Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 april 2010 under Samtal | kommentera

Samtal/Leif Jakobsson om Finlands kulturutredning

Tobias Tobias

Leif Jakobsson hastar in efter ännu ett styrelsemöte i svenskt kulturliv. Han sitter i styrelserna för Operan och Konsthögskolan. Tidigare har nu varit programdirektör på SVT, liksom för den finska motsvarigheten. Han är finlandssvensk och numera i Helsingfors.

Nyligen avslutade han sitt arbete som ordförande i kommittén för den finska kulturutredningen, som han bläddrar i på bilden. Rapporten är en liten lätt sak på 38 skurna sidor, att jämföra med den svenska på nästan 900 sidor och i tre tunga volymer.

Titeln blir i svensk översättning ungefär ”Kultur — kraft för framtiden”. Siktet är ställt mot år 2035 och syftet är att skapa en grund och en färdkarta som kulturpolitiken kunna förhålla sig till framåt.

– Vi tar inte ställning till kulturens nya former, för det gör den ändå. Utan vilka kulturpolitiska förutsättningar som kan stärka kulturen.

Han kommer igen till Sverige för att diskutera kulturutredning med den svenska kulturministern på Timbro 29 april. Hans uppdrag skiljer sig jämfört med vad den svenska kommittén fick. Den finska utredningen har inte förhållit sig till politik eller organisation. Dessutom, säger Leif Jakobsson, har de undvikit att kultur ska vara ett redskap för regionalpolitiken. Det finns en risk i Finland, menar han, att all politik blir regionalpolitik.

– Den viktigaste tesen som ska bygga kulturpolitiken i Finland handlar om samordning. Idag finns de kulturpolitiska frågorna på så många ställen utan politisk samordning. Därför är det ett splittrat fält. Vår första rekommendation att sätta igång ett stort samordningsprogram.

Dessutom framhåller Leif Jakobsson utmaningarna för det allt mer mångkulturella Finland, liksom förslaget om ett ökat inslag av estetiska och praktiska ämnen i skolan.

– Idag kan en elev välja bort alla sådana ämnen efter sjuan. Vårt förslag är att de i stället utgörs av en tredjedel av undervisningen, även på gymnasiet. De här ämnena har ju en en stor effekt på annan inlärning. Att kunna gestalta blir till exempel allt viktigare.

Trots att utredningen tar sats i en uttalad tro på kulturens egenvärde, har den liksom den svenska under remissrundan kritiserats för att föra fram kulturens nyttor för mycket.

Framför allt pekar den finska utredningen ut några vägskäl. De behandlar kulturarv, mångfald, delaktighet, kreativitet och ekonomi. Till sist landar utredningen i tre ”kraftfaktor” inför framtiden: hållbar kultur, kulturens mångfald och den skapande människan.

Såsom ordförande har hans största jobb kanske bestått i att lyckas få kommitténs ledamöter att kompromissa. Dessa representerar en stor spännvidd och medvetet har många valts för att de har internationell erfarenhet. Hade det blivit en annan utredning om han gjort den själv? Leif funderar:

– Om det varit en ensamutredning hade man kunnat vara mer provokativ. Men jag står bakom den här. Visst är det så.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas