I förra veckan lanserades det stora nätverket Kulturskaparna som består av 25 organisationer inom ett brett definierat konstområde. Bakom nätverket står bland annat Teaterförbundet, Stim, KRO, Journalistförbundet, Sveriges Ariktekter med fler.
I samband med lanseringen publicerade nätverket en rapport om svenskarnas inställning till att betala för kultur på nätet och en debattartikel på SvD Brännpunkt. Men både nätverkets hållning och undersökningen bakom debattartikeln har mött kritik.
Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation, är en av talespersonerna för nätverket Kulturskaparna.
Är ni nöjda med genomslaget efter lanseringen av nätverket och debattartikeln i SvD?
Både ja och nej. Genomslaget har varit stort, inte minst i sociala medier. Men missförstånd och ibland rena feltolkningar har funnits i mottagandet. Det har fått oss att uppmärksamma vad vi behöver vara tydligare med i fortsättningen. Men det är kart att vi är nöjda med att nätverket fått uppmärksamhet och att flera aktörer redan närmat sig oss för dialog. Vi söker konstruktiv dialog och strävar efter långsiktighet i vårt arbete.
Vad vill Kulturskaparna?
Vi vill föra in ett kulturskaparperspektiv på upphovsrättsfrågan. Det måste till exempel även i framtiden vara möjligt att vara yrkesverksam som kulturskapare. Vi anser att det gynnar mångfalden och kvaliteten i kulturutbudet. Därför har vi, 25 kulturskaparorganisationer, samlats för att diskutera lösningar för att kultur ska vara lätt tillgänglig på internet på ett sätt som gör att upphovsmannen får betalt. Det vill vi göra sinsemellan och med andra aktörer, som internetanvändare, bredbandsoperatörer, politiker och så vidare.
Varför valde ni namnet Kulturskaparna?
Ja, det kan man undra med tanke på vilken reaktion det mött! Man har på flera hall feltolkat uttrycket och tror att vi skulle vilja göra skillnad på Kulturskapare och kulturskapare. Kulturen är förstås långt större än Kulturskaparna – vi vill inte begränsa den till de områden våra organisationer företräder. Vi säger inte heller att det finns ”bättre” eller ”sämre” kulturskapare, eller att kulturen som uttryck är något bara vissa kan syssla med. Vi vill inte begränsa kulturen på det sättet.
Det vi vill göra är att lyfta fram möjligheten att som kulturskapare vara yrkesverksam – oavsett om man är medlem i någon av organisationerna i nätverket Kulturskaparna eller ej. Upphovsrätten, rätten att själv bestämma om, hur och när ens verk ska möta en publik gäller alla. Detsamma gäller förstås rätten att kunna få ersättning för sitt skapande.
Ni har mötts av en hel del kritik. Är det viktigt med tydliga gränser mellan kreatör och konsument?
Inte i sig. Många gånger kan man vara både och, inte minst på internet. Däremot är det viktigt att få möjligheten att vara yrkesverksam även på kulturområdet.
***
Läs rapporten och fler röster i debatten: