Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 februari 2010 under Noterat | kommentera

Perspektiv på mässorna

Emma Emma

Efter att ha tillbringat timmar på både Market och Supermarket de senaste dagarna, känner jag ett enormt sug efter att läsa om Sarah Thornton’s ”Seven Days in the Art World” – för att få lite perspektiv.

Speciellt är den ju intressant vad gäller Market. I torsdags tog jag en sväng förbi ”First Choice” och råkade för ovanlighetens skull landa mitt i en konstaffär. En känd affärsman (jag säger förstås inte vem – diskretion är allt i konstvärlden) var intresserad av ett verk och frågade bland annat mig (?) till råds, innan han kallade på sin personliga konstrådgivare för att bolla huruvida verket skulle passa in i hans samling eller inte.

Det är precis som Thornton beskriver det: mycket handlar om samlingen, lite om enskilda verk. Och i enlighet med hennes iakttagelser, skedde affären förstås i en helt icke-kommersiell anda. Här knystades inte ord som andades spekulation, här existerade ingen ekonomisk logik, här handlade det enbart om känslor och passion, om att gilla eller inte, alternativt om att göra något gott.

Jag tror att det är det som fascinerar mig allra mest. Konstmässan är ju det yttersta uttrycket för konstens kommodifiering, men ändå använder man aldrig en ekonomisk retorik. Särskilt inte i konstsamlarkretsar.

Sedan finns det förstås en hel del bra konst att se på Market, även om det roligaste var att gå runt och tjuvlyssna. Jag hängde kvar lite efter ”First Choice”, tills sponsorerna Morgan Stanley och Vinge hade sitt affärsmingel. Jag lyssnade till männen i kostym, med välfriserade, vältränade och välklädda kvinnor vid sin sida, prata konst – och ofta låta lite osäkra. Det är nog också det jag går i gång på; jag är så oändligt trött på all tvärsäkerhet i näringslivet – och börjar tycka att konstens viktiga roll framför allt är att osäkra.

Dagen efter tog jag med mina konststudenter till bägge mässorna och bad dem göra spaningar. I vanliga fall brukar jag ju ta med handelsstudenter, men i år tänkte jag pröva något nytt. Och jag ser verkligen fram emot att höra konststudenternas spaningar nästa vecka, eftersom deras iakttagelseförmåga verkar vara så mycket skarpare. Även om jag har lite ångest över att många fick ångest, inte minst av Market.

Även det är helt i linje med Thornton, som talar om hur mässor verkligen inte är en plats för konstnärer. Inte minst är ju spelet mellan konstnärer och gallerister rätt knepigt. Det är till exempel alltid galleristerna som ska ”upptäcka” konstnärerna, och ”cold calls” är ett no, no, om man vill bygga cred. Konstvärlden är verkligen extrem när det kommer till sociala regler och spel – och väldigt mycket handlar om det här avståndstagandet från det kommersiella, även i superkommersiella sammanhang.

På Supermarket var dock stämningen helt annorlunda. Även om en del av mina konststudenter också blev lite kritiska där, och undrade varför man inte kan hänga konsten snyggt och göra ett urval om man är ett konstnärsdrivet galleri. Men stämningen var i alla fall mer välkomnande, inkluderande och energisk.

Avslutningsvis deltog jag i en debatt om konstnärers möjlighet att ta betalt på kvällen. Jag var rätt ur form, efter att ha fått ett dödsbesked strax innan. Ett sådant där som gör att inget längre spelar någon roll; att jag inte orkade sitta och diskutera utställningsavtal – hur viktiga de än är – utan bara längtade hem. Fast jag måste ändå säga att jag blev helt förälskad i Sture Nordh, från TCO, som höll ett fullkomligt lysande föredrag om konstens viktiga roll i samhället. Det är bland det bästa jag har hört på länge och jag önskar att jag hade spelat in det.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas