Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 mars 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL / Varför heter ni Kulturskaparna?

red red

I förra veckan lanserades det stora nätverket Kulturskaparna som består av 25 organisationer inom ett brett definierat konstområde. Bakom nätverket står bland annat Teaterförbundet, Stim, KRO, Journalistförbundet, Sveriges Ariktekter med fler.

I samband med lanseringen publicerade nätverket en rapport om svenskarnas inställning till att betala för kultur på nätet och en debattartikel på SvD Brännpunkt. Men både nätverkets hållning och undersökningen bakom debattartikeln har mött kritik.

Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation, är en av talespersonerna för nätverket Kulturskaparna.

Är ni nöjda med genomslaget efter lanseringen av nätverket och debattartikeln i SvD?

Både ja och nej. Genomslaget har varit stort, inte minst i sociala medier. Men missförstånd och ibland rena feltolkningar har funnits i mottagandet. Det har fått oss att uppmärksamma vad vi behöver vara tydligare med i fortsättningen. Men det är kart att vi är nöjda med att nätverket fått uppmärksamhet och att flera aktörer redan närmat sig oss för dialog. Vi söker konstruktiv dialog och strävar efter långsiktighet i vårt arbete.

Vad vill Kulturskaparna?

Vi vill föra in ett kulturskaparperspektiv på upphovsrättsfrågan. Det måste till exempel även i framtiden vara möjligt att vara yrkesverksam som kulturskapare. Vi anser att det gynnar mångfalden och kvaliteten i kulturutbudet. Därför har vi, 25 kulturskaparorganisationer, samlats för att diskutera lösningar för att kultur ska vara lätt tillgänglig på internet på ett sätt som gör att upphovsmannen får betalt. Det vill vi göra sinsemellan och med andra aktörer, som internetanvändare, bredbandsoperatörer, politiker och så vidare.

Varför valde ni namnet Kulturskaparna?

Ja, det kan man undra med tanke på vilken reaktion det mött! Man har på flera hall feltolkat uttrycket och tror att vi skulle vilja göra skillnad på Kulturskapare och kulturskapare. Kulturen är förstås långt större än Kulturskaparna – vi vill inte begränsa den till de områden våra organisationer företräder. Vi säger inte heller att det finns ”bättre” eller ”sämre” kulturskapare, eller att kulturen som uttryck är något bara vissa kan syssla med. Vi vill inte begränsa kulturen på det sättet.

Det vi vill göra är att lyfta fram möjligheten att som kulturskapare vara yrkesverksam – oavsett om man är medlem i någon av organisationerna i nätverket Kulturskaparna eller ej. Upphovsrätten, rätten att själv bestämma om, hur och när ens verk ska möta en publik gäller alla. Detsamma gäller förstås rätten att kunna få ersättning för sitt skapande.

Ni har mötts av en hel del kritik. Är det viktigt med tydliga gränser mellan kreatör och konsument?

Inte i sig. Många gånger kan man vara både och, inte minst på internet. Däremot är det viktigt att få möjligheten att vara yrkesverksam även på kulturområdet.

***

Läs rapporten och fler röster i debatten:

Kommentera
16 mars 2010 under Noterat | kommentera

Bilden av det våldsamma och mörka Sverige

Tobias Tobias

Stieg Larsson, Camilla Läckberg och Håkan Nesser ska nu användas för att marknadsföra Sverige. Givetvis kan man se det som att det också är marknadsföring av ”svensk kultur”, men mer korrekt svar är snarare att denna kultur ska försöka locka turister och sätta strålkastarljuset på Sverige.

På samma sätt som man hänvisar till effekter av filmfinansiering och ofta nämner ”Sagan om ringen” och Nya Zeeland som exempel.

Inget konstigt med det. Varje kulturpolitiker pratar om kulturens betydelse för image och identitet. Hur jag hamnade i detta är kanske mer oväntat, men svenska ambassaden i Indien ringde och ville att jag prata med två indiska journalister som nu är på Sverigebesök.

Den ena av journalisterna konstaterade att han hade sju lager kläder på sig och sa att han främst var här för konstmuseernas skull (det var också hans första gång i Europa). Han undrade mest om kulturekonomi generellt: vad är detta för något och varför behövs det? Den andra diskuterade rätt intressant vad kriminalromanerna säger om Sverige, och om detta mörker och våld faktiskt är något som lockar. För så är det ju: bara för att en bild av ett land sprids behöver det inte vara en lockande bild.

Det är inga storbudgetprojekt på skattebetalarnas räkning, även om Nesser och kanske nån till flygs över till Indien för en mottagning på ambassaden i New Dehli. Ambassaden står också för flygbiljetterna och Svenska Institutet för program, hotell och representation (jag tog bara en kaffe…).

Stieg Larsson-böckerna eller -filmerna har inte släpps än i Indien så man vill helt enkelt ligga ett steg före och göra samma sak som man gjort med andra länder kring mode och annan typ av litteratur. Bra eller dåligt?

Rättvist, tycker jag. Eftersom detta är en typ av extrastöd som företag i andra sektorer brukar åtnjuta via ambassader, handelskammare och Exportrådet.

Kommentera
13 mars 2010 under Noterat | kommentera

Undervisning = det viktigaste

Emma Emma

Jag har så mycket undervisning nuförtiden att jag absolut inte hinner med något annat, och det är rätt intressant att lyssna till omvärldens reaktioner. I mångas ögon verkar jag nu göra något som är helt oviktigt. Undervisning är så uppenbart ett lågstatusjobb.

Sitta i styrelser, vara chef, jobba på TV, skriva krönikor, föreläsa på konferenser – allt sådant ses som oändligt mycket mer glamoröst och föranleder alltid följdfrågor och en lätt beundran. Alltmedan undervisning möts med tystnad och ibland en medlidsam blick som säger ”Stackars dig”.

Varför är det så? Borde det inte vara tvärtom?

Även om det kan bli för mycket av det goda, tycker jag själv att undervisningen är basen och kärnan i allt jag gör.

Undervisningen är det absolut viktigaste, garanterat det mest framtidsorienterade och utan tvekan det mest utmanande!

De senaste veckorna har jag, förutom att undervisa masterprogrammet på Handels, haft en kurs i Konst, ekonomi och entreprenörskap för konststudenterna på Konstfack. Jag vill inte påstå att jag har lyckats (första gången är alltid svår), men det har varit väldigt kul. Det är ett så enormt härligt gäng studenter att jag är helt överväldigad. I går var det till exempel en kille som hade med sig en tårta som han bjöd oss alla på, ”för att den var billig och att det därmed blev ekonomi i praktiken”. Sådant händer inte på Handels.

Kursen har sedan innehållit en mängd moment. Vi har pratat konstekonomi och konstmarknader, vi har kritiskt studerat diskurser av typen ”kreativ ekonomi” och att alla ska bli ”entreprenörer”, vi har gått in mer på konkret kulturekonomi och diskuterat specifika förutsättningar och drivkrafter för konstföretagare, vi har gått igenom en hel del praktiskt material av typen KRO:s avtal och hur man startar företag, vi har försökt hitta vars och ens olika typer av kompetenser, och vi har studerat hur redan yrkesverksamma konstnärer de facto gör, vi har – på studenternas begäran – gått igenom grundläggande bokföring, vi har kollat samarbeten med näringslivet och olika ”artists-in-residence-projekt” och vi ska nu slutligen, i individuella coachingsamtal, diskutera vars och ens ”aktivitetsplan”.

Även om det har varit väldigt långt från perfekt i år, tror jag i alla fall att det finns ett frö att utveckla till en riktigt bra kurs på sikt. Och det känns som sagt var väldigt kul – och väldigt viktigt!

Nästa vecka åker jag förresten på en studieresa till USA och kollar hur man korsbefruktar design och ekonomi på ett antal olika universitet där. Jag ska försöka hinna rapportera.

Kommentera
10 mars 2010 under Noterat | kommentera

Kulturskaparna, kreativt Sverige och vattenmärkning

Tobias Tobias

Tre snabba:

Kulturskaparna presenterades tidigare idag, som enligt egen utsago är ett ”nätverk bestående av 25 organisationer som tillsammans företräder över 50.000 kulturskapare”. Vad som binder samman är ”en fungerande upphovsrätt, även på internet”. För detta finns stort stöd, löd budskapet från en debattartikel i SvD.

Nätverket — med bland andra KLYS, Sami, KRS och Teaterförbundet — fick dock direkt stort mothugg i nätdiskussioner, inte minst från egna medlemmar. Medan organisationerna hade registrerat med domänändelsen för internationella företag — alltså kulturskaparna.com — var någon snabb och att sätta upp en motsida på den mer ideellt orienterade .org-domänen. (Uselt från ett PR-perspektiv för övrigt.)

Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet ”kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet ”kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer.

***

Så kan Sverige bli ett kreativt föregångsland. Det ville kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas spin doctor Per Schlingmann berätta i Göteborgs-Posten. Den föreslagna lösningen handlar om att skapa bättre förutsättningar för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och de konkreta förslagen utgår från handlingsplanen: brobyggare, mellanhänder, inkubatorer, företagshotell och samarbeten.

***

Över till bokbranschen där kopieringsskydd (eller DRM) är ett hett ämne då e-böckerna och läsplattorna tar mark. Elib är ledande i Sverige på att paketera och distribuera e-böcker och ägt av de största förlagen. De har velat vara föregångare genom att inte ”låsa in” läsarna i olika format eller med kopieringsskydd.

Ett alternativ är då vattenmärkning, men i den första varianten möttes läsarna av en varningstext inför varje kapitel, vilket fick Svensk Bokhandels chefredaktör att rasa, och med honom ett gäng andra på nätet. Greppet är precis som samma filmbranschen använt i decennier, nämligen när du sätter på filmen du köpt eller hyrt får du reda på att du inte får visa den på oljeriggar (m.m.).

Men redan en vecka senare hade Elib tänkt och gjort om så att antalet vattenmärken per bok är långt färre. Bra jobbat i en sann anda av experimenterande som måste prägla vägen framåt för digital försäljning.

Kommentera
7 mars 2010 under Analys | kommentera

Tillbaka till vår bild av oss själva

Tobias Tobias

Norra Sverige har väl garvat hela vintern åt den rapportering som nyhetsmedia ägnat sig åt: som om snö och långa vintrar vore något märkvärdigt. Men för en stor del av svenskarna har det varit en annorlunda — och lång — vinter, samtidigt som det känts som en kär gammal vän är tillbaka.

För det är ju så här vi sett oss själva. I ett vitt vinterlandskap, i kyla, på skidor och med pulka. Det är så vi sjunger i julsånger och ja se det snöar. Det är helt i linje med hur vi igenkännande reciterar Viktor Rydbergs ”Tomten” om att midvinternattens köld är hård och att snön lyser vit på fur och gran och taken. Effekten av den här vintern blir vi kommer fortsätta att tro att detta är en normalt vinter ett gäng år framåt.

På motsvarande sätt tror vi att vi efter de här vintrarna sedan får långa somrar där vi kan ta igen mörkret och vistas och umgås utomhus. Kanske får vi sådana somrar ibland, men oftast lever vi i det där icke-vädret med fuktigt gräs, en grå himmel och ofta regn, om ni minns.

Något annat som ligger i närheten där jag bor — apropå senaste inlägget — är Vitabergsparken. Under somrarna framförs här ibland fantastiska dans- och teaterföreställningar, men tyvärr sker det sällan under den där djupblå sommarhimmeln som vi drömmer om. Då och då regnar till och med föreställningar bort.

