallt ett gemensamt intresse för att gräva där man står, att skapa och berätta om det som gjort en till den man är.

Och Jessica Kempe i Dagens Nyheter fortsätter på ännu ett intressant spår:

I dag påminner Konstfacks förberedande forskarutbildning om ett alternativt universitet. Vad kan den konstnärliga forskningen säga som inte den vetenskapliga berättar? Konstforskningen undersöker förståelseprocesser, visualiserar hur föreställningsbilder formas och format, och utgår från det fria förhållningssättet. Men utan den akademiska granskningen. Här finns ingen prövning av grumliga teorier och krav på underliggande hypoteser. Konstforskning förblir just konst.

Precis så här, som de ovanstående, upplever jag mycket av konstskapandet i dag – och precis det här försöker jag skriva om i relation till projektet SKISS, där drygt sextio konstnärer har varit ute på olika arbetsplatser: det kollaborativa, konst som en ”social samlingsplats”, det interdisciplinära, hybriditeten, de andra arenorna och ”konstforskning”, som ett komplement till vetenskaplig forskning.

Ett första utkast ska vara klart till sommaren, och sedan blir det stor konferens med en massa inbjudna talare på temat ”konstnärer och konstnärlig kompetens på arbetsplatser” 18-19 november i Stockholm.

Kommentera
21 maj 2010 under Noterat | kommentera

Dagens dummaste

Emma Emma

Eller, rättare sagt, gårdagens dummaste uttalande kommer från Ola Rollén, vd för Hexagon, apropå att kreativitet anses vara den viktigaste ledarskapskvaliteten:

Jag tror att den västerländska kreativiteten är den enskilt största konkurrensfördelen jämfört med länder som Kina och Indien.

Menar han allvar? Skulle exempelvis Indien inte vara kreativt?

Det är den typen av tänkande som gör mig orolig för vår framtid.

Kommentera
21 maj 2010 under Noterat | kommentera

NY norsk rapport om kulturnäringarna

Emma Emma

Min kära kollega och goda vän Donatella De Paoli har skrivit en rapport om hur de norska kulturnäringarna stöttas statligt. Rapporten går att ladda ned här.

Och här är norska kulturministern Anniken Huitfeldt, närings- og handelsminister Trond Giske och de två författarna Tor Borgar Hansen och Donatella De Paoli. Foto: KUD.

Kommentera
19 maj 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL / Dominic Power om Europas kreativa regioner

red red

Dominic Power är professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet och har i över tio års tid särskilt intresserat sig för kulturella och kreativa näringar. Nu är han aktuell, tillsammans med Tobias Nielsén, som författare till både en rapport från EU-organet the European Cluster Observatory och boken ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” som båda presenterades imorse på Handelshögskolan i Stockholm.

I rapporten, ”Priority Sector Report: Creative and Cultural Industries”, har de jämfört drygt 250 regioner i Europa sett till hur många som arbetar i företag inom de kulturella och kreativa näringarna. I kontrast till rapportens makroperspektiv har de i boken gått närmre och genomfört intervjuer med ett tiotal företag.

Rapporten kan laddas ned i sin helhet här. Boken släpps om två veckor men kan redan nu beställas här med specialpris för Kulturekonomis läsare. Den finns även tillgänglig i digital form via Amazon (läs mer kring detta i förra blogginlägget).

Vilken region är den mest kreativa i Europa?

Det är nästan omöjligt att säga vilken region i Europa som är den mest kreativa då kreativitet finns överallt och alla europeiska kulturer har rika och varierande kreativa traditioner. Däremot är det kanske möjligt att säga vilka regioner där flest som arbetar inom de kulturella och kreativa näringarna är samlade. Så det handlar mindre om vem som är mer kreativ utan snarare om att förstå varför vissa platser är bättre på att dra nytta av deras kreativa och kulturella aktiviteter.

Vad som blir synligt utifrån resultaten i rapporten är att Europas kulturella och kreativa näringar dras till några av de största städerna. Så London, Paris, Milano och Amsterdam är de största noderna där flest personer är anställda inom dessa sektorer. Självklart, som ett särdeles blodigt engelskt ordspråk säger, finns det fler än ett sätt att flå en katt och olika mätningar ger lite olika resultat. Till exempel om vi istället för att studera absoluta tal av antalet anställda och istället koncentrerar oss till andelen av en regions arbetsmarknad ser vi att London fortfarande är i toppen men att Stockholm och Prag inte följer långt efter. I alla dessa fall verkar det som att densitet av producenter och en hög grad av specialisering är nyckelfaktorer.

Hur kom ni fram till de här resultaten?

