Kom äntligen iväg till Mats Hjelms och Dorte Olesens verk ”After Hours”, som visas på SEB Hamngatan.
Och trots att jag är oerhört skeptisk till SEB som bank, måste jag säga att verket var häftigt, och väldigt snyggt. Alldeles lagom diskret, med en märklig verklighetskänsla. Efter ett tag glömde man helt bort att det var en film, och började verkligen tro att man tittade in i banken.
Jag hade sällskap av en student, och vi hamnade i en lång diskussion om det här med klädkoder i näringslivet och orsaker till dem. Hon hade den ena historien efter den andra att berätta, och själv mindes jag plötsligt att jag faktiskt jobbade fem år på en annan (och bättre) bank på 1980-talet.
(Det är märkligt hur man kan förtränga saker, eller hur?)
Hur som helst hade jag då ett helt gäng kostymer – med axelvaddar, förstås, det var ju trots allt 1980-tal! – stamkort på Café Opera och tvingades dessutom att ta grönt kort (som det hette på den tiden) i golf, ”för att kunna spela med kunderna”.
Jag avskydde golfen och kostymerna, och flydde så småningom till litteraturvetenskapen på universitetet; började klä mig i svart och bytte snart Café Opera mot Prinsen.
Så kan det också gå, efter några år på banken.