Från ett kulturekonomiskt perspektiv är det svårt att inte reflektera över den oerhört korta tid som scenern används. Men teatern är fin även oanvänd (och mina barn älskar att klättra i den). Fast kunde man inte gjort något även nu, i det här vackra?

Kommentera
6 mars 2010 under Noterat | kommentera

Cirkus/ekonomi

Emma Emma

Som jag redan har berättat om har vi hållit en kurs och ett par spännande workshops på temat cirkus och ekonomi. I går var det avslutning, och jag kan inte säga annat än att jag är djupt imponerad av samarbetet mellan cirkusartisterna och handelsstudenterna.

Jag har ju drivit den här typen av samarbetsprojekt förut, till exempel mellan studenter på Handels och Konstfack, men cirkusprojektet är utan tvekan det mest lyckade. Man kan fråga sig varför. Personligen tror jag att en förklaring ligger i cirkusens karaktär: att det bland annat är en kollektiv konstform, att man är van vid att arbeta interdisciplinärt och, inte minst, att cirkusen har ett stort hjärta.

Och sedan ska man förstås inte glömma att mina fantastiska handelssstudenter, som går vår Master in Management (lustigt nog förkortad MiM), har osedvanligt öppna sinnen, en stor nyfikenhet och lätt att bjuda på sig själva. (Här bredvid hänger till exempel en artist och en handelsstudent tillsammans i trapetsen.)

Det bästa med projektet var att det inte alls blev som vi hade tänkt oss. Jag gick in med föreställningen att cirkusartisterna skulle göra olika workshops för handelsstudenterna, som de senare sedan skulle hjälpa till att paketera och sälja. Där landade vi inte alls. Artisterna hade ingen lust alls att göra något slags ”cirkussafari” eller vara inbjudna som underhållare, utan ville mötas på lika villkor. Handelsstudenterna hakade snabbt på – och tillsammans landade de två grupperna i en massa lärdomar och insikter av mer existentiell karaktär.

Egentligen precis där jag tror att det är allra bäst att landa; där kärnan ligger och där mötet mellan konsten och företagandet ger allra, allra mest!

Kortfattat fick respektive grupp först några förberedande seminarier. Jag föreläste om konst och företagande och konstföretagande för cirkusartisterna, och Kajsa från Cirkör kom till Handels och pratade om cirkusdiscipliner och grundläggande värderingar. Dessutom höll Anna från Evolab ett seminarium om kreativitet och företagande för respektive grupp.

Under den första workshopen i Alby fick handelsstudenterna sedan pröva på att regissera, de fick träna och prata tillit, de ägnade mycket tid åt frågor om hur förödande prestationskrav kan vara för kreativiteten, åt vad som är gammalt och nytt inom cirkusen och hur man förnyar traditioner, åt vikten av att hitta passionen och mycket mer.

Under den andra workshopen på Handels fortsatte de arbeta med det övergripande och gemensamma temat ”Risker och möjligheter”. I grupper arbetade de sedan med att se likheter och skillnader vad gäller synen på ledarskap, beslutsfattande, kreativitet och innovation, motivation, framgång och misslyckande.

Resultatet blev oerhört intressant, om än alldeles komplext för att rapportera här. Generellt kan man säga att de hittade fler likheter än olikheter, men att de också kom in på det som åtminstone jag tycker är de väsentliga skillnaderna mellan konstnärlig verksamhet och företagande, och det som är nyckeln för att förstå konstföretagandet! Skillnaderna i drivkrafter, i sättet att närma sig saker inifrån-och-ut eller utifrån-och-in, i olika typer av processer.

Som tur var dokumenterade vi allt och hade dessutom hjälp att genomföra intervjuer efteråt plus att handelsstudenterna skriver skriftliga reflektioner. Så småningom kommer därför en utförlig rapport, även om de allra viktigaste lärdomarna och insikterna förstås skedde i mötet och stunden, och inom respektive individ.

Slutligen vill jag nämna att projektet går till historien som århundradets smidigaste samarbetsprojekt mellan Handelshögskolan, Dans- och cirkushögskolan, Cirkus Cirkör och Evolab – mellan två högskolor, en kulturorganisation och ett kommersiellt företag, med andra ord – vilket kanske inte heller är helt förväntat. Men det har gått så löjligt smidigt att jag aldrig har varit med om något liknande – och nu är vi redo att ta det ett steg vidare.

Kommentera
5 mars 2010 under Analys, Noterat | kommentera

En fråga att ställa varje dag

Tobias Tobias

Jag bor några hundra meter från Tillväxtverkets kontor i Skrapan (bilden nedan) på Södermalm i Stockholm. Det är ett fantastiskt område österut i det som kommit att kallas Sofo, först skämtsamt, numera på allvar av allt fler.

Det är ett område som med alla sina små modeaffärer och kreatörskontor fångar essensen av de kreativa näringarna, eller kulturföretagande: med en grund i människor som drivs av sina idéer och för att uttrycka sig själva i någon form, eller vill dela med sig av vad man gillar genom att sälja det, alltid med ett begränsat sortiment. Tänkande kring skalfördelar finns sällan eller aldrig. Här handlar det oftare om att förverkliga sig själv och skapa cred kring sig själv.

Det märks också i något som många skulle beskriva som något skitnödigt, nämligen statushierkarkier som gärna illustreras av stoltserande och bygger på trovärdighet och hipphet.

Det är inget typiskt område för Sverige — i de flesta fall verkar kreatörerna och kulturföretagarna mycket mer för sig själva. Men oavsett funderar jag när går där vägen från Tillväxtverkets hus och hemåt: kommer regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar”, som släpptes i september förra året, stödja och stimulera dessa?

Sådan är utmaningen för Tillväxtverket och andra myndigheter och det bör de ansvariga fundera på varje dag på sina jobb. Visserligen är det inte mycket pengar jämförelsevis, men det är ändå tillräckligt för att göra avtryck. Därför gillar jag vad Per-Olof Remmare på Tillväxtverket säger i intervjun nedan, att det inte bara får bli snack. Jag hoppas han får rätt.

Kommentera
3 mars 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL / Per-Olof Remmare: "Handlingsplanen får inte bli en diskussionsklubb"

Tobias Tobias

I september förra året kom regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar” som är en satsning på 73 miljoner kronor under perioden 2009-2012. Frågorna har varit många, inte minst hos de berörda myndigheter som dock efter hand fått mer instruktioner. Nu har jag ringt runt en del och planerna är antingen i skedet av att läggas fast eller skissas fram just nu.

Alla har inte hunnit att organisera sig ännu, berättar Per-Olof Remmare, tidigare Riksantikvarieämbetet och som är programansvarig på Tillväxtverket som har fått en viktig roll i genomförandet av intentionerna i handlingsplanen. Tillväxtverket, som sitter i Skrapan på bilden till vänster, ska koordinera fyra av nio deluppdrag i planen och har därtill fått ett delat koordineringsansvar tillsammans med Vinnova för ett femte uppdrag som handlar om Innovation och design.

Jag ställde några frågor till Per-Olof och fick ordentliga svar, med tanke på att vi är många som undrat hur det går med arbetet.

Vilka är dina förhoppningar med handlingsprogrammet? Vad kommer uppnås?

Vis av erfarenheten vet jag att det finns ett uppdämt behov bland företagare och blivande sådana inom kulturnäringarna att det görs något från nationellt håll för att stötta och utveckla ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Kulturnäringarnas tillväxtpotential är oomtvistad och det gäller nu för oss på den nationella nivån att när vi jobbar med genomförandet kunna identifiera ”vita fläckar”, hitta bristerna/luckorna i olika system, testa pilotprojekt och föreslå åtgärder med långsiktigt hållbara lösningar. Det är tur att jag har hunnit sätta mig in i de här branscherna sedan tidigare, för det är mycket att göra i det här arbetet. Men jag är däremot lite rädd för att förväntningarna ute i landet överstiger de resurser som vi faktiskt har. Intresset för vårt arbete är stort och på Tillväxtverket får vi dagligen förfrågningar om det här regeringsuppdraget.

Vart går pengarna? Finns det möjlighet att de går till olika verksamheter ute i landet?

Ja det gör det, men jag tror inte att vi kommer att gå ut med ett öppet ”call”. Med så relativt lite pengar under en lång period är det risk för att vi bara gör många besvikna.

Det är bättre att vi själva – i dialog med regionala aktörer och de myndigheter/organisationer som vi ska samarbeta med – identifierar och stöttar både nya och redan pågående strategiska pilotprojekt inom området. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Under senvåren och hösten 2010 kommer vi att genomföra så kallade regionala dialogrundor med olika aktörer från offentlig och näringslivsfrämjande samt ideell sektor. Dessa kommer att påbörjas under andra kvartalet i år.

Hur långt har ni kommit?

Vi är redan igång med tre av uppdragen i handlingsplanen; Entreprenörskap i utbildningar, Behov av kompetensutvecklingsinsatser och Rådgivning till företag med bland annat framtagande av en branschguide för kulturella och kreativa näringar. Vi har fortfarande inte fått regeringens beslut om de två kvarvarande uppdragen som dels handlar om Innovation och design  dels om Mellanhänder/nätverk/modeller för samverkan. Vi har även lämnat in ett PM till regeringen som velat ha konkreta inspel från oss inför de kommande besluten. Här på Tillväxtverket kommer det att bli klart i veckan hur vi ska organisara oss och vem som ska vara ansvarig projektledare för respektive deluppdrag.

Är det något som du saknar i handlingsprogrammet och som du kanske redan framfört till regeringen? Ser du kanske redan nu en naturlig fortsättning?

Eftersom vi ännu inte på allvar kommit igång med arbetet är det svårt att redan nu se var eventuella brister finns. Jag tror att vi kommer att kontakta några andra myndigheter och organisationer än bara de som utpekats av Regeringen i handlingsplanen. Det har vi också föreslagit i vårt PM som vi den 25 januari lämnat till dem. Till exempel vad gäller kulturarvet i det här uppdraget så är också Naturvårdsverket en viktig samverkanspart. Vad gäller uppdraget om Innovation och design ser jag även Arkitekturmuseet och Sveriges Arkitekter som viktiga samverkanspartners på den nationella nivån.

Viktigt för det här uppdraget är att det inte får bli en ”allmän diskussionsklubb”. Jag tycker att vi ska arbeta för att nå ett så lättfattat, tydligt och konkret resultat som går med riktade adresslappar till de mottagare – där såväl politiska som andra beslut behöver tas eller omprövas – i syfte att främja ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Vi får se tiden an – Rom byggdes ju inte på en dag – och nu har vi fått tre år på oss att utveckla detta. En viktig framgångsfaktor i det här komplexa uppdraget är att få till en bra samverkan mellan alla involverade aktörer.

***

Relaterade inlägg:

Kommentera
3 mars 2010 under Analys | kommentera

Vem vill fortsätta med kulturpolitik?

Tobias Tobias

Jag läser forskaren Tobias Hardings blogginlägg om David Karlssons ”En kulturutredning” (läs intervju här). Harding diskuterar bland annat utifrån mitt inlägg ”Nu slutar jag med kulturpolitik” och återger ett citat från Harry Schein som mot slutet av sitt liv, efter långt arbete med kulturpolitik, förklarade: ”Jag är inte längre intresserad av kulturpolitik. Men jag är intresserad av kultur.”