Jag har forskat om de här näringarna i över tio år nu så det är svårt att säga exakt var gränsen mellan den nuvarande forskningen och tidigare arbete går. Men för rapporten om europeiska kulturella och kreativa näringar som vi just har släppt, arbetade jag och Tobias i nära samarbete med statistikexperter på European Cluster Observatory och en internationell grupp av experter på dessa näringar och tillsammans med European Commission DG Industry and Enterprise kom vi överens om en metod för att studera dessa näringar. Den ledande principen här har varit att komma fram till en metod som kunde appliceras på 30 europeiska länder och en metod som även kan användas med Cluster Observatorys unika och detaljerade databas över industriell statistik och klustermätningar.

Varför är en klusteransats en bra början för att analysera de kulturella och kreativa näringarna?

Jag tycker att klusteransatsen är ett intressant och användbart verktyg för både analyser och för policyåtgärder. Det verkar som att förekomsten av en tät koncentration av liknande aktiviteter i en stad eller region är ett gemensamt drag för de kulturella och kreativa näringarna. Kluster verkar hjälpa företag att lära, utveckla och, det viktigaste, att kommersialisera produkterna. Så kluster handlar i grunden om en lokaliseringsstrategi vilket innebär att företag omvandlar ”dolda” vinster till konkurrensfördelar. Klustertanken är baserad på observationen att affärer som görs på en plats är annorlunda mot affärer som görs på en annan och därför har olika platser olika förutsättningar. Platser är unika och har unika resurser för företag att hämta och för politiker att bygga på.

Hur är det möjligt att stimulera kreativa företag?

Jag tror att människans kulturella nyfikenhet och uppfinningsförmåga är den viktigaste drivkraften för kreativa företag men bortom det är det svårt att definiera exakt vad som stimulerar kreativa företag: Jag tror inte det finns ett definitivt recept för framgång. Det underliggande budskapet i vår bok ”Creative business” är att för att stimulera och skapa tillväxt för kreativa företag måste man gå bortom de enkla managementsanningarna och slöa tänkandet. I boken går vi igenom och omformulerar tio av de vanligaste företagsmyterna och presenterar några intressanta och användbara fallstudier med företag som har klarat av att balansera kreativitet med ett hållbart företagande.

Kommentera
19 maj 2010 under Inblick, Noterat | kommentera

Först i Sverige att nå världen

Tobias Tobias

Först i världen? Nåväl. I alla fall blir Volante, förlagsdelen av mitt företag, först av svenska förlag att nå ut till världen på ett specifikt sätt, nämligen att direktdistribuera e-böcker via Amazon Kindle. Det innebär också att boken blir tillgänglig för iPhone, vissa andra mobiltelefoner och alla datorer.

Boken är ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” som jag skrivit ihop med Dominic Power och Margret Sigrun Sigurdardottir. Boken släpps snart i tryckt version, men kan redan idag beställas via Amazon (eller direkt från oss här). Låt mig återkomma till själva texten vid ett annat tillfälle — för en viktig dimension av den här utgivningen handlar om distribution.

Vad vi på Volante nu gör genom att samarbeta med Amazon – och snart Apple – är att applicera teorin om the long tail och försöker samla ihop de nischmarknader som finns i olika länder kring våra och andra experters och forskares specialområden.

Det ska bli oerhört spännande att se hur det går. Den digitala versionen kommer kosta kring 40 kronor och den trycka kring 100 kronor. Vi har även investerat i domännamnet creativebusiness.org (sajten långt ifrån klar).

Varför är Amazon så viktigt? Amazon Kindle står idag för 90 procent av eboksmarknaden och fyra av tio böcker som Amazon säljer är eböcker. Läsplattan Kindle säljs sedan i höstas internationellt, men den är inte nödvändig för att läsa Kindleböcker utan via tilläggsprogram kan böckerna också läsas på datorer och på flera mobiltelefoner. Men vi kompletterar Amazondistributionen genom att också göra boken köpbar i de friare formaten epub och pdf.

Att vi kan vara först — när Kindle nu ändå funnits i flera år — beror på att det var först för någon månad sedan som det blev öppet för icke-amerikanska förlag att ansluta sig.

Jag tror att det här bara är en föraning av hur bokbranschen ritas om. Från att ha varit utpräglad lokal och dominerats av olika förlag på olika hemmamarknader, är det nu möjligt att direkt nå läsare i andra delar av världen. Det engelska språket blir förstås ett krav för att nå många, men inom specialistområden är det ändå engelska som dominerar.

Kommentera
18 maj 2010 under Noterat | kommentera

Kreativt ledarskap

Emma Emma

Kreativt ledarskap” är det som värderas allra, allra högst i IBM:s globala vd-studie, där 1540 verkställande direktörer över hela världen har intervjuats.

Creativity is the most important leadership quality, according to CEOs. Standouts practice and encourage experimentation and innovation throughout their organizations. Creative leaders expect to make deeper business model changes to realize their strategies. To succeed, they take more calculated risks, find new ideas, and keep innovating in how they lead and communicate.

Det är rätt intressant, eller hur?
Och rätt långt ifrån det som vi lär ut…

Studien går förresten att ladda ned här.

Kommentera