ABF bjöd igår in norske näringsministern Trond Giske, Arbeiderpartiet, till en föreläsning och samtal med Leif Pagrotsky under rubriken ”Det norska kulturundret – inspiration för Sverige”. Giske var tidigare kulturminister och drev det norska ”Kulturlyftet” innan han blev näringsminister 2009.
”Kulturlyftet” var ett gemensamt politiskt program från de rödgröna som skapat en grund för en ökad satsning på kulturen i Norge. Viktigast av allt är pengar, konstaterade Giske och den norska kulturbudgeten ökade från drygt 5,1 miljarder till nästan 7,9 miljarder 2006-2010.
Framför allt är det tre lärdomar som Giske poängterar att kulturpolitiker och kulturarbetare kan dra av hans erfarenheter. För det första att vara konkreta i vad som ska genomföras och vad det kostar.
För det andra decentralisera och minska byråkratin så mycket som möjligt. Han exemplifierade med att det för en jazzfestival tidigare fanns 14 olika instanser att söka medel ifrån, pengar som egentligen kom från samma kassa. Detta leder till onödigt mycket administrativt arbete för både kulturarbetarna och de offentliga instanserna. Reformer och sammanslagningar är också lättare att genomföra vid utökningar av medlen än vid neddragningar.
För det tredje, vilket han återkom till flera gånger, är att kulturfolk måste ta för sig mer och inte vara så blygsamma och framförallt sluta prata illa om varandra. Giske gör en jämförelse med utbildningsområdet där olika delar inte motarbetar varandra.
– En mattelärare säger aldrig att vi inte ska satsa på norska och en lärare i norska säger inte att vi inte ska satsa på geografi, säger Trond Griske. Detta är ett symptom på en sjukdom som hänger ihop med de små medlen kulturfolk har att röra sig med där en satsning inom ett område innebär att satsningar på andra områden uteblir.
Giske poängterade även kultursektorns betydelse för ekonomin och sysselsättningen där satsningar behövs. Särskilt framhöll han dataspelsbranschen som större än filmbranschen och det intressanta i att den spänner över så många sektorer.