Många som börjar intressera sig för kulturpolitik verkar tröttna efter ett tag, och de flesta blir aldrig ens intresserade till en början. Kanske är Tobias Harding, som också var en del av Kulturutredningens stab, inne på förklaringen i sin lilla kritik av Karlssons bok: ”Att säga saker som alla kan hålla med om och samtidigt undvika att bli konkret är tyvärr typiskt för kulturpolitiska texter, och lär inte hindra boken från att bli uppskattad, åtminstone mer uppskattad än Kulturutredningens betänkande. I ärlighetens namn kan man naturligtvis inte heller kräva att alla som skriver om kulturpolitik ska lösa dess problem. Jag gjorde det inte. Det gjorde inte heller Kulturutredningen. Däremot la den fram förslag för att lösa den typ av jämförelsevis smala administrativa problem som man kan vänta sig att en statlig utredning ska hantera. De förslagen blev också mycket kontroversiella.”

Det är en viktig poäng och jag håller med. Vad som kväver den kulturpolitiska diskussionen är rädslan för konkreta förslag då man måste prioritera. Om man ställer en fråga — till exempel: vad ska kulturpolitiken prioritera, eget utövande eller professionell konst och kultur — blir svaret alltid ”båda två”.

Så funkar inte politik. Politik handlar alltid, liksom om ekonomi, om avvägningar. Hur tråkigt det än låter.

Den här oviljan att greppa konkreta och kontroversiella kulturpolitiska frågor skapar svårigheter att komma vidare och fånga in fler intresserade, och faktiskt ha lite roligt när man debatterar eftersom diskussionen då kan inkludera frågor som faktiskt har betydelse. Inte bara prata överslätande om storleken på kulturbudgeten, tillgänglighet och hur viktig barnkulturen är.

Kulturdebatten borde lära från diskussionen om upphovsrätt. I den har tonläget ofta varit högt — tyvärr alltför högt — men det har också varit högt i tak eftersom perspektiven varit många och inspelen blandat det konkreta med filosofiska infallsvinklar.

Kommentera
2 mars 2010 under Inblick | kommentera

Vad pratar musikbranschen om?

red red

Den 24-25 februari gick Digital Music Forum East av stapeln i New York ­­‒ en konferens där många av världens ledande personer inom musikbranschen deltog. Bland panelerna kunde man se ett stort utbud av både nya och gamla ämnen. Det talades fortfarande mycket om upphovsrätten och hur man ska gå vidare med de rättsliga problem som piratkopieringen innebär, men det diskuterades också hoppfullt om sociala medier och de senaste årens största spelmode, musikspel, som nya potentiella inkomstbringare.

Mobila program var ett hett ämne – båda i sammanhanget sociala nätverk där artisten kan komma i direktkontakt med sina fans (t.ex. exklusiva videos, chatta, twitter osv.) och applikationer för distribution av musik och video. Vad är nästa steg i utvecklingen, och vad kan man förvänta sig i takt med att fler och fler mobila plattformar får s.k. ”app-stores”, stora virtuella affärer, där man kan ladda ned tusentals program?

Ett annat tema som har varit återkommande de senaste åren är konsertbranschen. Hur kan den nya tekniken förstärka konsertupplevelsen och marknadsföra och producera nya inkomstkällor kring livearrangemang?

Musikvideon håller på att få ett uppsving igen och räknas återigen bli en av de viktigaste marknadsföringsmetoderna de senaste 25 åren. Produktionskostnaderna går ner och dynamiska, sociala, online- och mobila nätverk har tagit över från kabel-tv som plattform. Vilka nya möjligheter innebär marknaden för onlinevideo för musikindustrins framtid?

I takt med att musikspel som Guitar Hero, Singstar och Rock Band blir populära så skapas det en ny koppling mellan spel och musik. Vad är nästa steg? Vad innebär det här för möjligheter för artister och låtskapare att promota och sälja sin musik?

Sociala nätverk är överallt ‒ hur kan musikindustrin tjäna på trafiken och uppmärksamheten som genereras av sociala nätverk? Kan det öka musikförsäljning online eller andra inkomstkällor? Kommer nästa våg av sociala medier innebära nya fördelar för musikindustrin?

Klicka dig vidare för mer information om några utvalda paneler och ämnen… (mer…)

Kommentera