Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 januari 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Evelina Wahlqvist om konstnärliga karriärvägar

red red

evelinawahlqvist_1Det finns en kopplingen mellan kultursektorn och ekonomisk tillväxt. Det har Evelina Wahlqvist, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, påvisat i sin tidigare forskning. I sin nya rapport, Making Art Work, tittar hon på hur nya konstnärliga karriärvägar kan stärka den kopplingen.

Du har skrivit att en bättre nyttjad konstnärlig kompetens kan bli tillväxtsektor. Hur då?
– Samhällsekonomiskt rör vi oss mot ett postindustriellt samhälle, där vi lätt ombesörjer de materiella behoven och då har möjlighet att efterfråga fler upplevelser. Och där finns ju potential för desom är konstnärligt orienterade. Den kreativa sektorn omsatte 650 miljarder Euro i Europa 2003, vilket är mer än flera traditionella branscher.
– Tittar man på ett individuellt perspektiv, så är det intressant att notera vilken kompetens de konstnärligt utbildade har. De har gått på högskola/universitet och har ofta genomfört en förberedande utbildning innan, i min studie har de i snitt studerat åtta år efter gymnasiet. Ofta har man kombinerat det med andra kompetenser. Här finns det ju en enorm potential om den kan utnyttjas rätt.

Hur ska man då komma åt den här potentialen?
– Till viss del handlar det om synsätt. Både om samhällets traditionella syn på konstnärliga aktiviteter, men också på hur de konstnärligt utbildade ser på sig själva och till exempel på skiljelinjen mellan konst och det kommersiella.

Vad skulle alumnerna som du intervjuat i studien själva vilja ändra på?
– Om man tittar specifikt på vad de saknat på utbildningsområdet är det entreprenörskap, marknadsföring och mer kunskap i att sälja in sin idé, produkt eller sig själv. Man vill också ha mer praktik där man lär sig tillämpa och sätta kunskaperna i ett sammanhang.
– Tittar man i senare skeden av karriären så handlar det mycket om pengar. Hur kan man få till en mer hållbar ekonomisk situation? Många lägger ned oerhört mycket tid på att ordna pengar istället för på sin egentliga verksamhet. Man efterlyser ett enklare sätt att livnära sig på: att veta huruvida det är ok att kombinera företag, A-kassa och stipendier etc.

Är utbildningarna för smala idag – om alumnerna efterlyser entreprenörskap?
– Det handlar mycket om tradition och här har de konstnärliga utbildningarna i Europa inte varit bra på att integrera entreprenörskap och ekonomi i undervisningen, med Storbritannien och möjligen Holland som undantag.

Behöver man utmana den traditionella synen på att konst ska subventioneras och inte själv generera pengar?
– En viss del av kultursektorn, som inte kan finansiera sig själv, måste vi subventionera, men vi måste också se den del av sektorn som publik eller relaterade branscher är villiga att betala för.
Det hade varit intressant att se kultursektorn som vilken annan sektor som helst, i andra branscher investerar man i forskning och utveckling medan andra aktiviteter genererar pengar.

Är kulturpolitiken också för snäv i det hänseendet?
– Ja, jag tycker man ska ha ett mer integrerat perspektiv inom politiken. Vi har en tradition att låta kulturpolitiken stå för sig själv. Men regionalt händer det mycket, där ser man kulturpolitiken blandas med närings- och utbildningspolitik.

Du kopplar ju konstnärlig
aktivitet till regional utveckling – finns det något som regionerna kan göra?
– Det finns mycket konkret man kan göra: en bra infrastruktur, se till att det finns billiga centrala boenden och ateljéer, arbeta med publikutveckling, skapa utrymme för både finkultur och subkulturer, både den subventionerade kulturen och den entreprenöriella kulturen. Det är då det händer något.

Var det något som överraskade dig med studien?
– En sak som jag tänker på var att alla relaterade till någon form av marknad och var den finns. Och ju längre bort från konstscenen man bodde desto mer medveten om den var man.
– Sedan är det en sak som jag skulle vilja titta närmare på. Vår tidigare forskning har ju visat att konstnärstäthet och lokal tillväxt hänger ihop. I min studie bor de allra flesta också i Göteborg, Stockholm eller Malmö – alltså storstads- och tillväxtområden. Men de konstnärligt utövande som jag intervjuat är ofta är skrivna i städerna för att sedan befinna sig någon annanstans under delar av året – på landet eller i någon annan storstad. De använder landsbygden som en del i produktionscykeln och sedan återvänder de till storstaden när det gäller att vara synlig och möta beställare och producent. Konstnärerna behöver finnas där det finns ekonomi, publik, men de befinner sig inte där året om. De är inte bara fria inte bara i tanken, utan också fria i sin geografi. Det kommer jag titta vidare på.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas